Söker du förståelse för problematiken?

Om ja, hur gör du det och varför?
Varför vill du ha folks förståelse, vad ger det dig?

Jag vill veta mer om min asperger och om asperger över huvud taget för då lär jag känna mer hur jag fungerar och hur andra utan asperger fungerar.
Hur jag lär mig är via surfa runt på internet, tex den här sidan och jag håller också på att läsa en bok om asperger. Sedan får jag också hjälp av en psykolog.

Zirre skrev:Söker du förståelse för problematiken?

Om ja, hur gör du det och varför?
Varför vill du ha folks förståelse, vad ger det dig?

Jag försöker förstå mig på mig själv, ja. Att kunna mkt fakta om hur olika olika personer med diagnosen är och fungerar/inte fungerar tror jag e till min hjälp. Jag läser fakta på nätet o går hos terapeut.

När jag accepterat konsekvenserna diagnosen för med sig för just mig tror jag d kommer bli lättare att ställa rimliga krav på mig själv. D samma gäller omgivningen o samhället - d måste få fakta om mitt funktionssätt - annars blir kraven lätt orimliga - o jag faller ihop o blir sängliggandes.

Man måste ju försöka anpassa sig till omgivningen så gott det går, även om man har dåliga förutsättningar.

Huggorm skrev:Man måste ju försöka anpassa sig till omgivningen så gott det går, även om man har dåliga förutsättningar.

Absolut jag kan spela NT tills jag blir sängliggande i månader

Alltså måste man vara återhållsam med sådant och prioritera. Samt se till att alla aktiviteter är själsligen lönsamma.

Jag har haft svårt att acceptera min diagnos, därför är det få jag berättat för.
De jag berättat för har inte trott mig. De har för övrigt varit väldigt oförstående till de svårigheter jag har, och det har inte direkt gjort att jag velat berätta för fler i min omgivning. Mitt liv har mest gått ut på att försöka vara som alla andra. Vilket ju inte gått så bra. Jag tycker dock att det skall räcka med att man är som man är och att folk accepterar att vi alla är olika.

Ägna livet åt de som förstå och respekterar dig. Resterande är bara skuggfigurer som skall hållas på avstånd.

Jag har beskrivit problematiken i hop om att den andre ska förstå men inser ofta att den andre inte gör det och då blir jag frustrerad inombords.

Jag söker nog denna förståelse för att få någon slags bekräftelse, tror jag.

En del av förklaringsproblemet är att det är lite som att förklara för en person i en 2-dimensionell värld hur det är att vara i en 3-dimensionell värld (standard-neurofunktionen har alternativ). Det är lite som att förklara hur sex och kärlek känns för någon som är asexuell och aldrig har upplevt något av det (föreställningsbegränsning). Det finns intellektuell kapacitet att uppfatta men inte förstå hur det är.

Personer som fungerar annorlunda än vanligt har ett utanför perspektiv och det kanske aldrig riktigt går att få normalpersoner att begripa. Det finns även andra aspekter som att människor går igenom vissa inlärningsfönster och de flesta normalpersoner har då ingen mental förmåga att ta till sig ett annat funktionssätt.

Så kanske de bästa personer att förklara för är de som exponerats för sådan upplevelse innan de fyllt 16 år. Så att medvetenheten om att de neurologiska normer och reaktioner som finns inte är självskrivna.

Jag misslyckas till och med att få andra NPF-are att begripa en del av hur jag fungerar.
En sak jag tror är sann för de allra flesta människor, oavsett neurologisk tillhörighet, är att ju längre från ditt sätt att fungera någon står desto mindre chans är det att du förstår det. ALLA har en dålig ToM, typ.

tahlia skrev:Jag misslyckas till och med att få andra NPF-are att begripa en del av hur jag fungerar.

Jag också.

Nej, för det är ingen mening.
Folk glömmer bort att jag har AS och/eller tänker inte på det alls.
Så jag bryr mig knappt om att berätta för folk; det händer men jag drar mig alltid för det då det ändå inte är någon poäng.

Om någon berättar att de har asperger eller för den delen något annat så glömmer de bort det när det är viktigt men kommer givetvis ihåg det när det kan användas emot personen.

plåtmonster skrev:Om någon berättar att de har asperger eller för den delen något annat så glömmer de bort det när det är viktigt men kommer givetvis ihåg det när det kan användas emot personen.

Naturligtvis, man har blottat en svaghet, fördelen är att man ser då, vilka som är ens fiender, sen kan man slå till då dom tror att man är svag och förvirrad, mohahah...

.

antonius skrev:Naturligtvis, man har blottat en svaghet, fördelen är att man ser då, vilka som är ens fiender, sen kan man slå till då dom tror att man är svag och förvirrad, mohahah...

Du ger mig sådana elaka tankar nu. Lite som en fälla för cykloper med ett enögt bete och sedan *smack*