Sheyen, hoppas du mår bättre idag! Hår är en känslig sak, vet hur det är! Hoppas det växer fort.

Nej, det är inte okay. Har hänt mig också och argumentet var att barnets hår var så tovigt att det orsakade smärta. Min unge har samma typ av hår som jag - väldigt fint och blir lätt tovigt om det inte sköts rätt. Jag kan sköta det eftersom mitt är likadant, men är en inte van vid att kamma sådant hår så kan en lätt göra fel och orsaka smärta. Jag tycker att det är helt oacceptabelt att en person som bara är med barnet korta stunder - timmar eller någon dag - klipper av barnet håret. Om det inte handlar om akut smärta av något slag, så klart, men då ska det oavsett förvarnas om det.

En bebis kanske inte själv lider så mycket av det, men ett barn över 1,5-2 år kan ha ganska starka åsikter om sitt hår. Att då göra ett sådant ingrepp när en inte är anknytningsperson, är ett övertramp. Även om barnet blir tillfrågat och säger ja, så måste en beakta att ett barn har svårare att säga nej till en släkting/vän till familjen/annan person som bara träffar barnet ibland, än vad det har att säga nej till sin/-a primära anknytningsperson/-er. Det barnet verkar acceptera fint kan leda till fullkomlig härdsmälta väl hemma.

Att inte ens ta sig tiden att meddela att någonting sådant har skett är direkt elakt, särskilt när en förälder har en autismspektrumstörning. Sedan är det ju inte hårklippningen i sig som nödvändigtvis utgör kränkningen mot föräldern, utan att en sak som ligger inom föräldraansvarsområdet och inte är akut har tagits i egna händer. Det förstör lätt tilliten mellan föräldern och den andra personen.

Jag förstår absolut din reaktion, Sheyen, och håller med om att det var helt fel. För din egen sinnesro så skulle jag ändå försöka släppa så mycket av ilskan som möjligt, ta det med så stor ro du kan för din och din dotters skull. Framför dina synpunkter till personen som klippte håret - säg till exempel att du tror att personen menade väl men att du behöver informeras om alla förändringar och att du vill tillfrågas om liknande situationer uppstår i framtiden. Att det är viktigt för dig att beslut kring din dotters uppfostran och omvårdnad tas av dig och barnets far, inte av någon annan. Ni skulle kunna utforma en liten lista över de saker ni - du och Fenren alltså - anser att en barnvakt har befogenhet att utföra, och göra det tydligt att allt som avviker från den listan måste tas upp med er först.

Visst kan en framstå som rätt rigid, inflexibel, krävande och asjobbig som förälder, när en har klara åsikter om hur saker och ting ska vara gällande ens barn. Men så länge dessa åsikter inte går emot barnets bästa så är det vårdnadshavarnas rättighet och skyldighet att bestämma i alla frågor som rör barnets uppfostran och omvårdnad.

De som tror att det handlar om utseende har helt uppenbart missat poängen. Att ta hand om sitt barn är intimt och personligt och att överta sådant ansvar utan att ha fått godkännande, är en kränkning.

Hår kan vara en mycket personlig sak även hos små barn, på mig använde man det som bestraffning/tillrättavisning, eller även att hota med. Kan faktiskt minnas hur dom mer slet lös än klippte det, sen hur nöjda dom var när tortyren var över...

antonius skrev:Hår kan vara en mycket personlig sak även hos små barn, på mig använde man det som bestraffning/tillrättavisning, eller även att hota med. Kan faktiskt minnas hur dom mer slet lös än klippte det, sen hur nöjda dom var när tortyren var över...

vad hemskt! sadistiskt ju....dåtidens föräldrar kunde vara hemska. Tror dagens föräldrar respekterar sina barns känslor bättre!

Maggi skrev:vad hemskt! sadistiskt ju....dåtidens föräldrar kunde vara hemska. Tror dagens föräldrar respekterar sina barns känslor bättre!

Ja, naturligtvis gör dom väl det, men då var det inte så noga med hur man behandlade barn, de var ju bara barn, sa man som att man var ngt slags oönskad ohyra, haha

Sheyen skrev:

slackern skrev:

Sheyen skrev:Nallen: Hur planerar man kring något som är oförutsägbart? Det enda positiva med om han gör om det är att det då inte finns mer att stjäla en tredje gång.

