Pikachu skrev:

Cecilia Wåhlstedt

Forskare

Förutom detta är jag även intresserad av Asperger syndrom, egenskaper som kännetecknas av empatibrist och känslokyla, bristande emotionsreglering, långsamt kognitivt tempo samt relationen mellan barn och föräldrar.

Naturligtvis är det så att AS är en funktionsnedsättning, naturligtvis är vi överrepresenterad gällande seriemördare, våldskriminella och andra otrevligheter. Att ha AS är ingen positiv sak, lika lite som att vara psykopat. Det finns naturligtvis gradskillnader mellan individer med AS, men som forskaren vid Uppsalas universitet säger så är det karakteristiska som binder samman oss empatibrist och känslokyla, bristande emotionsreglering, långsamt kognitivt tempo.

Fröken Fräken skrev:

Pikachu skrev:

Cecilia Wåhlstedt

Forskare

Förutom detta är jag även intresserad av Asperger syndrom, egenskaper som kännetecknas av empatibrist och känslokyla, bristande emotionsreglering, långsamt kognitivt tempo samt relationen mellan barn och föräldrar.

Naturligtvis är det så att AS är en funktionsnedsättning, naturligtvis är vi överrepresenterad gällande seriemördare, våldskriminella och andra otrevligheter. Att ha AS är ingen positiv sak, lika lite som att vara psykopat. Det finns naturligtvis gradskillnader mellan individer med AS, men som forskaren vid Uppsalas universitet säger så är det karakteristiska som binder samman oss empatibrist och känslokyla, bristande emotionsreglering, långsamt kognitivt tempo.

En kort beskrivning av en forskares intresseområden är väl inte någon särskilt bra källa till information om hur aspergare är? Och finns "känslokyla" verkligen med i beskrivningen av Asperger i DSM IV eller ICD 10? Det tvivlar jag på.
Vad menar hon för övrigt med att AS kännetecknas av relationen mellan barn och föräldrar? (För visst påstår hon det, eller missuppfattar jag texten? Den är lite konstigt skriven.)

triggerhappyD skrev:ett par frågor till alla som vill svara.

skulle ni säga att ni känner er som separat från omgivningen, eller som en del av den?

Om ni skulle säga en plats i er nånstans, vart skulle ni då säga att kärnan av er är belägen?

En separat del. I huvudet.


och tack moderators för att ni tog bort allt det andra, lätt o glida off-topic ibland när man finner det svårt att förmedla det man vill säga eller blir "för passionerad eller emotionel". Men sry för det och bra modererat, om det nu är ett ord, och annars också.

Frimodig skrev:
Jag gissar att en grej med aspergare är att vi tar in viss information, och utesluter annan information. Vanligtvis utesluter vi inkännandet i en annan person. Vi ser dem ungefär som lyktstolpar. Nåt att manövrera med.

Vi saknar den vanliga förmågan till inkännande, och vi måste lära oss med mkt arbete. Liksom lära oss tekniken. Fast det är helt kokko. Jag menar, ingen förnuftig människa är inkännande, då kan ju vad fan som helst hända.

Nå, en gissning.

triggerhappyD skrev:ett par frågor till alla som vill svara.

skulle ni säga att ni känner er som separat från omgivningen, eller som en del av den?

Om ni skulle säga en plats i er nånstans, vart skulle ni då säga att kärnan av er är belägen?

Zima33 skrev:

Frimodig skrev:
Jag gissar att en grej med aspergare är att vi tar in viss information, och utesluter annan information. Vanligtvis utesluter vi inkännandet i en annan person. Vi ser dem ungefär som lyktstolpar. Nåt att manövrera med.

Vi saknar den vanliga förmågan till inkännande, och vi måste lära oss med mkt arbete. Liksom lära oss tekniken. Fast det är helt kokko. Jag menar, ingen förnuftig människa är inkännande, då kan ju vad fan som helst hända.

Nå, en gissning.

Det där känner inte jag igen. Jag har alltid varit känslig för folk. Känt på mig om de t.ex är arga, ledsna osv, utan att de beter sig arg eller ledset.

