antonius skrev:Hade en far som envisades med att klippa mig bara för att snåla och snarare slet av mig håret än klippte det, efteråt var jag helt förstörd, kände mig förödmjukad, kränkt och såg dessutom ut som en lägerfånge, drömmer mardrömmar om det fortfarande...

-Gubbjävel.

En riktig kränkning skulle jag kalla det.

Maggi skrev:Går lättare med manliga frisörer

Måste jag testa nästa gång. Brukar ta med någon bok.

Hatar att sitta i den där stolen. Dessutom är mitt långa hår en del av min identitet, jag gillar inte att få det förkortat.

FrasseKatt skrev:Han gillar sitt ganska långa hår, men vi föräldrar tyckte att det började se ovårdat ut.

Ovårdat som med hårstrån som delat sig eller ovårdat som "längre än vi anser att han passar i"?

Jag brukade fasa för hårfönen. Fruktansvärt ljud, och det blir värre när det är någon annan som har kontrollen över den. Då vet jag inte när det kommer vara över.

Som vuxen har jag bara varit hos frisör några enstaka gånger. Har tänkt även då att jag helst hade tvättat håret själv. Varesig frisören gissar rätt eller fel när det gäller vilken temperatur som är behaglig för mig spänner jag mig på ungefär samma sätt som när jag ska ta blodprov. Är beredd på allt från lätt obehag till ihållande smärta.

Kroppskontakt och förändringar av alla möjliga slag är obehagligt för mig också, så ett frisörbesök är ganska fullspäckat med skräckmoment. Jag har klippt mig själv sedan jag var 15 för att det inte känns särskilt kul att betala så mycket för något som är jobbigt.

Men gud, nu kom jag på den frissan jag hade som lite äldre barn. Hon ville helst klippa i otvättat hår men min mor tvingade mig trots det att tvätta det innan och torka det. Så frissan fick tvätta det för att det skulle bli fuktigt och hanterbart.

Hon mer eller mindre bara kastade runt mitt huvud i den där nackskålen. Och hon hade alltid jättevarmt vatten och jag bad flera gånger om att hon skulle sänka men hon sänkte bara lite varje gång så att jag iallafall blev helt grillad. Jag vågade inte fortsätta tjata.

Försök att gå till samma frisör igen för att han ska kännas i alla fall lite tryggare med att gå till en frisör. Sedan låt honom bestämma frisyr och så för att han ska vara nöjd med besökets resultat i stället för hela det stället ska vara en pina. Berätta för honom också att håret kommer bli längre sedan, så som det var innan frisören för att försäkra honom att inte det är borta för evigt utan att det kommer tillbaka.

De tipsen skulle jag vara glad om jag fick om jag skulle vara eran pojke.

Är väl okej att bli ompysslad, gillade trimmern när jag var barn. Sedan jag började betala för nöjet själv, skaffade jag en egen trimmer och klipper mig själv.

Jag har inget emot att klippa mig. Jag vet ju att håret växer ut igen.

Jag har väldigt tjockt hår och på sommaren är det extra jobbigt då jag har konstigt kroppsligt termostat och känner inte av om jag blir överhettad förens jag får huvudvärk. Jag har inga problem med beröring och brukar hoppa att duscha innan jag klipper mig så frisören tvättar håret på mig. Väldigt skönt när hon masserar hårbotten på mig med schampo. Jag har en ordnad ekonomi med inte allt för dyra intressen (tänker ekonomiskt) så jag klipper mig kanske 1-2 gånger per år.

Att raka håret skulle jag inte gilla. Dels för ljudet, dels för att jag inte tror jag skulle passa med det. Jag går till samma frisör och har gjort det i mer än 10 år.

Jag har inte varit till en frisör på över 20 år. Svindyrt och, för mig, helt onödigt. Brukar anlita morsan till att ta topparna med jämna mellanrum. Det där med frisyrer har jag aldrig brytt mig i.

