Jo, kände nog igen mig en del och fann den framförallt väldigt intressant. Gillar det sättet som den var upplagd på och märkte som vanligt att jag tycker att människor som öppnar upp sig och berättar öppet om sig själva och sina känslor såhär är så fina. Det känns alltid som att jag skulle vilja lära känna dem bättre

Mycket bra av SVT att visa den här serien på vettig sändningstid. Så fint med alla medverkande ärliga människor Jag har nog haft skov av hypomani men är osäker på om dessa kan kallas för sjukdomen bipolär ("deprimerad" har jag varit mer eller mindre konstant sedan 24 år, senaste självmordsförsöket var i januari).

Nu är min förhoppning att "friska" personer med schizofreni får möjlighet att intervjua varann på liknande sätt och att det blir en serie av det som SVT sänder.

Väldigt intressant sista del också Kände igen mig ännu mer. Och har ju märkt de där tendenserna att folk ibland vill bromsa mig när jag är glad. Har väl också fått frågan ett antal gånger i livet om jag varit full utan att jag har druckit en droppe (eller tagit något konstigt). Så jo.. Man känner igen sig.

Intressant med den här tjejen som är läkare. Tänkte att en sån läkare skulle jag nog vilja gå till, det borde nästan vara ett krav att ha varit med om något för att få jobba med andra människor. Hur ska man annars förstå dem? Men det måste vara lite jobbigt för henne också att bo på ett så litet ställe och hämta ut medicin när apotekspersonalen som sagt även känner till att hon skriver ut recept åt andra.

Skrattade även gott åt det hennes pojkvän sa om rosa luddiga saker. I perioder så dras jag väldigt till neonfärger, blir otroligt lycklig av riktigt klara färger.

På tal om just bipolär sjukdom så har ju Mikael Persbrant fått den diagnosen nu också!

På ett sätt blir jag lite sådär, jag vet inte om man får säga glad men det är typ det jag känner, när en kändis får någon sådan diagnos. Det ger lixom hopp till oss som har olika diagnoser, det ger oss kanske en förebild och det ger kanske mer kunskap!!

Tardis89 skrev:På tal om just bipolär sjukdom så har ju Mikael Persbrant fått den diagnosen nu också!

På ett sätt blir jag lite sådär, jag vet inte om man får säga glad men det är typ det jag känner, när en kändis får någon sådan diagnos. Det ger lixom hopp till oss som har olika diagnoser, det ger oss kanske en förebild och det ger kanske mer kunskap!!

Fast Persbrandt kanske inte är någon man vill ha som förebild.

"Jag gillar kola!"

-Det är utomordentligt bra att Persbrandt gått ut och berättat om sin (bekräftade) diagnos.

När kändisar berättar om diagnoser bryter de tabu kring att tala om diagnoser och psykisk ohälsa.

colaflaska skrev:

Tardis89 skrev:På tal om just bipolär sjukdom så har ju Mikael Persbrant fått den diagnosen nu också!

På ett sätt blir jag lite sådär, jag vet inte om man får säga glad men det är typ det jag känner, när en kändis får någon sådan diagnos. Det ger lixom hopp till oss som har olika diagnoser, det ger oss kanske en förebild och det ger kanske mer kunskap!!

Fast Persbrandt kanske inte är någon man vill ha som förebild.

"Jag gillar kola!"

Jonas Inde kanske är bättre?

http://www.ur.se/Produkter/170673-Jonas ... pitulation

Finns det någon mer tråd här för oss med både aspergers och bipoloritet?

Det finns denna tråd: aspergers-syndrom-bipolar-sjukdom-t13728.html

Jag blev diagnosticerad med Bipolär typ 2 för tre år sedan. Fick medicin och efter ett tag även samtalsterapi. Terapeuten har starkt ifrågasatt min diagnos och nu har jag precis slutat med medicinen igen. Läkaren som skrev ut den pratade med mig igen, tog tillbaka diagnosen och satte mig på nedtrappning. Jag tror inte heller att jag är bipolär. Jag tror att det är Asperger. Men hur får man psykiatrin att utreda detta?
Har många, många perioder av depression i mitt liv, men jag är så otroligt välfungerande i samhället (utåt sett) så ingen vill gå med på att det kan vara AS.

Vad säger läkarna när du nämner aspergers?

Jag började via vanliga vårdcentralen. Jag gick dit för utmattningsdepression. Jag bad om att få träffa en psykolog via VC, men de sa att det var för långa köer. Då berättade jag allt om mina funderingar till läkaren jag träffade. Jag la själv mest fokus på aspergers eftersom jag tänkte att det var den som gjorde mig så utmattad. Nu tänker jag mer att det är kombinationen av aspergers och bipolaritet.

Jag fick vänta några veckor på att få träffa psykologen på VC. Psykologen var en trevlig person, men hon berättade att psykologiska enheten inte prioriterar personer som är så välfungerande i samhället. Jag hade ju skaffat mig eget jobb och klarade av att ta hand om mina barn. Men hon sa att vi kunde göra de flesta testen hos henne. Så jag gjorde en massa tester med henne.

Om du kunde få till något sådant kanske?

Jag har hela tiden blivit väl bemött på VC, det är på psyk.enheten det brustit.