Musik är mitt stora intresse. Jag spelar, skriver och lyssnar. Instrument är främst gitarr, bas, piano och trummor. Gillar när det svänger som funk, reggae, osv. Men även hård/avancerad musik typ Slipknot, Opeth, osv.

Förutom musik är vetenskap och filosofi stora intressen. Har en Master of Science. Älskar att diskutera, resonera och reflektera men folk blir ofta arga på mig när jag drar igång, så jag har nästan helt slutat med det.

Vad är det man ska diskutera i den här tråden?

Lyysa skrev:Vad är det man ska diskutera i den här tråden?

Moderator
Den här avd är ju till för att just berätta om sina (special)intressen. Man kommenterar alltså TS intressen och meddelar om man har samma.

Musik och vetenskap är just vad som fyller mitt liv och har gjort det så länge jag minns. Jag skriver mycket arrangemang och den allt uppslukande skaparlusten påminner starkt om dom skapande vetenskapliga ögonblicken. Berätta gärna mer om vad du gör!

Jag uppskattar musik och har en del favoriter.
Men jag kan ingenting om musik, när jag lyssnar avgör jag bara om jag tycker det är bra eller ej, jag tar alltså in musiken direkt.
Iom att jag inte kan nåt funderar jag inte över vilka instrument som används eller så.
Får jag ett instrument i min hand tycker jag de känns onaturliga att hantera.
Jag lär mig aldrig spela på dom.

HenrikE skrev:Musik och vetenskap är just vad som fyller mitt liv och har gjort det så länge jag minns. Jag skriver mycket arrangemang och den allt uppslukande skaparlusten påminner starkt om dom skapande vetenskapliga ögonblicken. Berätta gärna mer om vad du gör!

Vill utan att riktigt ha koll på tråden dock skriva några ord om ämnet:

Jag tror att musik är det som totalt sett har givit mig mest i livet under alla åren! Det är dock inte så mycket något specialintresse från min sida, utan en normal kärlek till olika saker som har med musik att göra, och bara i mindre mån med koppling till vetenskapen.

Jag hade en period, nog nu mer än tio år sedan, då jag skaffade Cubase och synt och ville kunna se om det gick att göra musik själv. Jag hade då också en inköpt bok om harmonilära som låg och skräpade där hemma. Men inre rösterna/Gud/Anden sade till mig att jag inte skulle ha fått köpt den egentligen, den hade ett lila omslag, var på engelska och alldeles för svår att läsa för någon som bara varit på nivån att traggla sig igenom den kommunala musikskolans undervisning i pianospel.

Men det blev att boken blev oläst, den dyrbara syntmodulen och programvaran fick jag ge bort, för jag ville lyda Gud. Och för några år sedan, så gav jag också bort det "home keyboard", som varit glädje för mig på billigare nivå - jag älskar så de dyra syntljuden, som kyrkorgel och symfoniska sådana som stråkljud.

För det luriga är att den person som lärde mig vad begreppet materialism är, och att man kan köpa prylar som binder en vid en massa tidsödande, icke-produktiva eller speciellt saker, fick mig att förstå:

Att detta är ett typexempel på när jag skall försöka göra som Gud/Anden/inre rösterna råder/bestämmer för mig att det skulle vara dåraktigt att försöka behålla något intresse på det musikskapande planet, mer än som diskussionsämne någon gång.

Och jag har ju Garage Band på Mac'en, som Gud/Anden/inre rösterna dock också har "förbjudit" mig att använda.

Och med inre röster och kristen livsinställning, helst så ordnat så att Gud och Kristus helt råder över hur mycket jag ens lyssnar på musik, så blir det då tråkigt nog så, att jag har fått nästan helt sluta lyssna på annan musik än kristen sådan.

Och min kristna musikådra är just nu skött så att det inte är många dagar som jag alls har möjlighet att ens lyssna kort på någonting som jag älskar.

Det som nu kom för mig är några underbara olika kompositörer/artister som jag är dragen till just nu:

Arvo Pärt - någon sade till mig ungefär att han är kanske mest intressant av 1900-talets kristna kompositörer.
"Anda" - nytt band som jag är väldigt glad över, det är kanske kristen, "enkel" folkmusik eller vad en musiker klassade det som.
Mozarts mässor - Missa Brevis och Missa Longa som jag är väldigt förtjust i, t.ex.
King's College Choir som jag köpte på mig för ca 20 år sedan.

