Kramar i partnersyfte även om det bara är just kramar är okej, allt annat hycklad närhet vilket i sin tur kräver en massa social fiffighet dvs jobb sådant som man blir trött av.

Kramar för mig är något som jag vill göra med en partner, ingen annan.
Det har hänt många gånger att ytligt bekanta tagit initiativ till en kram, och jag givetvis besvarat den. Det är så svårt att säga nej! Man vill inte uppfattas som kall eller otrevlig.
Dessa kramar man fått minns jag bara med obehag, för de är inte heller rejäla kramar, utan lätta och tomma. De är nästan värre än kramar i sig. Jag ryser bara vid tanken på de där kramarna...
Varför kan man inte bara säga något snällt istället för den där ytligheten...

Jag har inga problem med kramar fast kanske från dem man ogillar

Gymnasietiden var hemsk med allt kramande som tjejkompisar skulle göra för att hålla igång sociala ritualer som jag aldrig känt mig bekväm med. Min sambo och mina barn går bra att krama. Min syster har börjat tvångskrama mig nu när jag berättat om min diagnos och förklarat att det är jobbigt med kramar. Hon tror inte på den och tycker att jag är löjlig. Jag tycker det är respektlöst att hålla fast en annan människa som inte vill bli kramad och som får panikkänslor. Jag har löst detta med att dra ner på kontakten med henne

Jag känner endast av en genuin kram med partner, för övrigt har jag alltid hållit avstånd mellan brösten då de kan squeezas mot varandra på ett väldigt obekvämt sätt. Så det har mest blivit händerna som har klappat vid varandras rygg medan överkroppen varit rundad.

Det känns som en väldigt påtvingad intimitet och samtidigt smörigt, vilket dock många inte ens har i åtanke, eftersom det anses vara så "accepterat". I landet jag bor nu, vill vissa till och med hälsas med kyssar på kinden. Jag har börjat efterta den asiatiska seden med handflatorna sammanpressande och samtidigt buga för folk, som inte inkluderar någon intimitet. De blir ofta väldigt ställda när man inte följer kulturen eller normerna på detta vis

Jag älskar egentligen kramar - beröring. Men jag har svårt att veta när det är okej att kramas eller inte i det "vanliga samhället", så då kramas jag bara då andra visar tydligt att dom vill krama mig - så slipper det bli awkward.

jesusiscool skrev:Hur kan en person med en asperger-diagnos veta när det är ok att krama någon?

Varför skulle man vilja krama någon? Jag vill slippa bli kramad.

Hos en del så ger kramar med vissa personer upphov till starka positiva känslor så vi genomför gärna kramande.

En del låter verkligen som de inte har någon theory of mind alls här.

DIProgan skrev:En del låter verkligen som de inte har någon theory of mind alls här.

För att de inte kan se varför personen som prompt ska kramas, vill kramas? Det kan man ju vända på - utövar den kramande personen någon ToM annan än från sitt eget perspektiv? Varför ska jag fundera över varför någon som jag inte vill krama skulle vilja krama mig när vederbörande inte ägnar en enda sekund åt att överväga huruvida jag är bekväm med att bli kramad eller inte utan bara förutsätter att alla är likadana?

Överlag stör det där mig från en funktionshindrads håll - jag ska konsekvent lista ut varför folk gör som de gör, varför de föredrar att göra så, hur de gör det och visa hänsyn till hela skiten (helst också imitera den). Men inte en pers ska behöva ens överväga att något kan vara på ett annat vis, att de kanske skulle ta lite hänsyn eller lämna lite utrymme åt någon annan att också vara sig själv en stund. Hysteriskt frustrerande i längden.

Jag kramas i princip bara när den andre tagit initiativet till detta. Vill någon krama mig så brukar jag i regel godta detta.

Hej!
Jag är helt ny här, så jag vet knappt hur forumet funkar.
jag har själv ingen diagnos, men har en relation med en man som jag tror har en släng av AS
Jag är själv väldig kramig, men har noterat att han inte tycker att det är så bekvämt alla gånger.
Bäst funkar det när vi är ensamma, kanske när vi lagt oss. Då vill han gärna kramas. Eller i alla fall känna närhet till mig.
Är det så för dig också?

DIProgan skrev:En del låter verkligen som de inte har någon theory of mind alls här.

