Jag undrar om det är någon mer som har flera olika personligheter?

En beskrivning på vad jag menar med flera personligheter är det som beskrivs i boken
"Ingen ingenstans" som är skriven av Donna Williams...

Själv har jag enda sedan jag var liten levt med flera personligheter.
Det började nog att bli extra tydligt under tiden då jag gick på mellanstadiet.
Från och till i mitt liv så har det varit olika mycket.
En del år har varit extrema (ur min synvinkel, det beror väl på vad man jämför med, självklart),
med upp till 5 olika personligheter med helt olika sätt och förnamn.
I ungefär ett år nu så har det inte varit så extremt. Även om jag har många,
många olika personlighetstyper så kallar jag ändå mig själv för ett förnamn.
Men nu känner jag att är på väg att "bryta ut" igen...

Moderator: Kompletterade rubriken.

Nej min diagnos heter Aspergers, inte personlighetsklyvning.

Visserligen ingår det inte i en AS diagnos (vad jag vet) men det känns inte helt främmande
att människor med diagnoser inom autismspektrat har mer än en personlighet.
Sedan tror jag att det kan röra sig både om en extra diagnos/ett tillstånd
eller/och så kan det förklaras av autism diagnosen...
Bara för att man har fler personligheter så är det inte sagt att man får en sådan "diagnos".


Jag menar att om man är autistisk, och ska försöka klara av "den vanliga världen"
så är det inte så konstigt om man behöver/skaffar sig flera personligheter för att klara av det.

Det handlar i så fall om sociala strategier, det har ingenting med "olika personligheter" att göra. Du är ute och cyklar.

Okej då

Det vanligt att just flickor med AS konstruerar vad de själva refererar till som flera olika personligheter då de "lär sig" spela det sociala spelet. Så helt ute och cyklar är du inte. Dock är det väldigt stor skillnad på att ha flera, av sig själv konstruerade personligheter och att lida av Dissociativ Identitetsstörning (före detta Multipel Personlighetsstörning). En person med DID är oftast inte medveten om hur starkt splittrad den är, och är ofta övertygad om att den bara är en person (dock varierar det vilken person den råkar vara övertygad om att vara). Det finns givetvis en hel del personer med DID som har sjukdomsinsikt, men det kan inte liknas vid den självinsikt en person med AS som har flera egenkonstruerade personligheter innehar.

Det ena är en allvarlig störning, det andra är ett sätt att hantera och tolka hur det sociala spelet fungerar.

För övrigt tycker jag att ordet "identitet" passar bättre in på vad jag tror att du menar. Jag var som yngre ganska splittrad och hade då olika identiteter. Dock fullt medvetet, och av speciella skäl. Nu är jag bara jag (tror jag i alla fall, jag kan ju ha fel).

hysteriskt: Kan du inte beskriva närmare hur du menar med att du har olika personligheter ? Har du olika personligheter som är avskilda från varandra som vid multipel personlighet/dissociativ identitetsstörning, eller syftar du på att du spelar olika roller vid olika tillfällen ? Donna Williams hade ju olika, ganska extrema personligheter, men de var ju ändå medvetna om varandras existens och handlingar.

Jag känner mig många gånger som någon sorts dubbelnatur, jag visar inte världen "mitt rätta jag" och jag har en egen inre värld som andra sällan får se. På många sätt har jag också förlorat min personlighet, och är bara det tomma och falska skal jag visar upp för andra. Däremot kan jag inte känna igen mig i att ha olika extrema personligheter, för det har jag inte.

KrigarSjäl skrev:Det handlar i så fall om sociala strategier, det har ingenting med "olika personligheter" att göra. Du är ute och cyklar.

Jag tycker inte hon är ute och cyklar. Driver man de sociala strategierna för långt så kan det kännas och verka som om man har olika personligheter i olika sammanhang. Några med AS kan ju också ha varit utsatta för övergrepp och utvecklat multipla personligheter eller andra identitetsproblem till följd av det. Bara för att något inte gäller dig eller ingår i AS-diagnosen, betyder det inte att det inte kan vara sant för andra.

Anastasia skrev:Jag tycker inte hon är ute och cyklar. Driver man de sociala strategierna för långt så kan det kännas och verka som om man har olika personligheter i olika sammanhang. Några med AS kan ju också ha varit utsatta för övergrepp och utvecklat multipla personligheter eller andra identitetsproblem till följd av det. Bara för att något inte gäller dig eller ingår i AS-diagnosen, betyder det inte att det inte kan vara sant för andra.

Precis.

