Jag har jäätte svårt att prata med andra om vad jag känner. Jag vågar inte ens berätta det för den jag älskar. Jag har asperger syndrom och är 19 år gammal och bor i Göteborg. Jag har varit tillsammans med min f.d sambo i 1,5 år. I juni flyttade vi ihop och nu separerar vi, de är jätte jobbigt. Någonstans mitt i allt gap, hat och tårar älskar jag allting som har med han att göra men jag kan bara inte få detta ur mig eftersom att hans mamma lagt sig i vårt förhållande....han är 25 år gammal. Jag har lite olika personlighets störningar också. När hans mamma säger till mig vad som är rätt eller fel osv så känner jag mig kränkt och hotad och då bildas det ett hat för denna personen inom mig. Jag vill bara rakt av be personen ifråga att dra åt helvete för jag kan bara inte ta att någon annan säger åt mig vad jag ska göra. Hon säger att jag ska vara ute ur lägenheten den 1 September och min mor har alltid tagit emot mig med öppna armar hos henne men ingen frågar hur jag mår. Om jag orkar med en sådan stor förändring från att gå från att ha levt själv till att bo tillsammans med min familj igen. Jag älskar P men allting har blivit så mycket svårare nu när hans mamma lagt näsan i blöt. Jag och P (min f.d sambo) har alltid haft väldigt speciella problem med varanndra men ingen kan någonsin komma in och försöka lösa saker och ting i vårt förhållande för de är på vårt sätt och ingen människa utan ASP förstår detta. Jag har tagit åt mig jätte mycket av att hans mamma lagt sig i eftersom att hon inte är på samma plan som jag, vi tänker inte samma och hon kommer aldrig att kunna förstå sig på mig. En annan sak är också att jag inte fixar att ha för tät kontakt med folk, visst det låtar dumt men det får ske efter mina villkor. Jag och P har haft det jätte jobbigt men samtidigt fyfarao vad kul och bra vi haft det men nu har den normala människan förstört vår värld och jag har tappat kopplingen som fanns mellan min och hans hjärna. Ni kanske tycker att allt jag skriver låter helt korkat men jag är väldigt speciell och ni med. Det började med att P la in sig själv på psyket och vi agerade olika, jag blev upprörd över att han inte förstod sig på mig och han detsamma. Under tiden han var på psyket så uppstod alla symtomer en människa med ASP har. Men då skulle hans mamma lägga sin näsa i blöt och förstöra allting. ASP människor har sina problem och sina egna lösningar. Ingen vanlig människa kan någonsin lösa en ASP problem. Nu har jag tappat kontakten med P hjärna och förstår ingenting. Det har varit jobbigt att separera och om 14 dagar ska jag ha packat alla mina saker och vara ute härifrån. P säger att jag snackar skit om hans mamma och familj. Men det mesta jag hört från P har varit att hans mormor är gammal och sammlar på sig massa saker och hur han imiterar henne och skrattar åt henne, och när han imiterar henne så skrattar jag ju också för det är som vilket skämt som helst. Han beteer sig på ett visst sätt när han är hemma hos sin mormor också. Pantar hennes saker och uttnyttjar henne ekonomiskt. Hans mamma är enligt han själv en hora eftersom att hon under delar av hans barndom bytt männ lika ofta som lakan. Och allt hon äger har hon tattat av någon annan. Han berätta även för mig att hans mamma aldrig kan hålla kvar en man eftesom att alla tröttnar på henne och att hon alltid tror att hon kan allting när hon egentligen inte kan det. Hon pratar med mig som om jag inte kan eller vet någonting och när jag skrivit ihop ett dokument som var till philip så ifrågasätter hon mig om det verkligen är jag som skrivit det. Jag känner mig då kränkt för skriva är bland annat en av sakerna jag bara kan sådär...och är rätt bra på det. Han har pratat väldigt mycket skit om hans familj till mig och anklagar nu mig för att ha gjort det. Det enda jag vill är att hans familj ska låta mig vara istället för att ringa och säga åt mig vad jag ska göra. P slog mig och jag anmälde honom men då ville hans familj att jag skulle ta tillbaka anmälan och var på mig då. Jag är inte normal och jag tycker inte man behöver höras mer än 1 gg/vecka. Men då var hans mamma här varje gång hon hade vart och besökt P men jag orka inte det egentligen. Ingen tänkte på hur jag ville ha det. Bara på hur de vill ha det. Nu hänvisar min f.d pojkvän till hans mamma om jag vill honom någonting vilket jag tycker är fel eftersom att det bara gör mig upprörd. Varför ska jag blotta mig själv för en främmande människa jag känner genom honom? Hon vet inte vad som är rätt och fel mellan mig och P eftersom att hon känner inte till våran relation alls. Just därför vill jag inte prata med henne eller komma i kontakt med henne. Alla hanterar vi problem på olika sätt så för mig finns det inte ens i min värld att någon utomstående kommer in och säger till hur man ska ha det..låt mig bara vara eller om P vill något får han kontakta mig för jag kommer Aldrig mer att svara eller träffa henne igen någonsin. Hon har gjort mig illa på det sätt att hon trampat på mina tår och fått mig att känna mig förföljd och att ingripa så i mitt liv slutar i en reaktion utifrån min personlighet som är långvarig. OK om hon gjort så mot en annan person som inte hade alla de diagnoser som jag har men det har hon inte alls tänkt på utan bara agerat som hon velat och detta har gjort mig upprörd. Jag tycker att det är synd att det blivit som det blivit och att det är synd att jag bara ser skylten Omöljligt just nu. Ingen kanske förstår men hon har skadat mig och han med. Jag mår inte bra just nu och kommer inte göra det på ett tag för dom vet att jag inte berättat något till min mamma och familj om det som hänt och då går dom ihop och försöker motarbeta mig men just därför känner jag extra starkt att ta tag i polisanmälan och anmäla honom eftersom att jag har varit snäll som tog tillbaks den och då ska dom ändå fortsätta och vara på mig men tur som det är har jag fortfarande kontakt med polismannen som var hemma hos oss. Jag har vart arg och gapat och skrikit och bett han dra av all ilska som de framkallat!!!!!! Undra hur han mått om min familj var på honom konstant...han hade mått pyton. Försök och föreställa dig för jag har verkligen fått nog nu!

