Debbido skrev:

MiaM skrev:Appropå ämnet:

Finns det nån fin statistik eller liknande som visar vad för resultat man uppnått när folk tidigare gått dessa utbildningar?

OM det nu är så att det inte fanns nån lärare närvarande och de flesta därför misslyckas på kurserna så känns det inte så konstigt att man dragit in pengarna.

Otroligt trist för de drabbade, men det trista är ju då egentligen att utbildningarna var kass från början, inte att man tagit bort kassa utbildningar...

Om man bara har ett PAPPER på att man gått en viss utbildning så kan dörrarna till arbete öppnas även om man är underutbildad. På fordonslinjen verkade de ha en lärare där hela tiden. Där fanns det fler elever också.

Men det finns ju en gräns där arbetsgivare inser att vissa papper inte är något värda. Jag har haft en jobbarkompis som hoppade av nån AMU-kurs när det bara var två veckor kvar för att han fick ett jobb... jag förstår honom, bara några månaders arbetslivserfarenhet hade säkert varit mer värt än AMU-kursen han gick. (det här var på den gamla stenåldern, mitten av 90-talet).

Debbido skrev:Alternativet till dåliga AMU-kurser får inte vara inga kurser alls.

Visst, men vad ska politikerna ta sig till när de ser att de lagt ut pengar på kurser som inte ger nåt?

Vad skulle du själv gjort om du betalat pengar löpande för att gå en kurs, och du inser att kursen är helt värdelös? Jag hade iaf hoppat av med en gång även om jag inte hunnit kommit på vad jag skulle göra istället. Det är nog det politikerna gör nu.

Debbido skrev:Det var i slutet av den socialdemokratiska regimen nästan bara invandrare och så ett fåtal funktionshindrade som prioriterades. Sedan vet vi ju hur svårt det är för en invandrare att få jobb ändå, p g a sitt namn etc. Så jag vet inte vilket resultat kurserna gav för dessa. De svenskar sonen lärde känna fick jobb efteråt. Alla kurser gällde bristyrken.

Och ändå är allt alliansens fel?

Debbido skrev:Det nya gymnasiet slog ut ca 1/5-del av landets ungdomar. Många av dem kom sedan aldrig in på arbetsmarknaden.

Hur stor andel av alla ungdomar gick gymnasiet alls på "gamla gymnasiet"-tiden?

Debbido skrev:Vi har däför fått ett enormt antal unga "sjukpensionärer", dvs knäckta, utslagna ungdomar.

Beror inte det också/mest på att arbetsmarknaden har hårdnat mer och mer? 40-talisterna vill ha kvar den standard de haft i många år, och alla yngre vill också ha motsvarande standard, och då blir läget hårt när de som är uppe i karriären gapar efter en större bit än vad som egentligen finns. Att det har gått utför sen 80-talet är väl inte så konstigt egentligen, fler och fler "låglöneländer" kan göra lika bra jobb när det gäller att tillverka prylar, dessutom har östeuropa kunnat ta många jobb, t.ex. tillverkingsjobb. Dessutom kan inte sverige längre sitta som landet lagom mittemellan och växla mellan att flörta med öst och väst som förr. Under kalla krigets tid, före järnridån/muren föll i slutet på 80-talet, så var Sverige ett av väldigt få länder som varken tillhörde nato (väst) eller warzavapakten (öst), och som också hade riktigt bra tekniskt kunnande. Man kan ju ge sig på att natoländerna smörade en del mot Sverige för att vi inte skulle sälja vårt tekniska kunnande till öst. Sverige gjorde också en hel del affärer med öst som många inte känner till så värst. 1975 sålde sverige ett avancerat radarsystem till Moskvas flygplats - det ville nog natoländerna övertala oss att inte göra om. I Rumänine och f.d. Jugoslavien så finns det fortfarande ett helt gäng lok (järnväg - tåg) som svenska ASEA sålt - antingen hela lok eller de delar som krävs mest kunnande att få till. Det finns säkert zillioner andra prylar som jag inte har koll på. Jag är hyffsat övertygad om att våra politiker förhandlade med både öst och väst genom att "hota" med att göra affärer med andra sidan istället, och därför fick till riktigt bra affärer.

Idag kan vi sälja hur många radarsystem vi vill till Moskva utan att nån bryr sig. Det enda nån skulle reagera på är väl om vi säljer till Nordkoera, men då blir vi snarast mobbade av nästan hela världen, det är knappast så att nån börjar smöra för att vi ska låta bli.

Sorry att den här delen blev lång och lite spekulativ

Debbido skrev:Varenda kurs som kan uppbringas är välkommen. För en lågavlönad är det svårare att betala av studielån än för en högavlönad.

Det beror ju iofs på, om man t.ex. är sambo med nån som har råd att stå för större delen av kostnaderna medan man pluggar, och man eferåt också är sambo så att man inte gör av med så mycket pengar per person på fasta kostnader, så är det kanske inte så jobbigt.

Felet är väl liksom att samhället är ekonomiskt byggt på att man ska vara familjer där minst två vuxna personer arbetar...

