Av vad jag sett inne i utbildningen av vissa grupper så är det nästan som apdressering. (ursäkta det grova språket)

Det blir problem när realiteten inte ens finns i det utbildningsmaterial man använt utan att man behöver deducera fram ny kunskap och ta sig fram inom kunskapsområden där det inte finns någon annan övh att kolla av med. Samt när försök att generalisera inte går.

Man kanske hellre borde prova ett annat alternativ framför antidepressiva läkemedel eftersom antidepressiva läkemedel istället för att bota depression kan göra att man blir tvungen att äta läkemedlen resten av livet för att inte drabbas av psykisk ohälsa igen.

Garcinia Cambogia som är en pumpaliknande frukt kan vara ett intressant alternativ enligt vissa eftersom det tydligen i studier på djur har visat sig boosta serotoninnivåerna:

Viktvägvisaren - Garcinia Cambogia

Förutom detta så hjälper frukten till med att gå ned i vikt genom att ämnet HCA som finns i frukten hämmar ett enzym så att kolhydrater inte kan omvandlas till fett samt att det dämpar hungern.

Wine skrev:Garcinia Cambogia som är en pumpaliknande frukt kan vara ett intressant alternativ enligt vissa eftersom det tydligen i studier på djur har visat sig boosta serotoninnivåerna:

Viktvägvisaren - Garcinia Cambogia

Serotoninbrist orsakar inte depression, finns inga studier som visar på det ju. Så varför ska man äta en frukt som boostar serotoninivåerna? I såfall borde det funka lika bra med bananer eftersom de innehåller tryptofan som kroppen använder för att bilda serotonin och melatonin.

Är ju bara pop det där. "Boosta serotinnivåerna". Jojo. Varning för veckotidningsklyscha.

Det kan ju vara så att depression ger låga nivåer av serotonin och att direkt höja nivån ger en möjlighet att kickstarta tillfrisknaden men det är ju en quickfix som lär komma med baksidor. Inte minst behöver man bli kvitt grundorsakerna.

Ännu intressantare än vad som höjer serotonin, är att det finns serotoninsänkande mediciner som funkar minst lika bra (på att minska ångest eller ta bort depressioner), SSRE. Det räcker med en detalj, så vinner ett preparat. De kopior och likartade mediciner som följer, fullkomligen dränker de andra lösningarna.

Om en medicin som SÄNKER serotonin funkar lika bra (om inte bättre enligt det fåtal jag haft kontakt med och som fått det på licens eller äter det i USA) så visar det ju just att man inte vet vad som händer.

De som jag intresserat mig för mest (eller de vars arbete jag intresserat mig för mest) varnar för högt serotonin. Högt serotonin kan orsaka obalanser med för högt östrogen, påverkar prolaktin och melatonin, ger INTE pigghet utan är känt att vara substansen för trötthet (och den känsla många upplever - likgiltighet). Även sköldkörtelns aktivitet sänks, vilket numer skrivs till på fler och fler av preparaten - jag tror Sertralin var en av de första det stod på (i FASS).

Biverkningarna på SSRE är motsatta de vid SSRI, folk blir piggare, har lättare för sex m.m. Alltså, ingen sänkning av sköldkörteln där. Ingen viktuppgång heller.

Det som framkommit om SSRIs påverkan på sköldkörteln, och hur SSRE funkar, gör att man verkligen undrar vilken bomb SSRI kommer att bli.

Tyvärr är det ju svårt att låta bli mediciner om man upplever lindring och att tillvaron inte går att stå ut med annars. Jag har full förståelse för att man inte orkar. Jag orkar knappt själv, särskilt inte efter 8 år på SSRI (tog bort det för flera, kanske 4, år sedan nu).

Zima33 skrev:

Wine skrev:Garcinia Cambogia som är en pumpaliknande frukt kan vara ett intressant alternativ enligt vissa eftersom det tydligen i studier på djur har visat sig boosta serotoninnivåerna:

Viktvägvisaren - Garcinia Cambogia

Serotoninbrist orsakar inte depression, finns inga studier som visar på det ju. Så varför ska man äta en frukt som boostar serotoninivåerna? I såfall borde det funka lika bra med bananer eftersom de innehåller tryptofan som kroppen använder för att bilda serotonin och melatonin.

Ja varför inte, placeboeffekten kan ju vara stark nog bara den att lindra och/eller bota en depression. Förmodligen mindre risker också med att äta frukter istället för att experimentera med antidepressiva läkemedel som vad det verkar skadar hjärnan permanent på sikt även om man av dem också kan få en placeboeffekt och tillfälligt må bättre.

Bror Duktig skrev:De som jag intresserat mig för mest (eller de vars arbete jag intresserat mig för mest) varnar för högt serotonin. Högt serotonin kan orsaka obalanser med för högt östrogen, påverkar prolaktin och melatonin, ger INTE pigghet utan är känt att vara substansen för trötthet (och den känsla många upplever - likgiltighet).

