Det är nog många med AS som har social fobi, men jag tror även att det är vanligt att autister feldiagnosticeras med social fobi. För vi är visserligen rädda för sociala situationer, men rädslan är ofta befogad. Vi har riktiga anledningar att vara rädda. Och en befogad rädsla är inte en fobi. Men de som sätter diagnos tror att allt är inbillat.

Hur är rädslan befogad? Rädsla för vad?

Sådant som en är rädd för vid social fobi.

Rädd för att göra bort sig eller dömas?

Utveckla.

Och sedan jag tror det överdrivna med rädslan handlar väl inte om att folk inte dömer men mer vad spelar det för roll? Handlar väl mer om vilken stor plats det tar.

Mitt intryck är att man måste vara väldigt självupptagen för att ha sf.

Får nog räkna mig själv som tystlåten och asocial istället tror jag.

Chessa skrev:För vi är visserligen rädda för sociala situationer, men rädslan är ofta befogad. Vi har riktiga anledningar att vara rädda. Och en befogad rädsla är inte en fobi.

Ja... Personer med fobi har ju ofta fobi för något som kan vara farligt. T.ex. ormar, hundar, höjder... Fast rädslan blir irrationell och oproportionerligt stor.

Om ens oro står i proportion till själva faran, så är den inte irrationell eller oproportionerligt stor och då är det inte en fobi.

Social fobi kan många träna bort genom att utsätta sig för jobbiga situationer.

Jag har inte social fobi. Att jag känner obehag i sociala situationer kommer jag troligen få leva med resten av mitt liv. Det obehaget hänger samman med konsekvenser min AS för med sig och är inte ngt som går att träna bort. Jo, jag har tränat.. men förstått att jag måste börja acceptera mitt funktionssätt.

Flinta skrev:Jag har inte social fobi. Att jag känner obehag i sociala situationer kommer jag troligen få leva med resten av mitt liv. Det obehaget hänger samman med konsekvenser min AS för med sig och är inte ngt som går att träna bort. Jo, jag har tränat.. men förstått att jag måste börja acceptera mitt funktionssätt

Vad är en proportionell oro inför sociala situationer då? Hur stor är den?

Moderator Puzzle: Rättade till citatet.

Ser att det blev fel med citeringen ovan. Men problemet är löst, se nedan.

Jag vet inte varför det citeras fel ibland. Konstigt forum.

Menade citera den här biten

Kattmat skrev:Ja... Personer med fobi har ju ofta fobi för något som kan vara farligt. T.ex. ormar, hundar, höjder... Fast rädslan blir irrationell och oproportionerligt stor.

Om ens oro står i proportion till själva faran, så är den inte irrationell eller oproportionerligt stor och då är det inte en fobi.

Moderator Puzzle: Skrev in vem som citerades.

bardamu skrev:
Vad är en proportionell oro inför sociala situationer då? Hur stor är den?

Vet inte

Men jag anser att om man är orolig/spänd/på sin vakt i sociala situationer är det inte en fobi, särskilt inte om man vet med sig att man brukar begå sociala misstag.

Kattmat skrev:

bardamu skrev:
Vad är en proportionell oro inför sociala situationer då? Hur stor är den?

Vet inte

Men jag anser att om man är orolig/spänd/på sin vakt i sociala situationer är det inte en fobi, särskilt inte om man vet med sig att man brukar begå sociala misstag.

Exakt, jag vet att personer kommer att titta konstigt på mig inom några minuter vid ett möte.
Det är knappast en fobi, utan fakta.
Och om man kan slippa utstå för detta så är det att föredra.

Jag har aspergers syndrom och ingen diagnosticerad social fobi jag har varit diagnosticerad med social fobi. Jag vet inte om jag skulle anses ha det idag men jag har (enligt mig själv) fortfarande symptom som tyder på social fobi. Jag blir alltid spänd och orolig i sociala sammanhang och sist jag skulle redovisa inför klassen svimmade jag nästan.

Jag har diagnosticerad social fobi

Jag fick i början av tjugoårsåldern diagnos social fobi. Kände mig inte alls hemma i detta och det förklarade ingenting. Jag blev ganska arg. Jag gillar inte ögonkontakt eller att telefonen ringer, oväntade besökare etc. Blev feldiagnostiserad. Efter femton år och många utbränningar kom jag fram till att det var AS. Läkarna höll med. Symptomen är ju rätt snarlika. Men någon fobi för människor/sociala tillställningar har jag ej. Är bara inte så intresserad av det.

konstigt, för mig passar ju ingen av dessa val...

För mig DET BEROR PÅ folket som e omkring mig.
Om jag kan inte välja något folk / grannar, då tänker andra att jag har socialfobi?

MEN grejen e enklare -- Jag vill inte vara så mycket hos NT människor -- de verkar vara slitsamma för mig.


