Jacques Brel http://open.spotify.com/track/7stKuCGZMaHmQpQDgJQz09

Kanske kärlek är allt
som till sist vi har kvar
Vad är kärleken värd
Vad kan kärleken då

Kanske kärlek är allt
som ger värme och ljus
gör palats av ett hus
som är fuktigt och kallt

Kanske kärlek är allt
som vi skänktes en gång
som en tvekande sång
mot vad makten befallt

När vår kärlek är allt
Som vi har och kan ge
åt en skriande nöd
när vi ville ge bröd

Och när kärlek är allt
bakom bönernas rop
för en lidande jord
från en fattig poet

Och när kärlek är allt
som kan skänkas av oss
åt de tappra som slåss
för den rätt som de vet

Och när kärlek är allt
emot sparkar och slag
när vi varje ny dag
trotsar tvivel och hån

Om vår kärlek är allt
mot kanonernas tvång
och vi blott har en sång
emot trummornas dån

När vi ingenting har
blott vad kärlek förmår
Har vi allting kvar
eller en värld
är vår

Jeg har skrevet dikt.

Jeg reiser i tankene, i tid og i rom, til den gamle verden, til det som en gang var, jeg må tenke tankene, alle tanker som er tenkt, og tenke dem tilbake, til det som en gang blir, for den nye verden, for alt som en gang blir, jeg må tenke tankene, alle tanker som er tenkt

DET NÄMNES

Det nämnes om himlar och gudars behag,
om andliga, eviga värden.
Det nämnes om jättar, om sjumilatag,
om satan och helveteshärden.
Det nämnes om ditt och nämnes om datt,
det nämnes om nuet och fordom,
det nämnes om tårar, det nämnes om skratt,
om livet -- som utdragen svordom.
Men allt det som nämnes är blott som en ström,
det flyter ur ett till ett annat --
det liknar en saga, en trasig dröm
eller kanske ett ur, som har stannat.

DAGENS DIKT

Bing-Bång. Klockan just är slagen
middagstid på dagen
och nu kommer stundens dikt,
i sitt allvar som en bikt,
med de dystra dragen.
Efter följer ton i moll,
för att stäcka löjets troll,
och man kan ej neka,
att vi synes bleka --
utan parasoll.

Vi har dikttävling på vår skola varje år. Jag har vunnit den dikttävlingen 2 gånger totalt. här är de dikter jag vann med:

dikttävlingen 2015: så skickas kärlek.
Denna dikt ska berätta om en trea och en vänstervriden pil
vars mål är att ta med sig känslor medan den reser hundratals mil

Med tangentbordet bildas ett hjärta hel i ditt sinne
fastän det lagras som 16 bitar på datorns minne

När sändaren känner att kärleken har paketerats
är det dags för uttrycket att sändas och hanteras

Den omvandlas till strålning och i all hast
flyger den till närmsta internetmast

stadigt och säkert tar masten emot del för del
och förvandlar den till flödande el

när det har nått till, för mottagaren, den närmsta masten
är det bara ett steg kvar för den dyrbara lasten

Det är då den åter omvandlas till osynligt ljus
och en andra gång flyger till mottagarens hus

och vips så poppar den upp på mottagarens dataskärm
och in i hennes hjärta flyger en kärlekssvärm

Visst är det svårt att komma underfund
med att allt detta tog en hundradels sekund?

dikttävlingen 2013:

Kärlek är en sexuell drift
som vi människor föds med biologiskt
men vetenskapen bakom kärleken
är snarare neurologiskt
när kärleken i hjärnan växer som en tumör
flippar hjärnan ur och dem vitala organen stör
då blir hjärnan överdoserad med elektricitet
och med koncentrationsförmågan går hjärnan bet
hjärnan skickar då till hjärtat för mycket el
vilket gör att på hjärtat blir det stora fel
det är då man känner att hjärtat börjar slå
så hårt att man knapphändigt längre kan gå
lungorna påverkas också fatalt
eftersom man får svårt att tänka på andningen
för att inte tala om nåt så banalt
som att hjärnan glömmer ämnesomsättningen
det enda sättet att tackla symptomen på denna cancer
som faktiskt kan kontrollera alla signalsubstanser
det är att få personen man är kär i
först då kan man från denna plåga bli fri
detta är dock lättare sagt än gjort
speciellt om man är en liten lort
och kärleken gör inte bara en stum
i nästan alla fall blir man också dum
just därför är kärleken en ren plåga
då det rent abstrakt i hjärtat tänds en låga