Anastasia skrev:hysteriskt: Kan du inte beskriva närmare hur du menar med att du har olika personligheter ? Har du olika personligheter som är avskilda från varandra som vid multipel personlighet/dissociativ identitetsstörning, eller syftar du på att du spelar olika roller vid olika tillfällen ? Donna Williams hade ju olika, ganska extrema personligheter, men de var ju ändå medvetna om varandras existens och handlingar.

Jag kan försöka beskriva, jag får se hur det går... Jag har nästan aldrig försökt beskriva det innan.

Ett tag, när jag mådde som värst, och hade det som värst, när jag var tolv-fjorton år, så var jag splittrad.
Jag var olika personligheter, och var visserligen medveten om dessa, men jag såg det som något helt normalt. Jag förstod inte att andra tyckte att jag betedde mig underligt när jag kallade "mig själv" vid olika förnamn och först visade upp ett beteende som liknade en vuxens för att i nästa stund bete mig som en sjuåring.

Dessa personligheter var medvetna om varandra, och hade olika relationer.
Två utav dem var tvillingsystrar och stöttade varandra.
Jag har kvar en anteckningsbok där dessa två skriver "meddelanden" till varandra.
När jag läser det idag så kan jag inte riktigt förstå hur detta kunde vara normalt för mig då.

"Jag vet inte vad jag ska göra, jag står inte ut längre!"
"Du måste fortsätta kämpa, du kan inte ge upp nu! Jag hjälper dig!"

Är ett exempel på vad som kunde stå i boken...

Men även om de olika personligheterna var medvetna om varandra, så fick jag ofta minnesluckor och kunde inte minnas vad de andra hade gjort. Detta gjorde både mig och min omgivning förvirrad. De kunde påstå att "jag" hade sagt saker som jag sedan blint förnekade och inte hade något minne av att jag hade sagt.

Nu är det, som jag skrev innan, inte längre lika "extremt".
Men jag är visserligen fortfarande splittrad och går in i olika roller omedvetet.
En riktig "autistisk" Anna, en normal Anna, en Anna som kan klara vad som helst, en Anna som är terapeut, en vuxen-Anna, en sjuårig Anna och så vidare.
Jag är en och samma, men samtidigt inte. Antagligen är detta mitt sätt att just nu klara av det "sociala"... Eller, snarare att klara att hålla mitt huvud över ytan till den "verkliga" världen.

Vet inte/Osäker

Jag har definitivt inte DID, jag är definitivt inte olika "personer"; men jag har olika personligheter; altså, jag är samma jag-person hela tiden, men det varierar mycket vilket fordon jag hittar i mitt garage på morgonen, om ni förstår hur jag menar. Det är exempelvis intressant att läsa mina dagböcker, sättet jag skriver på varierar mycket och handstilen är så olika att det inte går att se att det är samma person som skrivit.

Även sättet jag beter mig på varierar kraftigt, jag vet inte om det är samma sak som ovan, inte bara med humör/energi utan ena dagen skulle jag tveklöst tycka mig lämplig som presidentkandidat utan minsta tvekan, medan nästa dag är jag så fucked-up förvirrad att jag inte begriper vad folk säger ensen.

MsTibbs skrev:... sättet jag skriver på varierar mycket och handstilen är så olika att det inte går att se att det är samma person som skrivit.

Faktiskt någonting av det vanligaste man stöter på hos personer med DID. Trivia bara, inte menat som någonting annat.

Samma gällde mig förut.

Min eventuella andra personlighet är jag fullt medveten om och skulle kanske kallas egenkonstruerad. Det är en sån som är arg på precis allt och alla.

Charley? skrev:

MsTibbs skrev:... sättet jag skriver på varierar mycket och handstilen är så olika att det inte går att se att det är samma person som skrivit.

Faktiskt någonting av det vanligaste man stöter på hos personer med DID. Trivia bara, inte menat som någonting annat.

Samma gällde mig förut.

Jag fick kommentarer på just den saken, att det var som olika person(ligheter), med följdfråga om jag är olika personer då psykolog läst mina dagböcker. Har man DID kan man väl inte "veta om" att man är flera olika, eller kan folk veta om det ibland?

Jag tror man kan veta det. Kanske du borde läsa mer om DID om du inte redan gjort det? Finns några riktigt bra filmer om det också. (Och ett antal sensationslystna lågbudgetdokumentärer.)

