Hej Cloudy, och välkommen hit!

Bry dig inte om vad H2SO4 skriver. Aspergare kan absolut ha vänner.

I din ålder är det tyvärr inte enkelt med vänskap. Det brukar ju vara skitstövlarna som är populära. Trots det finns det människor där ute, i din ålder, som vill vara vän med någon som är snäll, trevlig och vill göra eller prata om något kul (och vad som är kul varierar jättemycket beroende på vem du frågar).

När jag var i din ålder hade jag inga vänner utanför internet. En sådan vän fick jag först när jag började på gymnasiet. På den tiden var det lättare att bli vän med människor över internet än vad det är idag. Lunarstorm och Helgon var uppbyggda på ett sätt som gjorde det enkelt att hitta och interagera med nya människor. Moderna påfund som Facebook fungerar inte så och det gör det svårare. Men forum är bra. Finns det forum om dina intressen? Det är jättekul att du har hittat till Aspergerforum men de flesta här är äldre än vad du är. Självklart kan man bli vänner oavsett ålder, men att ha någon i sin egen ålder kan ju ändå vara önskvärt.

Nyligen upptäckte jag Brevweb.com. Där kan du söka brev- och mailvänner. Söker du människor i närheten av där du bor kanske ni vill träffas så småningom. Eftersom jag nyligen hittat sidan vet jag inte hur bra det fungerar, men konceptet verkar lovande.

Annars är föreningar ett tips. Är du med i någon bågskytteklubb? Är du intresserad av något annat du kan göra i en förening? Kanske finns det en passande politisk förening, ett stickcafé, en välgörenhetorganisation eller något annat kul?

Slutligen: jag är helt övertygad om att du förtjänar bättre än vänner som inte hälsar på dig på sjukhuset. Jag har ägnat en stor del av mitt liv åt att försöka vara vän med och göra allt för människor som mest har sett mig som en bifigur som är bra att ha när det behövs och de inte har någon roligare att vara med. Det är slöseri med energi och tid. Du förtjänar bra vänner och de finns där ute. Det kan bara vara lite knepigt att hitta dem.

Jag kan ju passa på att säga också att när jag var 15 år gammal hade jag gett vad som helst för en vän som gillar att läsa, skriva och vet hur det är att må dåligt. Jag hade verkligen behövt en vän som du. Med det vill jag säga att du inte är ensam om att vara ensam. Det finns fler människor som du.

@Cloudy, Här är några väldigt bra råd:

Catrin skrev:Mitt råd till dig är att du ska försöka att vara stark oavsett vad andra tycker el hur andra behandlar dig. Förhoppningsvis kommer du träffa bra människor som du känner bryr sig om dig. Det är viktigt att man har vänner som man passar med. Jag har haft problem med en massa vänner under åren så jag kan förstå hur du känner dig.
Försök håll på med ett intresse och hitta din inre styrka.

Jag personligen tycker personer kan bete sig bättre i äldre ålder. I yngre ålder är de flesta så osäkra och kan därför agera taskigt. Jag såg mig själv som mer mogen än mina "vänner" i yngre ålder på en hel del plan.Jag kände att jag hade mer känslor och jag var mer säker i mig själv ang vem jag var och jag kunde många gr känna att jag inte passade in för jag tyckte andra var så omogna och fjantiga i skolan.

Det kanske är värt att leta efter vänner i andra sammanhang än de du brukar. Ofta när det inte fungerar med relationer även om man träffar olika personer så kan det bero på att man knyter an i fel sammanhang. Som exempel så har en ravefest och en syförening helt olika personer som kommer dit. En idé kan också vara att leta efter lite äldre personer som är lite mer mogna och säkra på sig själva. Har du intressen så leta efter de som delar dessa.

Jag har också haft problem med vänner. En tid lyckades jag kompensera det genom att vara en plugghäst och en annan tid genom att engagera sig väldigt mycket, men i slutändan blev jag utan vänner ändå.

Får man fler vänner genom att vara plugghäst?

Kanske inte, men på något sätt så blev jag vänn med en som var väldigt osäker akademiskt.

H2SO4 skrev:Extremt många idag är felaktigt diagnostiserade. En äkta aspergare har ingenting att ge en neurotypisk person i utbyte vänskapsmässigt sett.

Min erfarenhet är att aspergare och aspergare inte går bra tillsammans.
Man är körd helt enkelt.

Och ja, jag har asperger och såklart inga vänner.
Men om du verkligen vill öka möjligheten till att få vänner ska du nog leta gemensamma intressen. Då kan det bli någon typ av skapad vänskapsrelation. Brukar dock tyvärr bara vara associerat till den specifika aktiviteten. Något annat duger man inte till.

Det där stämmer inte alls. Jag är osäker på vad du vill, är du ute efter att provocera eller blotta ditt eget självförakt?

Jag tror att bästa sättet är att gå på någon form av aktivitet där man delar samma intresse, det blir oftast enklare att prata då och enklare att få vänner.
Du nämnde bågskytte till exempel, kolla om det finns någon bågskytteklubb i närheten.
Du gillar att läsa? En bokklubb eller en bokcirkel kanske?
Du skrev även att du gillar att skriva, det brukar finnas skrivarstugor där man träffas och skriver.

