hassanisaba skrev:att minnas fakta är inte intelligens. men att begripa hur det egentligen är och vad man kan få ut av kunskap visar på intelligens.

Insiktsfullt.

Angående samhällets rehabilitering som är invecklande och kanske inte så framgångsrik utan oftast mindre skadlig. Om man vänder på det och t.ex är en person som är duktigt på att rehabilitera människor och helt enkelt framgångsrik. Vad slags arbetsgivare tror du att man tar plats hos? En som har trångsynta regler och dilletanter till chefer samt en snål lön med risk för att tjänsten försvinner i nästa omorganiseringsnycker? Eller en arbetsplats där regler är till för att stödja arbetets resultat, chefer är till för att understödja arbetet och pengarna är goda? Inte minst för att man uppnår resultat.

Alltså kommer samhällets tjänster att inte dra till sig de mest attraktiva på arbetsmarknaden om man hårddrar det.

Man kan träna på att bli socialARE.
Jag vill bli mer social för jag vill leva självständigt när jag blir gammal nog att flytta hemifrån. Jag håller på att träna på vissa saker som jag har svårt med.

Jag är osäker och blyg av mig. Jag vill inte vara det så jag vill lära mig

EDIT: Som en annan sa i den här tråden: för många aspergare är det viktigt att träna på att bli mer social. En av dem är jag. För mig är det viktigt

Josefine98 skrev:Man kan träna på att bli socialARE.
Jag vill bli mer social för jag vill leva självständigt när jag blir gammal nog att flytta hemifrån. Jag håller på att träna på vissa saker som jag har svårt med.

Jag är osäker och blyg av mig. Jag vill inte vara det så jag vill lära mig

EDIT: Som en annan sa i den här tråden: för många aspergare är det viktigt att träna på att bli mer social. En av dem är jag. För mig är det viktigt

.

Josefine98 skrev:Man kan träna på att bli socialARE.
Jag vill bli mer social för jag vill leva självständigt när jag blir gammal nog att flytta hemifrån. Jag håller på att träna på vissa saker som jag har svårt med.

Jag är osäker och blyg av mig. Jag vill inte vara det så jag vill lära mig

EDIT: Som en annan sa i den här tråden: för många aspergare är det viktigt att träna på att bli mer social. En av dem är jag. För mig är det viktigt

Så ung och oförstörd. Hoppas du fixar det och inte misslyckas och blir en bitter eremit som många av oss andra

Så om vi inte ska träna på det sociala ska vi då sitta hemma och "ruttna" i ett hörn?

Man tränar på det sociala varje gång man är bland folk vare sig man vill eller inte.

Zirre skrev:Så om vi inte ska träna på det sociala ska vi då sitta hemma och "ruttna" i ett hörn?

Man tränar på det sociala varje gång man är bland folk vare sig man vill eller inte.

Trolltråd?

Hade jag inte tränat på det sociala hade jag suttit som en eremit än idag i min lägenhet.
Vi aspergare blir proffs på att "spela teater" efter att utsätta sig för sociala konversationer. Man kan snappa upp väldigt mycket verktyg med träning.
Man får däremot passa sig och ta det i små steg så man inte bränner ut sig själv så det hela får negativ vändning.

Jag är tvärt emot trött på att få höra att jag inte ska lära mig strategier att hantera min problematik för att det ska vara någon sorts kränkning mot min person. Att jag dessutom fick höra detta av vuxenhabiliteringen ser jag som en ännu större kränkning mot min person och den person jag skulle kunna bli.

Fuck that shit. Jag vill vara den bästa människan jag kan vara.

Klart man skall ha strategier för att hantera problematik. Det man skall se upp med är att välja tillfällena då de används med omsorg så att man inte kör slut på orken. Det värsta är väl att "förstående personer" förnekar att sådant finns eller behövs med konsekvensen att många missar denna möjlighet till förmåga och får gräva fram den själva.

Kompromissa gärna, men inte för ofta. Vad som är för ofta upptäcker man tyvärr sällan förrän man går in i väggen.
Som plåtis säger, strategier är inte av ondo, att inte veta när man behöver vila eller avstå från att kompensera sina svårigheter en stund - det är den farliga biten.

Det får inte blir FÖR mycket av... "jag gör som jag lärt mig, de andra människornas regler, de har alltid rätt, jag vet ingenting". Då tror jag man har kompromissat för mycket. Man behöver inte alltid socialisera "fel" fast man är aspergare. Det kan vara "de" som gör fel också.

T ex så tänker jag inte bli normal i det att jag går och baktalar folk på jobbet, skrattar och pekar finger.

Det kan väl vara så att man kan misslyckas med social träning, t ex för att det inte finns så mycket hjälp att få i dag. Utvecklingspotentialen kan ju ändå vara enorm.

Som gadas får jag räkna med att misslyckas och glömma slutsatsen att "jaha, då gick det inte då, synd att jag spillde energi på det". Utan att ta upp gamla klämkäcka uppmaningar som "Det är BARA att försöka igen!"... Det är inte bara typiskt utan direkt kännetecknande för GAD att man misslyckas och ganska typiskt att man då lägger av. Kanske är det på liknande sätt med AS.

Två problem jag stött på när det gäller att få hjälp:
1. Personal som ser det som att vi har rätt och du har fel. Vid så komplicerade tillstånd som AS måste personalen vara öppen för andra möjligheter. "Lyssna, respektera, ta på allvar" är en förvånansvärt koncis uppmaning från Christopher Gillberg.
2. Läkaren skrev en direkt ordination om "Social träning" och skickade till LSS. Som svarade, nästan lite nedlåtande, att Nej, sånt gör inte vi. Så det blev inget.

Gemensam faktor, personal.

Slutsats: Lös problemet på annat sätt. Uppenbarligen är omsorgspersonal inte kompetenta för uppgiften.

Saken är att misslyckas, prova något annat, analysera vad som gick bra och dåligt, prova igen osv. Läsa på osv. Inte minst sålla bort dilletanter som "sånt gör inte vi" (tänkande).