Om jag förstått det rätt så skapas DID (riktig, klinisk DID, alltså) inte sådär utan vidare bara, utan har alltid en orsak. Har någon av er (Tibbs & Hysteriskt) varit utsatta för något traumatiskt, övergrepp el dyl? (Ni behöver inte svara om det är för personligt, särskilt inte här i öppna avdelningen.)

hysteriskt skrev:Jag kan försöka beskriva, jag får se hur det går...
Jag har nästan aldrig försökt beskriva det innan. [.........]

Tack för berättelsen. Det var bra och intressant beskrivet, och det låter ju nästan som om du hade olika personligheter på riktigt.

MsTibbs skrev:och handstilen är så olika att det inte går att se att det är samma person som skrivit. - - - .

Hej MsTibbs och tack för din beskrivningen ovan - jag har märkt att min handstil varierar KRAFTIGT från en väldigt speciell "ålderdomlig" skrivstil till en mera modernistisk extra tydlig TEXTNINGS stil och sedan ytterligare en tredje som lutar något framåt och ibland en annan skrivstil, som lutar rejält bakåt som om bokstäverna skulle ha en rejäl motvind.... och de sociala strategierna som jag utvecklat genom åren - kan kanske av ANDRA uppfattas som en genuin personlighet som jag har och som jag själv är väl medveten om när jag beter mig på ett egen utvecklat sätt i alla de olika specifika sociala situationerna som jag råkar befinna mig i. Jag tycker mig ha märkt att jag fungerar alltid bäst när jag umgås med EN PERSON i gången!

• En annan egenhet är att jag MÅSTE tvinga mig att skriva ordet "jag" - ofta utelämnar jag ordet "jag" per automatik när jag skriver. Sedan läser jag på nytt min text och får fylla i "jag"-orden där de passar grammatiskt in....jag har tänkt på att jag genom detta indikerar att jag är mera en iakttagare som observerar vad ANDRA gör och SÄGER - att JAG INTE är med i det sociala livet på riktigt utan bara en som försöker finna lämpliga strategier att på bästa sätt passa in och INTE vara FÖR avvikande..."den fula ankungen" som kanske egentligen är en vacker svan ...jag vet inte om ni andra finner detta passandes in i era dagliga kontakter med andra...gäller även i telefonen...när jag talar med olika personer...

OK - förlåt att jag svamlar igen...tackar för ordet!

Avslutningsvis varmt tack alla er, som modigt och öppet delat tankar och funderingar från era liv till oss här på forumet!

vid tangenterna

/T

MsTibbs skrev:Jag fick kommentarer på just den saken, att det var som olika person(ligheter), med följdfråga om jag är olika personer då psykolog läst mina dagböcker. Har man DID kan man väl inte "veta om" att man är flera olika, eller kan folk veta om det ibland?

Man kan ha sjukdomsinsikt om man har DID men det är ovanligt.

Inger skrev:Jag tror man kan veta det. Kanske du borde läsa mer om DID om du inte redan gjort det? Finns några riktigt bra filmer om det också. (Och ett antal sensationslystna lågbudgetdokumentärer.)

Om jag förstått det rätt så skapas DID (riktig, klinisk DID, alltså) inte sådär utan vidare bara, utan har alltid en orsak. Har någon av er (Tibbs & Hysteriskt) varit utsatta för något traumatiskt, övergrepp el dyl? (Ni behöver inte svara om det är för personligt, särskilt inte här i öppna avdelningen.)

Läs mitt första inlägg i den här tråden om du inte redan gjort det. DID är ofta resultatet av att en person varit med om (eller själv gjort) någonting som kan anses som "ont"/fel/starkt socialt ickeaccepterat. Med tiden börjar man distansera sig till den del av sig själv som gjort/utsatts för det "onda", och en "ond" och en "god" personlighet utvecklas. Till slut är splittringen så stor att man inte ens minns de saker som den "onda" personen gjort när man "är" den "goda" personen, och vice versa. Minnen, röstlägen, sätt att skriva på, beteenden osv. karaktäriseras för varje personlighet och de har i slutändan bara den fysiska kroppen gemensamt.

Observera att detta är ett vanligt orsaksförlopp för personer med DID, det förklarar dock inte ens i närheten alla fall.

Charley? skrev:Det vanligt att just flickor med AS konstruerar vad de själva refererar till som flera olika personligheter då de "lär sig" spela det sociala spelet. Så helt ute och cyklar är du inte. Dock är det väldigt stor skillnad på att ha flera, av sig själv konstruerade personligheter och att lida av Dissociativ Identitetsstörning (före detta Multipel Personlighetsstörning). En person med DID är oftast inte medveten om hur starkt splittrad den är, och är ofta övertygad om att den bara är en person (dock varierar det vilken person den råkar vara övertygad om att vara). Det finns givetvis en hel del personer med DID som har sjukdomsinsikt, men det kan inte liknas vid den självinsikt en person med AS som har flera egenkonstruerade personligheter innehar.

