Vad sa man innan -is?
9 inlägg
• Sida 1 av 1
Vad sa man innan -is?
Nu använder man ofta -is för att göra kortformer och slang. Även på namn. Jag antar att man haft slangformer av namn innan detta, men vad använde man då?
Vad sa man innan -is?
För pojknamn var det väl -e.
Carl -> Kalle
Per -> Pelle
Olof -> Olle
Nils -> Nisse
Lars -> Lasse
...fast Gustav -> Gösta!
För flicknamn verkar det ha varit förkortning lite hursomhelst:
Elisabeth -> Lisa
Katarina -> Karin
Kristina -> Kerstin eller Stina
Maria -> Maja
Birgitta -> Britta
En hel del flicknamn som finns idag är gamla slangformer av namn.
Men vad man använde på ord innan -is (dagis, godis, kondis etc.) vet jag inte.
Har för mig att jag läste någonstans att -is från början var något som skolbarn la till på ord för att det skulle låta som latin, på den tiden när man fortfarande lärde sig latin i skolan.
Carl -> Kalle
Per -> Pelle
Olof -> Olle
Nils -> Nisse
Lars -> Lasse
...fast Gustav -> Gösta!
För flicknamn verkar det ha varit förkortning lite hursomhelst:
Elisabeth -> Lisa
Katarina -> Karin
Kristina -> Kerstin eller Stina
Maria -> Maja
Birgitta -> Britta
En hel del flicknamn som finns idag är gamla slangformer av namn.
Men vad man använde på ord innan -is (dagis, godis, kondis etc.) vet jag inte.
Har för mig att jag läste någonstans att -is från början var något som skolbarn la till på ord för att det skulle låta som latin, på den tiden när man fortfarande lärde sig latin i skolan.
Vad sa man innan -is?
Kattmat skrev:...fast Gustav -> Gösta!
Brukade förkortningen för Gustav vara Gösta förr i tiden?
Jag har aldrig hört det, bara hört Gustav -> Gurra.
-e verkar ha varit och är populärt ännu, det har du rätt i.
Tittade på vanligaste pojknamnen och nästan alla blir en förkortning till -e.
Intressant, har aldrig riktigt tänkt på det innan.
kiddie skrev:Nu anväder man ofta -is för att göra kortformer och slang. Även på namn. Jag antar att man haft slangformer av namn innan detta, men vad använde man då?
Kan du ge några exempel kiddie på kortformer och slang som slutar på -is som du tänkte på?
Vad sa man innan -is?
alixha skrev:Brukade förkortningen för Gustav vara Gösta förr i tiden?
Jag har aldrig hört det, bara hört Gustav -> Gurra.
Gustav och Gösta kommer från samma ursrungliga namn som betyder "Götarnas stav" (stav möjligen som någon form av värdighetstecken/kunglig symbol).
Gustav Vasa skrev sitt namn "Göstaff". Så han hette egentligen något mittemellan Gösta och Gustav.
Gösta var ett smeknamn på Gustav förr i tiden, men jag vet inte när det slutade vara det och blev ett eget namn.
Vad sa man innan -is?
Många kortformer av namn blev "riktiga namn" sen.
Katarina = Katrina, Karina, Karin, Kajsa
Kristina = Kristin, Stina, Tina
Elisabeth = Elisa, Elsa, Elise, Lisbeth, Lisa, Lisen, Betty
Margareta = Margit, Margita, Greta
Maria = Maja, Mia
Men en del smeknamn är fortfarande bara smeknamn:
Elisabeth = Bettan
Birgitta = Gittan
Margareta = Maggan
Katarina = Katta, Kattis
Therese = Tessan
Annette = Nettan
Det är alltså ändelsen -an (och -is) som anger att det inte är ett "riktigt namn".
Katarina = Katrina, Karina, Karin, Kajsa
Kristina = Kristin, Stina, Tina
Elisabeth = Elisa, Elsa, Elise, Lisbeth, Lisa, Lisen, Betty
Margareta = Margit, Margita, Greta
Maria = Maja, Mia
Men en del smeknamn är fortfarande bara smeknamn:
Elisabeth = Bettan
Birgitta = Gittan
Margareta = Maggan
Katarina = Katta, Kattis
Therese = Tessan
Annette = Nettan
Det är alltså ändelsen -an (och -is) som anger att det inte är ett "riktigt namn".
Vad sa man innan -is?
Fast kondis har man väl sagt ganska länge?
Maggan och Gittan låter verkligen omodernt! Ha ha.
Maggan och Gittan låter verkligen omodernt! Ha ha.
Vad sa man innan -is?
kiddie skrev:Fast kondis har man väl sagt ganska länge?
Frågan är vad som kom först - konditoriet eller konditionen?
Vad sa man innan -is?
kiddie skrev:Nu använder man ofta -is för att göra kortformer och slang. Även på namn. Jag antar att man haft slangformer av namn innan detta, men vad använde man då?
Ändelserna -are och -ing brukade användas (och används väl än idag), t.ex. vinare (vinflaska) och hundring (hundralapp). Liksom -a och -e, ofta tillsammans med förändrade konsonanter, som i syrra, firre och prälle (präst).