Jag tycker normalt inte om att skriva kärleksdikter men temat på diktävlingarna är alltid kärlek, så man har inte mycket val

Romanska bågar

Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna
    i halvmörket.
Valv gapande bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och 
    Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

Tomas Tranströmer

MEMENTO

Vandringsman, som mållös irrar
cirkelrunt på tidens väg,
stanna, ty re´n döden stirrar
glupskt på dina trötta steg.
Målet, som du ej kan finna,
är den stund, som just är nu,
stanna, tänk -- och du skall finna
själsbegreppet: Det är du!
Stanna! höj dig över gruset,
skåda upp mot himlens blå;
Stanna! och betrakta ljuset
praktfullt lysa upp det grå.
Stanna, vandringsman, begrunda:
Tiden är ej evigt din,
just minuten skall avrunda
gåtan -- sök och finn!

To those I love
Isla Paschal Richardson

If I should ever leave you whom I love
To go along the Silent Way, grieve not,
Nor speak of me with tears, but laugh and talk
Of me as if I were beside you there,

(I'd come... I'd come, could I but find a way!
But would not tears and grief be barriers?)
And when you hear a song or see a bird I loved,
Please do not let the thought of me be sad...

For I am loving you just as I always have...
You were so good to me!
There are so many things I wanted still to do...
So many things to say to you...

Remember that I did not fear...
It was just leaving you that was so hard to face...
We cannot see Beyond... But this I know:
I love you so...

'Twas heaven here with you!

Här och nu

Jag ser alla sitter och funderar
Funderar över saker och ting
Som de inte kan reda ut.
De funderar så det knackar i väggarna
Som bara blir mindre och mindre.
För vad är mening med livet?
Vad är meningen med att inte förstå vad meningen är.
När alla ändå är de som de är när de blundar
För när allt kommer omkring
Så är väl meningen ändå att jag lever
Vilket kan räcka här och nu.

/ Av Mysboll

Konstigt att den här tråden inte är större här, när många angett stora poeter, som sina favoritförfattare.
En av mina är Baudelaire, som hårt härjad av droger och syfilis, dog i sin mors armar 46 år gammal.

Albatrossen

Matroser tar ibland för nöjes skull tillfånga
sydhavens albatrosser, stormfåglar som svävar
tyst över bittra djup och makligt under långa
resor som sällskap följer skeppens akterstävar.

När dessa konungar av högblå rymd man tvingar
på fartygsdäcket ner, de annars oförvägna,
då släpar de erbarmligt sina stora vita vingar
som åror på var sida, skrämda och förlägna.

Den stolte flygaren, vad ovig nu och klen!
Vad löjligt ful, och nyss så ståtlig i det blå!
En sätter snuggan i hans näbb, och en på krumma ben
tar efter, haltande, den fångnes sätt att gå.

Poeten liknar molnens furste: skyttars pil,
orkaner ler han åt däruppe i sitt rike;
med jättevingarna på marken, i exil
bland skratt och hånfullt spe, är han en krymplings like.

Översättningen haltar på två ställen. Tredje raden i andra strofen bör vara
"erbarmligt släpar sina stora vita vingar"
och tredje och fjärde raden i tredje strofen
"En sätter snuggan i hans näbb, på krumma ben
en härmar haltande den fångnes sätt att gå."

HenrikE skrev:Översättningen haltar på två ställen. Tredje raden i andra strofen bör vara
"erbarmligt släpar sina stora vita vingar"
och tredje och fjärde raden i tredje strofen
"En sätter snuggan i hans näbb, på krumma ben
en härmar haltande den fångnes sätt att gå."