Det ena är en allvarlig störning, det andra är ett sätt att hantera och tolka hur det sociala spelet fungerar.

För övrigt tycker jag att ordet "identitet" passar bättre in på vad jag tror att du menar. Jag var som yngre ganska splittrad och hade då olika identiteter. Dock fullt medvetet, och av speciella skäl. Nu är jag bara jag (tror jag i alla fall, jag kan ju ha fel).

Olika identiteter är inte alls ovanligt att man har. De allra flesta har det, jag försöker låta bli att ha mer än en, även om den naturligtvis måste anpassa sej lite efter situationen. :-D

*****

Att man skriver med olika handstil är inte nödvändigtvis pga personlighetsklyvning, DID, utan snarare mest för att det blir så, eller att man sitter/står konstigt, etc.

weasley skrev:Olika identiteter är inte alls ovanligt att man har. De allra flesta har det, jag försöker låta bli att ha mer än en, även om den naturligtvis måste anpassa sej lite efter situationen.

*****

Att man skriver med olika handstil är inte nödvändigtvis pga personlighetsklyvning, DID, utan snarare mest för att det blir så, eller att man sitter/står konstigt, etc.

Beror på hur man definierar "identiteter" såklart.

Nej, det är inte nödvändigtvis ett tecken på DID (vilket jag heller inte skrivit att det måste vara).

Ja man kan ju definiera identiteter lite olika, men säg att man har en "sittahemmaochslöa"-identitet där man uppför sej på ett visst sätt, sen har man en "hängamedgänget"-identitet där man uppför sej på ett annat. En del har jobb-identiteter och hem-identiteter och föräldrarolls-identiteter etc.

Och det med handstilar var inte riktat till dej, Charley?, det var därför jag gjorde en liten rad med stjärnor ovanför, för att markera att det var "ett nytt ämne".

weasley skrev:Ja man kan ju definiera identiteter lite olika, men säg att man har en "sittahemmaochslöa"-identitet där man uppför sej på ett visst sätt, sen har man en "hängamedgänget"-identitet där man uppför sej på ett annat. En del har jobb-identiteter och hem-identiteter och föräldrarolls-identiteter etc.

Och det med handstilar var inte riktat till dej, Charley?, det var därför jag gjorde en liten rad med stjärnor ovanför, för att markera att det var "ett nytt ämne".

Det handlar snarare om vilken sida av sig själv man väljer att presentera. Klart att man har flera olika sidor, beroende på situation och humör (fast inte vi Aschenberschare såklart). Det är dock inte samma sak som att ha olika identiteter (någonting åtminstone jag förknippar med rejält mycket större skillnader i beteende, tankemönster, tal och oftast namn än vad den normala människan har att erbjuda).

(Aha!)

Inger skrev:Jag tror man kan veta det. Kanske du borde läsa mer om DID om du inte redan gjort det? Finns några riktigt bra filmer om det också. (Och ett antal sensationslystna lågbudgetdokumentärer.)

Om jag förstått det rätt så skapas DID (riktig, klinisk DID, alltså) inte sådär utan vidare bara, utan har alltid en orsak. Har någon av er (Tibbs & Hysteriskt) varit utsatta för något traumatiskt, övergrepp el dyl? (Ni behöver inte svara om det är för personligt, särskilt inte här i öppna avdelningen.)

Mig veterligen inget fysiskt, sexuella övergrepp eller misshandel, närmsta jag kommer är många år av mobbing/trackasserier på skolan och ytterligare stress och press dels pga jag aldrig känner jag gör rätt i förhållande till föräldrar och dels som konsekvens av mina år i extrema politiken. Jobbigt nog, men betydligt mindre stressande än fysiska övergrepp misstänker jag?

MsTibbs skrev:Mig veterligen inget fysiskt, sexuella övergrepp eller misshandel, närmsta jag kommer är många år av mobbing/trackasserier på skolan och ytterligare stress och press dels pga jag aldrig känner jag gör rätt i förhållande till föräldrar och dels som konsekvens av mina år i extrema politiken. Jobbigt nog, men betydligt mindre stressande än fysiska övergrepp misstänker jag?

Fysiska övergrepp är nästan alltid värre att uppleva än enbart psykiska övergrepp (eftersom ett fysiskt övergrepp också är ett psykiskt övergrepp). Men man kan inte direkt jämföra olika sorters övergrepp med varandra..