Jag ska på utredning om Asperger, det står "Det är av största vikt att du vid besöker har med dig någon nära anhörig som kan ge upplysningar om hur du fungerade som barn".

Problemet är att jag är i medelåldern och har ingen kontakt med människor från min barndom.
Det beror på min Asperger att jag inte klarar av att ha relationer till andra människor, så detta är ett moment 22.

Tror ni att jag ändå kan få en diagnos utan folk som kan vittna om hur jag var som barn?

Jag fick diagnos utan att ha med någon anhörig. Jag fick själv berätta om min barndom och mitt vuxenliv.

Det måste finnas fler sådana fall. Föräldrarna är döda el för gamla och det finns ingen annan som känner till ens barndom.

Så jag tycker du ska gå iaf och förklara detta. Alternativt kan du ringa och säga det. Men i senare fall så får du väl tala med någon läkarsekreterare el sjuksköterska, som inte vet så mycket om AS. Det är bättre att säga det direkt till psykologen el läkaren.

Mina föräldrar var ej inblandade i min aspergerutredning. Ingen annan anhörig heller.

@Alienerad, Ta kontakt igen?

Det behöver ju inte vara en anhörig, det kan vara en lärare eller annan person också. Någon som kände dig som barn.

Har du ingen anhörig så har du ingen anhörig. Det är ju inte som att dom skulle kunna neka dig en diagnos baserat på det. Det vore absurt. Bara att förklara läget för läkaren så löser det sig.

Mina föräldrar var avlidna när jag gick igenom utredningen.

Det fanns ingen att intervjua som kände mig som barn. Min syster är mycket yngre än jag och kunde inte uttala sig om min barndom.

Jag minns inte ens namnen på lärare eller klasskamrater från min barndom, har ingen som helst kontakt med folk från barndom/ungdom.

Det funkade ändå. De lyssnade på mig och mina upplevelser av barndom och uppväxt.

De menar nog mer att det kan vara bra att ta med en anhörig men inte att det är ett måste.

Tack för svar, jag ska ringa dem innan mötet som ännu inte är bestämt då jag befinner mig på väntelistan.
En parentes är att psykologen som remitterade mig hela tiden ville att jag skulle berätta att jag var speciellt duktigt på matematik i skolan då det ingick i hennes stereotypiska bild av asperger. När jag inte levde upp till hennes fantasivärld så blev hon förvirrad och vred sig i stolen

Det stämmer inte att anhöriga inte behöver medverka vid en neuropsykiatrisk utredning, i en utredning av neuropsykiatriska diagnoser så ingår det att man ska intervjua anhöriga för att se att problematiken har funnits sedan barndomen, här är exempelvis Socialstyrelsens riktlinjer för utredning och diagnostik av adhd hos vuxna:

Utredning och diagnostik av adhd hos vuxna

Utredningen kan få olika utformning och omfattning beroende på hur
komplex problembilden är. Följande moment bör dock alltid ingå:

• sjukdomshistoria genom intervju med personen som utreds
• intervju med föräldrar och andra anhöriga
• kartläggning av hur personen fungerar i vardagsaktiviteter (vid behov)
• psykologisk utredning
• medicinsk undersökning
• samlad bedömning
• skrift ligt utlåtande
• återföring av utredningen till personen själv, anhöriga och vid behov andra verksamheter som ansvarar för stöd.

Detta tas också upp i ett avsnitt av Fråga doktorn som gick i SVT för ett tag sedan, avsnittet handlar om neuropsykiatriska diagnoser som ADHD/ADD och Aspergers syndrom, bl.a. medverkar Ylva Ginsberg.

Wine skrev:bör

Det ordet betyder inte samma sak som måste.

De tjatade jättemycket på mig om att mina åldriga föräldrar skulle resa jättelångt för att deltaga. Det gick jag inte med på. Men jag fick ganska mycket skäll för att jag var så "motvillig". Men de gick med på att utreda utan dem.

kiddie skrev:De tjatade jättemycket på mig om att mina åldriga föräldrar skulle resa jättelångt för att deltaga. Det gick jag inte med på. Men jag fick ganska mycket skäll för att jag var så "motvillig". Men de gick med på att utreda utan dem.

Tja... Hade du gått med p det hade de kunnat hävda att du inte har as... Vi ska ju inte vara så medgörliga.

kiddie skrev:De tjatade jättemycket på mig om att mina åldriga föräldrar skulle resa jättelångt för att deltaga. Det gick jag inte med på. Men jag fick ganska mycket skäll för att jag var så "motvillig". Men de gick med på att utreda utan dem.

Men det går ju att låta anhöriga medverka genom telefonintervjuer?

Fenren skrev:

kiddie skrev:De tjatade jättemycket på mig om att mina åldriga föräldrar skulle resa jättelångt för att deltaga. Det gick jag inte med på. Men jag fick ganska mycket skäll för att jag var så "motvillig". Men de gick med på att utreda utan dem.

Tja... Hade du gått med p det hade de kunnat hävda att du inte har as... Vi ska ju inte vara så medgörliga.

Fast å andra sidan ska ju individer med AS ju vara noga med att följa de lagar och regler som finns i samhället som jag har förstått det.

Fick min diagnos som vuxen ,hade ingen som kunde berätta om min barndom mer än jag själv .

Hur går man tillväga för att få en AS utredning ?

Be din husläkare om en remiss till utredning, jag fick min remisstill utredningen av min Företagsläkare som misstänkte någon NPF- diagnos

Spånar lite...efter möjliga "bevis" från din barndom.

-Har dina föräldrar nedskrivna saker om dig från din barndom, utvecklingssamtal från skolan m.m, fotografier som du tycker beskriver din personlighet?
-Tillgång till material från skoltiden, betyg med kommentarer m.m. ?
- Dina egna gamla dagböcker?
- Journalanteckningar från barndomen, tänk på att en del fysiska symtom kan berätta mycket?

Skriv ner allt du kan komma på så att du inte får blackout under samtalet.

Lycka till!

Wine skrev:Det stämmer inte att anhöriga inte behöver medverka vid en neuropsykiatrisk utredning, i en utredning av neuropsykiatriska diagnoser så ingår det att man ska intervjua anhöriga för att se att problematiken har funnits sedan barndomen, här är exempelvis Socialstyrelsens riktlinjer för utredning och diagnostik av adhd hos vuxna:

Utredning och diagnostik av adhd hos vuxna

Utredningen kan få olika utformning och omfattning beroende på hur
komplex problembilden är. Följande moment bör dock alltid ingå:

• sjukdomshistoria genom intervju med personen som utreds
• intervju med föräldrar och andra anhöriga
• kartläggning av hur personen fungerar i vardagsaktiviteter (vid behov)
• psykologisk utredning
• medicinsk undersökning
• samlad bedömning
• skrift ligt utlåtande
• återföring av utredningen till personen själv, anhöriga och vid behov andra verksamheter som ansvarar för stöd.

Detta tas också upp i ett avsnitt av Fråga doktorn som gick i SVT för ett tag sedan, avsnittet handlar om neuropsykiatriska diagnoser som ADHD/ADD och Aspergers syndrom, bl.a. medverkar Ylva Ginsberg.

Fast har man ingen anhörig så har man inte, jag var 25 år då jag fick min diagnos, eftersom jag inte har några föräldrar eller äldre släktingar så hoppade psykologen bara över intervjuerna. Jag fick min diagnos i alla fall.