Jag har haft en relation med en man som jag misstänker är AS (odiagnosstiserad).
Mina misstankar grundar sig på att han är väldigt ensam, har inga vänner. Grottar ner sig i specialintressen, har väldigt svårt för spontana infall utan vill gärna planera noga och måste följa sin planering.
Det kan jag hantera, det som är svårt är att han inte verkar se och förstå när jag gör saker för honom av "kärlek". Men även att han själv har väldigt svårt för att uttrycka sina känslor för mig.
Om jag säger "Jag tycker väldigt mycket om dig" , får jag svaret. "Ja, det är inte så konstigt. Jag tycker om mig själv."

Om jag frågar honom om han tycker om mig så svarar han undfallande, kanske det. Eller det skulle du allt vilja va? osv. Men det finns tillfällen då jag ändå förstår att jag betyder något för honom.
Snälla ge mig råd om hur jag ska kunna kommunicera med honom. Jag har "stått ut" i över ett år, och många är tillfällena han sårat mig, troligen helt utan att han vetat om det. Jag är villig att försöka få det att fungera, men måste lära mig hur jag ska gå tillväga.
Finns här någon som kan hjälpa mig?

Om du vill ha något specifikt av honom, som en tydlig kärleksförklaring, behöver du informera honom om exakt vad det är du saknar, gärna också varför och på ett rakt och tydligt sätt. Förutsätt aldrig att han bara vet. Det folk inte talar om för oss har vi ofta heller ingen aning om. Hintar fungerar inte, antydningar blir sällan bra det heller. Rak, tydlig kommunikation gärna kompletterad med förklaring brukar fungera bäst. Lycka till!

Nu invänder TS strax; "men jag vill ju inte lägga orden i hans mun"...
- det är bara att välja antingen talar man om vad man vill höra och frågar konkret om det man vill veta, eller så får man finna sig i att man antagligen inte kommer att få höra särskilt mycket av det.

Tack! Men när jag frågar honom om han tycker om mig och han inte svarar, vad ska jag göra då?
Tycker inte jag kan vara mer tydlig...

En annan sak som jag noterat är att han verkar ha väldigt svårt att exempelvis ta initiativ till att vi ska träffas. Han kan inte ringa eller messa och säga ska vi ses?
Det blir mer i stilen: "Jag funderar på att ta en promenad i det vackra vädret. Tänker utgå ifrån Djurgårdsfärjan vid Slussen kl 11.15. Ha en bra dag!"
Efteråt har jag funderat över om det är hans sätt att fråga mig om jag vill göra honom sällskap.
Kan det vara så tror du?

Jag tänker också att för vissa av oss är handling viktigare än ord. Det är fullt möjligt att han tycker att det borde vara uppenbart att han älskar dig, annars skulle han inte vara i relationen.

Peach skrev: "Jag funderar på att ta en promenad i det vackra vädret. Tänker utgå ifrån Djurgårdsfärjan vid Slussen kl 11.15. Ha en bra dag!" Efteråt har jag funderat över om det är hans sätt att fråga mig om jag vill göra honom sällskap.Kan det vara så tror du?

Ja, jag skulle kunna tänka mig att han är en smula besviken på att du inte vill följa med...
Men(!) du kan inte vara säker utan att ha frågat honom.

Jag instämmer med nallen, så kan det absolut vara. Eftersom han själv är rutinbunden och vill göra upp sina planer och följa dem är det möjligt att han utgår från att du är likadan och därför inte frågar då det skulle kunna ändra din dag plötsligt vilket, som han kan se det, mest bara blir jobbigt. Men som sagts, helt 100 blir du bara om du frågar. När han skickar sånt kan du ju säga något som "jag har tid över, vill du att jag följer med?".

Jag tänkte i och för sig mer att han bjuder in i och med att han meddelar sin promenadplan.