Jag tror att det enda rätta vore att klippa honom.

Nu är jag sur, trött och bitter. Godnatt.

Troligtvis har han lärt sig att han inte ska klippa sitt barnbarn i fortsättningen. Så förhoppningsvis händer det inte igen.

Jag vet inte om eran dotter ska gå på en förskola, men när min son var runt 2-3 år kom han hem med en massa hål i en nyköpt tröja. Han hade tydligen klippt i den istället för papper, hans mamma var mer eller mindre hysterisk jag bara men det är sådant som händer.

Det där lät ju bara gulligt (förstå mig rätt). Jag tycker att det är så underbart sött när ungar får sina spontana tokideér!

Men det är, trots allt, en jäkla skillnad på att ungen gör något och att en vuxen gör något. Och att klippa av min dotters hår är inte att klassa som ett busigt äventyr, för detta valde hon inte själv.



Moderator atoms - tog bort ett dubblerat citat.

Jag vill inte på minsta sätt förringa det som hände eran dotter, jag förstår att det är en stor skillnad på vad som hände, vad jag ville säga är att med småbarn kan vad som helst hända eller allt sker mer eller mindre efter deras infall.

Jo jag förstår att det låter gulligt jag kan även tycka det i efterhand, men man får räkna med att sådana saker händer mer eller mindre dagligen när det gäller småbarn, det går inte direkt att planera allt in i minsta detalj.

Med tanke på diskussionen i denna tråd, hur ställer ni er till att lämna ert barn på en förskola, känner ni er bekväma med det?

Har en viss förståelse för reaktionen, att det kan kännas obehagligt eller som ett slags mindre övergrepp att någon klipper av en bit av håret på barnet då man lämnat över det till någon att tas om hand tillfälligt, även om det nog främst handlade om lite obetänksamhet och förmodligen också en vilja att visa handlingskraft eller någon slags omsorgshandling från farförälderns sida, det var väl farfar som fick för sig att detta vore en bra lösning? Att detta sedan glömdes bort att nämnas vid överlämnandet var väl lite oturligt men är nog något som är lätt hänt då man möts igen och alla blir glada över att träffas.

Sheyen skrev:Jo, men det är väl ändå lite sjukt att man ska behöva stå ut med att någon klippt sönder ens barns hår?

Ja.
Men gjort är gjort - håret växer ut och det kommer inte att gå fortare för att du skäller om det.

I min värld är det helt ok.
Barn är kladdiga kaosmonster utan konsekvenstänk, helt fantastiska men ibland fastnar det skit på dom som man helt enkelt behöver få bort och sitter det i håret tar man helt sonika saxen och klipper loss det, fullständigt odramatiskt och inget man behöver tänka på iom att det växer ut på väldigt kort tid.
Så nej jag tycker inte att det är konstigt att man gör på det viset.

Vill såklart inte förminska dina känslor över det hela då det är väldigt individuellt men jag tänker att du kanske i just denna fråga inte är helt i fas med den "äldre generationen" och ser något som de inte ens reflekterat över som ett övertramp eller tom övergrepp.

Beror väl lite på sammanhanget. I just det här fallet tycker jag att det kanske inte var så jättedramatiskt, men jag förstår ändå att du reagerade, Sheyen. De borde väl i alla fall ha berättat att de klippt bort lite hår.
Du får trösta dig med att det snart kommer att växa ut igen.

Kahlokatt skrev:Beror väl lite på sammanhanget. I just det här fallet tycker jag att det kanske inte var så jättedramatiskt, men jag förstår ändå att du reagerade, Sheyen. De borde väl i alla fall ha berättat att de klippt bort lite hår.
Du får trösta dig med att det snart kommer att växa ut igen.

Eller med choklad. Choklad tröstar det mesta.

Abbreviation skrev:Visst kan en framstå som rätt rigid, inflexibel, krävande och asjobbig som förälder, när en har klara åsikter om hur saker och ting ska vara gällande ens barn.

Det har man all rätt att vara som förälder.

I många fall är det ens skyldighet.

Fenren skrev:Eller med choklad. Choklad tröstar det mesta.

...tänkte säga make upp sex, men det går ju inte i detta fallet

antonius skrev:

Fenren skrev:Eller med choklad. Choklad tröstar det mesta.