Det är kramarna som totalt saknar theory of mind. De behöver lära sig acceptera att jag bara gillar kramar av partner eller egna barn, inte kreti och pleti.

Peach skrev:Hej!
Jag är helt ny här, så jag vet knappt hur forumet funkar.
jag har själv ingen diagnos, men har en relation med en man som jag tror har en släng av AS
Jag är själv väldig kramig, men har noterat att han inte tycker att det är så bekvämt alla gånger.
Bäst funkar det när vi är ensamma, kanske när vi lagt oss. Då vill han gärna kramas. Eller i alla fall känna närhet till mig.
Är det så för dig också?

Hejsan,
tänkte bara tipsa dig om att det finns en längre tråd som handlar om just personer som inte har asperger fast som är i förhållande med någon som har det. Kan nog finnas mycket intressant för dig att läsa om i den tråden.

Asperger och ömhet (förhållande NT och aspie)

("NT"= NeuroTypisk, dvs. människor som inte har autismspektrumstörning eller andra neuropsykologiska diagnoser)

Jag kramar aldrig folk. Och om de försöker krama mig brukar jag neka dem det. Men ibland om det är folk jag faktiskt tycker om eller känner mig bekväm med så brukar jag krama tillbaka då de försöker krama om mig.

Inga problem alls med de, Använder kramar som hälsning när det gäller nära vänner och släktingar jag har stor respekt för. Har för övrigt inte några problem alls med beröringar från andra människor så länge dom inte håller fast en.

För mig beror det helt och hållet på vem det är. Kramar för mig är helt ok , vare sig det är en kompis , mormor, dotter eller nån annan , knäpp som man är så brukar jag säga till tjejer endast , fan va härlig du är kom hit så öppnar man armarna. Jag avskyr dock smekningar, ska du göra något för att gör mig nöjd i massagesyfte - klia , HÅRT, med naglarna

Kramar är okej och trevligt inom familj och nära släkt när man träffas eller skiljs. Avskyr däremot spontana smek på axlar eller armar. Vidrigt är det.

Jag tycker om att kramas, men bara med partner. Kan också fungera med vänner.
Annars upplever jag det som att någon tar sig in i min privata sfär och det uppskattas minsann inte. Visa respekt för personers känslor. Har personer behov av att kramas så får de banne mig försöka läsa av om det kan vara OK. Om någon rör mig för att försöka se hur jag reagerar så kommer de att få svar på hur jag känner.

nescio skrev:

jesusiscool skrev:Hur kan en person med en asperger-diagnos veta när det är ok att krama någon?

Varför skulle man vilja krama någon? Jag vill slippa bli kramad.

Vi har en kropp. Varför skulle man inte vilja använda den?

plåtmonster skrev:Hos en del så ger kramar med vissa personer upphov till starka positiva känslor så vi genomför gärna kramande.

jo om man verkligen tycker om personen så...

enperson skrev:Jag älskar egentligen kramar - beröring. Men jag har svårt att veta när det är okej att kramas eller inte i det "vanliga samhället", så då kramas jag bara då andra visar tydligt att dom vill krama mig - så slipper det bli awkward.

och det är fel med "awkward"? kanske behöver världen folk som vågar lite "awkward" ibland. Är man rädd för awkward måste man väl strunta i det sociala skulle jag tro.

Blivit kramad av folk som hatar kramar för att de gör som det förväntas av dem, så blir man påtvingad en kram som personen egentligen inte ville ge. Hm. Men sedan har jag kramat lite stela människor på pin kiv. Det är nog av ren elakhet tror jag...

AS som NT emulerar mot annan AS som simulerar NT och ingen som riktigt trivs med det. Nästan komiskt

Är känslig för om någon rör mig, men:

Främmande som kramar, kan vara ok i kyrkan. Vänner som kramar kan kännas bra om det är nära vänner. Släkt som kramar tror jag är 100% ok.

Tar vid mig om det finns direkt orsak till avoghet. Kvinnor är ok med bara "lätt tryckning" om inte det är familjen eller nära släkt.

Eftersom jag upplever att kramar är något som jag aldrig har haft tillräckligt mycket av så tycker jag om kramar. Det som jag inte tycker om är "fejkkramar" som man ger till någon bekants bekanta när man träffar dem. Jag tycker om kramar, närhet och sex. Dessa tre är nog ganska så viktiga att ha.