Synd att du mår dåligt av separationen. Det är svårt att läsa din text eftersom du har inte har indelat den i olika stycken. Därför så har jag kanske inte fattat allt.

Din fd pv:s mamma har visserligen lagt sig i era liv, men hon kunde inte ha gjort det om inte din pv tillåtit det. Så jag tycker du riktar ilskan åt fel håll, som om allt skulle ha varit så bra om inte hon funnits.

Din pv borde ha satsat mer på ert förhållande, om han verkligen var kär i dig.

Av ditt inlägg tycker jag inte han verkar vara något vidare. Han skvallar på sin mamma och sen skyller han på dig. Han stjäl från sin gamla mormor och härmar henne. Han tycks inte veta vad lojalitet är och därför är han inte lojal mot dig heller.

Slutligen så har han slagit dig, anser du att det är hans mammas fel också? Jag tycker du borde stå fast vid din polisanmälen. Iom att du tar tillbaka den så lär du honom att det är ok att slå sin flickvän. Du visar att du inte sätter så stort värde på dig själv heller, iom att du inte anmäler honom.

hmmmmmmmmmmmmmm----------

Ja, P har gjort fel som låtit hans mamma blanda sig i detta, det håller jag helt med om. Men hon borde också veta vad jag är för person och förstår lite själv också. För det är jag och P som har svårigheter och inte hon just drf borde hon kunna räkna ut hur man är mot oss.

Polisanmällan berättar jag inget om här utan vad jag gör med den är privat.

TL;DR

Brillmongot skrev:TL;DR

Kan du översätta?

alfapetsmamma skrev:

Brillmongot skrev:TL;DR

Kan du översätta?

TL;DR = Too Long, Didn't Read.

Bror Duktig skrev:

alfapetsmamma skrev:

Brillmongot skrev:TL;DR

Kan du översätta?

TL;DR = Too Long, Didn't Read.

Oh wow, nu lärde jag mig nåt! Tack!

Too Lazy, Didn't Read.

earlydayminer skrev:Too Lazy, Didn't Read.

LOL

Jo, för det är ju värt min tid att läsa ett satlångt inlägg utan styckeindelning och med tafflig stavning som dessutom inkluderar en massa irrelevant text.

Nej fan, jag drar ut och fotograferar istället.

Jag klarar inte heller uppfatta så mycket text i ett enda stycke utan mellanrum. Posta igen, men blankrad mellan styckena, så sk jag göra ett nytt försök.