...tänkte säga make upp sex, men det går ju inte i detta fallet

Går och går gör det nog men jag skulle inte direkt bli glad då...

Tvivlar på att det uppfattas som trevligt av något barn, det blir snarare att de undrar vad det är för något konstigt de håller på med som att personen går på droger
Nä, en ordentlig kram och trevliga ord är nog mer adekvat.

Chocklad däremot..
Nya leksaker.. osv

Flatline skrev:nske i just denna fråga inte är helt i fas med den "äldre generationen" och ser något som de inte ens reflekterat över som ett övertramp eller tom övergrepp.

Dessvärre så sågs väl barn just som avsaknad av egen person förr och med tiden så har deras integritet alltmer blivit något som det förväntas att omgivningen respekterar. Så det kanske är den äldre generationen som behöver en verklighetsuppdatering.

antonius skrev:

Fenren skrev:Eller med choklad. Choklad tröstar det mesta.

...tänkte säga make upp sex, men det går ju inte i detta fallet

Moderator:


Guys! Guys! Tänk lite på var ni är och vad tråden handlar om.

Dessvärre så sågs väl barn just som avsaknad av egen person förr och med tiden så har deras integritet alltmer blivit något som det förväntas att omgivningen respekterar. Så det kanske är den äldre generationen som behöver en verklighetsuppdatering.

Tog ungen ingen skada av det utan var lika glad som tidigare ser jag personligen inte vad problemet är.
Hade tråden varit "Är det ok att slå andras barn" hade jag såklart reagerat annorlunda men detta ser jag inte som något stort.

Avsåg inte hårklippningen med det stycket utan att barn generellt mer respekteras med tiden och ingen individ som man kan göra lite som man vill med. Vilket det var i större omfattning längre tillbaks i tiden. Men nu börjar det bli OT.

plåtmonster skrev:Nästa gång ni besöker "far" kan ni väl stänga av tv:n genom att klippa av nätsladden..

Frestande, indeed.

Dagobert skrev:Om farfar klippte av Sheyens barns hår så kan Sheyen hämnas med att klippa av farfars barns hår. Se upp, Fenren!

Alltså den spontana känslan är ju att jag vill göra så.

Maggi skrev:Sheyen, hoppas du mår bättre idag! Hår är en känslig sak, vet hur det är! Hoppas det växer fort.

Tack!

Idag är jag fortfarande arg, men försöker envist att sätta upp hårsektionen ifråga i tofs, för att må bättre. Tänker att jag ska göra så tills lockarna vuxit ut och därefter klippa jämnt; på så vis slipper vi göra kortfrilla på henne.

Abbreviation skrev:Nej, det är inte okay. Har hänt mig också och argumentet var att barnets hår var så tovigt att det orsakade smärta. Min unge har samma typ av hår som jag - väldigt fint och blir lätt tovigt om det inte sköts rätt. Jag kan sköta det eftersom mitt är likadant, men är en inte van vid att kamma sådant hår så kan en lätt göra fel och orsaka smärta. Jag tycker att det är helt oacceptabelt att en person som bara är med barnet korta stunder - timmar eller någon dag - klipper av barnet håret. Om det inte handlar om akut smärta av något slag, så klart, men då ska det oavsett förvarnas om det.

En bebis kanske inte själv lider så mycket av det, men ett barn över 1,5-2 år kan ha ganska starka åsikter om sitt hår. Att då göra ett sådant ingrepp när en inte är anknytningsperson, är ett övertramp. Även om barnet blir tillfrågat och säger ja, så måste en beakta att ett barn har svårare att säga nej till en släkting/vän till familjen/annan person som bara träffar barnet ibland, än vad det har att säga nej till sin/-a primära anknytningsperson/-er. Det barnet verkar acceptera fint kan leda till fullkomlig härdsmälta väl hemma.

Att inte ens ta sig tiden att meddela att någonting sådant har skett är direkt elakt, särskilt när en förälder har en autismspektrumstörning. Sedan är det ju inte hårklippningen i sig som nödvändigtvis utgör kränkningen mot föräldern, utan att en sak som ligger inom föräldraansvarsområdet och inte är akut har tagits i egna händer. Det förstör lätt tilliten mellan föräldern och den andra personen.

