kiddie skrev:Det är säkert jättebra att ha körkort om man har råd med bil. Det kommer jag endast ha om jag vinner en massa pengar. Men det har funkat iallafall, även att ta sig avsides.

Det är lika mkt en jobb-grej. En massa typer av jobb kräver körkort.

Har körkort, men p.g.a. det vore farligt för övriga trafikanter, så kör jag inte längre de fordon jag har tillstånd att framföra.

När jag röstade, röstade jag på Håller på att ta körkort. Det var ett tag sedan. Nu skulle rösten falla på antingen Har valt att inte ta körkort eller Vill ha körkort, men hindras på grund av min Asperger. Jag blir extremt stressad av trafik. Såklart vore det skönt att ha körkort ibland, men det är inte värt stressen.

Intressant tråd. Tog körkort i fyrtioårsåldern, tog många lektioner och trafiklärarna var förtvivlade. Jag tror jag hanterar fordonet rätt bra men trafik gör mig fortfarande nervös. Storstadstrafik är en mardröm.

Dom här neuropsykiatriska bitarna - vad dom nu är i mitt fall - spelar en väldigt stor roll. Jag var väldigt medveten om det i början av utbildningen att jag saknade nån typ av förmåga att se och förstå trafiken, men den har jag utvecklat en del. När jag var i normal ålder för att ta körkort gick det inte alls. Efter några misslyckade förarprov gav jag upp, det kändes verkligen som en sån grej som skulle vara helt ouppnåelig för mig.

Nu skulle jag knappt klara en dag utan bil. Framför allt skulle det bli såna begränsningar när jag ska göra saker med barnen.

Frimodig skrev:Det är lika mkt en jobb-grej. En massa typer av jobb kräver körkort.

Ja, visst är det. Glömmer nästan bort det för så många som jag känner cyklar eller går till sitt jobb (fast de har bil). Ett jobb jag hade hade jag 2 minuters gångväg till jobbet.

kiddie skrev:

Frimodig skrev:Det är lika mkt en jobb-grej. En massa typer av jobb kräver körkort.

Ja, visst är det. Glömmer nästan bort det för så många som jag känner cyklar eller går till sitt jobb (fast de har bil). Ett jobb jag hade hade jag 2 minuters gångväg till jobbet.

Vissa skulle ta bilen i alla fall, om bara parkeringsplatsen låg max tre minuters gångväg från jobbet

Huggorm skrev:

kiddie skrev:

Frimodig skrev:Det är lika mkt en jobb-grej. En massa typer av jobb kräver körkort.

Ja, visst är det. Glömmer nästan bort det för så många som jag känner cyklar eller går till sitt jobb (fast de har bil). Ett jobb jag hade hade jag 2 minuters gångväg till jobbet.

Vissa skulle ta bilen i alla fall, om bara parkeringsplatsen låg max tre minuters gångväg från jobbet

Du har rätt i att det alltid finns en risk att man kör för mkt bil, även när man kunde gå eller cykla. Jag ställs inför ett val varje arbetsdag. Jag måste ta bilen för att hämta företagsposten. Sen kan jag välja att köra till jobbet eller att köra hem, parkera bilen, och gå till jobbet. Det tar ungefär 15 minuter. Av hälsoskäl så försöker jag prioritera gående.

Velade lite mellan "Vill ha körkort, men hindras på grund av min Asperger", "Har valt att inte ta körkort" och "Har endast övningskört" men valde tillslut "Har valt att inte ta körkort" för jag har egentligen inget intresse för att köra bil utan det är snarare att det känns som man ska ha det.

Jag ser alltid lite snett på folk som inte har körkort i vuxen ålder. Det är lite udda i ett i-land som Sverige och gör att man är ganska begränsad. Man ska kunna köra bil helt enkelt.

cocos skrev:Jag ser alltid lite snett på folk som inte har körkort i vuxen ålder. Det är lite udda i ett i-land som Sverige och gör att man är ganska begränsad. Man ska kunna köra bil helt enkelt.

I-landet Sverige har buss..
Personligen har jag aldrig känt mig begränsad för att jag inte har körkort.

Puzzle skrev:I-landet Sverige har buss..
Personligen har jag aldrig känt mig begränsad för att jag inte har körkort.

Man är begränsad i arbetssökande. Det är även ganska skönt för vänner att kunna byta av en förare om man åker långt. Att kunna låna någons bil och göra ett eget ärende eller hjälpa någon är också en begränsning. Men det beror ju på hur man lever sitt liv i övrigt. Går man hemma hela dagarna och tar bussen till Ica en dag i veckan så är det ju ingen anledning att ha körkort. Tycker bara att det hör till uppväxten att ha en drivkraft att skaffa körkort.

Nu utgår jag ifrån att man har körkort och ingen bil eftersom tråden handlar om körkort.
Egen bil är en befrielse men dyrt.

cocos skrev:Man är begränsad i arbetssökande. Det är även ganska skönt för vänner att kunna byta av en förare om man åker långt. Att kunna låna någons bil och göra ett eget ärende eller hjälpa någon är också en begränsning. Men det beror ju på hur man lever sitt liv i övrigt. Går man hemma hela dagarna och tar bussen till Ica en dag i veckan så är det ju ingen anledning att ha körkort. Tycker bara att det hör till uppväxten att ha en drivkraft att skaffa körkort.

