Nej så är det man hinner aldrig med. Att vara empatisk alltså. Det kan komma starkt i efterhand.

Innan jag träffade min man visste jag inte vad empati var. Visst, folk gjorde sig illa och jag hjälpte dem, eller folk grät och jag tröstade dem men jag kunde egentligen inte bry mig mindre. När min man är sjuk försöker jag mitt bästa för att få honom att må bättre och känner ibland "Jag önskar att det vore jag." Även när han är ledsen eller mår dåligt psykiskt gör jag allt för att göra honom glad.

På ett sätt kan man nog säga att innan jag träffade min man, innan jag visste vad "älska" betydde så kände jag aldrig empati. Frågan för mig är dock fortfarande: Varför ska jag känna empati för någon som jag inte älskar, någon som egentligen inte har någon betydelse för mig?

geeko skrev:Innan jag träffade min man visste jag inte vad empati var. Visst, folk gjorde sig illa och jag hjälpte dem, eller folk grät och jag tröstade dem men jag kunde egentligen inte bry mig mindre. När min man är sjuk försöker jag mitt bästa för att få honom att må bättre och känner ibland "Jag önskar att det vore jag." Även när han är ledsen eller mår dåligt psykiskt gör jag allt för att göra honom glad.

På ett sätt kan man nog säga att innan jag träffade min man, innan jag visste vad "älska" betydde så kände jag aldrig empati. Frågan för mig är dock fortfarande: Varför ska jag känna empati för någon som jag inte älskar, någon som egentligen inte har någon betydelse för mig?

Mycket bra fråga. Jag tror det handlar om den här mänskliga gemenskapen, sen Kalahari, som fått oss att överleva. Trots att vi inte har några huggtänder. Vi skapar gemenskaper, 20-30, och överlever, in the long run.

Jag ser ingen fråga, vad menar du?
Självklart ändras vårt synsätt när vi får barn. Väldeliga.

Ganapati skrev:Jag ser ingen fråga, vad menar du?
Självklart ändras vårt synsätt när vi får barn. Väldeliga.

Wow. Jag blir lätt förundrad. Det är ok.

Nå. Du visste inte vad empati var innan du träffade din man. Fundera över vad det betyder.

Frågan är: varför fattade du ingenting innan du träffade din man? Den självklara frågan.

geeko skrev:Innan jag träffade min man visste jag inte vad empati var. Visst, folk gjorde sig illa och jag hjälpte dem, eller folk grät och jag tröstade dem men jag kunde egentligen inte bry mig mindre. När min man är sjuk försöker jag mitt bästa för att få honom att må bättre och känner ibland "Jag önskar att det vore jag." Även när han är ledsen eller mår dåligt psykiskt gör jag allt för att göra honom glad.

Jag kan ibland bli irriterad för att ngt jobbigt händer ngn jag känner om det går emot det som är planerat. På så vis är jag jätteaspig. Men jag skulle aldrig vara så utåt för jag vet själv hur knäppt och snett det är. Dock så tröstar jag och hjälper utan att känna djupt. Även de jag verkligen tycker om. Ja, jag vill dem väl, det bästa det kan bli. Men ligger de hemma med 40 graders feber så sitter jag här och gör mitt och jag skiter fullkomligt känslomässigt i att de är sjuka.

Men behöver de något, tala, hjälp, ja då ställer jag upp om jag kan. Det har blivit viktigt för mig. De som känner med någon och sedan avvisar denne, sånt fattar jag inte. Det är precis tvärtemot som jag gör.

Jag är dock främst en "fixare", jag hjälper helst handgripligen. Ju mer abstrakt det blir, desto svårare har jag att hjälpa. Jag vet inte om det är typiskt för aspergare om de hjälper till att de hellre vill ordna upp saker än att bara vara moraliskt stöd.

Jag har vissa kompisar som nästan blivit som djur för mig. Där jag kan ana en slags mer direkt empati men som inte vuxit än. När de hamnar på djurens nivå så kanske jag har samma medkänsla för dem som för djuren. Husdjuren är lixom ingen tvekan, där finns en väldigt naturlig medkänsla som nog beror på att jag fattar hur de känner mer naturligt. De har ett språk som är enklare än människans komplicerade språk.

Tror på sätt och vis att jag inte riktigt utvecklat primathjärnan på ALLA plan.

Inte riktigt utvecklad? Så du menar att det inte bara skulle handla om språk utan att det faktiskt finns en viss skillnad i funktion också?
Att du råkar ha aspergers är väl dock en ren tillfällighet och saknar koppling till detta.

Moderator:

Med risk att tråden ska glida ytterligare från ämnet så har ett par inlägg flyttats till:
-Är kommunismen en ondskefull ideologi?

Empati betyder ungefär inkännande-förmåga. Om man tar det kort.

Ordet empati härstammar från grekiskans empatheia och betyder där stark känsla eller passion.

“Empathy… is the experience of foreign consciousness in general” -Edith Stein

Känslor enligt mig, bara kroppens signaler på ,våra behov och djupp värderingar, blir möta eller inte. På ett set och viss ett livets "gps" för för leva överleva och vi ska leva.
Människor är sociala djur, som har varit beroende ha goda relationer med varandra för överleva,
leva ifred,och kunna leva ett gott liv som vi önskar för oss själva eller med våra medmänniskor.

