Detta är endast mina egna iakttagelser/tankar, och jag kan vara ute och snurra. Hela det här inlägget är hypotetiskt.

Man talar ju om autism som ett spektrum; från gravt autistisk till den högfunktionerande aspergaren. Däremot har jag känt mer mig mer autistisk än aspig många gånger. Jag har också noterat människor som jag tycker verkar mer autistiska än aspiga och vice versa. Det uttalandet blir dock lätt motsägelsefullt om det endast skulle handla om ett spektrum från mindre funktionsduglig till högre funktionsduglig.

Mina tankar går att autismspektrumstörning tar sig i olika uttryck och kommer i lite olika former, fortfarande med DSMs kriterier som utgångspunkt. Dvs att du kan få drag som oftast kännetecknas av de som har en grövre autism, men fortfarande vara högfunktionerande. Du får lite olika tårtbitar från skalan, och beroende på var majoriteten av dem skurits ut så definieras också din framtoning: autistisk eller aspig.

Sitter verkligen autism kontra asperger endast i intelligensen?

Det svåra här blir att ringa in vad som skulle skilja autism och AS åt och samtidigt erkänna att de ligger inom samma spektrum. Givet blir också att jag måste falla in i stereotyper medan verkligheten förblir mer nyanserad.
Autism (fortfarande högfunktionerande) skulle nog få en tonvikt på det motoriska: tendens att gå på tå, tendens att kröka sina leder (tänk Tyrannosaurus Rex-posen), att vagga med kroppen eller vifta med händerna (eller andra motoriska tics). En del är också i behov av ett konkret objekt, som t.ex. en trasa att vifta med, att stimulera sina leder eller ansiktets erogena zoner med (jag har jobbat mycket med autistiska barn, men det kan följa med även i vuxen ålder). Även svårare för hygien och ”fysiska” förändringar såsom hårklippning, nagelklippning, att bära nya kläder.
m.m.

Asperger har också problem med det motoriska, men den uttrycks mer i en klumpighet. Vidare har de ofta en monoton röst; en bristande känsla för nyanser i ton. De kan även ha en stelare/ansträngd ansiktsmimik. Ett djärvt påstående från min sida är också att AS har givits större svårigheter med det sociala spelet.
m.m.

Eftersom det är ett spektrum skulle nog alla autister fortfarande känna igen sig i mycket av det som jag benämnt Asperger. Det skulle flyta ihop. Och det allra flesta drag skulle de ha gemensamt, och det har jag inte ens bekymrat mig med att skriva ut här. Däremot: känner ni igen er i det som jag benämnt som ”Autism”?

Nu är detta jag skrivit ovan mycket bristfälligt och diffust. Har ni aldrig sett någon som ni tycker verkar mer autistisk utan att blanda in intelligens i ekvationen? Eller någon som verkligen alstrar asperger i sin framtoning? Kan det vara så att en person kan vara högfunktionerande (med normalbegåvning eller högre) och samtidigt ha övervägande drag åt det som ofta associeras med de lågfunktionerande och därmed uppfattas som mer autistisk än aspig?

Gah, önskar mer forskning och att mysteriet kring vad autism är skingras.

Japp, jag känner igen mig i en hel del som anses som "gravt autistiskt", och jag har inte ens någon AS-diagnos, och kan förmodligen inte få någon heller.

Så jag tror alltså inte ett dyft på att det finns någon meningsfull skillnad mellan autism och AS, och det gjorde uppenbarligen inte de som tog bort AS från DSM heller.

Det är ju klart att dagens linjärt bipolära teori för att diagnosticera människor, med olika typer av sociala brister, kommunikationssvårigheter, stereotypa eller repetitiva beteenden och intressen, sensoriska egenheter samt i vissa fall kognitiva nedsättningar, inte är hundraprocentigt färdigutvecklad. Neuropsykiatrin ligger ännu i sin linda och om några år kommer det autismspektrum vi idag använder att ytterligare förfinas i ett flerdimensionellt mätsystem grundat i mer specificerade symptomatologier.

Det är ett steg på vägen att, som för några år sedan gjordes, föra in aspergerdiagnosen i autismskalan, men skalan i sig måste utvecklas bortom det enkelspåriga streck den utgörs av idag. Vi är ju inte hög- eller lågfungerande autister; gruppen människor som idag diagnosticerats med en autismspektrumdiagnos är alltför heterogen för att dess medlemmars symptombilder ska placeras in längs en så simpel diagnosskala som idag.

Ge det några år till så har förhoppningsvis bl.a. den neuropsykiatriska neuroimagingtekniken och DNA-sekvenseringen hunnit ikapp den strikt somatiska vården och diagnoserna kan utformas på ett mer korrekt vis.