Sa vi inte precis att kommunikationen ska vara rak? Skulle han hinta tänker du? Eller han kanske ser det som uppenbart? Du torde visserligen antagligen veta bättre än jag i den frågan.

tahlia skrev:Jag instämmer med nallen, så kan det absolut vara. Eftersom han själv är rutinbunden och vill göra upp sina planer och följa dem är det möjligt att han utgår från att du är likadan och därför inte frågar då det skulle kunna ändra din dag plötsligt vilket, som han kan se det, mest bara blir jobbigt. Men som sagts, helt 100 blir du bara om du frågar. När han skickar sånt kan du ju säga något som "jag har tid över, vill du att jag följer med?".

OK, så jag måste ta ansvaret? Du tror inte att han kommer att ta initiativet till att faktiskt fråga?
Jag vill verkligen att det här ska fungera, men jag förstår inte hur han fungerar. jag utgår ju ifrån hur jag själv fungerar och de flesta som jag umgås med. Våra sociala regler är inte alls användbara med honom. När jag är helt hundra på att jag gjort något jättefint för honom (eftersom jag vet att "alla andra" skulle tänka så, kan han missa det helt, eller direkt ogilla det.

nallen skrev:

Peach skrev: "Jag funderar på att ta en promenad i det vackra vädret. Tänker utgå ifrån Djurgårdsfärjan vid Slussen kl 11.15. Ha en bra dag!" Efteråt har jag funderat över om det är hans sätt att fråga mig om jag vill göra honom sällskap.Kan det vara så tror du?

Ja, jag skulle kunna tänka mig att han är en smula besviken på att du inte vill följa med...
Men(!) du kan inte vara säker utan att ha frågat honom.

OK, men det var ju inte en fråga. Snarare att han berättade vad han hade tänkt göra.
Hur ska jag veta när det är en fråga? Och vad är det som gör att han inte ställer den?
Är det svårt att fråga? Att utsätta sig för risken att någon säjer nej?

Peach skrev:Det blir mer i stilen: "Jag funderar på att ta en promenad i det vackra vädret. Tänker utgå ifrån Djurgårdsfärjan vid Slussen kl 11.15. Ha en bra dag!"
Efteråt har jag funderat över om det är hans sätt att fråga mig om jag vill göra honom sällskap.
Kan det vara så tror du?

Jag tror han hoppas att du hänger på och går med honom på promenaden. Han kanske inte vill/kan fråga rakt ut av osäkerhet för att du inte har nån lust med det.

tahlia skrev:Sa vi inte precis att kommunikationen ska vara rak? Skulle han hinta tänker du? Eller han kanske ser det som uppenbart? Du torde visserligen antagligen veta bättre än jag i den frågan.

haha, jo, det gjorde vi. Men vi ser troligen på det hela på olika sätt. Jag tänker att vara rak skulle vara att fråga: "Vill du följa med på promenad?"

Moggy skrev:

Peach skrev:Det blir mer i stilen: "Jag funderar på att ta en promenad i det vackra vädret. Tänker utgå ifrån Djurgårdsfärjan vid Slussen kl 11.15. Ha en bra dag!"
Efteråt har jag funderat över om det är hans sätt att fråga mig om jag vill göra honom sällskap.
Kan det vara så tror du?

Jag tror han hoppas att du hänger på och går med honom på promenaden. Han kanske inte vill/kan fråga rakt ut av osäkerhet för att du inte har nån lust med det.

Okey, så nästa gång han redovisar sina planer tycker du att jag ska fråga honom om han vill ha sällskap?

Det bästa med honom är i alla fall att han aldrig är långsint och de gånger vi grälat och jag förklarat för honom hur jag upplevde det som hände brukar han faktiskt be om ursäkt och säja att han inte insett att jag blivit sårad. Så jag tror inte att han vill vara dum.

tahlia skrev:Sa vi inte precis att kommunikationen ska vara rak?

Jo, gärna.

tahlia skrev:Skulle han hinta tänker du? Eller han kanske ser det som uppenbart?

Nja, varken eller egentligen... men mer uppenbart än en hint i alla fall. Typ; "jag talar om för henne att jag ska gå ut så kan hon följa med om hon vill (men behöver inte känna sig tvungen)", det vill säga ger möjligheten utan att propsa på vare sig det ena eller det andra.

Peach skrev:Är det svårt att fråga? Att utsätta sig för risken att någon säjer nej?