Och sedan är jag kristet lycklig av den lovsångsmusik som jag har melodier, men tyvärr inte många gånger, texterna klara för mig i. Jag har köpt några samlingsalbum med ungefär den populäraste lovsången för ungefär 5 år sedan, då jag klarade av att gå i kyrkan regelbundet, helst nästan varje söndag.

Men det sorgliga är att de inre rösterna förstör nästan all möjlighet att lyssna till speciellt mycket så som det har varit senaste året.

/notwoodstock

Josse skrev:Musik är mitt stora intresse. Jag spelar, skriver och lyssnar. Instrument är främst gitarr, bas, piano och trummor. Gillar när det svänger som funk, reggae, osv. Men även hård/avancerad musik typ Slipknot, Opeth, osv.

Förutom musik är vetenskap och filosofi stora intressen. Har en Master of Science. Älskar att diskutera, resonera och reflektera men folk blir ofta arga på mig när jag drar igång, så jag har nästan helt slutat med det.

Ja, jag har alltid trott på förläningen mellan konst och vetenskap. Jag har vissa musikteoretiska kunskaper, eftersom jag sysslar med komposition ibland. Och jag är allmänt intresserad av vetenskap och att diskutera, resonera och debattera olika ämnen utifrån olika ståndpunkter.Så det handlar väl egentligen om att jag tror på känslor och en förläning mellan känslor och intellekt. Musik är ett intellektuellt intresse som ändå, men musiken är ändå fri och jag vill känna mig fri och behöver frihet. Jag ser välkomponerad musik som en hyllning till tankens frihet och uttryckskraft.

notwoodstock: Intressant inlägg!

En intressant video om musik och vetenskap:

Hmm, musik och vetenskap, då måste vi väl reda ut det här med vad musiken egentligen är och gör, alltså inte i vanliga konstnärliga och emotionella termer utan i fysiska termer. Varför ger musik tillfredsställelse?

Vi vet att tillväxtfaktorn mellan två intilliggande toner i vår vanliga skala i princip är tolfteroten ur två dvs den högre tonen har ca 6 % högre frekvens än den lägre. Men vänta nu - då blir det ju tolv toner...? Och då kommer vi till den intressanta frågan: Varför använder vi bara sju? Därför att det ger harmoni, självklart, det är de konstnärliga och emotionella termerna. Men varför gör det det?

Sedan har jag förstås en hypotes om varför musik överhuvudtaget kan tillfredsställa någon. Eftersom allting i min(a belackares) värld består av anspänning så är det såklart det rytmiska pulserandet mellan anspänning och avspänning som blir resultatet av hörselintrycken. När detta blir optimalt för individen i fråga kommer de kroppsliga signaler att stillas, som normalt ger upphov till ångest.

gadas skrev:Vi vet att tillväxtfaktorn mellan två intilliggande toner i vår vanliga skala i princip är tolfteroten ur två dvs den högre tonen har ca 6 % högre frekvens än den lägre. Men vänta nu - då blir det ju tolv toner...? Och då kommer vi till den intressanta frågan: Varför använder vi bara sju? Därför att det ger harmoni, självklart, det är de konstnärliga och emotionella termerna. Men varför gör det det?

Ska man försöka hitta ett samband mellan matemiska egenskaper och upplevd känsla så måste man nog utgå från ren stämning. Den tempererade stämningen med jämna steg, dvs. 12e roten ur 2, ger bara en approximation. I ren stämning får vi att dominanten är 3/2 av tonikan, subdominanten 4/3 och liknande trevliga förhållanden för de "viktigare" tonerna i skalan. Börjar man sedan titta på vilka interferenser man får i olika ackord och hur dessa påverkar övertonsspektrum så kanske man är något på spåren.