Jag vet inte riktigt. Har svårt för att släppa de subjektiva bedömningar jag gjort av personer som känns mer autistiska och andra mer aspiga, alla runt normalbegåvning. Men tyvärr har jag ju inte jätte mycket mer att gå på mer än analyser av dessa intryck. Men jag har svårt att släppa tanken och ventilerar det därför här

Japp. Den rådande förklaringsmodellen är tvådimensionell och behöver nya infallsvinklar tror jag.

Det känns nästan som ett matematiskt problem där det är flera dimensioner som man försöker få till en kvantifierad endimensionell skala. Det är dömt att misslyckas eftersom man försöker skala bort aspekter och sedan pressa in den med skohorn i en form som inte passar.

Neuroimagingteknik, genetik och fenotyper kan nog hjälpa men det är nog upplagt för fler officiella irrläror a la "vattenbad" mm i modern tappning. Eftersom det alltför mycket saknas kritiska tänkare även i forskningssammanhang.

Mycket intressant med utmanande tankar, förekommer alltför sällan!

Jag skulle nog säga att språk snarare än intelligens skiljer AS från annan autism. Det passar också ihop med att man kan uppfattas som känslolös när det i själva verket är kommunikationen av känslorna som är problemet.

Jag tror egentligen inte på detta med att AS är "lätt" kontra "grav" autism - jag tror helt enkelt att det är olika områden och olika yttringar. Det finns de med "grav" autism som klarar viktiga och vardagliga saker som jag med AS inte klarar.

gadas skrev:Jag skulle nog säga att språk snarare än intelligens skiljer AS från annan autism. Det passar också ihop med att man kan uppfattas som känslolös när det i själva verket är kommunikationen av känslorna som är problemet.

Det tror jag inte. Har alltid haft svårt med språk (dyslexi).

Jag tror att det enda som fungerar är att överge "autismmodellen" helt och hållet och övergå till ett neurodiversitetsspektrum. För det är ju så att inte bara autism och AS överlappar för mycket, utan detsamma gäller autism, ADHD, Tourette, Bipolär, Dyslexi och Dyskalkuli.

Det är bara att erkänna att vivet på tok för lite. Vi tittar enbart på symtombilder.

Innan vi lärt oss grundorsakerna kan vi omöjligt hitta rätt i diagnosträsket.

Jag skulle mycket väl kunna acceptera att as och autism inte är samma sak, men däjag finner det lika troligt att det är samma.

Det jag finner mest troligt är att det är mer än en sak och ett par överlappar och ett par gör det inte.

Aspergers är ju autism, trodde det var tämligen fastslaget redan.

Winterblues skrev:Den rådande förklaringsmodellen är tvådimensionell och behöver nya infallsvinklar tror jag.

Ja, eller till och med endimensionell: man placeras ju in som en punkt längs en linje mellan de två polerna: låg- och högfungerande autism. Visst behöver man ta hänsyn till fler aspekter av de till varandra ganska främmande symptom man idag väger samman till ett enda mått av funktionsgrad.

plåtmonster skrev:Det känns nästan som ett matematiskt problem där det är flera dimensioner som man försöker få till en kvantifierad endimensionell skala. Det är dömt att misslyckas eftersom man försöker skala bort aspekter och sedan pressa in den med skohorn i en form som inte passar.

Ja, just så.

gadas skrev:Jag tror egentligen inte på detta med att AS är "lätt" kontra "grav" autism - jag tror helt enkelt att det är olika områden och olika yttringar.

Ja precis. De olika områden inom vilka ens funktionsförmåga relativt till normalpopulationen mäts är ju så spretiga; neurologiskt torde ju exempelvis helt olika makroneurologiska kretsar vara inblandade vid manifesteringen av bristande förmåga att läsa av kroppsspråk kontra annorlunda perception och behandling av sensoriska intryck.

Att då pressa in de båda symptomatiska uttrycken till samma bipolära diagnosskala, mer av historisk tradition än på vetenskaplig grund, vilseleder ju den diagnosticerade om dennes neuropsykiatriska design - och bidrar knappast till att främja kollektiv medvetenhet om neurodiversitet på ett riktigt vis.

rdos skrev:Jag tror att det enda som fungerar är att överge "autismmodellen" helt och hållet och övergå till ett neurodiversitetsspektrum. För det är ju så att inte bara autism och AS överlappar för mycket, utan detsamma gäller autism, ADHD, Tourette, Bipolär, Dyslexi och Dyskalkuli.