Däremot jag ska mer än gärna vara hos andra aspergare.

Kicki91 skrev:Jag har aspergers syndrom och ingen diagnosticerad social fobi jag har varit diagnosticerad med social fobi. Jag vet inte om jag skulle anses ha det idag men jag har (enligt mig själv) fortfarande symptom som tyder på social fobi. Jag blir alltid spänd och orolig i sociala sammanhang och sist jag skulle redovisa inför klassen svimmade jag nästan.

Känner igen mig lite grann i att man blir nervös när man ska redovisa för klassen, men dock så blev der lättare och lättare ju mer jag gjorde det. Minns en gång när jsg skulle hålla ett föredrag på 10-15 minuter som jag inte kunde så jättebra då hade jag ångest innann och hade svårt att varva ned dsgen innan föredraget och väldigt nervös innan det skulle bli min tur. Sen under revosningen var jag också nervös och darrade på rösten. Var dock en stor lättnad efter jag utfört det och jsg kände mig så lätt då.
Känner fotfarande nervositet när jag ska redovisa, men inte liks mycket som den gången jag beskrev.

Går nu i en självhjälpsgrupp för social fobi där vi utsätter oss för korta tal om olika saker samt att berätta om sin senaste vecka.

Undrar om AS kan leda till HSP(hög känslig personlighet), och SF.
HSP är en personlighet som överstimulerad av stimulans och har mer känslor än vanliga människor.

Jag fick diagnos för SF innan AS och till mig sa dom i alla fall att det var ganska vanligt för folk med Aspergers att utveckla socialfobi.

Fretshi skrev:

Kicki91 skrev:Jag har aspergers syndrom och ingen diagnosticerad social fobi jag har varit diagnosticerad med social fobi. Jag vet inte om jag skulle anses ha det idag men jag har (enligt mig själv) fortfarande symptom som tyder på social fobi. Jag blir alltid spänd och orolig i sociala sammanhang och sist jag skulle redovisa inför klassen svimmade jag nästan.

Känner igen mig lite grann i att man blir nervös när man ska redovisa för klassen, men dock så blev der lättare och lättare ju mer jag gjorde det. Minns en gång när jsg skulle hålla ett föredrag på 10-15 minuter som jag inte kunde så jättebra då hade jag ångest innann och hade svårt att varva ned dsgen innan föredraget och väldigt nervös innan det skulle bli min tur. Sen under revosningen var jag också nervös och darrade på rösten. Var dock en stor lättnad efter jag utfört det och jsg kände mig så lätt då.
Känner fotfarande nervositet när jag ska redovisa, men inte liks mycket som den gången jag beskrev.

Går nu i en självhjälpsgrupp för social fobi där vi utsätter oss för korta tal om olika saker samt att berätta om sin senaste vecka.

Tyvärr har vi inte så många redovisningar så jag har inte fått tillfälle att utsätta mig så mycket för det.

Jag brukar också känna mig lättad efteråt, när det är över, då kan man äntligen slappna av, känns det som.

Var finns det sådana självhjälpsgrupper? Jag tror att det skulle kunna hjälpa mig också.

Jag klurar lite på hur många av oss som felaktig diagnostiseras med SF. Att vara nervös eller till och med mycket nervös inför en muntlig redovisning när man inte gör sådana ofta är ju som fullt normalt. Att undvika sociala situationer kan ju likväl bero på en vilja att undvika den stress och energiåtgång som AS själv kan ställa till med i sådana situationer.
Från andre sidan kan jag se hur samma stress och energiåtgång skulle kunna trigga SF som då egentligen inte handlar om rädsla för sociala situationer utan resultatet av dem.

Läste precis något intressant och halvt relevant till tråden så jag citerar in det här...

Asperger Training skrev:Tony Attwood, a leading authority on Asperger Syndrome, sees those with Asperger Syndrome managing anxiety as an everyday part of their lives and subsequently some of these people go on to develop anxiety disorders, including social anxiety disorder. He suggests that current research shows that around 65% of adolescents with Asperger Syndrome have a secondary mood or affective disorder (such as depression or anxiety) (Attwood, 2006).

“Social phobia, or social anxiety disorder, would be expected to be relatively common for those with Asperger Syndrome, especially in the teenage and adult years when they are more acutely aware of their confusion in social situations, of making social mistakes, and possibly suffering ridicule” - (Attwood, 2006).

Autism Spectrum Conditions & Anxiety Disorders

Låter vettigt så tror nog Attwood kan ha en poäng i det, alltså att vi är medvetna och oroade över att vi kan göra "aspiga" fel i sociala situationer.

en naturlig skepsis till social interaktion, baserad på empiri, kan ju knappast vara det samma som social fobi?

det är så mycket som kommer med på köpet med en autism/asperger diagnos, och allt är långt ifrån bra, eller sant.