Jag har varit rätt glad i vår, kunde gå omkring och gnola för mig själv, kände mig lättad och glad! Gick på raska promenader och kände mig bättre av det. Men så började jag ta mirtazapin för att sova bättre och vad händer? Jo jag blir låg, långsam och har inte känt mig glad sen jag började med den, har hoppat över promenader för det känns inte nån mening med dem. Känner mig faktiskt nästan likgiltig men inte innerst inne. Mirtan känns som en grej som lägger sig utanpå och dämpar mina glada tankar och känslor. Fast den hjälper lite för sömnen så jag fortsätter ta den än så länge...

Mirtazapin är ju inte SSRI utan NaSSA men jag vet inte skillnaden...den går väl på serotoninet den också.

Av mirtazapin (är det Remeron eller Mianserin eller minns jag fel?) blir jag supertrött (om det är det jag skrev i förra parentesen ...) och så sugen på mat att jag inte kunde göra något som helst annat än att äta eller kämpa mot att äta.

Det är inte lätt att vara fast i depressioner m.m. Jag har mått sämre och sämre under våren, men jag kan också se hur det yttre påverkar. En otrygghet, osäkerhet, hot om olika scenarier. Under våren, och genom att börja analysera lite, så ser jag samband med stress och otrygghet, utanförskap m.m.

Så hur ska man lösa problemen? Mediciner kan skapa nya problem, göra en beroende, men också rädda livet för en hel del. Men när problemen inte har kemisk ORSAK utan ligger före och bortom det?

Samhället skulle kunna ha bättre insatser och vård för sådana som ex mig. Det behöver inte kosta mer, men man kunde ju lyssna mer på individen och ge det stöd den behöver i stället för det stöd man tycker passar själv. Hade jag t.ex. fått pengarna som mitt boendestöd kostar kommunen, så hade jag kanske fått det lite stökigare, men hade kunnat lösa problem som är så mycket större än det problemet (och som beror på AS i förlängningen).

Ska jag vara helt ärlig så var det informationen om att frukten Garcinia Cambogia innehåller ett ämne som hjälper med viktnedgång som jag tyckte var intressant, att ett ämne som finns i frukten hämmar ett enzym så att kolhydrater inte kan omvandlas till fett samt att detta även dämpar hungern.

Bror Duktig skrev:Samhället skulle kunna ha bättre insatser och vård för sådana som ex mig. Det behöver inte kosta mer, men man kunde ju lyssna mer på individen och ge det stöd den behöver i stället för det stöd man tycker passar själv.

Tyvärr är det väl så att så länge man är i beroendeställning till andra människor så kan det bli dåligt. Så att skaffa sig oberoende på något sätt är väl det som behövs. Eller att man har en hållhake på kommunens handläggare osv.

Wine skrev:att ett ämne som finns i frukten hämmar ett enzym så att kolhydrater inte kan omvandlas till fett samt att detta även dämpar hungern.

Frågan är förstås vart dessa kolhydrater tar vägen isåfall. Det måste finnas en kemisk metaboliseringskedja som fungerar för kroppen om man inte skall bli sjuk på sikt. Det är sådant som varit problem med genmodifierad mat. Kroppen får biprodukter när den använder maten som ackumuleras och ställer till med inflammationer mm.

För många myter om kolhydrater. Läs Ari Whittens "the low carb myth".

Bror Duktig skrev:Av mirtazapin (är det Remeron eller Mianserin eller minns jag fel?) blir jag supertrött (om det är det jag skrev i förra parentesen ...) och så sugen på mat att jag inte kunde göra något som helst annat än att äta eller kämpa mot att äta.

Mirtazapin är Remeron. Mianserin är föregångaren till mirtazapin, alltså mirta är utvecklat från mianserin.

Jag sover mer men har inte blivit hungrigare. Har snarare fått sämre aptit.

Var glad för det. Ökad aptit var det värsta jag varit med om. Jag kunde inte fungera p.g.a. ständiga mattankar, sug och hindrande av att äta.

Iofs kan det bero på att jag sover typ hela dagarna...då känner jag ju inte hunger.

Bror Duktig skrev:Var glad för det. Ökad aptit var det värsta jag varit med om. Jag kunde inte fungera p.g.a. ständiga mattankar, sug och hindrande av att äta.

För de som inte har en historia av problematiskt födointag är nog inte ökad aptit ett så stort problem. Vissa tycks inte ens notera det utan bara glider in i att äta oftare.

tahlia skrev:

Bror Duktig skrev:Var glad för det. Ökad aptit var det värsta jag varit med om. Jag kunde inte fungera p.g.a. ständiga mattankar, sug och hindrande av att äta.

För de som inte har en historia av problematiskt födointag är nog inte ökad aptit ett så stort problem. Vissa tycks inte ens notera det utan bara glider in i att äta oftare.

Det kan ju också leda till kraftig viktuppgång att äta oftare (det blir ofta mer) även om de inte tänker på det. Men det är klart att det inte händer alla.

