AustenAnnie skrev: Det är betydligt vanligare att en kille/man hamnar i "friendzon" alltså vänskapszonen även utan AS-diagnos.
Har man väl hamnat där så är det svårt att komma vidare... Är ett mycket vanligt förekommande problem även hos killar/män utan AS-diagnos alltså NT.

Vän? Det e storsta lögn som finns i NT tjejens huvudet. I deras ordboken "Vän" betyder bara "dumpad" direkt. Om jag som kille ska säga att "jag vill vara vän med dig" (och menar just rent hjärtligt sätt), då nästan alla NT tjejer upplever sådant som jag hade tvärbromsat.

Grejen e egentligen ännu frustrerande att vad händer i NT tjejens huvudet: Efter 5-6 sekunder den tjejen mera analysera om status, position, pengar, och andra sådana yttre finesser. Dessutom inga tjejer har killvänner (du e INTE vän, du e KANDIDAT bara för pojkvän, men ALDRIG vän på sådant äkta sätet!). NT tjejens huvudet e byggd i sådana sätet att hon går INTE ut till promenad till någon kille om hon inte vill gå till sängen med honom. Inte hellre hon talar med kille om hon e inte intresserad. Och ändå därefter det e pengar som hon e intresserad också. Senäre, efter hon får sin "älskling" då ALLA hennes bästa kill-vänner slutar existerandet i hennes huvudet, oavsett hur bra vän var han.

NT tjej e vän endast med någon som hon håller till "reservkandidat" om hon e inte nöjd med nuvarande. Men om hon e i lycklig relation, då konstig nog hon glömmer ALLA andra killar i världen hur bra vänner som helst de var och inte ens kommer ihåg att gratulera de på födelsedagar (om de inte har någon maskinell påminnelse i någon facebook eller vadannatrörigt).

antonius skrev:Vet en som ofta gick fram till tjejerna på nattkubbarna och bara gjorde en lätt huvudskakning i riktning mot utgången och faktum är att han fick mest ligga av oss allihopa, men det är klart han var snyggast av oss med...

Njaa, endast den början känns bra om man hade lång uppehåll, men
nästa dag vaknar du i sängen, stiger upp och har en tanke bara e i huvudet "ÄR DET ALLT? Besvikelse bara. Helt överhetsat i samhälle om liggandet."


Däremot mest älskar jag luncena när jag vaknar upp efter en LÅNG musikspelningsessionnatt då det känns i huvudet "aujeee! Sådana MEGA sessioner jag ska göra igen. Det känns så härligt och hjärtligt. Levande".

Memoria skrev:

Sadistic skrev:hur blir man 'analyserad' ? förklara? menar du att man ska kolla och värdera utseendet för att sedan berätta det eller mer i form av 'psykolog' behov av andra? förklara

/-/-/
Jag kommer ihåg en blocket-annons som min kompis svarade på. Det var en begagnad motorcykel som såldes. Mannen i fråga skrev i blocket, no joke, "Säljer härmed min hoj då 'gör som du vill' inte betydde vad jag trodde när jag frågade tjejen om jag fick köpa den i början". Där har vi ett exempel på mannen trodde på fult allvar att tjejen inte brydde sig, men när han väl köpte den (vilket han berättade för min kompis) blev tjejen eld i lågor förbannad för att han inte förstod henne då hon "sa nej".

Lösningen e helt enkel: tjejen MÅSTE veta om din diagnos. Det e HON som SKA anpassa sig efter dig! Annars det fungerar inte.

Min erfarenhet e följande. Jag frågade en tjej om vi ska träffas. Hon sade nej. OK, hejdå, vi ses inte då. Efter 2 veckor hon var arg att varför jag ber inte henne ut. Jasså? Men hon sade ju nej! Jaa.. men egentligen ville hon att jag ska be henne 10ggr till. I alla fall hon fick bara skylla på sig själv. I slutet det var så att hon själva kom på plats, för att ändå det var HON som var mer intresserad än jag (!!). Ändå hon lärde sig inget och snart försökte hon igen med "kan-du-gissa-vad-tänker-jag" lek.