Jag förstår absolut din reaktion, Sheyen, och håller med om att det var helt fel. För din egen sinnesro så skulle jag ändå försöka släppa så mycket av ilskan som möjligt, ta det med så stor ro du kan för din och din dotters skull. Framför dina synpunkter till personen som klippte håret - säg till exempel att du tror att personen menade väl men att du behöver informeras om alla förändringar och att du vill tillfrågas om liknande situationer uppstår i framtiden. Att det är viktigt för dig att beslut kring din dotters uppfostran och omvårdnad tas av dig och barnets far, inte av någon annan. Ni skulle kunna utforma en liten lista över de saker ni - du och Fenren alltså - anser att en barnvakt har befogenhet att utföra, och göra det tydligt att allt som avviker från den listan måste tas upp med er först.

Visst kan en framstå som rätt rigid, inflexibel, krävande och asjobbig som förälder, när en har klara åsikter om hur saker och ting ska vara gällande ens barn. Men så länge dessa åsikter inte går emot barnets bästa så är det vårdnadshavarnas rättighet och skyldighet att bestämma i alla frågor som rör barnets uppfostran och omvårdnad.

De som tror att det handlar om utseende har helt uppenbart missat poängen. Att ta hand om sitt barn är intimt och personligt och att överta sådant ansvar utan att ha fått godkännande, är en kränkning.

Tack för ditt långa och tydliga inlägg, Abbreviation.

Precis; det handlar inte om utseendet i sig, men jag blir ju påmind om det så fort jag ser det och det är jobbigt. Just håret har vi varit så tydliga med; vi har alltid pratat om hur kul det är nu när det börjar bli långt, att klämma ska användas för att minimera matkladd (och för att hon inte ska ha lugg, så den puttas åt sidan). Det finns så lite förståelse kring varför han skulle göra så, när just håret är något som vi varit så bestämda med. Och anledningen var totalt idiotisk; hon får ju mat i håret varje dag! Jag har många gånger fått supertvätta hennes stora lockar och kämpa med att få bort jordnötssmör och annat. Jag har omsorgsfullt borstat med balsamspray också. Det är något lugnande och mysigt, helt enkelt. Hon gillar ju det också.

Han har för övrigt INTE bett om ursäkt än. Jag önskar att det beror på att han skäms över sitt totalouckade agerande. Jag tycker att håret ska få växa ut innan det blir överlämning igen. Antingen det, eller så snaggar jag bort höger sida av hans hår.

Skulle gärna konfrontera honom personligen, men min selektiva mutism hindrar mig lite fortfarande. På sin höjd kan jag ignorera honom.

Fenren skrev:

Kahlokatt skrev:Beror väl lite på sammanhanget. I just det här fallet tycker jag att det kanske inte var så jättedramatiskt, men jag förstår ändå att du reagerade, Sheyen. De borde väl i alla fall ha berättat att de klippt bort lite hår.
Du får trösta dig med att det snart kommer att växa ut igen.

Eller med choklad. Choklad tröstar det mesta.

Var är chokladen då? FYI Den jag köpte räknas inte!

Sheyen skrev:

Fenren skrev:

Kahlokatt skrev:Beror väl lite på sammanhanget. I just det här fallet tycker jag att det kanske inte var så jättedramatiskt, men jag förstår ändå att du reagerade, Sheyen. De borde väl i alla fall ha berättat att de klippt bort lite hår.
Du får trösta dig med att det snart kommer att växa ut igen.

Eller med choklad. Choklad tröstar det mesta.

Var är chokladen då? FYI Den jag köpte räknas inte!

Skulle teleportera min platta om det gick.

Förövrigt håller jag med om vad Abbreviation skrivit.

Ang. att ni vill ha ert barn med en långhårsfrisyr.

När barnet blir äldre kanske intresset för en annan frisyr ökar. Hur kommer ni hantera det? Vägra då ni redan bestämt frisyren? Det är trots allt ert barns hår.

Zirre skrev:Ang. att ni vill ha ert barn med en långhårsfrisyr.

När barnet blir äldre kanske intresset för en annan frisyr ökar. Hur kommer ni hantera det? Vägra då ni redan bestämt frisyren? Det är trots allt ert barns hår.

när avkomma har egen vilja så kommer avkomma självklart att kunna påverka sin situation inom vissa givna ramar.

Jag vet inte om du vet hur lite en liten flicka på knappt två år vill och hur begränsad hennes världsbild är.