Jag har aldrig varit till en frisör i hela mitt liv. När jag var lite klippte min mor mig, först med sax och senare med trimmer när de uppfanns. Sedan jag flyttade hemifrån gör jag det själv med trimmer. Jag skulle aldrig vilja gå till en frisör, då får det hellre växa till det ramlar lös av sig själv

Är så illa tvungen, ser för jävlig ut i snaggat. Klipper mig ca 2 gånger om året.

Tycker inte om småpratet med frisören eller det sociala i sig men det brukar gå bra och de blir inte sura om man är tyst.

Det beror på.
En stor salong med radion på hög volym, frisör som snackar mer än klipper och massa skrikande ungar går helt bort.
Går hellre till en liten arabisk herrfrisör eller barbershop vid en tid då det är minimalt med kunder.
De brukar sköta sitt jobb bra, vara försiktiga på handen och inte snacka en massa skit.
Gillar att ha kort hår, speciellt i nacken och på sidorna, och även att få skägget trimmat och ansat.

Att klippa sig är bland det värsta som finns!

Trots att det alltid är min pappas nya fru som klipper mig, o hon är bra på det, så tycker jag det är obehagligt att bara sitta still så länge!

Jäkla tråduppgrävande då.

Det kändes väl rätt awkward att klippa sig för det mesta. Det sociala främst då. Visst kunde det vara störande med maskiner men jag är inte överkänslig för sensorisk stimuli så det var en minimal sak. I snart två decennier har jag klippt håret med apparat istället av bekvämlighetsskäl. Angående märke så minns jag inte just nu.

Blir ni aldrig missnöjda med frisyren? Det blev jag ofta när jag gick hos riktig frissa.

Jo, det händer.
Speciellt om man som jag är extremt noggrann.
Man får prova sig fram helt enkelt tills man hittar rätt salong.

störande, från att jag var liten så går jag så sällan som möjligt till frisören.

då som nu så låter jag det växa tills jag ser ut som ett troll. ett tag så rakade jag av skallen en gång i halvåret drygt men de senaste åren så har jag tagit tillvara på håren.

samma gäller skägget. jag är stolt över det som Gud gett mig och jag berhöver inte anstränga mig för att se "fin" ut. jag ser fram emot dagen då mitt skägg eller huvudhårr är helt vitt, som om man svävade på ett moln.

sen att det inte är modernt är helt i sin ordning. Jesus sade att dagen kommer då de ska mörda oss för att de inte känner Fadern eller Sonen.


◄ Ordspråksboken 16:31 ►
En ärekrona äro grå hår; den vinnes på rättfärdighetens väg.

Jag hade mycket stora svårigheter för att komma i väg till en frisör ända tills jag var i 40-årsåldern. Detta resulterade ofta i att håret hann växa ut så att jag såg rent förskräcklig ut, vilket gjorde det ännu mer pinsamt att gå till frisören. De senaste 15 åren har det varit lättare, men jag har gått hos samma gubbe under dessa år. Det blir nog mycket svårt för mig att hitta någon annan som jag vågar gå till när han beslutar sig för att lägga ned verksamheten av åldersskäl.

Jag har ett eget ordspråk: "Jag klipper mig varje gång jag gifter mig eller får barn."

Nu känner jag mig ganska nöjd med min fru och har steriliserat mig, så jag var tvungen att klippa mig för några månader sedan. Första gången på över tre år.... Har haft en vana att klippa mig ganska kort, inte snagg, men nästan. Sedan har jag gått till jag har en ordentlig hästsvans eller hårdrockshår. De senaste gångerna har min fru klippt mig, det känns bekvämt och går fort.

Jag har alltid känt ett jättemotstånd att klippa mig. Sen när jag väl gör det är det inget konstigt med det, vare sig det är hos frisören eller hemma. Det är mer att det känns som ett stort projekt med lite ångest innan det blir gjort. Lite som jag tror en del känner att det är att duscha. Så kan jag känna med ganska många saker.

