Hvad var grunnen til att du fikk diagnosen asperger? och vad er dine symptomer?

Jeg kan begynne med meg selv. Jeg vet ikke hvorfor jeg fikk den.. men jeg kan si hva slags symptomer jeg tror er på grunn av asperger jeg har.

*Blir sliten av å være sosial
*Jeg er usosial og liker ikke selskaper
*Ocd, angst og depresjon
*litt manglende og varierende empati (tror jeg)
*rare meninger
*gidder ikke gre håret
*bruker ikke sminke
*liker bare løstsittende klær
*irriterer over høye lyder. f.eks vinden, vaskemaskin, tv, snufsing..
*har ingen venner

Jag blev tröttare och tröttare, till sist kunde jag inte arbeta längre. Arbetsförmedlingen skickade mig till psykvården och jag fick diagnosen depression. Den gick inte att bota, då kläckte en läkare idén om att det kanske är Aspergers? Utredningen visade att jag hade det.

Så i princip fick jag diagnosen för att jag inte fungerade i arbetslivet kan man säga.

Tja, jag misstänker starkt att jag fick diagnosen för att jag uppfyllde diagnoskriterierna och har Aspergers.
Ursäkta spydigt svar, jag kan ju ha missat avsikten med frågan. Som jag uppfattar den borde allas svar på fråga ett vara detsamma...

tahlia skrev:Tja, jag misstänker starkt att jag fick diagnosen för att jag uppfyllde diagnoskriterierna och har Aspergers.
Ursäkta spydigt svar, jag kan ju ha missat avsikten med frågan. Som jag uppfattar den borde allas svar på fråga ett vara detsamma...

Ikke alle personer har de samme symptomene.. Det er derfor jeg spør

Jag tolkade frågan på samma sätt som sugrövmanövern: Vilka omständigheter ledde till att en utredning gjordes? I mitt fall mina psykiatriska problem: depression och självskadebeteende. Hade alltså ingenting med arbetslivet att göra.

Jag hade svårt att etablera mig på arbetsmarknaden trots (eller kanske på grund av) två högskoleutbildningar. Jag blev erbjuden en tillsvidareanställning i en ideell förening där jag tidigare hade jobbat vid två tillfällen ett halvår åt gången. Föreningens ekonomi var sådan att en lönebidragsanställning var det enda som kunde bli aktuellt och då Arbetsförmedlingen och andra redan misstänkte någon form av funktionshinder blev jag skickad på utredning.

Aspergers syndrom/högfungerande autism var den diagnos som låg närmast till hands då den psykolog jag pratade med bedömde att mina svårigheter med social interaktion uppfyllde diagnoskriteriet. Hon menade att detta var avgörande även om det fanns andra kriterier som jag inte uppfyllde lika väl. Detta hände för 18 år sedan och jag är fortfarande kvar på samma jobb.

Jag vet inte riktigt. jag gjorde INGENTING och så misstänktes det att jag hade asperger , vilket utredningen visade på och efter lite studerande om Asperger så gick jag med på att det stämmer att jag har det.

Fröken Fräken skrev:Jag tolkade frågan på samma sätt som sugrövmanövern: Vilka omständigheter ledde till att en utredning gjordes?

Ah, jag kör på det också då.

Jag fick min diagnos efter en 5 år lång utnattningsdepression. Fick en ny psykiater som nästan omedelbart misstänkte att min depression hade djupare orsaker och han visade sig ha rätt. Själv blev jag totalt överraskad. Hade inte en susning eller misstanke innan jag fick diagnosen.
Mina största problem/symptom idag är sensoriska.

Min äldste son har ADHD. Jag kände igen en del i mig själv, men inte exakt. Jag tyckte jag var mer åt Asperger-hållet. Jag ville själv veta och sökte utredning. Först fick jag bara ADHD-diagnos, sökte utredning igen och fick sedan även Asperger.

Jag gjorde ingenting

frågan har även ställts förr här på AF
Jag svarade likadant.

stuck skrev:Jag gjorde ingenting

frågan har även ställts förr här på AF
Jag svarade likadant.

Okei, men hva har du for symptomer da?

asp123 skrev:

stuck skrev:Jag gjorde ingenting

frågan har även ställts förr här på AF
Jag svarade likadant.

Okei, men hva har du for symptomer da?

Jag kollar egentligen inte på detaljerade symptom, jo ett..jag "fastnar" det är det största symptomet..andra "symptom" är egentligen också kopplat till att jag fastnar.
Första gången jag gör något - mycket svårt eftersom det inte är något som är "inprogrammerat"
Planer ändras - mycket otrevligt, hade ju "fastnat" i att det skulle vara på ett visst sätt.
Upprepar ord - har "fastnat" i att använda de orden.
tvångstankar - tankar som "fastnat"
Gör sällan något nytt - har "fastnat" i det jag brukar göra.

Men det är inte så illa att jag inte kan bryta tankegångarna som tur var.

Jag fick min aspergers diagnos för jag fick "utbrott" före det blev struktur i vardagen och för jag har svårt att få vänner. Antagligen var det med för att jag inte fatta skämt då. fattar när nån skämtar nu mycket bättre i dagens läge men inte alltid.

