Med katten pratar jag alltid bebisspråk. Det kommer naturligt. Jag säger inte "Hej Zixten", jag säger "heeej mattesch lille luddige kille, matte har saaaknat dig, hur mår mattesch prinsch?"

Mitt liiiiiila socker dun, var har husse vaaaarit, ääääär du så huuuuungig i lilla maaaagen min gull ruuuumpa, haaaar du pinkat på mattan men det gör inget det är bara sockervatten, husses lilla sockergull, pusssipussipuss...

kapuni skrev:Det är ju bara idiotiskt att tala barnspråk, även till barn. De befinner ju sig i den bästa åldern att lära sig. De tar in allt. Så varför försena deras begåvning med infantila vuxnas bebistrams? Onödigt.

+ 1 .

Selfie

Angeläget ämne – som härmed bumpas:

KrigarSjäl skrev:Har ni fler exempel på vuxna som använder barnspråk?
Vad tycker ni om företeelsen?

Två definitiva kandidater till drottning respektive kung i Sverige rörande vuxna som talar barnspråk är:

Ann Söderlund:

och

Erik Haag:

elle skrev:

kapuni skrev:Det är ju bara idiotiskt att tala barnspråk, även till barn. De befinner ju sig i den bästa åldern att lära sig. De tar in allt. Så varför försena deras begåvning med infantila vuxnas bebistrams? Onödigt.

+ 1 .

Tror inte alls det påverkar barnen negativt. Det viktiga är att föräldrarna öht pratar med barnen och ger dem uppmärksamhet. Är övertygad om att det ger mer än att t ex lyssna på en förälder som hela tiden pratar (vuxenspråk) i mobilen med någon annan.

Jag pratade barnspråk med mitt barn och hon blev bland de bästa i klassen.

Jag förstår inte hur det kommer sig att det finns vuxna som förställer rösten när de pratar med småbarn (och med husdjur som katter och hundar).

Vadå förställer rösten? Då skulle man ju "förställa rösten" när man viskar, skriker el sjunger också?

Det kommer helt naturligt.

Alien: till ett lite högre, "ljusare", tonläge, som en vuxen person jag känner använder till katter, kanske med motiveringen att katterna då "vet"/ska veta att det är just till katterna hon pratar. Själv använder jag medvetet alltid min vanliga röst när jag pratar med barn och husdjur.

-Om det vore det naturligaste skulle alla gå runt och prata barnspråk.
Till och med ministrarna.

Jan Björklund, Stefan Löfvén, allihopa skulle låta komsi komsi pluppenuppi gulligulli vem äj lilla kjaaamizen

Politiken skulle bli fan så mycket roligare!

geocache skrev:Alien: till ett lite högre, "ljusare", tonläge, som en vuxen person jag känner använder till katter, kanske med motiveringen att katterna då "vet"/ska veta att det är just till katterna hon pratar. Själv använder jag medvetet alltid min vanliga röst när jag pratar med barn och husdjur.

Ja, varför skulle det vara fel att variera sin röst? Tycker förresten det låter helt rimligt att katterna då förstår när matte pratar med dem. Katterna har själv också olika ljud: de jamar, spinner, kurrar, fräser, morrar etc. Och just jamandet visar att de pratar med människor (och vill något).

Rösten är som ett instrument, varför måste man jämt spela i samma tonart?

Jag pratar inte ens barnspråk med barn och bebisar. Men jag sänker rösten, pratar långsammare och lugnare och använder simpla ord.

Jag tror att när vuxna använder ord som "bästaste" har de dåligt ordförråd och noll kunskap om grammatik. Utom vuxna som har barn själva och bara umgås med andra barnföräldrar alt. jobbar på dagis. Man tar efter språket som människor i ens närhet pratar, även om det är löjligt och inkorrekt.

kiddie skrev:Politiken skulle bli fan så mycket roligare!

Ja, då skulle jag helt klart se de där riksdagsdebatterna de visar på SVT ibland!

"Heej Kinberg Batra va myyysigt att du kom! 'Ka du ha lite kaffe innan vi böjjaj, ja deeee var gott va, snuttestumpan..."

