Kattmat skrev:*för att de inte utgör något hot mot ens revir - man konkurrerar inte med djur om status så som man konkurrerar med människor, och därför kan man lita på dem?
*för att det inte kan tolkas sexuellt om det är ett djur? (undantaget dem som tänder på djur.)
*för att man inte upplever djur som "personer" på samma sätt och därför reagerar på dem mer som om de var saker? (hoppas inte det är därför.)

Så verkar det faktiskt vara. Som man kan läsa i tråden så skriver alla just det du har punktat upp - fast med andra ord. Konkurrans är ju ett annat ord för att man blir rangordnad. Din tandläkareklinik är bättre än min, jag gillar inte dig.
Ett djur bara "är". Det försöker inte mäta sig, hota eller konkurrera på något sätt.

Jag uppfattar djur som ärliga, lättlästa och tydliga vilket innebär att jag kan ha ett umgänge med dem som inte drar någon energi alls.

Alien skrev:Hur märker du att katten "ljuger"?

Kan vara att han låtsas vara hungrig men vill egentligen bara att den andra katten inte ska få mat, eller kommer och är överinställsamt kelig men när man klappar vill han inte bli klappad utan vill bara att den andra katten ska gå iväg.

Människor har tenderat att för ofta ha onda uppsåt emot mig samt lurat mig både ekonomiskt och känslomässigt. Jag orkar inte ens försöka vara någon nära fysiskt ens om jag vill, även om jag kunde tolerera vissa kramar som yngre. En till exempel hankatt kan aldrig få för sig att samtal och beröring från mig ska leda till sex, bara gos som lätt leder till sömn, därav är det ett jättestort stressmoment mindre som möjliggör fysisk kontakt med t.ex katter och hundar, även om jag föredrar katter. Sen har jag allmänt dåliga erfarenheter av människor just för människors inkonsekventa beteendemönster, oregelbundet ologiska uträkningar från orsak till reaktion, samt att om nu en katt vill manipulera mig så går det aldrig så långt att jag skadas ekonomiskt eller känslomässigt, och allra minst sexuellt. (Kan någon ta bort detta inlägg om jag missförstått att man inte alls är anonym här?)

Konkurrens/maktkamp:

Det finns ju visst en maktkamp mellan en själv och ens djur många gånger: när det inte vill komma in när man ropar på det, när det vill ha mat tidigt på morgonen och man själv vill sova vidare, när det vill jaga förbipasserande, förstör ens möbler osv.

Men det är en väldigt enkel form av maktkamp: Vem som får sin vilja igenom i olika vardagliga intressekonflikter.

Statuskamp är en annan sak. Den förekommer mellan djur av samma art, och mellan människor, men inte mellan människa och djur på samma sätt. Att målet med konflikten inte är vem som får sin vilja fram, utan vem som är bäst på att få den andra att känna sig mindre värd. (En del människor har ju iofs det beteendet mot djur och det finns säkert enstaka djur som har det beteendet mot människor, men oftast verkar det vara en grej mellan individer av samma art.)

Maktkampen i mitt fall är klart mellan djuren. De vill alla vara favvo hos matte/husse.

Att som människa ha maktkamp mot katt är meningslöst.

http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Oxytocin
Beröring utsöndrar oxytocin. Ett ur drag ur Wikipedia: "Oxytocinutsöndring är knutet till sexuella beteenden, upplevelser och reaktioner"

obehaget som vissa kan känna vid beröring, kan bero på oxytocin utsöndring,som förknippas med sexualitet.
Det framgår inte tydligt i Wikipedia länken att det är så.jag tror dock att eftersom djur inte har samma uppsättningar av hormoner som människor, så frigörs inte oxytocin i större grad vid beröring av djur.Därför förknippas beröringen av djur inte med sexualitet.

Men alltså, det är ju mest jag som kladdar på djuren egentligen. Det är ju inte som att de ger mig axelmassage eller så. Finner det obehagligt om tex en katt trampar runt på min mage och försöker "bädda" på den.

Tror iaf de som gillar djur får en oxytocinkick av att gulla med djuren. Det är ju ett anknytningshormon och man blir ju lätt "mammig" med sina djur.

Hettan skrev:Människor speglar dig själv. Djur speglar ingenting. Därför går det att lita på djur. Man kan alltid lita på ingenting.

Fast djur speglar också sig själva. Djur har känslor precis som människor, en personlighet och en vilja, men djur har en helt annan världsbild än människor. Ett av mina största intressen är att försöka se djurs (just nu katters) syn på världen och det är oerhört komplext och svårt att sätta sig in i.

Liljan skrev:

Hettan skrev:Människor speglar dig själv. Djur speglar ingenting. Därför går det att lita på djur. Man kan alltid lita på ingenting.

Fast djur speglar också sig själva. Djur har känslor precis som människor, en personlighet och en vilja, men djur har en helt annan världsbild än människor. Ett av mina största intressen är att försöka se djurs (just nu katters) syn på världen och det är oerhört komplext och svårt att sätta sig in i.

Vad jag säger är att djur inte speglar din mänsklighet. Ett djur kommer inte säga emot dig. Därför speglar dom ingenting i den bemärkelsen. Det är självklart att djur har sina egna förhållningssätt till omvärlden. Det säger jag inte emot. Visserligen kan de reflektera saker de med. Men ingenting för mig = kärlek.