Det kan det också vara, men jag skulle gissa att det handlar mer om att han inte vill propsa på nåt som potentiellt skulle kunna strula till dina planer.

Peach skrev:Okey, så nästa gång han redovisar sina planer tycker du att jag ska fråga honom om han vill ha sällskap?

Ja.

Peach skrev:OK, men det var ju inte en fråga. Snarare att han berättade vad han hade tänkt göra.
Hur ska jag veta när det är en fråga? Och vad är det som gör att han inte ställer den?
Är det svårt att fråga? Att utsätta sig för risken att någon säjer nej?

Ja. Om du inte vill följa med så kan promenaden kännas misslyckad när han inte fick med dig och han går på den ändå och känner sig ensam. Frågar han inte så finns det inget att förlora men chansen finns att du tycker det är en god idé och frågar om du kan hänga på. Kanske han upplever att folk sällan har varit sugna på att göra det han vill och därför inte frågar.

nallen skrev:

Peach skrev:Är det svårt att fråga? Att utsätta sig för risken att någon säjer nej?

Det kan det också vara, men jag skulle gissa att det handlar mer om att han inte vill propsa på nåt som potentiellt skulle kunna strula till dina planer.

Peach skrev:Okey, så nästa gång han redovisar sina planer tycker du att jag ska fråga honom om han vill ha sällskap?

Ja.

Tack! Om jag får tjata lite...?
Då tänker jag så här. Om han velat att jag skulle följa med borde han kanske skickat det messet lite tidigare än just då färjan går, så jag hunnit följa med honom. I min värld blev det mera att han redovisade vad han tänkte göra utan mig.

Peach skrev:Om han velat att jag skulle följa med borde han kanske skickat det messet lite tidigare än just då färjan går, så jag hunnit följa med honom.

Ja, det kan man ju tycka. Du kanske får tala om för honom att du behöver lite mer förvarning om han vill att du ska följa med (och att du gärna följer med (ibland)).

Peach skrev:

Moggy skrev:Jag tror han hoppas att du hänger på och går med honom på promenaden. Han kanske inte vill/kan fråga rakt ut av osäkerhet för att du inte har nån lust med det.

Okey, så nästa gång han redovisar sina planer tycker du att jag ska fråga honom om han vill ha sällskap?

Ja. Eller snarare att du kommer på att det låter trevligt med en promenad och föreslå att ni gör sällskap. Frågar du rakt ut om han vill ha sällskap så kan han tolka det som att du "offrar" dig och går med honom istället för att göra det du hade tänkt göra då. Kommer du på att en promenad vore trevligt så gör ni båda nåt ni vill göra och ni gör det tillsammans.

Men självklart måste han inse att han måste vara ute i rimlig tid med idéer till gemensamma aktiviteter.

Tack till er alla för ert engagemang och era tips och svar.
Känns skönt att ha ett forum där jag kan få lite hjälp.
Hoppas jag kan få återkomma framöver med lite "tolkningshjälp"

Peach skrev:Jag har haft en relation med en man som jag misstänker är AS (odiagnosstiserad).
Mina misstankar grundar sig på att han är väldigt ensam, har inga vänner. Grottar ner sig i specialintressen, har väldigt svårt för spontana infall utan vill gärna planera noga och måste följa sin planering.
Det kan jag hantera, det som är svårt är att han inte verkar se och förstå när jag gör saker för honom av "kärlek". Men även att han själv har väldigt svårt för att uttrycka sina känslor för mig.
Om jag säger "Jag tycker väldigt mycket om dig" , får jag svaret. "Ja, det är inte så konstigt. Jag tycker om mig själv."

Om jag frågar honom om han tycker om mig så svarar han undfallande, kanske det. Eller det skulle du allt vilja va? osv. Men det finns tillfällen då jag ändå förstår att jag betyder något för honom.
Snälla ge mig råd om hur jag ska kunna kommunicera med honom. Jag har "stått ut" i över ett år, och många är tillfällena han sårat mig, troligen helt utan att han vetat om det. Jag är villig att försöka få det att fungera, men måste lära mig hur jag ska gå tillväga.
Finns här någon som kan hjälpa mig?

