eller
Hurra - jag har fått en ny diagnos!

Jag frågade mig faktiskt ett ögonblick om det var första april när jag hörde talas om ortorexi - oförmåga att äta ohälsosamt.

Svenska folket håller på att gå under av "vällevnadssjukdomar", främst dålig mat, och vad gör man? Lanserar en ny diagnos förstås och det blir ju lättare att stämpla dem som avviker! Tänk vad man skulle kunna åstadkomma i samma stil...

Kleptofobi - sjuklig rädsla för att stjäla
Vivomani - sjuklig önskan att överleva
Datomani - nej, inte ohejdat dejtande utan sjukligt begär att ge till behövande
Stupidofobi - klokskap, sjuklig rädsla för dårskap
Gastromani - sjukligt intresse för god mat



Moderator atoms - tråden flyttad från Övriga Aspergerfrågor.

Fast Ortorexi är ju till viss del överlappande med Anorexi. Det är en tvångsmässig sjukdom som involverar träningshets och "nyttigt" ätande. Det finns massor av människor som förstör sin kropp med ortorexi, det handlar ju inte om att folk är rädda för godis liksom.

Läs på lite mer om diagnoser innan du dömer ut dom som aprilskämt, det är jävligt förminskande och barnsligt att nervärdera diagnoser på det sättet.

Jag avslutade en mångårig vänskap för att kompisen led av just ortorexi.

"En ortorektikers mål är att vara den ultimata hälsosamma människan".

Som ni förstår går det inte att bjuda en sådan på någontin ätbart. Och alla samtalsämnen involverar gymmet, senaste kvargsmaken och vilken hemsk mat du äter.

Att bjuda på te och smörgås blir såhär: "sånt skulle aldrig jag äta" *grinar illa åt den vita brödskivan*. Är teet sockerfritt? Hört att bergamott kan boosta fettcellerna? Man bör nog dricka teet kallt, värmen gör att fettcellerna tar upp mer näring...

Läs bloggar om problematiken så får du mer insikt i hur det kan vara att leva med ortorexi..kanske kommer du känna annorlunda för/med drabbade o anhöriga istället för att avfärda tillståndet som ett skämt.

Ortoexi kanske inte är lika fysiskt skadligt som anorexi men det är sjukt påfrestande för personerna i den drabbades närhet. En internetvän blev helt besatt av att gå ner i vikt. Till slut orkade jag inte med henne längre. Allting handlade om träning, kost, nedsättande kommentarer om jag sa att jag åt tex glass. Det var som att prata med en hjärntvättad sektmedlem. Fick senare veta att hon fått diagnosen ortoexi men vägrade acceptera det och nekade att hon var sjuk. Något år senare låg hon inne på sjukhuset pga allvarliga näringsbrister.

Det handlar inte om att man inte äter godis och motionerar några gånger i veckan. De som lider av ortoexi blir totalt besatta av vad de äter precis som anorektiker. Skillnaden är att anorektiker sällan pratar om det, de döljer sin sjukdom eftersom de vet att det inte är normalt.

colaflaska skrev: De som lider av ortoexi blir totalt besatta av vad de äter precis som anorektiker. Skillnaden är att anorektiker sällan pratar om det, de döljer sin sjukdom eftersom de vet att det inte är normalt.

Just precis så. Ortorektikern jag talade om i mitt inlägg hade blivit värvad av sin syster. De två i sin tur försökte värva andra, och det var ju lagom kul för mig som var lätt överviktigt på den tiden.

Att lyssna på de två var som att vara på ett väckelsemöte och jag grät varje gång när jag kom hem. Det kom alltid nålstick, pikar, insinuationer om att de som var trådsmala var feta, och tänk då sugis, hon har det ännu värre.

Cellardoor skrev:Läs på lite mer om diagnoser innan du dömer ut dom som aprilskämt, det är jävligt förminskande och barnsligt att nervärdera diagnoser på det sättet.

Ortorexi presenteras som att man är FÖR nogrrann med sin mathållning - DET är väldigt nedvärderande mot inte minst många med AS som kanske är nogranna på ett sätt som omgivningen uppfattar som överdrivet - känns igen va?

