ACT (Acceptance and Commitment Therapy)
16 inlägg
• Sida 1 av 1
ACT (Acceptance and Commitment Therapy)
Det kan vara svårt att få ett gott självförtroende. Men i terapin ACT lär man sig att inte vänta på det utan agera ändå. (Har en känsla av att det måtte ha skrivits om ACT förr här, men hittar ingen särskild tråd om det.)
Det "revolutionerande" med denna metod är att man kan göra något trots att man inte lyckats bygga upp sitt självförtroende och trots sina negativa tankar om sin förmåga.
Och metoden fungerar enligt forskningen (även om det inte specificeras vilken forskning).
http://www.dn.se/insidan/det-ar-ingen-i ... dalig-ide/DN Insidan skrev:Men ur ett ACT-perspektiv ses inte självförtroendet som något annat än en upplevelse. Det viktiga är därför att träna sig på att ha ett accepterande förhållningssätt till de negativa tankar och känslor som är svåra att påverka eller ändra på. Det gäller alltså att kunna låta dem vara och samtidigt agera på ett sätt som man tycker gör livet meningsfullt.
Helst använder Rikard den väletablerade engelska termen self-efficacy som skulle kunna översättas till ”situationsberoende självförtroende”. Begreppet handlar om tilltron till den egna förmågan inom ett visst område, underförstått att tilltron inte är konstant utan varierar mellan olika situationer och sammanhang.
Det "revolutionerande" med denna metod är att man kan göra något trots att man inte lyckats bygga upp sitt självförtroende och trots sina negativa tankar om sin förmåga.
Det viktigaste för att höja livskvaliteten är därför att inse att loppet inte är kört bara för att man inte blir av med sitt dåliga självförtroende. För även om man inte kan ta bort sin negativa upplevelse, kan man jobba på att göra det som känns viktigt. Sannolikt kommer det att gå bättre och bättre.
Och metoden fungerar enligt forskningen (även om det inte specificeras vilken forskning).
Forskningen har visat att behandlingsmetoden fungerar. Patienter upplever att deras funktionsförmåga och livskvalitet har ökat. Det som har varit avgörande för om de har tagit sig framåt i behandlingen har inte varit att deras självförtroende har ökat, utan att de har lyckats hantera sina negativa tankar och känslor mer effektivt.
– Framför allt handlar det om förmågan att stå emot impulsen att undvika vissa saker, trots att varenda cell i kroppen skriker att man kommer att misslyckas. Den är avgörande för hur man klarar att återta livskvaliteten och göra det som man anser vara betydelsefullt för att leva meningsfullt.
ACT (Acceptance and Commitment Therapy)
Har aldrig satt mig in i det helt. Började läsa en känd bok av Russ Harris (som jag tror håller på med om ACT, det finns även något som kallas "kärlekens ACT" eller också är det bara en mediaploj), tror jag skrivit om den boken här. Men jag blev besviken på boken och läste aldrig ut den.
- barracuber
- Inlägg: 10992
- Anslöt: 2007-02-11
- Ort: Västsverige
ACT (Acceptance and Commitment Therapy)
Det låter intressant, det är tydligen en utveckling av KBT (kognitiv behandlingsterapi).
Det står givetvis enbart positivt om ACT på den sidan iom att de arbetar med ACT och försörjer sig på det.
Så här står det på wikipedia:
Man kan säga att ACT är en av flera accepterandeterapier: http://sv.wikipedia.org/wiki/Accepterandeterapier
Gunilla Brattberg har skrivit om att acceptera smärta i sin bok Att acceptera det oacceptabla.
http://www.svenskapsykologiinstitutet.s ... euter/act/-Svenska Psykologiinstitutet skrev:Acceptance and Commitment Therapy (ACT) är en utveckling av Kognitiv Beteende Terapi (KBT) som uppmärksammats i Sverige sedan drygt 10 år. Intresset för ACT ökar inom vården, psykiatrin, psykoterapin, skolan och organisationsvärlden. Sverige har legat i framkant vad gäller utveckling och utvärdering av KBT och ACT. Vi som är aktiva i Svenska psykologiinstitutet har utvecklat ACT både i Sverige och internationellt. Vi har utarbetat och utvärderat behandlingar för bl.a. smärta, stress, depression, ångest, ätstörningar, övervikt, epilepsi och aspergers syndrom med goda resultat.
----
Ett grundantagande inom ACT är att vi människor inte bara undviker sådant som faktiskt är farligt eller obehagligt vi undviker också tankar, känslor och minnen som är associerade med det farliga eller obehagliga. Det kallar vi ”uppelvelsebaserat undvikande” och det har visat sig vara en starkt bidragande orsak till nedstämdhet, ångest, smärta, depression osv.