Man har ofta svårare att förstå egna känslor och även andras samt uppfattar inte alltid subtila signaler.
Detta betyder inte att vi känner mindre eller att vi skulle vara känslokalla, tvärtom.
Vad det betyder är att neurotyper har svårt att läsa av oss eftersom vi kommunicerar i en annan tonart.

Det som funkar bäst med oss är klarspråk, att man är tydlig och inte för svävande och relativ.

Många av oss uppskattar emotionell stabilitet då vi inte alltid är så bra på att handskas med egna känslor.
Du kanske vill ha drama och rollercoaster men en aspie kanske inte vill ha det.

Vi är mer begåvade på att vara analytiska och rationella än på att vara utåtriktat emotionella på det där spralliga viset.
Detta betyder inte att vi skulle vara olyckliga, men det blir fel om man förväntar sig att vi ska vara eller bli spralliga på samma sätt som emotionsstyrda naurotypiska kvinnor kan bli.

Vi brukar heller inte utbrista i OOOOOHHHH!! och AAAAHHHHH!!! så fort vi gillar nån eller nåt.
Detta betyder inte att vi är sura.

Vi har sociala behov men vi har också behov av egentid och att samla batterierna i avskildhet.

nallen skrev:

tahlia skrev:Skulle han hinta tänker du? Eller han kanske ser det som uppenbart?

Nja, varken eller egentligen... men mer uppenbart än en hint i alla fall. Typ; "jag talar om för henne att jag ska gå ut så kan hon följa med om hon vill (men behöver inte känna sig tvungen)", det vill säga ger möjligheten utan att propsa på vare sig det ena eller det andra.

Jag skulle tolkat det som att han har gjort upp en plan som inte inkluderar mig.

Tillägget "Ha en bra dag" är ett extra förtydligande som betyder:

Håll dig borta slyna, jag ska ha egentid på den här promenaden, du har din dag på ditt håll, och jag har min dag på mitt håll. Och du, inga sms under tiden jag promenerar tack, vi hörs tidigast imorgon igen.

Viss vardagsplanering är nödvändig om man är aspie, beroende på hur känslig man är för ljud och intryck.
Vi brukar ha vissa strategier som gör att vi funkar och kan göra det man måste göra.

Exempel: eftersom jag är ljudkänslig och har svårt för stök, skrik, klet och springande när jag sitter och äter eller samtalar undviker jag ställen dit barnfamiljer går.

Inget Tivoli eller McDonalds alltså.
Där blir jag en udda fågel som dessutom vantrivs grovt i pastellerna och samlar på mig spänningshuvudvärk.

Men krogen bland fyllon går bra, av någon anledning.

Detta betyder inte att jag är folkskygg utan att jag månar om mitt psykiska välbefinnande.

Peach skrev:Tack! Men när jag frågar honom om han tycker om mig och han inte svarar, vad ska jag göra då?
Tycker inte jag kan vara mer tydlig...

Tydlig kommunikation = "Jag skulle må bättre om du kunde svara ja (eller nej, eller vad du nu vill) när jag frågar om du tycker om mig. Jag skulle också må bättre om du ibland kunde bekräfta/berätta att du tycker om mig utan att jag behöver fråga."

Och var tydlig med att det är hos dig känslorna ligger och inte "jag tycker att du gör fel när du inte svarar på mina frågor om du gillar mig".

Jag uppfattar inte "tycker du om mig?" som att någon tydligt kommunicerar att dom vill ha bekräftelse. Jag uppfattar det som att dom är dryga och lite tröga i skallen om jag ska vara ärlig. (menar inget elakt mot dig personligen. Men skulle antagligen svarat liknande som din partner just för att jag mest upplever frågan som dryg.)

Peach skrev:En annan sak som jag noterat är att han verkar ha väldigt svårt att exempelvis ta initiativ till att vi ska träffas. Han kan inte ringa eller messa och säga ska vi ses?

Upprepar. Tydlig kommunikation. "Jag skulle uppskatta om du tog mer initiativ till att vi träffas. Eller iaf är tydligare när du gör det för jag tror att jag kan ha missuppfattat dig när du försöker med det. Tex är det bra om du skriver tydligt "vill du ses" i sms."