Min utrednig påbörjades inte för än jag slog granne i huvudet med en hammare.
(personen jag slog är okej)

jag har diagnosen därför att jag är har svårt att umgås med menisker speciellt dom jag inte har känt länge.

Jag har väl ganska länge misstänkt att jag hade någon diagnos och asperger finns bland annat i släktingar som påminner mycket om mig själv. Sen blev jag utbränd och hamnade i en djupare depression vilket ledde till att jag tog kontakt med psykiatrin. Största symtomet är väl att jag har svårt med människor och det blir ofta fel och jag "överanstränger" mig.

Psykologen jag träffade tyckte väl att en utredning var passande.

Långt gången depression, som inom slutenpsyk gav min dåvarande läkare funderingar kring AS då jag (som vanligt) har svårt att prata om annat än mina favoritämnen, svårigheter med ögonkontakt och mimik, samt att jag är bra resistent mot psykofarmaka såvida jag inte överdoserar skadliga mängder över det maximala för vad man kan förtära utan att få men (enligt vården är det inte ovanligt bland låg- och högfungerande autister, och mina mediciner tog slut för fort hela tiden), så "något är fel" och utredning inleddes. *Poff!* AS! Ingen blev förvånad.

Jag var så glad och lycklig att de tänkte att jag måste vara hög, sen insåg de att jag hade as.


Nä... Som så många andra så var jag deppig. Gick till psykolog. Denne misstänkte as (jag med). Utredning två veckor senare och vips så hade jag en diagnos.

Fenren skrev:Jag var så glad och lycklig att de tänkte att jag måste vara hög, sen insåg de att jag hade as

Men eh...det var fallet för mig haha. Människor i min situation borde vara deprimerade men så är jag glad eller likgiltig.

Zirre skrev:Psykologen jag träffade tyckte väl att en utredning var passande.

Ok, hvilke symptomer har du da?

Har mått dåligt sen jag var barn, försökt med olika praktikplatser men alltid åkt tillbaks i depression, jobbat lite men for ner i dep igen o började plugga för att få försörjning, orkade inte fortsätta plugga, sjukskriven pga dep, FK bytte ut sjukpenningen t sjukersättning, fick ätstörningsdiagnos, ångestsyndrom, depression, en läkare ansåg att jag hade fobiskt beteende o jag utreddes för personlighetsproblem...fick schizoid ps-diagnos o nån i kuratorns team tyckte man skulle screena mig för AS, fick fylla i massa frågeformulär under ca 2 års tid o blev sen uppsatt på väntelista för utredning av AS och ADD.
Utreddes o fick båda diagnoserna.

Symtom:
svårt att uttrycka känslor i ord och kroppsspråk
svårt att skapa sociala kontakter (vet inte hur man blir vän med folk)
hade specialintresse som barn (har det fortfarande men inte lika intensivt)
hade svårt att umgås med jämnåriga, på förskolan var jag hellre med fröknarna på rasterna än var ute och lekte med barnen
hade/har lättare att umgås med djur än med människor (t.ex hundar i byn brukade komma o hälsa på mig utan sina ägare, en ko kände igen mig och råmade när den såg mig)
kommunicerar lättare i skrift än i tal
lätt för språk, kan ibland förstå t.ex tyska och franska fastän jag bara kan enstaka ord - förstår innehållet ändå
kan saker som jag aldrig lärt mig, vet intuitivt (vet ej om det beror på AS eller på att jag är intuitiv)
irriterades av lappar/sömmar i kläderna när jag var barn + kunde bara ha mjuka kläder (inte haft jeans förrän i tonåren)
enligt uppgifter från familjen så hade jag lite klumpig motorik o svårt att springa men minns det inte själv
skev dygnsrytm, förskjuter dygnet
reagerar ibland annorlunda på mediciner (t.ex. får okända biverkningar eller "tvärtombiverkningar", blir pigg av tröttmedicin, blir deprimerad av antidep, behöver större eller mindre dos än vad som är normalt för att få effekt, utvecklar tolerans mot ej narkotikaklassad medicin)

Exempel på "tvärtombiverkningar": blir uppvarvad av Theralen, mindre hungrig + går ner i vikt av mirtazapin

Hmm...kommer inte på fler symtom nu.

asp123 skrev:

Zirre skrev:Psykologen jag träffade tyckte väl att en utredning var passande.

Ok, hvilke symptomer har du da?

Vad spelar det för roll?

stuck skrev:

asp123 skrev:

stuck skrev:Jag gjorde ingenting

frågan har även ställts förr här på AF
Jag svarade likadant.

Okei, men hva har du for symptomer da?

Jag kollar egentligen inte på detaljerade symptom, jo ett..jag "fastnar" det är det största symptomet..andra "symptom" är egentligen också kopplat till att jag fastnar.
Första gången jag gör något - mycket svårt eftersom det inte är något som är "inprogrammerat"
Planer ändras - mycket otrevligt, hade ju "fastnat" i att det skulle vara på ett visst sätt.
Upprepar ord - har "fastnat" i att använda de orden.
tvångstankar - tankar som "fastnat"
Gör sällan något nytt - har "fastnat" i det jag brukar göra.

Men det är inte så illa att jag inte kan bryta tankegångarna som tur var.

Det fetade stämmer in på mig också!
Fastnar också! Hela tiden.
Äter samma mat en lång period och byter när jag blivit less.