Debbido skrev:Eftersom detta forum ju är till för aspergare som väl brukar vara teoretiker, så är det ju lite fel forum att diskutera detta med.

Fast nog kan de flesta aspergare känna igen sig i att klara vissa saker jättebra och ha skitsvårt för andra grejer

Debbido skrev:Angående sannolikhetsbedömningen, om en person antagligen får jobb eller inte så är det nog svårt att bedöma detta. Det handlar om sådana saker som envishet, seghet....olika saker som inte ingår i t ex ett intelligenstest.

Jovisst är det svårt att bedömna, men idag måste ju ändå AMS eller FK göra bedömningar om en kurs ligger på deras bord eller inte.

Idag är det ju dessutom så otroligt stelbent, typ alla högskole/universitetskurser räknas som "ger jobb" (CSN, AMS o.s.v.) medan t.ex. kurser hos ABF eller liknande räknas som "hobby" (= funkar väl att gå på samtidigt som man får pengar från FK)...

MiaM skrev:
Men det är inte svårare för en bussförare än en sjuksköterska att betala tebax sitt lån...

Nej, visst. Men om alla människor var tvungna att ta lån för att gå bussförarutbildning skulle antalet bussförare dyka i botten. Inte många går ur gymnasiet med tanken att "Jag ska banne mig bli busschaufför, så jag känner att jag gör någon nytta. Jag brinner verkligen för det här!"
Man måste vara lite realistisk också. Ett sätt att få människor till mindre attraktiva yrken, är att kosta på dem utbildningen, eller hur?

MiaM skrev:Ja, men det är viktigt att inse att arbetarklassen bryr sig inte så mycket om underklassen (eller vad man nu ska kalla de som är under), och jag tycker att det är hyffsat viktigt att inse att man tillhör underklassen så länge man är arbetslös, sjukskriven, socialbidragstagare o.s.v....

Om jag inte var så satans trött skulle jag här länka till tråden där vi diskuterade klasser och du skulle då förstå att många inte anser att klasstillhörighet i första hand bestäms av inkomsten eller tillgång till yrke.

MiaM skrev:Ja, men det är viktigt att inse att arbetarklassen bryr sig inte så mycket om underklassen (eller vad man nu ska kalla de som är under), och jag tycker att det är hyffsat viktigt att inse att man tillhör underklassen så länge man är arbetslös, sjukskriven, socialbidragstagare o.s.v....

Menar du att man ramlar ner i underklassen om man blir sjukskriven och socialbidragstagare fast man genom studier och jobb tidigare var medelklass? Spelar inget av det man tillhörde och kan tillhöra igen nån roll? Jag vägrar se mig som underklass för att jag just nu är sjukad och har så låg ersättning att jag måste få pengar från soc.

Jag är och förblir det jag varit, genom födsel och andras livsval, egna livsval (som studier) och värden, tycke och smak (gällande fritid, böcker, filmer osv). Helt och hållet på gott och ont. Jag menar INTE detta som nåt slags glorifierande av nån klass mot en annan.

alfapetsmamma skrev: Menar du att man ramlar ner i underklassen om man blir sjukskriven och socialbidragstagare fast man genom studier och jobb tidigare var medelklass? Spelar inget av det man tillhörde och kan tillhöra igen nån roll? Jag vägrar se mig som underklass för att jag just nu är sjukad och har så låg ersättning att jag måste få pengar från soc.

Jag är och förblir det jag varit, genom födsel och andras livsval, egna livsval (som studier) och värden, tycke och smak (gällande fritid, böcker, filmer osv). Helt och hållet på gott och ont. Jag menar INTE detta som nåt slags glorifierande av nån klass mot en annan.

Här känner jag igen mig lite. Jag kan inte heller identifiera mig med någon underklass bara för att jag inte har pengar, på samma sätt som jag inte vill identifiera med med "aspergergruppen" eller någon annan grupp i samhället som jag rent formellt kanske tillhör. Jag är inte född in i någon överklass, men underklass/arbetarklass har jag ännu mindre gemensamt med. Hellre klasslös i såna fall. Jag är inte en del av samhället, och vill inte heller bli kategoriserad av samhället.

Har aldig sett mig i någon klass och jag tycker på ett sätt att det är lika illa att hålla på att dela in i klass som man gör i Indien och stoppar in människor i kast.

Ser att det har en historia men jag tror för allas bästa att det är något att motarbeta.

Till MiaM:

Ursäkta att jag är så frånvarande! Har dock läst det du skrivit.

Som sagt, du har mycket intressant att komma med!

Men vissa saker förstår jag inte...När jag beklagade mig över den nya gymnasiets utslagningseffekt på teoretiskt handikappade människor så skrev du att alla minsann inte klarade av det GAMLA gymnasiet. Nej, det gjorde de inte, men det behövde de inte heller! Förr i tiden fanns det ju "Yrkesskolor", där de praktiska eller dyslektiska kunde få strunta i det mesta av teorierna och gå på det praktiska i stället.

