Visst gör jag det, jag använder min diagnos i manipulativa syften också.
Händer inte så ofta men visst händer det.

... fast jag vet inte, var går gränsen mellan förklaring och ursäkt?

Kattmat skrev:Jag använder ibland diagnosen som "ursäkt" när jag vill vara ifred. Också när människor vill dra med mig på spontana grejer och det kommer för plötsligt för att jag ska vilja följa med.

Det låter mer som en förklaring än en ursäkt.

Skyller aldrig på min diagnos. Gjorde det kanske när jag var yngre och mer osäker på vad som var min person och vad som var diagnos.

Aldrig. Avskyr när folk skyller orelaterade tillkortakommanden på diagnoser.

Nej om det är orelaterat så gör jag det inte.

Ofta är det när det är nya människor som säger till exempel "Du vill ju aldrig följa med ut" "Du orkar ju aldrig, varför är du så tråkig?" och så vidare.
Då kan jag berätta att jag har AS och inte riktigt orkar med lika mycket som dom gör när det kommer till exempelvis uteliv.

... men var går egentligen gränsen mellan förklaring or ursäkt?
Kan någon ge ett exempel?

alixha skrev:... men var går egentligen gränsen mellan förklaring or ursäkt?
Kan någon ge ett exempel?

Tjah.. Ett exempel är väl om man egentligen har energi över men man vill inte umgås med personen/personerna så man "skyller" på diagnosen och att man är trött för att slippa undan.

Puzzle skrev:

alixha skrev:... men var går egentligen gränsen mellan förklaring or ursäkt?
Kan någon ge ett exempel?

Tjah.. Ett exempel är väl om man egentligen har energi över men man vill inte umgås med personen/personerna så man "skyller" på diagnosen och att man är trött för att slippa undan.

Hmm, nej då vete tusan om jag gör det.
Nej, jag får nog ändra mitt svar.
Jag brukar inte använda min diagnos som en ursäkt.

Berättar inte om min diagnos "vill inte/ orkar inte /en annan gång" räcker..och den stora lögnen "jag glömde" ...glömmer aldrig men nu står det i princip i journalerna att jag är glömsk.
Onödigt att sätta in andra i diagnosen och sen tro att de ska förstå mina ibland riktigt korkade tankegångar..skylla på allmän tankspridhet och trötthet funkar bättre.

stuck skrev:Onödigt att sätta in andra i diagnosen och sen tro att de ska förstå mina ibland riktigt korkade tankegångar..skylla på allmän tankspridhet och trötthet funkar bättre.

+1

Är nog mest i internetlivet det ens kommer upp. Kan "skylla" på det om jag inte orkar hålla liv i en chattkonversation eller om jag råkar ta ngt bokstavligt som inte skulle det.

Fast ja, det är ju inte ursäkter. Är ju mer att man vill spara på sig själv. Istället för som man ofta blir tvingad att köra på fast man inte orkar och det går emot ens egen stil.

Jag önskar att jag var så pass välfungerande och mådde så pass bra att det ens fanns tillfällen där jag kunde använda diagnosen som ursäkt. Istället är den konsekvent en förklaring till en jäkla massa elände.

Jag är inte helt nöjd med vart jag kommit i livet hittills (å andra sidan inte helt missnöjd heller) och om jag känner mig "nere" över detta händer det att jag tänker om min aspberger som en förmildrande omständighet (vilket det väl också mycket väl kan tänkas ligga något i)

Nei, er ikke ved røngtenbilder påvist noe unormalt ved min hjerne jo, og jeg tror ikke noe på dumme diagnosen.

Ja hela tiden nästan hihi

Jag brukar inte göra det. Möjligtvis som ett skämt. Folk brukar generellt sett bara störa sig på när jag försöker förklara problemen med AS. De verkar mest bara se det som bortförklaringar. Som en följd av det pratar jag nästan aldrig om asperger.

Vid sidan av det så har jag nog ofta gömt mig bakom min diagnos tidigare i livet. Jag har kommit till den punkten av mitt liv när jag inte vill bli definierad av min diagnos. Även om jag samtidigt är medveten om att jag har begränsningar (stress, ångest, sociala problem) som jag slltid kommer ha besvär med.

Nej eftersom jag sällan eller aldrig säger och gör något som uppfattas konstigt. Men visst händer det att jag ibland skyller på att jag behöver ha ensamtid för mitt psyke ibland när jag faktiskt bara är asocial.

Nej.

Latmask skrev:Folk brukar generellt sett bara störa sig på när jag försöker förklara problemen med AS. De verkar mest bara se det som bortförklaringar.

Ibland är man tvungen att tala om att så-här-är-det. Gilla läget (tm) oavsett om mottagaren förstår förklaringen blir de tvungna att hantera konsekvensen (att man t.ex inte följer med ut).