Mellanstor stad helst på cirka 15.000 invånare men måste jag välja den ena extremen så blir det storstad. Bekvämligheter före natur. Folk och stress kan man stänga ute genom att va hemma men trevligare klimat i en mindre stad samtidigt som det finns hyffsat med bekvämligheter ändå. Natur funkar i nån timme i taget innan den blir tråkig i längden. När det sedan blir vinter vill man verkligen inte bo på vischan. Usch.

DIProgan skrev: När det sedan blir vinter vill man verkligen inte bo på vischan. Usch.

Vintern är fin på landet. Då kan man sitta i sin stuga och stoppa vedträn i kaminen och ha det bra. De vintrar jag spenderat i lägenhet i stan har jag frusit konstant.

Jag bor på landet och trivs med det. Känner mig extremt beroende av en "ifredplats" både inne och ute. Orkar inte med att ha folk jag inte valt själv för nära inpå.

Men jag är oerhört tacksam att det finns folk som vill bo i städer så det blir några! Jag åker gärna dit och tar del av det kulturutbud som finns där - teater, konst, musik... Det kan aldrig finnas på samma sätt på landet. Men jag orkar inte längre bo där själv. Jag har gjort mina år i storstaden och är lika tacksam varje gång jag får åka hem igen...

Alla semestrar går till storstäder! Men nu njuter jag mitt otium här i min trädgård

(Bil och körkort är obligatoriskt om man ska bo så här. Kollektivtrafik existerar inte.)

Jag gillar båda.

Jag bor vid en storstad men ändå inte mitt i smeten. Funkar för mig

Klarar max 4 nätter i rad i stan - och det är allvar, kan bli farligt överbelastad om jag utmanar det. Tillfälligt kan jag trivas utmärkt i större städer, inte mycket till övers för små hålor.

Landet, men gärna i närheten av en stad.

Jag trivs i storstäder så länge det inte är folk i vägen. Jag kan även tänka mig att bo på landet men då ska det verkligen vara i skogen i ett gammalt hus och utan några grannar.

I Sverige har vi inga storstäder. Själv tycker jag Stockholm är för litet, men London för stort (jag har bott på båda ställerna). Paris är precis lagom, där skulle jag vilja bo en dag. Just nu bor jag dock i en Stockholms förort och trivs bra här.

Uppvuxen i en Stockholmsförort. Stan har förändrats, och inte till det bättre. Jag kanske var naiv eller nåt när jag var yngre, men nu är alla jävlar in-your-face. Pallar det inte. Är i själ egentligen en stadsbo, men kan inte bo där längre.

Här ute på vischan är folk trångsynta och bakåtsträvande. Det snackas skit om en. De få som gjort nånting alls kreativt tycks tro att de rockstars.

Men jag behöver lugn å ro, så det får bli så.

Helt klart landet! Har alltid bott på landet så jag vet inte bättre ändå så!

Där man inte hör motorvägsljud, oftast landet

Är det inte till stor del en åldersgrej, när man var ung kunde en hektisk storstadspuls hela tiden locka, men sen växer man upp och inser att man platsar ändå så dåligt, men jag kan vara avundsjuk på anonymiteten som det ändå är i de lite större städerna...

Krillo skrev:...
Jag kanske var naiv eller nåt när jag var yngre, men nu är alla jävlar in-your-face.
...

Vad menar du med "in-your-face"?

antonius skrev:Är det inte till stor del en åldersgrej, när man var ung kunde en hektisk storstadspuls hela tiden locka, men sen växer man upp och inser att man platsar ändå så dåligt, men jag kan vara avundsjuk på anonymiteten som det ändå är i de lite större städerna...

För mig har det inte varit en åldersgrej, eller så har jag alltid varit gammal/äldre fast i en ung kropp. Behöver ha mycket lugn och ro och nära till naturen.

För att må bra skulle jag behöva bo på landet. Med en hund att gå ut med. Nu bor jag i ett samhälle i stan och mår inte bra av att gå ut bland allt folk och trafiken. Landet och hund står högst upp på önskelistan, men ser inte hur det skulle kunna bli möjligt för mig. Man kan ju alltid drömma och längta

Wine skrev:Vad menar du med "in-your-face"?

folk e så jävla

vem vare som kasta

Mellanstor stad för min del.

Trivs bäst i stan. Saknar jag djur & natur så har man Skansen & Naturhistoriska museet. Men om jag skall vara allvarlig så tycker jag landsbygden är utmärkt för rekreation men kan aldrig tänka mig bo där. Har nog anlag för lappsjuka.

Om man har en jäkla massa pengar kan nog storstan vara kul men för en vanlig fattig så är landsbygden bättre

Huggorm skrev:Om man har en jäkla massa pengar kan nog storstan vara kul men för en vanlig fattig så är landsbygden bättre

Betydligt dyrare mat på småbutikerna än i stormarknader i staden.

Moggy skrev:

Huggorm skrev:Om man har en jäkla massa pengar kan nog storstan vara kul men för en vanlig fattig så är landsbygden bättre

Betydligt dyrare mat på småbutikerna än i stormarknader i staden.

Men mat är inte allt. Skall man bo bra i storstaden blir det svindyrt, annars får man någon sunkig lägenhet i ett miljonprogramsområde där man inte törs gå ut efter mörkrets inbrott. Och vad skall man sysselsätta sig med i storstaden? Alla aktiviteter kostar ju pengar, ingenting är gratis. Sedan känns det som om storstadskulturen kräver dyrare kläder, du kan inte komma i gamla slitna jeans där som du kan utanför sibylla i Ruskträsk.

Huggorm skrev:

Moggy skrev:

Huggorm skrev:Om man har en jäkla massa pengar kan nog storstan vara kul men för en vanlig fattig så är landsbygden bättre

Betydligt dyrare mat på småbutikerna än i stormarknader i staden.

Men mat är inte allt. Skall man bo bra i storstaden blir det svindyrt, annars får man någon sunkig lägenhet i ett miljonprogramsområde där man inte törs gå ut efter mörkrets inbrott. Och vad skall man sysselsätta sig med i storstaden? Alla aktiviteter kostar ju pengar, ingenting är gratis. Sedan känns det som om storstadskulturen kräver dyrare kläder, du kan inte komma i gamla slitna jeans där som du kan utanför sibylla i Ruskträsk.

Ja. Det där är ungefär varför jag fördrar en mindre stad. Jag slipper nackdelarna med storstaden men får fördelarna med skapligt utbud som saknas på landet.

Storstan

Staden.
Om den är stor eller liten spelar mindre roll.

Men jag vill ha bra kollektivtrafikförbindelser, och nära till butiker, caféer m.m.

Landet. Just nu bor jag i en mindre ort men jag drömmer om den dagen då jag har en liten stuga med skogen inpå knuten och någon kilometer till närmaste granne.