Beror ju också på vart man bor, själv så bor jag mitt i staden så kan utan problem gå till jobbet, har aldrig haft något ärende eller behövt körkort för att hjälpa någon och ska man åka långt så föredrar jag tåg (så långt det går). Det enda problemet som jag faktiskt stött på är just den där attityden "men alla måste ju ha körkort".

Puzzle skrev:

cocos skrev:Man är begränsad i arbetssökande. Det är även ganska skönt för vänner att kunna byta av en förare om man åker långt. Att kunna låna någons bil och göra ett eget ärende eller hjälpa någon är också en begränsning. Men det beror ju på hur man lever sitt liv i övrigt. Går man hemma hela dagarna och tar bussen till Ica en dag i veckan så är det ju ingen anledning att ha körkort. Tycker bara att det hör till uppväxten att ha en drivkraft att skaffa körkort.

Beror ju också på vart man bor, själv så bor jag mitt i staden så kan utan problem gå till jobbet, har aldrig haft något ärende eller behövt körkort för att hjälpa någon och ska man åka långt så föredrar jag tåg (så långt det går). Det enda problemet som jag faktiskt stött på är just den där attityden "men alla måste ju ha körkort".

Nu menar jag att du kan bli bortsållad i arbetssökandet om du inte har b-körkort. Du har med andra ord åkt "snålskjuts" mycket i dina dagar och förlitat dig på hjälp från andra med körkort och bil. Du är begränsad.

cocos skrev:Nu menar jag att du kan bli bortsållad i arbetssökandet om du inte har b-körkort. Du har med andra ord åkt "snålskjuts" mycket i dina dagar och förlitat dig på hjälp från andra med körkort och bil. Du är begränsad.

Nope, du skulle nog bli förvånad över hur mycket som går att lösa utan bil...

Men nu börjar det bli lite OT så kan ju låta tråden gå tillbaka till ämnet.

Jag har körkort BE CE och har periodvis kört långtradare. Kör bil praktiskt taget dagligen. De två äldsta barnen har jag lärt köra bil och den tredje står på tur. Två till väntar. Bor man i glesbygd är det självklart att ha körkort; någon kollektivtrafik värd namnet finns inte.

Röstade på "Har körkort"

Jag har B-körkort, tog det för 7 år sen (2008) och det var en rätt lång väg dit men till slut klarade man det Bilkörning är min hobby, tycker det är kul som fan Plus att man är en bilnörd Funderar på att ta lastbilskörkort men det är priset som sätter stopp, kostar uppemot 40.000:- :/

Körkort är en frihetsgrej. Väsentligen. Exfrun tog när hon var 19, jag tog när jag var 38, dottern tog när hon var 21 och sonen när han var 40.

Jag har körkort, men kör väldigt sällan. Från början var jag mest bara livrädd för trafiken och superstressad över att köra bil. Så det gick sådär, tog ändå mitt körkort tillslut på något sätt men körde knappt efter det då jag fortfarande va livrädd för att köra bil.
Nu är jag dock inte lika rädd längre, så det känns skönt. Kör inte så ofta dock då jag inte har någon bil och jag kommer sällan för mig att köra mina föräldrars bil. ^^

Jag har inget körkort, har aldrig ens provkört.
Det är för dyrt för att inte tala om vad det kostar att äga en bil.

Jag åker kollektivtrafik och blir körd av mina föräldrar

snuggelhund skrev:Jag har inget körkort, har aldrig ens provkört.
Det är för dyrt för att inte tala om vad det kostar att äga en bil.

Jag åker kollektivtrafik och blir körd av mina föräldrar

Mitt körkort kostade mig mellan 7000-8000 kronor vilket är inte så mycket.

Mina föräldrar tjatar fortfarande om körkort trots att jag bevisligen inte är i skick att köra bil 99% av tiden. Som många säger är det ju en frihetssak så de vill väl helst se mig ha den möjligheten misstänker jag. Själv är jag fortfarande inte speciellt pigg på tanken att riskera andras liv.

Som vissa säger, det är en frihetsgrej. Man slipper kollektivtrafiken om man har problem med t.ex trängsel, lukt och andra saker som man ofrivilligt utsätts för. Man kan åka var man när man vill, utan att behöva passa en viss tid enligt tidtabeller inom kollektivtrafiken. Visst, nackdelen är att det är inte så billigt att äga en bil men hellre det.

Så fort man har köpt en bil kommer jag att sluta åka kollektivt.

tahlia skrev:Mina föräldrar tjatar fortfarande om körkort trots att jag bevisligen inte är i skick att köra bil 99% av tiden. Som många säger är det ju en frihetssak så de vill väl helst se mig ha den möjligheten misstänker jag. Själv är jag fortfarande inte speciellt pigg på tanken att riskera andras liv.

Skaffa en moped istället, eller en snöskoter

Julianus skrev:Mitt körkort kostade mig mellan 7000-8000 kronor vilket är inte så mycket.

Det var riktigt billigt, det är inte många som kommer så billigt undan. Mitt kostade betydligt mer.