NÄSTA!

Vad jag försöker hitta på nätet känns nästan helt omöjligt -- tvättäkta VÄNSKAP. Typ som vi minns när vi var fortfarande fjortisar och uppskattade varandra för unikala egenskaper utan någon erotisk färgning.

Men nu?

Det e som vanligtvis att det går mycket energi att hitta någon att ens få kontakt,
och då e det nästan strax älskare-älskarinna förhållande, eller främmande och allt ska utvecklas i deras hastighet. De vill inte, inte hellre har tålamod att lära känna mig, att vara vän. De kan inte vara vänner, utan vill nästan strax bilda familj, vara älskarinna, sätter egna krav eller säger hejdå redan. Jag e helt trött av det.

Löjlig än det låter men så enkelt e det, och ÄVEN dessa tjejer har också själva skrivit på sin profil -- näeh, de behöver INTE vän. Att prata och fika kan de också med mor eller andra väninnor. Även dessa som skriver på dejtingsida att söker vänskap, säger efter att "nej, jag söker inte vänskap utan kärlek". Så, de LJUGER!
Och i deras ordbok betyder vän bara ordet "dumpad" eller "kandidat".
Tjejer behöver inte vän (speciellt om det är NT tjej). Och så egentligen betydelse av vänskapet e helt förstört!

Det är svårt att vara normal.

Tyvärr är upskattad mera att vara "som vanligtvis" och vad massmedia visar
"senaste trend". stereotyper även. Och vad händer om man inte tänker efter
"vad vill JAG egentligen?". De blir dockar för massmedia, härmar och följer
vad är "uppskattad", men egentligen vill inte längre vad han vill.

Mest av tiden har jag sätt för att tänka - vem är jag? Vad vill jag? Och
så synd om inser att världen vill inte att jag hittar mig själv egentligen,
utan världen vill forma/rama mig.

Det är svårt att vara normal för att man är anpassad/stretchad och det tar
massor av energi. Att vara sig själv är enkel, hälsosammaste sätt och ger
chans för naturlig persons utveckling. Men om vi anpassar, då ifrågasätter vi
ju vart eget jag och existens.
Vad vinner jag om jag anpassar sig?
Men någon annanstans kan jag vara mig själv! Det betyder att jag är fullständigt
bekräftad och min existens är bejakad. MEN ÄNNU VÄRRE STRETCHAR OCH RAMAR DIG NÄRRELATION MED NÅGON OM DU INTE KAN VARA SIG SJÄLV SOM DU ÄR!

...Vad är vitsen med att vara sig själv om hittar inte kärlek? - så
frågade en väninna.
Men... om du är i rollspel och inte sig själv, då andra älskar endast den
roll du spelar och inte dig egentligen. Efter en stund trenden i världen ändras
och du behöver ändra sig igen. Och om igen. Men sådana som är i rollspel...
det finns för många. Alldeles för många redan. Kärlek betyder att man är
uppskattad som egentligen är, annars det betyder som någon anställning (någon
roll man förväntar att du ska uppfylla)... och alla passar för det vem är
i rollspel!

Originalitet, vänskap -- e det bara jag som uppskattar det?

Konstigt att om jag säger nej, då kvinna skaffar barn med någon annan, utan att be 100ggr till. Det betyderatt alla passar för det. Men samtidigt det ses normalt att _kille_ ska be tjejen, och han ska göra allmöjligt för att "bevisa sin kärlek"... samtidigt inget sådant e förväntad ifrån tjej... hurså?!??? varför så?


Några dagar sen tänkte jag... hurså att jag mest saknar just den enkla vänskapen?
Det hade jag talat massor av gånger. Just sådant enkelt vänskap utan någon
erotisk färgning. Någon psykiatriker säkert kan ju säga att "är du rädd av närrelation, eller intimitet?". Men det finns inget intimitet även att vara
rädd av... om det finns inte hellre ju vänskap. Så, kärleksruset ser ut som något sätt överdrivet. Hurså?

