När jag först kom hit till forumet var det främst för att jag sökte med ljus och lykta efter andra som kunde tänkas ha lika stora svårigheter som jag när det kommer till det självbiografiska minnet, och att åtminstone några av er har en liknande problematik har jag sedan också förstått.

Därför kan det väl kanske vara av intresse för er och alla eventuella framtida "sökare" att ta del av denna nyligen publicerade artikel, en artikel som i alla fall jag tycker är oerhört intressant.

Kanske kommer man i framtiden börjas tas på allvar när man försöker förklara sin problematik.

Kan ju säga att jag också tyckte den där artikeln var intressant då även jag har problem med det självbiografiska minnet. Och utöver det tänkte jag också säga att det finns ju vissa studier om personer inom autismspektrumets minne fungerar på något annorlunda sätt vilket även det kanske kan vara en förklaring till varför man har svårt att minnas vissa saker.

Autismforum skrev:Det finns studier som visar att minnet hos personer med autism verkar fungera på ett annat sätt än hos normalt utvecklade personer. Andra undersökningar har kommit fram till att det inte finns någon skillnad i hur minnet fungerar. Ingen av studierna som gjorts har hittat avvikelser i minnet hos alla deltagarna med autism.

Det finns personer med autism som verkar ha problem med funktionerna i minnet. Men det behöver inte innebära att det är fel på själva minnet. Istället kan det vara sättet att organisera informationen i hjärnan som inte fungerar som det ska. I så fall kan felet istället ligga i till exempel de exekutiva funktionerna.

"Minnet hos personer med autism och Aspergers syndrom"

Jag läste precis en artikel på Spectrum - Memory and sense of self may play more of a role in autism than we thought - där man belyser en studie som jämför det självbiografiska minnet hos pojkar och flickor med AST. Där framkommer att pojkarna hade en sämre förmåga att få fatt specifika och detaljerade självbiografiska minnen än flickorna, och att det skulle kunna vara en orsak till att flickor är bättre på att maskera sina svårigheter i sociala situationer.

Tja, då är väl jag en lite udda fågel, eftersom jag är kvinna och har sämre självbiografiskt minne än de flesta människor jag stött på.

Men annars tycker jag studien är mycket bra och intressant, för att ha ett så fruktansvärt dåligt minne som t.ex. jag har ställer verkligen till det i livet; det ger en overklighetskänsla och medför ofta svårigheter (i alla fall för mig) i kontakten med andra människor.

Så då stämmer inte stereotypen om den manliga aspergaren (Typ Sheldon) som minns alla detaljer...

De som har fått en hjärnskada och tappat delar av sitt eget liv brukar även glömma bort historiska händelser. Hur funkar det med ett medfött dåligt minne för sitt liv? Minns man typ historia lika bra som andra?

Stereotypen att kunna minnas en massa detaljer kan säkert stämma i många fall - det finns väl många som kan det här på forumet? - men kanske det då ändå handlar om främst det semantiska minnet, faktaminnet och inte det självbiografiska minnet?

Om man t.ex. har ett fotografiskt minne, innebär det verkligen att man då också har ett bra självbiografiskt minne? Skulle det inte kunna tänkas att man i och för sig kan rada upp och beskriva en massa detaljer, men ändå sakna förmågan att riktigt veta när/var/hur det hela utspelade sig och vad man själv då t.ex. tänkte och kände?

Men nog finns det säkert de som har ett exceptionellt bra självbiografiskt minne också, precis som det finns kvinnor som har ett bedrövligt dåligt sådant.

Det här med hur bra man minns olika saker är väl beroende av sjuhelsikes många saker, och när man har en större svårighet på grund av någon sjukdom eller skada, medfödd eller förvärvad, beror ju minnets kvalitet på var i hjärnan skadan sitter. Hippocampus är förstås ett jätteviktigt område, men så är väl även amygdala, insula och prefrontala cortex.

Jag har ingen aning om hur det hela egentligen fungerar och det har väl tyvärr inte forskarna riktigt kläm på än heller, men det är ett spännande område.