Den svenska översättningen har Ingvar Björkeson stått för. Mig veterligen är det den senaste. Franska kan jag inte.

Den senaste versionen är den jag bidrog med. Och om man kan franska eller ej påverkar inte saken. Det är versmåttet som man ska begripa.

The Genius Of The Crowd

there is enough treachery, hatred violence absurdity in the average
human being to supply any given army on any given day

and the best at murder are those who preach against it
and the best at hate are those who preach love
and the best at war finally are those who preach peace

those who preach god, need god
those who preach peace do not have peace
those who preach peace do not have love

beware the preachers
beware the knowers
beware those who are always reading books
beware those who either detest poverty
or are proud of it
beware those quick to praise
for they need praise in return
beware those who are quick to censor
they are afraid of what they do not know
beware those who seek constant crowds for
they are nothing alone
beware the average man the average woman
beware their love, their love is average
seeks average

but there is genius in their hatred
there is enough genius in their hatred to kill you
to kill anybody
not wanting solitude
not understanding solitude
they will attempt to destroy anything
that differs from their own
not being able to create art
they will not understand art
they will consider their failure as creators
only as a failure of the world
not being able to love fully
they will believe your love incomplete
and then they will hate you
and their hatred will be perfect

like a shining diamond
like a knife
like a mountain
like a tiger
like hemlock

their finest art

-Charles Bukowski

Dan Anderssons "Hemlängtan":

Jag är trött, jag är led på fabriken,
jag vill hem till jordhöljt bo,
till min koja vid Blodstensmyren,
i de gröna gömmenas ro.
Jag vill leva på bröd och vatten,
om jag endast strax får byta
allt gasljus och larm mot natten
där timmarna tysta flyta.
Jag vill hem till dalen vid Pajso,
till det gräsiga kärret vid So,
där skogarna murgrönsmörka
stå i ring kring mossig mo,
där starrgräs i ånga växer
vid källor som aldrig sina
och där växter väva i jorden
sina rötter silkesfina.

Jag vill hem till dalen vid Kango
där ljungen står brinnande röd
som ett trots i flammande lågor
framför höstens hotande död -
där fjärilar, färggrant glada
på mjöliga vingar sväva
och tunga, sjungande humlor
i den svällande myllan gräva.

Jag vill hem till det fattiga folket
som svettas i somrarnas glöd,
som vakar i bittra nätter
i envig mot köld och nöd. -
Jag vill dit där molnen gå tunga
under skyn där stjärnor skina,
och där obygdsforsarna sjunga
i takt med visorna mina.

Jenny

Det finns dom som gjort dej illa
Det finns dom som inget vet
Det finns dom som gjort en grej av
att skrika ut din hemlighet
Det finns dom som stal din stolthet
Det finns dom som tog ditt mod
Och dom som ingenting förstod

Dig som ingen känner
Dig som ingen ser
Du som saknar vänner
Och knappt vill andas mer
Hör på mig min kära
Hur ska jag få dig att förstå
Du måste resa dig och gå

Du är inte ensam
det finns nån som går med dig
Han vill att du ska veta
Att han har det som du
Som du

Vägen tom och öde
Gryningsljuset klart
Du står vid busshållplatsen
Och bussen kommer snart
Nu lämnar du allt gammalt
Här tar din barndom slut
Nu tar du steget ut

Och när du har rest dig
Vänd dig inte om
Finns ingen väg tillbaka
Varifrån du kom
Allt dom ville ge dig
har du rivit och förstört
allt dom hade att säga
har du redan hört

Du är inte ensam
Det finns dom som följer dig
Dom vet hur det är
För dom har själva varit där

Det finns nåd för nya världar
Mycket större än den här
Nya skapelser och tider
nåd för allt som blir och är
Och alla deras lögner
Betyder ingenting
Tro mig när jag säger
Skammen var aldrig din