Pentatonik är vanlig i gammal folkmusik (Auld lang syne osv) och betyder att oktaven delas i fem delar (motsvarar ungefär att man bara spelar på dom svarta tangenterna). Heptatonik är vanlig i nyare folkmusik och betyder att oktaven delas i sju delar (motsvarar ungefär att man bara spelar på dom vita tangenterna). Tolvtonsskala är det vanliga i alla samtida musik och då delas oktaven i tolv delar (som kallas halvtoner), Varför just talen 5, 7, 12? Jo för att intervallet kvint, 3/2, approximeras av 2 upphöjt till 3/5, ännu bättre av 2 höjt till 4/7 och allra bäst av 2 höjt till 7/12. Man får därför en hyfsat ren kvint om man delar oktaven i fem, sju eller tolv delar. För att få ännu renare kvint måste man dela oktaven i 53 delar och det är opraktiskt. Men ett praktiskt alternativ är nittondelning. Det ger lite sämre kvint men utmärkt liten ters.

Musikhistoria kan vara intressant.

Var f-n möter man andra personer som man kan dela detta intresse med?

Musik älskar jag verkligen!!

Och vetenskap.. hm… jag älskar att argumentera, men jag vill aldrig att det ska gå så långt så att man blir sur på varandra eller bråkar i stället för att argumentera. För jag vet vad jag tror men det är kul att veta hur andra tycker och tänker…

vilken stämning/tuning är den bästa på ett klaviaturinstrument enligt er?

Med en vanlig pianoklaviatur är tempererad stämning den enda användbara för musik komponerad efter år 1600. Men med nittondelad oktav och klaviatur som passar till det (svarta tangenter klyvs i ciss/dess osv och svarta tangenter eiss och cess tillkommer) får man en fantastisk möjlighet till helt ny klangvärld.

HenrikE skrev:Med en vanlig pianoklaviatur är tempererad stämning den enda användbara för musik komponerad efter år 1600. Men med nittondelad oktav och klaviatur som passar till det (svarta tangenter klyvs i ciss/dess osv och svarta tangenter eiss och cess tillkommer) får man en fantastisk möjlighet till helt ny klangvärld.

Men vore det inte bättre att spela Mozart på samma piano som han själv använde? Eller menar du att det är mycket bättre att spela på ett modern piano?

Mozarts klavermusik spelas förstås på tolvtonspiano men om Mozart haft ett nittontonspiano också tror jag att han skulle ha skrivit fantastisk musik för det. Nu finns hela den världen kvar för oss att upptäcka.

Tolvtonspiano... nittontonspiano... hmm... en oktav består ju av åtta toner... hur hänger det ihop?

KrigarSjäl skrev:Jag uppskattar musik och har en del favoriter.
Men jag kan ingenting om musik, när jag lyssnar avgör jag bara om jag tycker det är bra eller ej, jag tar alltså in musiken direkt.
Iom att jag inte kan nåt funderar jag inte över vilka instrument som används eller så.
Får jag ett instrument i min hand tycker jag de känns onaturliga att hantera.
Jag lär mig aldrig spela på dom.

Det är så man ska uppleva musik. Med jungfrueliga öron. Att kunna för mycket teori och ha kunskap om olika instrument tycker jag kan förstöra den direkta, oreflekterade upplevelsen. Musik är upplevelse och kan förlora en del om den filtreras genom en massa aktivt tänkande. Det är så jag ser det. Men så är jag heller inte mycket av en teoretiker.

jesusiscool skrev:Var f-n möter man andra personer som man kan dela detta intresse med?

Titta bland musiker skulle jag föreslå.

geocache skrev:Tolvtonspiano... nittontonspiano... hmm... en oktav består ju av åtta toner... hur hänger det ihop?

I den kromatiska skalan så finns det 12 noter per oktav: A A# B C C# D D# E F F# G G#.

nittontonspiano har jag dock aldrig hört talas om.

Hallå Sauce (och välkommen till forumet)!

Aha, så då är det kanske de svarta tangenterna som har toner med "#" efter tonnamnet?

geocache skrev:Hallå Sauce (och välkommen till forumet)!

Aha, så då är det kanske de svarta tangenterna som har toner med "#" efter tonnamnet?

(Tackar ^^)

Ja dom svarta tangenterna står för dom "sharp" noterna alternativt de flata noterna C#/Cb
lite beroende på vilken skala man spelar i.