Det går inte att träna på det sociala om man har Aspergers syndrom, däremot går det att bli mer "social", men jag rekommenderar inte detta, man blir bara dummare om man blir mer "social".

Håll er till LSS, sjukersättning eller det vad ni redan har i dag, bry er inte om att bli mer "sociala", eller bry er inte om att jobba om ni är sjukskrivna, som einstein sa:

Genialitet har sina begränsningar, dårskap har inga begränsningar.

Jag har tränat på det sociala och det gjorde mig bara dummare, så jag rekommenderar inte det till er andra som inte gjort det.

Har man Aspergers har man rätt till sjukersättning, och hjälp från LSS, så ta all hjälp du får, för den är bra att ha.

Försök skaffa ett intresse, har man aspergers så kan man bli extra bra på något, detta är bättre än att jobba.

Edit:

Jag har tränat på det sociala, och mitt IQ har blivit lägre, är dummare nu än vad jag var innan.

Det är dessutom viktigt att berätta om diagnosen för alla du träffar, annars tränar man på det sociala, och det vill du inte.

Det är bra att lära sig sociala regler så man kan undvika onödiga klavertramp.
Då kan man tillämpa dessa regler när så krävs, och om man vill, för sin egen skull.
Man behöver inte förändra sin personlighet för det.

Alla har olika saker som är viktiga för dem. Att vara social är tyvärr just en av de saker som är viktiga för vissa aspergare. Som en av dessa så anser jag att man då inte har ett val. Att må bra i sociallivet är mycket viktigare för mig än att "behålla" några extra IQ poäng. Så mycket energi och motivationskraft som jag får från den lycka som ett rikt socialliv kan ge så blir jag hundra gånger mer produktiv än vad jag är utan. Jag har levt ett liv på båda sidorna av detta spektrum, med en väldigt klar effekt på båda.

Intelligens är absolut inte det enda som kan hjälpa en nå framgångar, vilket verkar vara kontentan med ditt inlägg. Dessutom kan umgänge med intelligenta personer faktiskt öka din egen intelligens och visdom. Jag må vara intelligent, men jag är inte den enda. Det är mycket inressant att ha djupa konversationer med andra intelligenta. Det är nog det bästa jag vet. Utan motivation så kan all intelligens i världen gå till spillo. Och glädje är för mig den absolut största energikällan, varav bra vänner och/eller en bra relation är mycket starkare än allt annat jag någonsin provat.

Att använda artighet, alltså allmän vett och etikett är uppskattat om man skulle vilja ge ett gott intryck. Det krävs inte mycket att veta vad det innebär. Men det är bara det att det ska användas på rätt sätt som man behöver lista ut. Men jag tycker det är viktigt att vara artig. Men samtidigt tycker jag att man ska vara som man känner. Komplext. Och att tänka på att alltid göra rätt, ja, det gör en dum. Då kan man ju inte tänka på något annat. Så är jag i alla fall. Svårt det här!

Allt handlar väl om vad man har för mål i livet. Vill man sitta på sin kammare och studera tågtidtabeller så varsågod. Själv har jag något större visioner än så och då behöver man ett visst mått av sociala färdigheter.

Äh, har man lite poäng att vifta med spelar det väl ingen roll om man tappar ett par.

opteron skrev:Jag har tränat på det sociala

Hur då, alltså exakt vad för övningar?

Så i grund och botten skall vi alltså undvika att arbeta med våra problem och bara vara nöjda med de smulor som kastas till oss?
Sådana här saker gör mig ärligt talat upprörd.
Må så vara att du tappat hoppet och känner dig uppgiven men att ställa sig på berget för att ropa ut att den bästa lösningen minsann är att ge upp och nöja sig vinner ju ingen människa på.

Alla har olika förutsättningar, jag kunde träna upp min sociala förmåga men det har varit en kamp som pågått i snart 15 år från det att jag bestämde mig varav 5 av dom väldigt intensivt då jag arbetar i butik.
För många är det säkert lättare och för andra betydligt svårare eller kanske tom omöjligt, men att säga att det är omöjligt för alla är dumheter.

Första inlägget känns ganska sarkastiskt ... men jag kan ju ha fel

alixha skrev:Första inlägget känns ganska sarkastiskt ... men jag kan ju ha fel

Jag hoppas verkligen att du har rätt..

Jag tror det funkar mycket som det här:

http://www.aspergerexperts.com/social/d ... al-skills/

Att jobba från ovan med sociala regler och dresseras som en hund kan funka i vissa sammanhang, men ofta är det inte speciellt tillfredställande. Att arbeta bara med "beteenden" andra har problem med är heller inte en bra idé, då döljs det man lider av själv och man blir inte huvudpersonen i sitt eget liv.

Jag har jobbat rätt hårt med att förstå andra, men för mig har det mest blivit frusterande att kunna se helheten, alla andra sitter och förstår sina bitar och jag sitter och kopplar hop allt liksom. Det var mkt enklare när jag enbart argumenterade utifrån mig själv, som faktiskt normala människor har rätt till.

Jag tror definitivt man kan bli övertränad som aspergare. Tvingas man in i ett normalt socialiserande för ofta, blir ens eget inre liv lidande. Det är bara så. Därför tror jag man måste vara väldigt noga med balansen här. Att faktiskt inse att man får finnas till och vara sig själv precis som andra. Och att ständigt vara "normal" innebär att man aldrig får flasha med sina egna styrkor, dvs ens svagaste sidor står alltid i relation då till andras starkaste sidor! Det är inte så bra för ens ego.

