Jag har grubblat långt mer än vanligt den sista tiden. Svackor brukar kunna orsaka sådant. Ur den mest osannolika situationen kom en insikt som var helt oväntad.
En nära släkting till mina barn tyckte det var lämpligt att, upprepade gånger, tala om för mig att en tjej i samma ålder som min äldsta dotter också har AS och minsann har flyttat ihop med sin kille nu. Syftet var tydligt - kritisera det faktum att min dotter inte gör något liknande. Helt oförstående för den massiva ångestproblematik och återkommande depressioner min dotter slåss med och har slagits med de senaste 8 åren.
Vanligtvis ignorerar jag den här människan men den här gången hände något. Istället för att bara lägga på fann jag mig ge ett utlägg om hur den här tjejen är en av de starkaste personer jag fått äran att känna. Hur hon fortfarande kämpar och fortfarande ler och skrattar så fort tillfälle finns. Hur hon ännu lägger tid på att upptäcka saker, lära sig saker och skämtar med resten av oss närhelst hon kommer åt. Jag är djupt imponerad av hennes styrka.

Och jag är djupt imponerad av samma styrka hos så många av er här på forumet. Flera av er har varit till helvetet och återvänt, några av er är fortfarande där och ni kämpar än. Alla ni som slåss med och har slagits med ångest, depression, utmattning, tvångstankar, sömnstörningar, OCD, ensamhet, utanförskap och/eller allt annat elände vi kan dra på oss - sträck på ryggen. Bara det faktum att ni är här är bevis på en otrolig styrka. Att ni dessutom lyser upp varandras tillvaro och stöttar andra även när ert eget liv är tungt är inget mindre än helt fantastisk. Det sägs alldeles för sällan.
Jag är djupt imponerad av er alla.
Ni är alla mina förebilder.

tahlia skrev:Jag är djupt imponerad av er alla.

And right back at you, girl!

Gött att du stod upp för din dotter och lät släktingen höra ett och annat.
Hoppas nu bara att hen blev lite klokare också.

Tack så mycket. Hade du sagt det till mig personligen..så hade jag också tackat, men hade kanske till och med blivit lite trött efter det stora känslointrycket

Jag är djupt imponerad av vad jag har varit igenom.

Men fortfarande så är jag p.g.a schizofrenin för passiv, Jesus och Gud i mitt liv är det som får fart på saker. Har också alltigenom studieåren varit aningen trött, gjorde inte alltid så ruskigt mycket utanför schemat.

Men Gud har givit mig så otroligt mycket - Herren sände prövningar... Då får man vara tacksam när man nu är igenom så mycket!

Tacksam för läkarna och sjukvården har gjort att jag orkar leva med alltihop, speciellt sedan jobbig sjukperiod förut innan ca 2010. Barely...

Forstår ikke at alle her kan være forbilder. Det er ikke slik som det skal være.

River skrev:Forstår ikke at alle her kan være forbilder. Det er ikke slik som det skal være.

Prövningar/lidande ger uthållighet!

Er ikke riktig å være venner med alle, for da har en gitt opp, og det er ikke slik som det skal være.

River skrev:Forstår ikke at alle her kan være forbilder. Det er ikke slik som det skal være.

Tror inte hon syftade på mig t.ex. ändå. Hon vill väl inte att "någon ska hamna utanför" eller nåt sånt floskel.
Bara att tacka och bocka för de fina orden även om de egentligen inte är riktade mot "dig".

Detsamma gäller dig också Tahlia och ett stort tack för berättelsen och trådstarten, känns skönt att få läsa sånt här emellanåt.

Hoppas du kommer ur din svacka snart.

Hallå, tahlia, och tack för ditt snälla inlägg!

+

Jag tackar. Kan väl skriva under ett par av de sakerna du räknade upp minst. För vissa individer är livet rätt brutalt.

Jo många starka förebilder finns det på forumet.

Så sant @tahlia...

jag blev så glad så jag fick gåshud när jag läste det där. jag har alltid känt mig svag. Det är först nu jag börjar förstå att jag inte är det, utan tvärtom stark som tagit mig dit jag är idag. Men att få läsa det sådär.