Jag har kämpat för att många diagnoser ska erkännas - desto viktigare att inte sådana här "diagnoser", som enbart är till för att trycka till någon, inte börjar räknas som diagnos!

Livsfarligt att kalla folk "besatta" - det är ju det de har gjort om oss med AS! Finns det något kritiskt tänkande här?

colaflaska skrev:Något år senare låg hon inne på sjukhuset pga allvarliga näringsbrister.

Det handlar inte om att man inte äter godis och motionerar några gånger i veckan. De som lider av ortoexi blir totalt besatta av vad de äter precis som anorektiker. Skillnaden är att anorektiker sällan pratar om det, de döljer sin sjukdom eftersom de vet att det inte är normalt.

Det här tar jag - om uppgiften stämmer - som ett direkt bevis för att det inte är någon diagnos. Man får inte allvarlig näringsbrist av att äta ordentligt! Hur kan man jämföra denna med anorexi?? Det är ju raka motsatsen, kvalitativt. Anorexi innebär ju inte alls att man är besatt av vad man äter, utan av att inte äta eller äta så lite som möjligt. Vad sjutton har det med ortorexi att göra?? Sluta blanda ihop diagnoser och icke-diagnoser!

Flinta skrev:Läs bloggar om problematiken så får du mer insikt i hur det kan vara att leva med ortorexi..kanske kommer du känna annorlunda för/med drabbade o anhöriga istället för att avfärda tillståndet som ett skämt.

När jag behöver mer insikt så läser jag inte en blogg - är det så ni andra här har gjort?

sugrövmanövern skrev:Att bjuda på te och smörgås blir såhär: "sånt skulle aldrig jag äta" *grinar illa åt den vita brödskivan*. Är teet sockerfritt? Hört att bergamott kan boosta fettcellerna? Man bör nog dricka teet kallt, värmen gör att fettcellerna tar upp mer näring...

So what? Hört talas om AS? Precis så brukar vi beskrivas av dem som inget begriper. Jobbigt - ja, vad tror du man kan vänta sig av att umgås med någon med AS?

gadas skrev:

Flinta skrev:Läs bloggar om problematiken så får du mer insikt i hur det kan vara att leva med ortorexi..kanske kommer du känna annorlunda för/med drabbade o anhöriga istället för att avfärda tillståndet som ett skämt.

När jag behöver mer insikt så läser jag inte en blogg - är det så ni andra här har gjort?

Jag läser bloggar för att känna igen mig i det liv jag en gång levde. Ett liv med Ätstörning UNS - utan närmre specifikation. En UNS-diagnos är lika allvarlig som en anorexi- eller bulimidiagnos. Det är den diagnosen de flesta får som uppvisar tecken på ortorexi - än så länge.

Något som många inte vet är att de är de människorna som de ser upp till som drabbas; PT:n på gymmet som hejar på så härligt, läkaren som alltid lyssnar på sina patienter, kostrådgivaren som hjälper så många, spinningledaren som sjunger, simtränaren för 10-åringarna, sjuksköterskan som tar prover.. Folk som många tror borde ha mindre risk att drabbas.

Visst, det förekommer säkert att aspergare förväxlas med ortorektiker. Aspergare behöver ofta rutiner o scheman för att inte få ångest och samma sak gäller ortorektiker.

Och ibland kan man ha både AS och ortorexi.

Orsaken till ortorexi (även kallat manisk överhälsosamhet) är i grund o botten ofta ångest som man inte kan kontrollera utan att det går till överdrift. För att få lite lugn börjar man kontrollera sin kost o sin träning. Skillnaden (som ofta kan vara hårfin) mellan att vara frisk o sjuk beror på hur stor plats träningen o kosten tar i vardagen o hur lite/mycket (panik-)ångest man får av att t ex inte kunna träna alla sina vanliga dagliga pass och/eller av att inte kunna njuta av mat, inkl. "förbjuden mat" som får allvarliga konsekvenser, t ex att man inte orkar träffa sin släkt för att man måste äta rätt o hinna träna alla dagens pass. Man prioriterar maten o träningen framför t ex arbete, skola, relationer för att man har sån ångest, är så tvångsmässig.