Jag spelade handboll och fotboll när jag var yngre och fick många vänner genom det för att vi delade intresse.
Nu för tiden blir det mest vänner över internet, man spelar samma spel eller diskuterar samma saker på ett forum till exempel.

Oroa dig inte, du kommer att få vänner eller ännu bättre (tycker jag) ett fåtal vänner som är så bra att man knappt vill ha fler!

Kolla runt lite efter andra personer som delar dina intressen så kommer det gå hur bra som helst.

Detta är en länk till Habilitering och Hälsa, där finns det lite tips och råd.
Jag vet inte om du tycker att det är hjälpfullt men du kan ju kolla.
http://www.ungochasperger.se/

Idrottsföreningar drar dock till sig typiskt standardsociala människor och att de kan vara rätt fysiska på ett sätt. Så det kanske är något att tänka på. Dock hamnar väl inte bågskytte i den kategorin direkt.

Det finns sidor för ungdomar på nätet där man kan hitta nya kompisar, men jag kommer inte ihåg vad de heter. Men det finns många tonåringar som är ensamma. Många är också ensamma trots att de har många kompisar. De kan hamna i helt fel sammanhang och grupper.

Annars tycker jag att många goda råd redan getts här. Men det kan vara svårt att hitta verkliga vänner om man är en person som tänker lite utanför ramarna. Många klarar inte av om man bryter mot sociala konventioner och själv kanske man inte orkar följa alla oskrivna regler även när man förstår dem väl, eftersom man kanske känner på ett totalt annorlunda sätt själv. Men det går att hitta vänner även om det är svårt! Jag har ett par stycken riktigt nära vänner och en av dem är inte mer än 20 år, trots att jag själv är 36. Vi blev kompisar när hon bara var 16. Så ingenting är omöjligt!

Hoppas det blir bättre för dig!

Skaffar inte riktiga vänner. Har en person som jag tränar ihop med men kan inte påstå att vi är vänner. Blir väldigt tydligt när han försöker få oss att göra andra saker ihop. När jag träffar hans fru och barn blir det väldigt krystat och tydligt att vi inte har något gemensamt utanför gymet. Alltså ingen vän utan vi råkar ha nytta av varandra vid specifik aktivitet.

Spelar nätpoker ihop med en person ibland. Honom träffar jag bara för att spela poker och vi båda tjänar på det då det finns ett värde i att diskutera strategier. Även här är det tydligt vid andra aktiviteter att vi inte är vänner.

Jag kommer aldrig att få några vänner. Finns människor som under lång eller korta perioder kommer vara av nytta för mig och jag av nytta för dem. Betyder inte att vi är vänner. Skall man ha en vän kräver det att man kan låtsas vara intresserad av sådant man inte är intresserad av och att man är beredd att ljuga dagligen. Inget av det är något jag klarar utan väldigt hög koncentration.

Finns de som står ut och accepterar och även tycker det är spännande/intressant. Men någon person som man knyter starka emotionella band till kommer jag aldrig att vara.

Samma här. Lyckas inte få riktiga vänner. Det kanske är en del av autismspektrum att ha det så. Det är nog det som gör det tuffast att leva. Vänner kan vara ett bra tillskott. Men jag har ju boendestöd i varje fall. För tillfället. Hoppas att det blir en längre tid. För det fungerar rätt så bra. Än så länge.

Jeopardy Lane skrev:Det är möjligt att få vänner, det kan vara mycket svårt men inte ge upp. Du är inte dum eller värdelös.

Det är tvärtom att alla andra är dumma och värdelösa och därför inte duger som vänner till mig.

Jag har asperger. Men jag har vänner. Jag har mitt lilla "gäng" i gymnasiet som jag är med hela tiden och känner mig trygg i. Sedan har jag fått lite vänner från kyrkan som jag går i.
Så jag har bevis att även fast man har asperger så kan man faktiskt få vänner, jag är ett sådant bevis.

Men ja, tyvärr är det så att det brukar vara svårare för oss med asperger att få vänner, men bara för det betyder det inte att en med asperger kommer aldrig att få vänner.
Så du Cloudy, bara för att du kanske inte har den vänskapen som du skulle vilja idag så betyder det inte att det inte kan bli bättre. Så fortsätt kämpa, jag håller tummarna på dig!

Här får du en kram från mig också:
Krya på dig också!

.

Ska man få vänner måste man också vara en vän. Med det säger jag inte att de som inte har vänner alla är dåliga vänner. Men det kan nog bli en ond cirkel, har man inga vänner får man inte träna på vänskap och då kanske man inte fattar vad som krävs av en själv som vän.

Sedan så tror jag inte att det finns en vän per skolklass för "oss". Har märkt att för mig så behövs det kanske 50-70 människor och en av dem är en potentiell vän. Därför har det bara varit ren tur om den personen råkat vara i min klass eller i min närhet av andra skäl.

Alla vill inte ha mig som vän och jag vill inte ha de flesta som vän. Det måste få vara OK.

Det man kanske skall fundera över är vilka vänner som man faktiskt fungerar bra med och som faktiskt är en netto positiv upplevelse. Om att behålla vännerna börjar suga upp en stor del av orken så kanske det är läge att omvärdera.