Inom ACT arbetar vi med acceptans och mindfulness processer för att inte behöva reagera impulsivt på det vi känner och tänker utan istället kunna agera utifrån vad situationen kräver, vad som är bra för oss. Det kan vara lätt att fastna i grubbleri, känslor och upplevelser. Med hjälp av en ACT terapeut kan du lära dig att hantera dina tankar och känslor så att du inte behöver onödigt lidande.
Första boken som skrevs om ACT är ”Acceptance and Commitment Therapy” (1999) av grundaren Steve Hayes och medförfattarna Kirk Strohsal och Kelly Wilson. Sedan dess har flera böcker och studier publicerats bl.a. boken ”Living beyond your pain” skriven av Svenska psykologiinstitutets medarbetare JoAnne Dahl och Tobias Lundgren. Den boken finns på svenska och heter ”Släpp taget om smärta”. En annan populär bok är ”Get out of your life and in to your life” skriven av Steve Hayes och Spencer Smith.
Det står givetvis enbart positivt om ACT på den sidan iom att de arbetar med ACT och försörjer sig på det.
Så här står det på wikipedia:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Acceptance ... nt_therapyACT grundar sig på relational frame theory (RFT) som är en beteendeanalytisk teori om mänskligt språk och kognition. Målet för ACT är att öka livskvaliteten snarare än att försöka få bort smärtsamma upplevelser. Inom ACT definieras lidande som negativa tankar och känslor inför, under och efter dessa upplevelser. Förnekande definieras som besatthet av dessa upplevelser, vilket ökar lidandet och minskar möjligheten till framtida tillfredsställelse och lycka.
Man kan säga att ACT är en av flera accepterandeterapier: http://sv.wikipedia.org/wiki/Accepterandeterapier
Gunilla Brattberg har skrivit om att acceptera smärta i sin bok Att acceptera det oacceptabla.
http://www.varkstaden.se/blogg/?p=38Gunilla Brattberg i sin blogg Värkstaden skrev:Acceptans är ett viktigt ord. Jag har skrivit och talat om det i åratal, men först under senare år har forskningen kommit fram till att acceptans är en förutsättning för förändring. Inte förrän man har accepterat det som har hänt kan man göra något åt det. Acceptansen, till skillnad från förnekelsen, gör att man kommer åt det svåra och kan bearbeta det och lämna det bakom sig. Inom psykoterapin talar man om den tredje vågens psykoterapier, s.k. acceptansterapier.
ACT (Acceptance and Commitment Therapy)
Meh, jag fattar inte. Om jag vet att jag är bra på vissa saker och dålig på andra, har jag då dåligt självförtroende på mina svaga områden trots att det är sant att jag suger på dem?
Ska jag då ta dessa områden och hoppa in på dem och bara köra på trots att jag vet att det inte kommer gå bra? Kommer jag lyckas då? Jag menar till viss del kan man väl öva upp sig men sedan då?
Ska jag då ta dessa områden och hoppa in på dem och bara köra på trots att jag vet att det inte kommer gå bra? Kommer jag lyckas då? Jag menar till viss del kan man väl öva upp sig men sedan då?
ACT (Acceptance and Commitment Therapy)
Man ska inte tänka så mycket på sitt självförtroende utan köra på ändå. Om det är något som är viktigt alltså. Alltså inte undvika något som man tror är bra för en och som man kommer att ha glädje av, bara för att det kommer att kännas jobbigt och obekvämt i början. Så tolkar jag det.
ACT (Acceptance and Commitment Therapy)
Men det verkar som man enligt definition har dåligt självförtroende om man tycker man inte är bra på allt. Och bara att tro att man suger på något gör alltså att man ska tänka noll och ingenting. Vare sig att man är bra eller dålig. Dvs testa allt.
Det kan ju absolut inte gå fel....
Det kan ju absolut inte gå fel....
ACT (Acceptance and Commitment Therapy)
Bump!
Vem säger att man ska "testa allt"? Bara att man ska göra det man tycker är viktigt och inte låta sig hejdas av negativa tankar. Oavsett hur dålig man är på något så blir man bättre av övning.
Det står också att det kan vara farligt med för stor envishet el för stort självförtroende. Man ska vara flexibel och agera olika i olika situationer. Låter svårt för en aspergare.
ACT används också för patienter med kronisk smärta. Där gäller det att inte avstå från vad man mår bra av utan göra det trots smärtan.
Mediciner är till för akuta smärtor. Men mediciner fungerar inte alltid för dem med långvarig smärta. "Acceptance" innebär att man ska accptera den smärta man inte kan göra något åt, och "comitment" betyder att man ska bestämma vad som är viktigt i livet och ägna sig åt det. Om man njuter av att spela golf ska man göra det trots smärtan. Om man mår bra av att träffa sina vänner ska man göra det och inte oroa sig för att man verkar besvärlig.
