Mitt stora problem är att jag har svårt få kontakt med jämnåriga. Det är också lite svårt att veta hur man tar kontakt. Jag har alltid haft lättare att få kontakt med generationen över mig och generationen över den. Det beror nog på att jag är lite lillgammal.

För mig är många saker svart eller vitt. Jag har svårt att se nyanser; att saker kan vara däremellan. Jag tolkar saker bokstavligt och vill att folk ska vara konsekventa i det de säger och stå för vad de sagt för länge sedan. Jag har kommit på att de inte alltid kan det, saker och situationer förändras ju med tiden.

Jag har haft svårt att veta de sociala koderna i samspelet och umgänget med andra människor. Det har lett till stora problem för mig men jag har lärt mig den hårda vägen. Idag går det lättare med de sociala koderna vilket känns som en lättnad för mig.

Är det någon annan här på forumet som känner igen sig i min problematik?

Jadå jag känner igen mig i allt det där, med undantaget att jag istället tenderar att söka mig till yngre. Jag har några jämnåriga vänner, men en majoritet av mina vänner är ca 6-10 år yngre än mig. Att som du söka sig till äldre tror jag är lite ovanligare

Det blir ju svårare och svårare att få vänner ju äldre man blir, om det är så du menar med kontakt. När man är vuxen är man ju redan formad, man har sina åsikter och sin bakgrund.

Ja, allting stämmer in på mig.

Angående vänner då det är det första du tar upp:
Jag har 1 jämnårig vän, resten är väl sådär 60-70 år, jag är 31.
Tycker själv inte att det gör något, jag har aldrig brytt mig om ålder så länge jag trivs med människan.

Äldre personer brukar vara lite mer erfarna, eller det märks iaf vilka som är det om inte annat har de lärt sig hur verkligheten fungerar på det hårda sättet

asså köp dart-pilar, gå sedan till puben och kasta lite pil. Då skall det tydligen vara enklare att få kontakt med folk. Detta är väl iofs bara ett exempel och fungerar väl inte riktigt så irl. Hitta ett specialintresse så borde det vara enklare säger de som kallar sig experter på det sociala.

men egentligen borde ärlighet fungerar när det gäller vänskap men tydligen tycker folk att sådant inte är bra (så verkar i alla fall en del psykologer tycka). Man får tydligen inte bara gå fram till någon (så länge man inte stör) och köra på med ärligheten. Varför vet jag inte. Vi kanske lever i en sjuk värld.
http://naivecomics.com/wp-content/webco ... s_sick.png

De flesta måste liksom dricka massvis med alkohol osv för att orkar med det sociala (låter kul, eller?)
Titta på folbollsupportrar eller vad folk gör på en after beach/ski så förstår du?

jesusiscool skrev:
...

men egentligen borde ärlighet fungerar när det gäller vänskap men tydligen tycker folk att sådant inte är bra (så verkar i alla fall en del psykologer tycka). Man får tydligen inte bara gå fram till någon (så länge man inte stör) och köra på med ärligheten. Varför vet jag inte. Vi kanske lever i en sjuk värld.

Magnus Uggla har gjort en skiva i sin begåvade ungdom som heter "Livets Teater"...

https://itunes.apple.com/se/album/livets-teater/id404061634

Blir avundsjuk på den självinsikt som du har, för jag kan inte fastslå vad exakt det är som gör mig så ointressant att lära känna. Jag vet bara att jag gör något fel. Orsak och verkan...

Det verkar som att om jag ska ha någon sorts relation så är det ALLTID jag som ska ta alla initiativ. Jag tolkar detta som att jag inte är önskvärd att spendera tid med och således väljer alla att inte lägga ner tid på mig.