Frimodig skrev:

Zima33 skrev:

Frimodig skrev:
Jag gissar att en grej med aspergare är att vi tar in viss information, och utesluter annan information. Vanligtvis utesluter vi inkännandet i en annan person. Vi ser dem ungefär som lyktstolpar. Nåt att manövrera med.

Vi saknar den vanliga förmågan till inkännande, och vi måste lära oss med mkt arbete. Liksom lära oss tekniken. Fast det är helt kokko. Jag menar, ingen förnuftig människa är inkännande, då kan ju vad fan som helst hända.

Nå, en gissning.

Det där känner inte jag igen. Jag har alltid varit känslig för folk. Känt på mig om de t.ex är arga, ledsna osv, utan att de beter sig arg eller ledset.

Men shit, då måste du fungera excellent. Du har fattat empati, din grej är löst.

Pikachu skrev:

Julianus skrev:Har väldigt svårt med att känna empati, varför ska man ha empati för främlingar?
Jag har inte det iallafall.

Ett ärligt svar, tänk om fler kunde vara som du i det avseendet.

Zima33 skrev:

Frimodig skrev:

Zima33 skrev:
Det där känner inte jag igen. Jag har alltid varit känslig för folk. Känt på mig om de t.ex är arga, ledsna osv, utan att de beter sig arg eller ledset.

Men shit, då måste du fungera excellent. Du har fattat empati, din grej är löst.

Jag har inte bara Asperger, jag är människa också och alla människor har förmågor/brister. Jag har väl förmågan att känna av folk helt enkelt och Aspergern har inte "tagit bort" den förmågan hos mig.

Bara för att man är/har en sak betyder det inte utesluta en annan.

Zima33 skrev:Jag känner obehag i kroppen när jag ser folk göra illa sig (ramla etc).
Jag kan gråta av gripande videoklipp och filmer.
Det berör mig inombords när folk far illa. (Även om jag försöker hålla det ifrån mig och trycka undan känslorna).
Jag tänker på mitt fadderbarn varje dag, undrar hur hon och hennes familj har det. Det känns som om vi har ett band fastän vi aldrig haft kontakt.
När kvinnan som brukar tigga här på gatan är borta någon dag så undrar jag hur hon har det.

För mig är det ovanstående empati. Fast jag kanske har missuppfattat det här med empati.

Vad är empati för er?

Dreamlicker skrev:

Zima33 skrev:Jag känner obehag i kroppen när jag ser folk göra illa sig (ramla etc).
Jag kan gråta av gripande videoklipp och filmer.
Det berör mig inombords när folk far illa. (Även om jag försöker hålla det ifrån mig och trycka undan känslorna).
Jag tänker på mitt fadderbarn varje dag, undrar hur hon och hennes familj har det. Det känns som om vi har ett band fastän vi aldrig haft kontakt.
När kvinnan som brukar tigga här på gatan är borta någon dag så undrar jag hur hon har det.

För mig är det ovanstående empati. Fast jag kanske har missuppfattat det här med empati.

Vad är empati för er?

Empati är en förmåga för medlidande. Att må dåligt när någon annan mår dåligt. Att bry sig om andra som behöver hjälp är en empatisk handling. Jag upplever att jag faktiskt har alldeles för mycket empati, till trots mot min AS diagnos. Jag har svårt att låta bli att bry mig om saker.

kiddie skrev:Nej. Skitkomplicerat.

Som jag sagt innan, empati är ett problematiskt begrepp. Som jag inte riktigt gillar. Ursäkta om jag tjatar om det men jag hoppas dumt på att världen ska lyssna och ändra sig.

Man kan dela upp empati i två delar. En del är den som känner vad andra känner pga iakttagelse. Det börjar redan här bli problematiskt eftersom man ofta med empati menar att man känner med negativa känslor. Man ser någon nedstämd, ledsen eller i smärta och man upplever en liknande känsla i sig själv. Man speglar känslan. Det är därför man kallar de hjärnceller man tror tar hand om detta spegelneuroner.