Ett barn som längtar efter att träna fotboll igen men oroar sig för smärtan sk a man uppmuntra att t ex spela en begränsad tid. Efteråt frågar man inte om det gjorde ont för det gjorde det. Man frågar om det var värt det.
ACT handlar alltså inte om att förneka smärtan el att intala sig att smärtan "egentligen" är något positivt utan att acceptera smärtan, inse vad som är viktigt för en och göra det trots smärtan.
Förutom vid fysisk smärta, kan man tänka sig samma metod vid depression och ångest.
Vem säger att man ska "testa allt"? Bara att man ska göra det man tycker är viktigt och inte låta sig hejdas av negativa tankar. Oavsett hur dålig man är på något så blir man bättre av övning.
Det står också att det kan vara farligt med för stor envishet el för stort självförtroende. Man ska vara flexibel och agera olika i olika situationer. Låter svårt för en aspergare.
ACT används också för patienter med kronisk smärta. Där gäller det att inte avstå från vad man mår bra av utan göra det trots smärtan.
http://www.dn.se/insidan/det-onda-tilla ... ver-livet/DN Insidan skrev:Jobba med att försöka leva så som du själv vill. Om man ska lyckas med det gäller det att inte stirra sig blind på det som är obehagligt.
Det är den grundläggande principen för beteendeterapin ACT som nu visat sig framgångsrik vid behandlingen av patienter med långvarig smärta.
Så mycket som en av fem drabbas av långvarig smärta som fortgår i mer än ett halvår. Det leder ofta till att människor inte lever sitt liv fullt ut. De begränsar livsutrymmet trots att det inte leder till att de blir av med sin smärta.
I vissa fall kan det till och med leda till att de får ännu mer ont.
Mediciner är till för akuta smärtor. Men mediciner fungerar inte alltid för dem med långvarig smärta. "Acceptance" innebär att man ska accptera den smärta man inte kan göra något åt, och "comitment" betyder att man ska bestämma vad som är viktigt i livet och ägna sig åt det. Om man njuter av att spela golf ska man göra det trots smärtan. Om man mår bra av att träffa sina vänner ska man göra det och inte oroa sig för att man verkar besvärlig.
– I dag finns det tillräckligt mycket forskningsstöd som visar att den här metoden faktiskt fungerar, säger Rikard Wicksell, psykolog och en av grundarna av sektionen för beteendemedicinsk smärtbehandling vid Karolinska universitetssjukhuset.
Han är också en av de ledande ACT-terapeuterna i Sverige och utkommer nu med boken ”Att leva med smärta” på Natur & Kultur.
– Det finns omkring 130 studier som undersöker ACT och smärta. Ett trettiotal behandlingsutvärderingar pekar på att metoden har en bra effekt genom att öka patienternas funktionsförmåga och egenskattad livskvalitet. Även sekundära symtom runt smärtan, som ångest, minskar.
Ett barn som längtar efter att träna fotboll igen men oroar sig för smärtan sk a man uppmuntra att t ex spela en begränsad tid. Efteråt frågar man inte om det gjorde ont för det gjorde det. Man frågar om det var värt det.
För några år sedan kom Barbara Ehrenreichs bok ”Gilla läget” där hon kritiserade budskapet att man alltid ska försöka tänka positivt vid motgångar. Om någon drabbats av cancer eller förlorat jobbet kunde omgivningen försöka peppa och säga att det hade ”öppnat sig en chans”.
Vad är skillnaden mot ACT?
– Det är helt olika saker och jag är faktiskt överens med Barbara Ehrenreich om det ologiska i att tvinga sig att tänka positivt när man egentligen upplever något annat. ACT handlar i stället om att träna upp sin förmåga att känna vad man faktiskt känner. Problemet är de destruktiva mönster som vi etablerar för att hålla obehaget borta, till exempel att undvika en massa meningsfulla saker för att inte få ont.
ACT handlar alltså inte om att förneka smärtan el att intala sig att smärtan "egentligen" är något positivt utan att acceptera smärtan, inse vad som är viktigt för en och göra det trots smärtan.
Förutom vid fysisk smärta, kan man tänka sig samma metod vid depression och ångest.
ACT (Acceptance and Commitment Therapy)
-Bah, alla dessa "revolutionerande" psykmumbojumbometoder.
Släpp en fis, ana vindriktningen och gå åt det håll ni behagar.
Släpp en fis, ana vindriktningen och gå åt det håll ni behagar.