Tro mig, det är fruktansvärt att ha förlorat en massa livstid pga handikappande tvångsrutiner som jag inte kunnat bryta. År och dagar som jag kunde använt till annat.

gadas skrev:

colaflaska skrev:Något år senare låg hon inne på sjukhuset pga allvarliga näringsbrister.

Det handlar inte om att man inte äter godis och motionerar några gånger i veckan. De som lider av ortoexi blir totalt besatta av vad de äter precis som anorektiker. Skillnaden är att anorektiker sällan pratar om det, de döljer sin sjukdom eftersom de vet att det inte är normalt.

Det här tar jag - om uppgiften stämmer - som ett direkt bevis för att det inte är någon diagnos. Man får inte allvarlig näringsbrist av att äta ordentligt! Hur kan man jämföra denna med anorexi?? Det är ju raka motsatsen, kvalitativt. Anorexi innebär ju inte alls att man är besatt av vad man äter, utan av att inte äta eller äta så lite som möjligt. Vad sjutton har det med ortorexi att göra?? Sluta blanda ihop diagnoser och icke-diagnoser!

Men ortoexi är inte att äta "ordentligt", det är att äta så "nyttigt" (i den sjukes ögon) som möjligt. Därför undviker den sjuke allt som har med fett, socker och kolhydrater att göra. Fett, socker och kolhydrater är livsnödvändigt. Personen i fråga hade levt på frukt och grönsaker.

Anorektiker är absolut totalt besatta av vad de äter. Du verkar inte ha så stor koll på någon av diagnoserna. Läs på.

gadas skrev:

sugrövmanövern skrev:Att bjuda på te och smörgås blir såhär: "sånt skulle aldrig jag äta" *grinar illa åt den vita brödskivan*. Är teet sockerfritt? Hört att bergamott kan boosta fettcellerna? Man bör nog dricka teet kallt, värmen gör att fettcellerna tar upp mer näring...

So what? Hört talas om AS? Precis så brukar vi beskrivas av dem som inget begriper. Jobbigt - ja, vad tror du man kan vänta sig av att umgås med någon med AS?

Om någon gråter efter umgänge med mig för att jag trakasserat dem med hur jag tycker de ska bli som jag så hoppas jag de säger upp kontakten med mig omedelbums!

Det börjar bli rätt svårt att få vara den man är när diagnoser finns överallt även om de är korrekta. Finns alltid någon som behöver någon form av hänsyn och extra varsamhet. Tur man kan stänga in sig hemma.

Ortorexi innebär att personen är så noga med sin kost att det blir snett. Det blir lätt det när man är för noga. T.ex. dra ned på fett så mycket att man missar att man faktiskt måste ha fett för vissa funktioner, eller att man motionerar så mycket att kroppen bryts ned.

Att man är så noga med hälsa och kost att man missar att det kan gå för långt.

Det är ju inte svårt att hitta info om detta genom att googla.

Colting har också hånat ortorexi, och verkar inte alls förstå att det finns något som skiljer aspig noggrannhet från sjuklig (även om såklart aspergare lätt kan bli FÖR noggranna, fråga mig ...).

Det som skiljer den som är sjuk från den som är så noggrann det går utan att bli sjuk, är att den med ortorexi är så noga att det slår över och blir farligt på andra sätt, den kan missa helheten, eller att man inte kan ta bort vissa saker helt bara för att de inte är bra att få för mycket av. Den drivs av ångest och låter sitt hälsointresse gå före allt annat, så som några här har beskrivit. Den kan må mycket dåligt om den hindras att motionera eller äta "rätt" och motionen går också till överdrift och tenderar att bryta ned i stället för att bygga upp.

Aspergare drabbas troligen lättare av denna typ av sjukdomar, jag gör det och har haft anorexi, ortorexi, bulimi, OCD som består av diverse svåra fixeringar. Jag ser det som sjuka och destruktiva tillstånd som är besläktade med specialintressen. Ibland är gränsen hårfin för oss, mellan intresse och sjukdom, och det är bra om man lär sig se och bedöma vad man sysslar med. Jag vet själv att jag även just nu har vissa fixeringar som tar en energi jag kunde lagt på konstruktiva intressen och mål, ifall jag hade mått bättre.