Att kunna relatera hyfsat med andra är bra, men det är även bra att inte ge upp den man är och låta sitt själv definieras av andra eller bara upplösas.

rojona skrev:Dessutom kan umgänge med intelligenta personer faktiskt öka din egen intelligens och visdom. Jag må vara intelligent, men jag är inte den enda. Det är mycket inressant att ha djupa konversationer med andra intelligenta. Det är nog det bästa jag vet.

Problemet är att de flesta är dumma som spån och för att kunna funka i samhället måste man gå ner på den nivån. Detta gör en dummare eftersom man inte får rätt stimulans.

opteron skrev:Jag har tränat på det sociala, och mitt IQ har blivit lägre, är dummare nu än vad jag var innan.

Jag har svårt att hur social träning skulle kunna påverka resultatet på IQ-tester. Jag ser inget samband alls.

Det viktigaste är nog att hitta en balans som funkar i det sociala. Visst är det bra att träna på det sociala, men man ska ändå ha rätt till att vara sig själv.

opteron skrev:Har man Aspergers har man rätt till sjukersättning,

Nej det har man inte. Det är arbetsförmågan som avgör, inte diagnosen.

Zima33 skrev:

opteron skrev:Har man Aspergers har man rätt till sjukersättning,

Nej det har man inte. Det är arbetsförmågan som avgör, inte diagnosen.

Har man aspergers så har man rätt till sjukersättning, vi tycker helt enkelt olika jag och du.

opteron skrev:Har man aspergers så har man rätt till sjukersättning, vi tycker helt enkelt olika jag och du.

Vad du tycker spelar ingen roll, det är vad lagen säger som gäller.

Huggorm skrev:

opteron skrev:Har man aspergers så har man rätt till sjukersättning, vi tycker helt enkelt olika jag och du.

Vad du tycker spelar ingen roll, det är vad lagen säger som gäller.

Funktionshindrade har oftast rätt till sjukersättning, men ja det är olika från fall till fall.

Puzzle skrev:

alixha skrev:Första inlägget känns ganska sarkastiskt ... men jag kan ju ha fel

Jag hoppas verkligen att du har rätt..

Jag med.

Det må vara hur det vill med den här tråden, seriös eller icke seriös. Man kan vara grining, deppig, eller vad det än är, men att uppmana andra att ge upp om allt och inte försöka utvecklas... nej säger jag bara.

Sluta_aldrig_försöka

kiddie skrev:Problemet är att de flesta är dumma som spån och för att kunna funka i samhället måste man gå ner på den nivån. Detta gör en dummare eftersom man inte får rätt stimulans.

Anser nog att det är här problemet ligger. Iaf som anledning till att trådskaparen skriver problembeskrivningen så som den är. Motmedlet är att vara selektiv med när man är social och när man är sig själv och högaktligen struntar i vad andra anser. Oftast i situationer där andra helt enkelt är irrelevanta.

nescio skrev:Jag har svårt att hur social träning skulle kunna påverka resultatet på IQ-tester. Jag ser inget samband alls.

Tiden ägnas åt att lära sig regler som är rätt hjärndöda och onödigt tillkrånglade istället för intressanta och utmanande problem. Denna nya förmåga sätter dig sedan rent statistiskt i allt bättre kontakt med fel ända av bellkurvan. Understimulans om man vill sammanfatta det. Som så mycket annat med kroppen gäller använd eller förlora förmågan (use it or loose it).

Minan96 skrev:Det viktigaste är nog att hitta en balans som funkar i det sociala. Visst är det bra att träna på det sociala, men man ska ändå ha rätt till att vara sig själv.

Så som det fungerar i samhället är man som oftast tvungen att TA sig rätten att vara sig själv. Iaf så länge det sker utan övertramp på andra.

opteron skrev:Har man aspergers så har man rätt till sjukersättning, vi tycker helt enkelt olika jag och du.

Försäkringskassan avgör rätten till aktivitets- eller sjukersättning helt oberoende vad andra tycker. FK följer i sin tur lagen samt intern praxis enligt handledning.

kiddie skrev:Att jobba från ovan med sociala regler och dresseras som en hund kan funka i vissa sammanhang, men ofta är det inte speciellt tillfredställande. Att arbeta bara med "beteenden" andra har problem med är heller inte en bra idé, då döljs det man lider av själv och man blir inte huvudpersonen i sitt eget liv.

Det kan förhindra större felsteg iaf och är en gångbar utgångspunkt. Men man behöver förkovra sig mer än så och inte minst prova att misslyckas ett antal gånger och lära sig av dessa. Det senare säger sig självt att små byar och annat är ren idioti att befatta sig med.

när min soc-kärring inte ville betala ut till mej, så undrade jag om det är okej att jag stjäl från henne för att betala min hyra. då betalade dom min hyra. det var innan jag fick nån diagnos, nu lämnar jag bara in ansökan varje månad och får mina pengar. jag kräver inget extra för det leder bara till problem.

en svensk medborgare har rätt till hyra och matpengar, kräv din rätt.

samhällets terapeuter är oftast skit, så att förvänta sig nått där är korkat.

riktiga människor som är ärliga, genuina och klarar av att tänka egna tankar kan hjälpa ens utveckling.
men att tro på samhället leder bara till inveckling.

det är ärliga och klarsynta individer som kan hjälpa till, inte skolade pappskallar som tror att dom vet nått bara för att dom läst massa böcker.
att minnas fakta är inte intelligens. men att begripa hur det egentligen är och vad man kan få ut av kunskap visar på intelligens.

människor som invecklas och blir problem är vad samhället vill ha, så se till att vara ett problem på ett sätt som är bra för dej.

den enda som verkligen bryr sig om att du mår bra är DU.

stå på dig, annars gör någon annan det! (klyschigt men så jävla sant)