Eftersom känslor och behov är universella där de flesta så känns nog lika för alla människor, beroende på hur kontakt man sina känslor, glädje,sorg, ilska,förvirrad,äcklad,avsky,skam etc,
Sen är beroende en människor förmåga känna in sina egna "signaler/känslor och andras signaler/känslor.

Många människor med AST har svårigheter tolka sina känslor och andras. Även många NT människor
dålig kontakt sina känslor lärt sig tolka och förstå de, och uttrycka dem. Och därav av bristande
empati med andra.God empati försätter att man har god självempati,

Tycker själv lättare att förstå andras känslor än sina egna. Det är ibland så svårt att utryvka sinna
egna känslor och behov.

Hur är det för er andra aspisar?

Per-Fredrik skrev:
Tycker själv lättare att förstå andras känslor än sina egna. Det är ibland så svårt att utryvka sinna
egna känslor och behov.

Hur är det för er andra aspisar?

Jag har svårt för att koppla ihop en känsla med ett beskrivande ord. En känsla är ju en känsla liksom, en känsla är inte ett ord. Ord består av bokstäver, inte känslor.

Zima33 skrev:Jag har svårt för att koppla ihop en känsla med ett beskrivande ord. En känsla är ju en känsla liksom, en känsla är inte ett ord. Ord består av bokstäver, inte känslor.

Zima33,intressant beskrivning du av kan beskriva din känsla i ord, Men du känner den, Kan beskriva
den var sitter kroppen, mår bra eller dålig, är stor eller liten, mjuk varm, tagig, tung, lätt etc?
(En metod som jag själv använder för stå för känsla)

Kan rita en bild,dansa eller teater någon,någon form pedagogisk hjälp medlel,tex känslor och behovs kort
kan vara annat sätt sätt ord på känsla.

När man lyckas med det så kan ringa känsla och koppla ihop behov känna sig, känna sig starkt eller energisk, jättebra, vill möta andra i positiv anda,har en hög klarhet i tankar känna lätta och tänker postivt.

Zima33 skrev:Jag känner obehag i kroppen när jag ser folk göra illa sig (ramla etc).
Jag kan gråta av gripande videoklipp och filmer.
Det berör mig inombords när folk far illa. (Även om jag försöker hålla det ifrån mig och trycka undan känslorna).
!
När kvinnan som brukar tigga här på gatan är borta någon dag så undrar jag hur hon har det.

För mig är det ovanstående empati. Fast jag kanske har missuppfattat det här med empati.

Vad är empati för er?

Håller med dig Zima33 så känns Empati! Hoppas känner glädje och skrattar, någon skrattar och känner glädeje också! Skratt smittar som "pesten"! Det är empati också!

( Dock tycker nog finns en skillnad mellan empati och sympati. I sympatin så kan du bli helt uppslukat av någons anas känsla så tappar bort dig själv - dina känsla. Enligt mig är "äkta" empati då din egen känsla och samtligt ha din egen känsla. Alltså kan vara glad och ändå få
"smittad" av sorg av den andra medmänniskan som känner sig ledsen. Då kan betyda att du behöver vissa vänlig och omsorg till din medmänniska.

Har väldigt svårt med att känna empati, varför ska man ha empati för främlingar?
Jag har inte det iallafall.

Julianus skrev:Har väldigt svårt med att känna empati, varför ska man ha empati för främlingar?
Jag har inte det iallafall.

Ett ärligt svar, tänk om fler kunde vara som du i det avseendet.

Pikachu skrev:

Julianus skrev:Har väldigt svårt med att känna empati, varför ska man ha empati för främlingar?
Jag har inte det iallafall.

Ett ärligt svar, tänk om fler kunde vara som du i det avseendet.

Ja som du känner känner andra också - känslor är universella alla har samma känslor runt hela värden ovansätt kultur. Det är helt enkelt mänskligt!

Dock är vanligt bland AST människor har känslor men har svårigheter att känna igen dom och känna in andra. härnst om någon här kunde göra ett undersökning formulär här meta det om stämmer?

Jag har förstått att detta med empati kan vara känsligt för många, men inte för mig.

Jag tror mig ha en begränsad empati. Att se någon ramla och slå sig kan den mest primitiva varelse relatera till, så för mig ligger det inte där.

Om, låt säga en väns vän dör. Låt säga att en väns mamma går bort – visst kan jag i någon mån relatera till det eftersom jag också förlorat personer i min närhet. Jag vet ganska väl hur jag ska reagera och jag kan försöka vara allt det stöd jag kan för den personen. Men tyvärr, jag känner inte så mycket. Mitt intellekt kan greppa det, men empatin når inte enda fram. Det är i alla fall vad jag tror.

Men detta stör inte mig alls. Det glöms lätt bort att det också är en styrka, eftersom jag kan distansera mig och agera rationellt i krissituationer och därmed bli ett stöd för människor som behöver det. Personer som saknar empati/har svårigheter med det tilldelas lätt etiketter som "kalla" och "hänsynslösa", men så behöver det verkligen inte vara. Det här vill jag påstå vara utbredda fördomar som i slutändan speglar många autisters självbild.

Edit: Jag kan sympatisera med folk, men har svårare med att dela deras sorg.

Empati? Är inte det en sjukdom hos kreatur?

./djup suck...

Pikachu skrev:

Julianus skrev:Har väldigt svårt med att känna empati, varför ska man ha empati för främlingar?
Jag har inte det iallafall.

Ett ärligt svar, tänk om fler kunde vara som du i det avseendet.

Och vi som har empati med främlingar vi ljuger då, eller?