Huggorm skrev:Menar du att han jobbar 48 timmar i sträck? Eller är det under fyra dagar?

Över 4 dagar, 12 timmar/dag således.
Ser hur jag kan ha varit otydlig där.

(Alltid lite krångligt när man själv har all information, lätt att få för sig att andra rent magiskt också vet det man själv vet. )

tahlia skrev:

Huggorm skrev:Menar du att han jobbar 48 timmar i sträck? Eller är det under fyra dagar?

Över 4 dagar, 12 timmar/dag således.
Ser hur jag kan ha varit otydlig där.

(Alltid lite krångligt när man själv har all information, lätt att få för sig att andra rent magiskt också vet det man själv vet. )

Okej. Det är jobbigt men genomförbart. När jag jobbade i nordnorge gjorde vi 12 timmar per dag, två veckor i streck för att sedan kunna vara ledig tre veckor. Det var utomhus i blåst och snö, första veckan gick bra men någon gång under andra veckan brukade jag tappa lusten helt och få hemlängtan. Och på ett annat projekt hade vi en kille från jokkmokk som jobbade mellan 7-20.30 varje dag fyra veckor i streck. Han var ganska less sedan, men den månadslönen blev sexsiffrig.

Helt otroligt att stå ut. Tröttheten är väl en sak men det blir så förbannat enformigt. Hjärnan skulle löpa amok antagligen.

Jag jobbade heltid förr. Hade en känsla av att jag var tröttare än andra efter jobbet, men sånt är ju svårt att veta. Det verkade bara som om andra hade ork att göra så mycket annat utöver jobbet.

Men senare ökade kraven på snabbhet och flexibilitet. Då klarade jag inte av det utan blev utbränd och utkastad.

Det talas om rätt till heltid, för att annars kan man inte försörja sig själv. Men rätt till deltid då? Finns bara om man har små barn. Kan man få aktivitets/sjukersättning på deltid, borde man kunna jobba deltid.

Jag har ju svårt att förstå att man inte orkar jobba för att man tycker det är för ostimulerande och tråkigt. Man gör sitt bästa, och letar under tiden efter ett annat jobb el utbildning till ett annat jobb, enligt min antika moral. Jag har lättare att förstå att man inte orkar pga motsatsen, för mycket stimulans, dvs för mycket folk, för mycket ljud, ständigt bli avbruten och hoppa från den ena arbetsuppgiften till den andra. Eller för att det är fysiskt tungt.

Många gillar att gå till jobbet inte pga jobbet i sig utan för att de får energi av att träffa sina trevliga arbetskamrater. Antar att det gäller NT.

Har haft många "jobbiga" arbeten - vad som är värst är arbetstider som ständigt är föränderliga. Att vara tim.vikarie och hoppa in vid behov hur som (och aldrig tacka nej eftersom tackar en nej en gång för mycket, så rings det inte igen). Flera gånger har jag arbetat 3-5 veckor i sträck, 7 dagar i veckan, ibland dubbelpass (kväll+natt, natt+dag). Det var inte så konstigt jag åkte in i väggen par gånger - när jag hade landat arbeten med bättre scheman fungerade det bättre.

I dagsläget har jag ett arbete där arbetstiderna mestadels är dagtid 07:15-16:30, par kvällar då och då samt helg vart fjärde vecka. Fortfarande ett arbete som räknas som "jobbigt" med tanke på sociala färdigheter. De veckor jag arbetar som mest blir det strikta rutiner gällande sömn, arbete, kost och träning. Att få in rutiner som följs underlättar.

Alien skrev:Många gillar att gå till jobbet inte pga jobbet i sig utan för att de får energi av att träffa sina trevliga arbetskamrater. Antar att det gäller NT.

Det är nog en ganska viktig sak, har man trevliga kollegor kan man stå ut med många skit jobb...

antonius skrev:

Alien skrev:Många gillar att gå till jobbet inte pga jobbet i sig utan för att de får energi av att träffa sina trevliga arbetskamrater. Antar att det gäller NT.

Det är nog en ganska viktig sak, har man trevliga kollegor kan man stå ut med många skit jobb...

Jo, det är ett måste. Jag har aldrig behov av att prata av mig, dock vet jag att andra har det (inte AS, dock inte alla är NT). Jag brukar lyssna om så behövs.

dasunbedingte skrev:Jo, det är ett måste. Jag har aldrig behov av att prata av mig, dock vet jag att andra har det (inte AS, dock inte alla är NT). Jag brukar lyssna om så behövs.

Ja det har man lärt sig efter många år att dom (NT) måste få prata av sig, så då får man sitta där och låtsas lyssna ett tag, annars får man inget gjort, fast det är hemskt när dom försöker dra in en i samtalet, med frågor som är svåra att svara på, man får ha några standardsvar på lager som är lagom undvikande...

Det går alltid att hitta utvecklingsmöjligheter i varje jobb. När jag jobbade på clas ohlson någon månad så var det värsta skitjobbet i en deprimerad miljö, men jag såg till att vara den som fick göra utrop i radion över hela butiken. Något som var skitläskigt men jag var otroligt nöjd med mig själv att jag klarade av det. Något som säkert inte är så märkvärdigt för andra men för mig var det en stor möjlighet att lära mig hantera min rädsla att prata inför andra.

antonius skrev:Ja det har man lärt sig efter många år att dom (NT) måste få prata av sig, så då får man sitta där och låtsas lyssna ett tag

Eller så säger man att man är upptagen?
Tufft liksom.