Kommer ihag... hade helg med min flickvän. Ja, jag var kär, ok, men på måndagen
var jag igen hemma och kände egentligen lugnare ... samt lyckligare.
var jag egentligen mycket lugnare och lyckligare med tanke "va bra, äntligen
har jag tid för min hobby också!", samt sett jag väninnan som någon balanserande
musa vem ska ge något stöd. Men jag var inte helt lycklig. Fast hade kärleksruset.
Samtidigt när jag var hos mina vänner, då kände jag sig lugn, fri, lycklig. Och
om det har jag alltid varit överraskad!
Så, conclusion -- i vänskapet finns något mycket viktigt som jag behöver, men
det finns i vänskap, men inte alls i kärleksruset.
Så, hurså att "vara ett par" är inte något höjdare?
För att det finns MER kärlek i vänskap än vänskap i kärleksruset!


Vänner bejakar som jag egentligen är. De är hos mig för att jag är och vem jag är. De vet mina bra, samt dåliga sidor och egentligen de trivs hos mig. De umgåsar hos mig många många år, gör kompromisser. De älskar mig pga min originalitet, även om jag har längre uppehåll med umgåsande, de fortfarande tycker om mig!
DÄREMOT ung kvinna som har mig som "kärleken", har massor av andra kandidater
också. Hon är osäker, och söker alltid något bättre. Hon är inte helt lycklig hos mig, hon vill ha allt uppmärksamhet och om jag sysslar med något annat då
hon tänker redan att jag "tröttnade på henne".
Det betyder att hon är inte lycklig hos mig p.g.a. att vem jag egentligen ÄR,
utan hon bara väntar något roll ifrån mig vad egentligen har inget göra med
min karakter! Så EGENTLIGEN hon bryr inte om mig. Jag är bara nästan som någon
kropp med någon anställning. "... och om allt är bra då vill jag vara kär i dig
men endast tills jag ser någon bättre". Det är ju väldigt fientlig då jämfört med
vänskapen, speciellt om det slutar med "kan vi vara vänner därefter bara?" fast
hon menar INTE det så. Sådant relation har BESTÄMD BÖRJAN OCH SLUTDATUM nästan
alltid. Datum när vi först träffade, datum när vi sade upp relation.
Så, det kan ju förklara varför känner jag det "kärleksruset" som fientligaste relationform FÖR MIG. Det bejakar inte min originalitet och existens helt fullt utan "anpassar".

Så, i sådant form finns absolut inget närhet, kan inte lita på alls. Och om jag
säger helt "nej, jag vill inte vara hos dig", inget problem, hon skaffar barn
med någon annan. Om jag säger att "jag vill vara vän på början", hon undviker
mig tillsvidare från nästa dag redan. Dessa känner mig inte längre fast var
stor stor kärlek.


Och människor fortfarande frågar från mig >10ggr per år "varför är du singel
fortfarande?!" och de inte hellre har tålamod att lyssna hela berättelsen. (OBS! Från andra kanske frågar de "e du FORTFARANDE med _det samma_ karl/tjej?", så det har ingen betydelse vad de frågar).


När jag var 23 då var jag olycklig för att kroppen dikterade sina egna behov fast
jag förstått klart att jag är lyckligare om har inte sådana behov (för att finns
inga bra tjejer) och har bra vänner istället. Mycket själsligt hälsosammare är det så nu efter 10 år för att nu det känns mycket bättre att vara helt sig själv. Jippi, hur mycket lyckligare kan det vara. Det räcker med några bra vänner nog.

Och jag har hört den propagandan massor av gånger "marry, consume, reproduce",
men om jag säger "känslor måste vara rena", tittar alla med sin propaganda på
mig som idiot. Känslor är ju SVAGHET i deras ögonen --- allt räknas i pengar
i vårt samhälle.
Men för mig är det bästa --- allt som jag vill utveckla, måste jag leva ut
helt fullt, klart, rent. Speciellt emotioner och känslor. Bra om hittar sådana
karakter vem är likadana, och stödja och bekräfta deras existens utan att hålla
fast, inte hellre med någon "vill ha" känsla.


Så, vadå om vänskap i äkta sätet?