Mycket roligare med eddiemeduzasvenska i politiken.





Men det är klart, nån lyckades ju plåta nån debatt med textningen från ett barnprogram..

Jag tror att en delvis orsak till att vuxna pratar barnspråk ibland i vissa situationer är för att lätta på trycket och för att visa att man inte måste hålla sig till stenhårda restriktioner som en vuxen individ - restriktioner som andra vuxna har konstruerat. Det kan vara skönt att bejaka de lekfulla sidorna hos sig själv och de kan komma till uttryck på många olika sätt.

Det viktigaste är att man inte fixerar sig vid barnspråket eller använder det på ett sätt som sårar. Precis som med alla andra mänskliga företeelser. Visst, det är en härskarteknik på ett sätt. Men seriöst, vilket djur mår dåligt på riktigt över att jag pratat barnspråk till det?

Men att tvångsanvända barnsliga uttryck/böjningar på ord i vardagligt tal med andra vuxna kan liknas vid en försvarsmekanism som heter regression. Dvs. man går tillbaka till en tidigare fas i livet (om än för stunden) för man känner ett behov av extra omsorg, uppmärksamhet och bekräftelse. Det är inte en given orsak men ytliga företeelser kan ha ett djupare samband än vad man till synes uppfattar.

Hur pratar förskolepersonalen med era/ert barn?

Flinta skrev:Hur pratar förskolepersonalen med era/ert barn?

Hoppas att det är okej att jag svarar. När jag gick på dagis under 90-talet pratade personalen med alla barn på samma sätt som de skulle prata med en vuxen. Har tydliga minnen av att jag lärde mig många nya ord från personalen.

[img]http://i.imgur.com/R4P5DuU.gif


Dina bilder får inte vara bredare än 640 pixlar.

Jag tycker det är att förminska den man talar till om man använder barnspråk/tramsspråk.

När jag ser andra vuxna prata barnspråk kan jag se att barnet tittar konstigt eller osäkert på den som tramsar med sin röst.

Ja, om det är främmande vuxna människor förstår jag om barnet ser undrande ut, särskilt om föräldrarna inte alls använder barnspråk till barnet.

Men att föräldrar skulle förminska sina barn genom att prata på ett särskilt sätt till sina spädbarn (och inte som de gör till sina arbetskamrater el andra vuxna), det är med förlov sagt rent skitsnack.

Sen kan väl vuxna prata tramsspråk med varann också, typ kärlekspar. Det är väl inte heller för att förminska varann.

Alien skrev:Ja, om det är främmande vuxna människor förstår jag om barnet ser undrande ut, särskilt om föräldrarna inte alls använder barnspråk till barnet.

Men att föräldrar skulle förminska sina barn genom att prata på ett särskilt sätt till sina spädbarn (och inte som de gör till sina arbetskamrater el andra vuxna), det är med förlov sagt rent skitsnack.

Sen kan väl vuxna prata tramsspråk med varann också, typ kärlekspar. Det är väl inte heller för att förminska varann.

Kanske du och jag har olika föreställningar om vad barnspråk innebär.

Alien skrev:...
Sen kan väl vuxna prata tramsspråk med varann också, typ kärlekspar.
...

kapuni skrev:

Alien skrev:Ja, om det är främmande vuxna människor förstår jag om barnet ser undrande ut, särskilt om föräldrarna inte alls använder barnspråk till barnet.

Men att föräldrar skulle förminska sina barn genom att prata på ett särskilt sätt till sina spädbarn (och inte som de gör till sina arbetskamrater el andra vuxna), det är med förlov sagt rent skitsnack.

Kanske du och jag har olika föreställningar om vad barnspråk innebär.

Ja, du kanske kan ge exempel på vad du menar "förminskande barnspråk"?

Jag tänker på när man dels pratar med ljus och mjuk röst, dels använder särskilda ord "vovve" istf hund, "kissemiss" istf katt, "dagis" istf "daghem". Det sista har ju spritt sig så att alla säger dagis, fritis etc nuförtiden. Sen kan man hitta på egna "barnspråksord" i varje familj.