Håna eller nedvärdera aldrig sjukdomar. Jag förstår att vi som aspergare lätt hamnar i gränslandet mellan friskt och sjukt i NT-världens ögon, men vi måste vara ärliga och känna efter, analysera oss själva. Vet man med sig, på riktigt, att man är intresserad, sund, balanserad - och inte sjukligt fixerad som riskerar att gå för långt, ja, då vet man väl det? Att det finns folk som är lika intresserade, men har gått för långt, är en annan sak då.

Och har man fått diagnos, vet man att den är fel, eller vill man inte se verkligheten?

Och även om man faktiskt ÄR sund, kan man ju vara så fixerad att det tär på övriga livet. Man intresserar sig så mycket att man inte kan jobba fast man kanske hade kunnat om man haft mer fokus på det (för de som är på gränsen att klara jobb), man undviker umgänge m.m. som man förr gillade, för matens skull, och blir av med sitt sociala sammanhang. O.s.v. Det finns även de som utsätter sina djur för felaktiga dieter p.g.a. vad de själva tycker. T.ex. ger sin hund veganmat. Vissa är även extrema med sina barn.

Gränserna kan alltså vara både hårfina och iindividuella. Men självklart finns sjukliga tillstånd. Tror man varken på vården, forskning eller personer med egen erfarenhet (bloggar) så finns det såklart inte mycket att komma med för att övertyga.

DIProgan skrev:Det börjar bli rätt svårt att få vara den man är när diagnoser finns överallt även om de är korrekta. Finns alltid någon som behöver någon form av hänsyn och extra varsamhet. Tur man kan stänga in sig hemma.

Det skulle ju kunna funka att bara visa alla hänsyn? Sedan är vissa tillstånd svåra, och man kanske inte ska vända ut och in på sig för dessa personer alla gånger? Då blir man en s.k. medberoende eller motsvarigheten till det.

Bror Duktig skrev:
Colting har också hånat ortorexi, och verkar inte alls förstå att det finns något som skiljer aspig noggrannhet från sjuklig (även om såklart aspergare lätt kan bli FÖR noggranna, fråga mig ...).

Colting verkar inte vilja förstå att tillståndet finns. Han menar att det är friskt att få ångest när man hoppar över ett träningspass och efter att man ätit en tårtbit. Jag tror jag förstår vad han menar men för en som e sjuk innebär det en extrem ångest över att världen gått under för att man missat ett av dagens kanske 4 pass och att man måste kompensera det genom att träna några pass till dagen efter samt vara ännu striktare i sin mathållning.

Jag vill tipsa om att lyssna på Lisa Jisei i klippet (till höger) samt om att läsa hennes bok:
http://jagarsjuk.se/tv4-nyhetsmorgon/

Tyckte också att kan det vara en sjukdom att göra saker för bra?

Men jo, det kan det. Tar men en perfektionistisk människa så lider nog den och skapar lidande. Visst, de kanske (ibland) får ett bra resultat men oftare blir det ångest för att det inte blev så bra som de ville.

Sedan så måste man hålla isär att äta nyttigt med ortorexi, det kan vara svårt, folk har tittat snett på mig och tyckt att jag är ortorexisk bara för att jag handlar mycket basvaror och grönsaker och inte kan med viss skräpmat. Men nej, min mathållning är inte perfekt, jag tänker inte ofta på mat och jag är inte rädd för mat.

Däremot har jag en ortorexisk vän som går ner mer och mer i vikt. Det är inte det att hon vill bli smal utan så många födoämnen har ngt negativt med sig så dem tar hon bort. Det blir då inte mycket kvar att äta av! Vissa av de människorna kan inte klara av tanken att ett födoämne kan vara bra på ett sätt och dåligt på ett annat. Utan det ska vara perfekt rakt över. Och det finns inte mycket mat som är så.

Det som verkar vara en kollektiv skräck i detta land är att avvika från diverse outtalade normer..