Man lägger inte så stor vikt vid positiva känslor, att man dras med i glädje och skratt. Detta är bara en bisyssla i empatibegreppet (Varför undrar jag?). Den enda gången man egentligen hör om positiv empati är när man tar hand om bebisar verkar det som. Att sedan de som sysslar med empati påstår motsatsen är en annan sak, empatibegreppet är FÖR sammansnärjt med medlidande för att empati ska betyda alla känslor.

De andra delen är att man kan göra en mental bild för hur den andra människan känner sig och kanske varför. Här snuddar man vid begreppet Theory of mind, att man till fullo förstår att andra är egna individer med egna tankar och känslor. Men även här går man mer på det negativa. Att man kan göra sig en inre bild av hur andra mår, dvs dåligt av någon anledning. Theory of mind rör helheten, inte bara negativa känslor utan positiva, tycke och smak, åsikter osv.

Det varierar var aspergaren brister i empati. Det kan vara i den första, affektiva biten, eller i den senare, den kognitiva. Det som förvirrar även bland aspergarna själva är att de ofta saknar OLIKA delar av empatin. När andra säger att aspergare kan ha problem med empati så tror "vi" att då måste ju vi ha samma problem. Men icke.

En del har svårt att känna det andra känner i stunden. Andra har svårt att dra slutsatser och bilda sig en slags helhetsbild om hur och varför personen känner så.

Eftersom både jag och Frimodig är INTJ så kommer jag förutsätta att vi är lite lika här. Är man T och inte F så har man ofta mindre av den affektiva empatin. Man känner helt enkelt inte andras känslor. Däremot som N istf S så ser vi naturligt samband och kan därför ha en bra kognitiv empati, vi har det naturligt att se hur saker hänger samman, inte bara känslor utan det mesta i tillvaron.

De som har affektiv empati kan ha problem med den kognitiva empatin av olika anledningar. Man kan ha en högre intryckshastighet än processhastighet. Alltså man tar in och påverkas, men det går för fort och man orkar och kan inte reda ut vad man känner. Sedan kan man brista i helhetssyn och lagom grad generalisering, dvs man kan inte göra upp en inre bild och förståelse eftersom man ser i detalj och inte t ex kan jämföra ditt benbrott med sin egna stukade hand.

Vad jag ser hos vissa både med autism och NT är att de ibland övergeneralisar. Man berättar något man varit med om och de tycker att de PRECIS har känt samma sak. Fast man själv tycker de jämför äpplen och päron och tycker det är samma. Men hos NT verkar det vara viktigare att se likheter och empatisera även om det är på falsk grund (Nu pratar jag naturligtvis om ngt lite snävare än empati då man här inte bara reflekterar den andre utan direkt jämför med känslor man själv har för att eventuellt söka ömsesidig empati).

De som har problem med den affektiva empatin kan titta på någon som lider utan att känna något inom sig själv. Varför? Förmodligen för att man inte kan spegla känslan automatiskt, det saknas något i automatiseringen. T o m djur har någon form av affektiv "empati", om de hör en flockmedlem skrika så drabbas de själva av skräck. Det är en överlevnadsinstinkt.

Så nej, enkelt är det inte.

Och än värre blir det när man inser att man helt och hållet uteslutit handling i detta resonemang.

För jag tror ingen egentligen tycker att någon är empatisk som känner med dig och sedan slaktar dig för nöjes skull (sadism). Utan man förutsätter goda avsikter. Detta är outtalat och ett problem i sig. Avsaknad av handling är något man heller inte ser på i empatibegreppet.

Nej fan. Skrota empatibegreppet.

Nu vet jag att det blev repetition på en massa saker och jag ursäktar det.

kiddie skrev:Låter mer som en psykopatisk grej, att fatta samband och styra...

Och du KAN inte vara oenig, empatibegreppet inbegriper ÄVEN att du KÄNNER, inte bara att du fattar och ser samband. Du får helt enkelt acceptera det.

Det kanske ligger utanför din förmåga så att du inte kan se vad det är, men rent objektivt borde du fatta vad som ingår i ett begrepp.

Frimodig skrev:Men du har fel. Empati handlar om att förstå hur andra funkar. Inkännandet är nån girlang, nån blomsterbukett utanför.