- KrigarSjäl
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 33157
- Anslöt: 2006-08-10
ACT (Acceptance and Commitment Therapy)
ACT verkar ha vettig grundtanke. Man ska försöka fokusera på funktionsförmåga och vad man kan göra, och genom att göra dessa kan man gradvis på något sett öka sin reportoar. Jag började läsa en bok om det men tyvärr skrevs det lite för nedvärderande om någon kvinna som led av smärtor utifrån föreställningen att vissas problem beror att de låter sig fångas av en sjukidentitet och jada jada jada så jag bröt av läsandet och fick inte veta mer.
- Bjäbbmonstret
- Inlägg: 10578
- Anslöt: 2007-11-15
- Ort: Mälardalen
ACT (Acceptance and Commitment Therapy)
Jag har provat ACT när KBT inte fungerade och det funkar ganska bra på mig. Det handlar inte om att man skall "tänka positivt" och sådant blaj, utan mer om att man skall "gilla läget", inte hålla fast vid jobbiga tankar och sönderanalysera dem, utan mer tänka: "Hej, där är ni. Ni finns där. Jag låter er vara där."
Då är det lite lättare att fokusera på annat.
Då är det lite lättare att fokusera på annat.
ACT (Acceptance and Commitment Therapy)
Jag förstår inte: vad är det för fel vanlig hederlig KBT?
- jesusiscool
- Inlägg: 916
- Anslöt: 2013-04-25
- Ort: Online
ACT (Acceptance and Commitment Therapy)
Är det inte det vanliga, att byta ut negativa tankar mot positiva, samma vals som dras en gång till, funkar säkert för en del, men mer tveksamt för "hardcore" folket, som haft problem hela sitt liv...
ACT (Acceptance and Commitment Therapy)
Det är kanske den vettigaste terapiform som ryms i tre bokstäver. Apropå det, en liten rättelse (man har väl AS!): KBT står för Kognitiv BETEENDEterapi, "Behandling" och terapi är samma sak.
Men om man byter ut "acceptera" mot "tillåta sig" så blir det riktigt intressant. För det handlar inte om att låta sig utsättas för saker. Vad som händer när man tillåter sig att ha ångest är att man minskar sin anspänning vilket inom 5 sekunder kommer att reducera ångesten. Om man verkligen tillåter sig, alltså, det hjälper ju inte att säga "Nu tillåter jag mig...".
Men om man byter ut "acceptera" mot "tillåta sig" så blir det riktigt intressant. För det handlar inte om att låta sig utsättas för saker. Vad som händer när man tillåter sig att ha ångest är att man minskar sin anspänning vilket inom 5 sekunder kommer att reducera ångesten. Om man verkligen tillåter sig, alltså, det hjälper ju inte att säga "Nu tillåter jag mig...".
ACT (Acceptance and Commitment Therapy)
antonius skrev:Är det inte det vanliga, att byta ut negativa tankar mot positiva, samma vals som dras en gång till, funkar säkert för en del, men mer tveksamt för "hardcore" folket, som haft problem hela sitt liv...
Gör nu inte samma fel som KrigarSjäl, dvs att avfärda allt som ni inte orkar sätta er in i.
Har du läst artikeln jag länkade till? Eller ens Kahlokatts inlägg, hon som själv har erfarenhet?
Att "tänka positivt" vore att förneka smärtan el försöka intala sig att det är något positivt egentligen. ACT innebar att man accepterar att man har smärtan men bestämmer sig för att ändå göra det som är roligt och viktigt i ens liv i stället för att begränsa sig och få ännu sämre livskvalitet.
ACT (Acceptance and Commitment Therapy)
Alien skrev: ACT innebar att man accepterar att man har smärtan men bestämmer sig för att ändå göra det som är roligt och viktigt i ens liv i stället för att begränsa sig och få ännu sämre livskvalitet.
Att det funkar för en del är jag helt övertygad om, det finns det många som säkert kan intyga och är kanske än bättre än KBT, men för gamla cyniker, kan det bli svårare att ta till sig, för genom åren har det varit månglare och lycksökare som slagit mynt, av folk som inte mår så bra och passar dåligt in i de sociala strukturerna, (läs NT:samhället) så det är kanske inte så konstigt om man är lite försiktig, tyvärr...
Re: ACT (Acceptance and Commitment Therapy)
Ska det vara en terapiform alltså? Känns lite lustigt, jag har gjort så länge. Exempelvis, när mina dåliga dagar kommer så låter jag alla de där jobbiga och ofta helt sneda tankarna kuta runt i huvudet så mycket de vill jag väljer bara att inte fästa någon vikt vid dem. Att göra det man vill fast allt värker känns självklart vilket får mig att börja fnula på hur mycket värk jag har egentligen och hur länge jag haft den...vilket sabbar hela terapigrejen så jag får nog avsluta här.
Återgå till Intressanta intressen