Den enorma utslagning som blev resultatet av det nya gymnasiet försöker nu den nya regeringen åtgärda genom att återinföra lärlingslinjer, som inte ger högskolekompetens. Detta var en nödvändig och smart lösning som Alliansen kom med.

Men alla de som är vuxna och kan behöva en omskolning lämnas därhädan. Utan att ha undersökt KY närmare gissar jag att hela den teoretiska kakan ska med. Kvalificerad yrkesutbildning med CSN-lån, förhöjd status (men kanske inte lön?) kan väl vara okey för de som klarar av "hela biten". Min son och tiotusentals andra som inte gör det borde få samma omskolningsmöjligheter som de "normala". Vi snackar ojämn intelligens här, inte frånvaro av intelligens!

Denna vecka kommer Arbets- och miljömedicin att kontrollera sonens arbetsplats, men "vi har ju inte befogenhet att ge verksamhetsförbud etc, sa kemisten. Det är Arbetsmiljöverket som har den makten, men Arbetsmiljöverket har i stort sett kollapsat. Det är så få tjänster kvar att man knappt hinner göra några kontroller!"

VA Alliansen höjde A-kasseavgiften så att de flesta lämnade facket och därmed finns det ingen som ser till arbetarens rättigheter mer än just Arbetsmiljöverket, men då lägger man ned det! Nej, inte helt. Fasaden får står kvar. Skendemokratins fasader måste alltid stå kvar så att ingen behöver betvivla att vi lever i den bästa av världar!

Ps. Jag är alltså opolitisk. Står inte på Vä eller Hö-flanken. Står över.

Nedan serverar jag ett uttalande från arbetsmarknadsministern. Det som här sägs mellan raderna är alltså: Lägg ned det mesta av Arbetsmiljöverket! Kontroller är bara irriterande och hämmande för den egna företagarens kretivitet och arbetslust.

Det behövs inga stränga kontroller. Konkurrens och markandskrafter är tillräckliga styrmedel för att säkra en bra arbetsmiljö.

Om min handikappade son måste lämna arbetslivet p g a en sketen arbetsmiljö och uteblivna omskolningsmöjligheter så är detta ett bevis på att Litorin har lyckats med att behålla de funktionshindrade i arbete

Fast, det som betonas nedan är antalet lediga jobb, inte antalet döda i arbetsplatsolyckor. Att de svaga dör är säkert bra för evolutionen. Det nya grepp regeringen kopplat på arbetarna är ett strypgrepp!

Sven-Otto Littorin
arbetsmarknadsminister (m)

Arbetsmiljöpolitiken har ofta kommit att bli enbart reaktiv på brister och problem i arbetslivet och därigenom uppfattats stå i motsatsställning till en politik för kreativitet, jobb och tillväxt. Jag menar att vi måste vända på det resonemanget och hitta fler styrmedel som bejakar en god arbetsmiljö. Arbetsmiljöpolitiken måste ges en mer offensiv och positiv innebörd.

Det ska inte enbart handla om att förhindra en dålig arbetsmiljö, utan i mycket högre grad om att se arbetsmiljön som något som kan utveckla såväl individer som verksamhet och vara en framgångsfaktor och ett konkurrensmedel. Denna innebörd har arbetsmiljöfrågorna redan för många företag och andra verksamheter och för många människor ute i verksamheterna. Det handlar därför om att förstärka och utveckla denna syn på arbetsmiljöfrågorna.

Det är mot denna bakgrund som vi nu och mandatperioden ut tar nya grepp på området. Därför kommer jag i dagarna att bjuda arbetsmarknadens parter till samråd om det fortsatta arbetsmiljöarbetet.
Det är många hänsyn som ska tas, många potentiellt motstridiga intressen som ska vägas samman. Men målet måste vara tydligt: att skapa förutsättning för en positivt laddad arbetsmiljöpolitik, som går hand i hand med en effektiv jobbpolitik, så att vi får fler och bättre jobb på svensk arbetsmarknad.

Kära Littorin!

Arbetsmiljön i verkstaden har dessvärre inte utvecklat min son, men avvecklat honom!

Han orkar inte andas in mera skit nu och den där arbetsgivaren som ska skyddas till varje pris har satsat sina inkomster på flotta sportbilar i stället för en godkänd allmänventilation.

Sonen har hittills inte lyckats bli sjukskriven för nästäppa, andningsproblem o liknande allergiska problem. Han kan tänksa sig fortsätta i arbetslivet, som t ex lastbilschaufför, men han har inte råd med körkortet och arbetsmarkandsutbildningarna är ju nedlagda. Dessutom ska körlektionerna höjas nästa år till en nivå som gör det omöjligt för privatpersoner att ta kortet. Varför?

Betyder arbetslinjen ungefär detsamma som inskriptionen vid Auschwitz: "Arbeit macht frei." ?

Oj då! Nu kommer miljonerna rullande till yrkesutbildningar för vuxna! MEN omdöpta till Allians-språket. Det heter inte AMU eller Lernia. Det heter KOMVUX, hella rubbet, alltså även lärlingsplatserna.

Men vissa utbildningar förutsätter studielån, alltså ett nedköp mot AMU.