Ja, men gärna även inkludera ännu fler neuropsykiatriska egenheter och givetvis formulera diagnosteorin så att man även får in den strikt neurotypiska normalpopulationen - om nu någon lyckas med den bedriften. Du har ju själv engagerat dig i att kartlägga manifesteringen av autismspektrumsymptom på ett mycket vettigt vis. Det var faktiskt genom det testet som jag först presenterades inför ett spindeldiagram - och det blev fröet som började gro till tankar om att dagens autismspektrumstreck är missledande.

Fenren skrev:nnan vi lärt oss grundorsakerna kan vi omöjligt hitta rätt i diagnosträsket.

Just precis. Idag finns det ju individer inom autismspektrumet som givits diagnoser längs samma skala men som orimligtvis har samma problematik. Att kategorisera in människor som saknar problem med att identifiera och förmedla sina känslor i samma grupp som människor som har dessa problem är ju fel. Man bör inte sträva efter att sammanföra människor med olika neuropsykiatriska egenheter till samma skara av rädsla för att skava sig alltför mycket med den äldre förklaringsmodellen. Istället bör diagnoserna definieras så specificerat som möjligt: för att lämpligast habilitering eller vanlig hederlig upplysning om en persons funktionssätt ska kunna ges.

tahlia skrev:Aspergers är ju autism, trodde det var tämligen fastslaget redan.

Nja idag är aspergerdiagnosen införd i autismspektrumskalan men det är ju knappast någon obestridlig tvärsäker sanning. Diagnoslinjen så som den ser ut idag lär i framtiden förfinas m.a.p. funktionsnedsättning i förhållande till respektive symptom i relation till en något mer fastställd normalfunktion. Detta lär göras genom att utröna de bakomliggande orsakerna bakom de olika symptom vi som idag har en autismspektrumdiagnos uppvisar.

Somliga kanske har sociala interaktionssvårigheter därför att de är födda med molekylärt neurobiologiska, genetiskt betingade, skillnader i manifesteringen av signaltransmissionsinfrastruktur i amygdala emedan andra har utvecklat någonting liknande för att de varit med om asociala obehagligheter under uppväxtåren.

Allt detta måste utredas och genom att använda avancerade hjärnavbildningstekniker så som EEG, CT, HD-DOT, EROS, NIRS, MRI, fMRI, ASL, PET, SPECT, MEG m.fl. samt kombinationsanalyser av dessa, genom att använda DNA-sekvenseringstekniker samt genom att utforma bättre fenotypsundersökningsmetoder och förfinade frågeformulär, så tror jag att man kommer att lära sig att diagnosticera människor som idag trubbigt samgrupperas in i autismspektrumet (och andra [alla] människor) på ett mer specifikt och rättvisande sätt.

Gripandekylig, mycket väl och insiktsfullt skrivet, håller med om allt. Blir intressant att se vad forskningen i framtiden kommer att utröna om orsaker till autismspektrumproblematik och psykiatrisk problematik överhuvudtaget.

Tycker också att rdos har en hel del sunda tankegångar kring detta.

Ja mycket intressanta tankar ni har! Känns också skönt att få lite feedback från personer som är mycket mer insatta i ämnet Det gör mig glad.

Med hänsyn till den förvånansvärda enighet som råder här i diskussionen och autismens ökade utbredning, så tror jag nog att allt fler resurser kan komma att läggas på forskning kring ämnet. Då får jag ändå lite hopp om att det kommer att göras stora framsteg i framtiden, att samhället utbildas och att miljön i vårt utanförskap inte blir lika kargt.

Jag tror att det finns en kvalitativ skillnad mellan autism och aspergers. Den tanken har förstärkts då jag umgåtts mer med personer med autism. Det finns en uppsjö av likheter, ja. Men det finns ju likheter mellan aspergers och ADD också och här har vi valt att tycka att de är separata.

Jag är rätt övertygad om att framtiden kommer att ge mig rätt. Fastän det är väldigt populärt just nu att bara tycka att aspergers är högfungerande autism.

Ja, jag är ganska kaxig.

Och jag vill understryka att jag med autism menar undergruppen, inte autismspektrumet som helhet.

kiddie skrev:Och jag vill understryka att jag med autism menar undergruppen, inte autismspektrumet som helhet.

Att autism är en delmängd av autismspektrumet. Och asperger är det också men de är inte överlappande sinsemellan, med andra ord enligt dig?

kiddie skrev:Jag tror att det finns en kvalitativ skillnad mellan autism och aspergers. Den tanken har förstärkts då jag umgåtts mer med personer med autism.

Vad består den isåfall i ?

En annan fundering. Vilka intressen kan ha ett starkt intresse av att klumpa ihop autism och asperger?

Nej, vattentäta skott mellan olika tillstånd tror jag inte på.

Resten svarade jag hyfsat genomtänkt på men sedan frös datorn. Meh. Jag får ta det en annan dag.