MySecret skrev:Hon var tvungen att stoppa honom

Hur gick det till?

MySecret skrev:Medan jag har de bra mycket bättre jämfört med honom.

Välutbildad med dito lön?

Hur de gick till, var att hon sa åt honom att låta mig vara ifred. Konstigt nog funkade, men de berodde nog på att han gillade henne.

Välutbildad, nja inte särskilt. Jag menade att jag har en lön och han strular så mycket att han aldrig får ut någon hel månadslön, år efter år. Medan jag är ganska skötsam och jobbar på och ibland lite extra också. Så jag är bara en vanlig svensson.

Bump!

Sent om sider läste jag denna tråd. Min första primitiva känsla var "hämnden är ljuv, rätt åt dem!" Sedan säger förnuftet att även oskyldiga drabbas.

Kommer att tänka på Greven från Monte Christo. Även där kom han sent om sider på att även oskyldiga drabbades. Men i hans fall var det så att de dåliga som han hämnades på så klart fortsatt på samma väg, dvs att begå brott som genväg. Så det gällde att avslöja dem. Det känns att om Kent hittat något sådant och avslöjat dem hade det varit bättre. Men trots att han anlitade en privatdetektiv tycks han inte ha funnit något sådant. De blev tydligen vanliga svenssons som vuxna.

Värmlands Folkblad skrev:Vuxenvärlden såg ingenting och Kent skämdes för mycket för att berätta. Inte ens i vuxen ålder, när han sökte hjälp för depressioner, vågade han berätta för sjukvården vad han varit med om.

– Många frågar varför jag inte berättat. Jag har försökt många gånger genom åren men inte klarat det. Man tror det är ens eget fel, mobbning har den effekten.

Grundskolan klarade Kent inte av att slutföra. Hela livet har han lidit av dålig självkänsla och psykisk ohälsa. Han berättar att han försökt ta livet av sig men misslyckats.

– Inte ens det klarade jag. Så kändes det.

Tanken på upprättelse har alltid funnit där. En dag, då jäklar ska de få...

http://www.vf.se/hela-livet/kent-skrev- ... a-mobbarna

Just hämndmotivet är väldigt vanligt i deckare också. Liksom i TV-serien Revenge. Men där blev väl också slutmoralen att både de som utsattes för hämnden och de oskyldiga andra som drabbades också ville hämnas i sin tur, och många dog.

Att Kent mådde så mycket bättre efter hämnden berodde nog mycket på att han inte längre kände som ett hjälplöst offer. Han handlade själv, han tog sin hämnd, han erkände och tog straffet.

– Men för mig var det rätt beslut, annars hade jag inte suttit här nu. Det var inte bara en markering mot mobbarna utan även mot samhället som inte gjorde något. Lärarna valde att titta bort, trots att mobbningen till och med pågick i klassrummet. Jag var dessutom borta väldigt mycket och blev mer och mer inåtvänd. Hur kunde de strunta i det?

Kent menar att det är både mänskligt och vanligt att känna hämndbegär efter år av mobbning. Han hoppas att boken ska öppna upp för debatt.

Är det någon som läst hans bok, Helande hämnd?

Alien skrev:Bump!

Sent om sider läste jag denna tråd. Min första primitiva känsla var "hämnden är ljuv, rätt åt dem!" Sedan säger förnuftet att även oskyldiga drabbas.

Kommer att tänka på Greven från Monte Christo. Även där kom han sent om sider på att även oskyldiga drabbades. Men i hans fall var det så att de dåliga som han hämnades på så klart fortsatt på samma väg, dvs att begå brott som genväg. Så det gällde att avslöja dem. Det känns att om Kent hittat något sådant och avslöjat dem hade det varit bättre. Men trots att han anlitade en privatdetektiv tycks han inte ha funnit något sådant. De blev tydligen vanliga svenssons som vuxna.

Värmlands Folkblad skrev:Vuxenvärlden såg ingenting och Kent skämdes för mycket för att berätta. Inte ens i vuxen ålder, när han sökte hjälp för depressioner, vågade han berätta för sjukvården vad han varit med om.

– Många frågar varför jag inte berättat. Jag har försökt många gånger genom åren men inte klarat det. Man tror det är ens eget fel, mobbning har den effekten.

Grundskolan klarade Kent inte av att slutföra. Hela livet har han lidit av dålig självkänsla och psykisk ohälsa. Han berättar att han försökt ta livet av sig men misslyckats.

– Inte ens det klarade jag. Så kändes det.

Tanken på upprättelse har alltid funnit där. En dag, då jäklar ska de få...

http://www.vf.se/hela-livet/kent-skrev- ... a-mobbarna

Just hämndmotivet är väldigt vanligt i deckare också. Liksom i TV-serien Revenge. Men där blev väl också slutmoralen att både de som utsattes för hämnden och de oskyldiga andra som drabbades också ville hämnas i sin tur, och många dog.

Att Kent mådde så mycket bättre efter hämnden berodde nog mycket på att han inte längre kände som ett hjälplöst offer. Han handlade själv, han tog sin hämnd, han erkände och tog straffet.

– Men för mig var det rätt beslut, annars hade jag inte suttit här nu. Det var inte bara en markering mot mobbarna utan även mot samhället som inte gjorde något. Lärarna valde att titta bort, trots att mobbningen till och med pågick i klassrummet. Jag var dessutom borta väldigt mycket och blev mer och mer inåtvänd. Hur kunde de strunta i det?

Kent menar att det är både mänskligt och vanligt att känna hämndbegär efter år av mobbning. Han hoppas att boken ska öppna upp för debatt.

Är det någon som läst hans bok, Helande hämnd?

Inte läst den, men efter att ha läst igenom lite av storyn så blev jag lite sugen. Hoppas den finns som ljudbok...

Känner igen mig lite nämligen... jag fick aldrig någon hjälp av lärare trots att jag sa till. Var mobbad i stort sett varje jag med...
Sen så skämdes jag och talade aldrig om för mina föräldrar heller...

Jag tycker som Kent, hämnd är mänskligt. Dock hann jag inte få någon hämnd på min värsta mobbare. Han gick bort förra året i heroinöverdos.
Pratade med en gammal klasskamrat som brukade umgås med honom, (men den här klasskamraten är jättesnäll) och klasskamraten berättade att han hade missbrukat heroin i några år. Och anledningen till att han missbrukade var för att han skämdes över vad han gjort i skolan, vilket gav honom extrem ångest. Det var inte bara mig han mobbade nämligen. När han blev vuxen så insåg han hur grisigt han betett sig och använde heroin för att döva ångesten.

Jag antar att det är sant som man säger, att de som mobbar mår dåligt själva och trycker ner andra för att må bättre. Önskar man vetat det när man var tonåring.
Man får nog vara lite förlåtande då han insåg själv hur han kan ha förstört andras självkänsla, och missbrukat en så hemsk drog som heroin för att stå ut med sig själv. Men det är svårt att vara förlåtande ändå... jag grubblar mycket över hur jag mått idag om han inte terroriserat mig varje dag i skolan i nästan 7 år.