Nu har jag inte läst alla tidigare inlägg, men jag tycker inte att man behöver hetsa upp sig som författaren av artikeln verkar göra.Poängen är väl: inte ALLA som har depression och som har nytta av antidepressiva har även låga serotoninvärden. Därför borde inte antidepressiva funka för de ska ju öka serotoninvärden?

Men så enkelt är det ju inte. Antidepressiva ökar inte bara serotoninhalten utan även dopamin och noradrenalin. För lite av dessa kan ge olika symptom, t.ex. koncentrationssvårigheter (vilket många deprimerade personer också har) och antidepressivan kan då ge positiv effekt. Dessutom vet ingen verkligen hur de olika signalämnena påverkar varandra.Det behöver alltså inte vara placeboeffekt. Man vet inte ens riktigt än hur det fungerar.

Läkaren till en hjärtsjuk patient:
"-Jag skriver ut en hjärtmedicin till dig, man vet inte riktigt hur den fungerar, hur ämnena i den verkar i kroppen, en del blir sjukare av den, en del mår mycket bättre, några dör och en del känner ingen skillnad. Ingen vet hur den kommer att påverka dig men vi får prova och se om den får dig att må bättre och så träffas vi igen om 2-3 månader."



Typ så är det ju med psykmediciner och antidep i synnerhet.

"Vi har nu optimerat våran behandling så att du (VI!) slipper dyra mediciner. Det är en revolver och i en av facken finns en patron. Tänk positivt nu, 5 chanser på 6 att behandlingen lyckas! Vi är legitmerade dilletanter så du kan vara helt lugn. Vi har specialiserat oss på rysk kultur."

Zima33 skrev:Läkaren till en hjärtsjuk patient:
"-Jag skriver ut en hjärtmedicin till dig, man vet inte riktigt hur den fungerar, hur ämnena i den verkar i kroppen, en del blir sjukare av den, en del mår mycket bättre, några dör och en del känner ingen skillnad. Ingen vet hur den kommer att påverka dig men vi får prova och se om den får dig att må bättre och så träffas vi igen om 2-3 månader."



Typ så är det ju med psykmediciner och antidep i synnerhet.

Ja, håller med, och därför har jag bestämt mig för att inte längre utsätta mig för några experiment vad gäller psykmediciner som exempelvis antidepressiva, det finns andra alternativa sätt att må bra på, man får kanske kämpa lite och ägna sig åt söka efter bra information bara men det går och man kan hitta andra alternativ till läkemedel som kan lindra och kanske t.o.m. bota.

Zima33 skrev:Läkaren till en hjärtsjuk patient:
"-Jag skriver ut en hjärtmedicin till dig, man vet inte riktigt hur den fungerar, hur ämnena i den verkar i kroppen, en del blir sjukare av den, en del mår mycket bättre, några dör och en del känner ingen skillnad. Ingen vet hur den kommer att påverka dig men vi får prova och se om den får dig att må bättre och så träffas vi igen om 2-3 månader."



Typ så är det ju med psykmediciner och antidep i synnerhet.

Var det ironiskt menat nu? I så fall tror jag du misstar dig. Det är inte bara med psykmediciner som man inte vet hur de exakt fungerar. Det är likadant med andra mediciner. Oavsett om det är hjärtmedicin eller annat. Visserligen är hjärnan relativ komplicerad.

Jag tycker ändå att man verkar ha lite mer koll på andra mediciner, men chansar mer med psykmediciner.

Det är också allmänt förekommande att man inte erkänner biverkningar, och kan påstå saker som att kraftig viktuppgång beror på sjukdomen (fast personen inte alls blivit fet av att gå med sjukdomen omedicinerad i flera år innan).

När man kommer till psykiatrin och berättar om en biverkning, vilken som helst, så händer det ofta att läkaren säger att man har fel och det inte är en biverkan, alternativt bara rycker på axlarna. I FASS står det att t.ex. 1 av 10 eller 1 av 100 får viktuppgång av något, men när man pratar med folk, kan det framstå som 9 av 10. Att det då ändå står 1 av 100 i FASS beror på att läkarna inte förstår att de ska rapportera, i synnerhet om DE OCKSÅ märker att det verkar vara fler patienter än FASS pekar på, som får en viss biverkning.

Är det så med somatiska mediciner också? Eller är det mindre värderingar, bättre syn på patienterna som tillräkneliga o.s.v. att man rapporterar på ett bättre sätt?

Inom psykiatrin får man ju helt klart för sig att de inte räknar med vad man har att säga. Man vet inte sitt eget bästa, och allt man tror saknar verklighetsförankring. Den som blir irriterad på något eller någon inom psykiatrin, kan räkna med att få höra: "blir hon aggressiv nu" eller "har du instängd ilska" eftersom de aldrig kan tänka sig att det finns fog för en patient att vara irriterad på DEM.

Jag tror att biverkningar är kraftigt underrapporterade, framförallt när det gäller läkemedel som ordineras och används inom psykiatrin men även inom den somatiska vården och de läkemedel som ordineras för olika åkommor tror jag att det finns en underrapportering.