- Jonas Gardell

Jag läser knappast andras dikter, jag skriver mest egna. Och här är en utav mina favorit-dikter som jag har skrivit själv (fast den är tyvärr väldigt sorglig, men tycker att jag har skrivit den bra ändå om man utesluter att den är sorglig):

"det börjar bli tråkigt
jag måste ha roligt
för jag har ingen att vara med
mina ögon svider
mitt hjärta fryser
för jag har ingen att krama
ingen att skratta med
bara ensamma jag
kall och stel
ensam och utanför
vad måste jag göra
vad finns det att göra
så att jag slipper frysa
så att jag slipper se
ensamhet mer"

- Skriven av mig den 12/9 2011

supernova skrev:LIVET

Låt livet vara din bästa vän, den vän som du vårdar och älskar ömt.
Låt livet ge dig vad det vill, ta emot och njut av dess gåvor.
Låt livet få överraska dig med upplevelsehändelser som blir till härliga minnen.
Låt livet få vara din läromästare, ta till vara den vishet den kan ge.
Låt livet få nå dig i ditt innersta för var dag som går, det är LIVET.

Låter vettigt Möjligen skulle jag byta ut "Låt livet" mot "Låt kroppen".

Till förruttnelsen

Förruttnelse, hasta, o älskade brud,
att bädda vårt ensliga läger!
Förskjuten av världen, förskjuten av Gud,
blott dig till förhoppning jag äger.
Fort, smycka vår kammar -- på svartklädda båren
den suckande älskarn din boning skall nå.
Fort, tillred vår brudsäng -- med nejlikor våren
skall henne beså.

Slut ömt i ditt sköte min smäktande kropp,
förkväv i ditt famntag min smärta!
I maskar lös tanken och känslorna opp,
i aska mitt brinnande hjärta.
Rik är du, o flicka! -- i hemgift du giver
den stora, den grönskande jorden åt mig.
Jag plågas häruppe, men lycklig jag bliver
därnere hos dig.

Till vällustens ljuva, förtrollande kvalm
oss svartklädda brudsvenner följa.
Vår bröllopssång ringes av klockornas malm,
och gröna gardiner oss dölja.
När stormarna ute på världshavet råda,
när fasor den blodade jorden bebo,
när fejderna rasa, vi slumra dock båda
i gyllene ro.

(Erik Johan Stagnelius)

Så vacker. Jag märker att jag postar en del om döden. Det beror på att jag läste mer dikter förr, och på den tiden tänkte jag på döden väldigt mycket. Ska återkomma med en livsdikt tids nog.

Nähe... vi kör lite mera död då....


Svarta vykort

I

Almanackan fullskriven, framtid okänd.
Kabeln nynnar folkvisan utan hemland.
Snöfall i det blystilla havet. Skuggor
brottas på kajen.

II

Mitt i livet händer det att döden kommer
och tar mått på människan. Det besöket
glöms och livet fortsätter. Men kostymen
sys i det tysta.

(Tomas Tranströmer)

Än en gång
Än en gång känner jag
Än en gång känner jag händerna skakar

Jag känner att jag inte klarar
Jag känner att jag vill komma bort
Jag känner att jag vill komma bort från skiten

Jag vill lämna storstaden
Jag vill lämna problemen
Jag vill lämna Skåne där jag är född
Jag vill aldrig komma tillbaka igen

Jag vet inte
Jag vet inte vem jag är
Jag vet inte vem jag är längre

Jag tittar mig i spegeln
Jag tittar mig i spegeln och känner inte
Jag tittar mig i spegeln och känner inte igen personen jag ser

Vad jag saknar
Vad jag behöver
Vad jag begär

Vad jag saknar är stilla vinternatt
Vad jag behöver är lugnet
Vad jag begär är vänner

We thought of you with love today,
But that is nothing new.
We thought about you yesterday,
And days before that too.

We think of you in silence,
We often speak your name;
All we have now are memories,
And your picture in a frame.

Your memory is our keepsake,
With which we will never part;
God has you in his keep,
We have you in our heart.

It broke our heart to lose you.
But you didn't go alone,
For a part of us went with you...
The day God took you home.

Källa: Okänd