Det är dyrt och hemskt! Där jag bor kostar en klippning 450 kr för herr frisering.
Frisörer ska alltid babbla en massa strunt. Tycker jag inte om.
Inte klipper de som jag vill heller.

En period klippte jag mig inte på 2 år 47 dagar.
Håret blev ganska långt och var väldigt slitet.

Nu har jag hittat en frisör som känns mer ok. Han säger ingenting och tar 180 kr.
Resultatet blir så klart inte som jag önskar, men det kommer det nog aldrig bli.
Önskar jag kunde klippa mig själv eller må bra i snaggat.

I förrgår hade jag ett jävla talibanskägg som jag ville bli av med. Egentligen borde jag ha gått till min mammas granne Mohammad som driver en barberarsalong, men han tar 400 kr för en barbering. Så jag tog en gammal rakhyvel, den enda jag hade, Gillette Fusion o gnuggade hårt mot kinderna tills allt skägg har trillat ner o orsakat stopp i handfatet...

Ibland larvar jag mig, när jag ska till min vänsterextrema, F!-röstande väninna:
den-alternativa-bildtraden-for-folk-som-vill-kommenteras-t17926-13824.html#p1472434

Jag rakade bort allt hår en gång. För det var av någon anledning, inget självmordsförsök, men av samma mystiska anledning som jag en gång sköt mig i armen, så skar jag upp hjässan med en skalpell. Jag fick inte stopp på blödandet, men var tvungen att kolla färdigt på Arkiv-X avsnittet, så jag förlorade runt 2 liter blod hemma. Sen ringde jag ambulansen. Satte mig på trottoaren totalt nedblodad, folk o bilar stannade o hjälpte o gav mig kompresser tills ambulansen kom.

Men i.a.f. så rakade de av håret på hjässan innan de kunde sy ihop snittet, så jag såg ut som en munk! Först hade jag alltid keps, men sen rakade jag av allt. Men nu är jag rätt långhårig igen...

Richard skrev:Jag rakade bort allt hår en gång. För det var av någon anledning, inget självmordsförsök, men av samma mystiska anledning som jag en gång sköt mig i armen, så skar jag upp hjässan med en skalpell. Jag fick inte stopp på blödandet, men var tvungen att kolla färdigt på Arkiv-X avsnittet, så jag förlorade runt 2 liter blod hemma. Sen ringde jag ambulansen. Satte mig på trottoaren totalt nedblodad, folk o bilar stannade o hjälpte o gav mig kompresser tills ambulansen kom.

Men i.a.f. så rakade de av håret på hjässan innan de kunde sy ihop snittet, så jag såg ut som en munk! Först hade jag alltid keps, men sen rakade jag av allt. Men nu är jag rätt långhårig igen...

Du är en fascinerande människa, hoppas du överlever tills du blir gammal...

antonius skrev:

Richard skrev:Jag rakade bort allt hår en gång. För det var av någon anledning, inget självmordsförsök, men av samma mystiska anledning som jag en gång sköt mig i armen, så skar jag upp hjässan med en skalpell. Jag fick inte stopp på blödandet, men var tvungen att kolla färdigt på Arkiv-X avsnittet, så jag förlorade runt 2 liter blod hemma. Sen ringde jag ambulansen. Satte mig på trottoaren totalt nedblodad, folk o bilar stannade o hjälpte o gav mig kompresser tills ambulansen kom.

Men i.a.f. så rakade de av håret på hjässan innan de kunde sy ihop snittet, så jag såg ut som en munk! Först hade jag alltid keps, men sen rakade jag av allt. Men nu är jag rätt långhårig igen...

Du är en fascinerande människa, hoppas du överlever tills du blir gammal...

Tack, jag har satt 70 som mål, sen skiter jag i det...

var går gränsen mellan tvångsklippning och tortyr, eller är all tvångsklippning kategoriserad som tortyr?