Har läst igenom alla trådar på forumet om IQ tester och Mensa, själv anser jag att vishet/klokskap är en viktigare egenskap än den allmänna intelligens som mäts via IQ tester. Vishet/klokskap betyder förstånd, förnuft, tankeförmåga, själsförmögenheter, fattningsgåvor, psyke. Inte att ha massor av högskolepoäng, akademiska examina eller presterat högt på IQ tester. De som presterar höga poäng på IQ tester är oerhört stolta över sin intelligenskvot som de låtit mäta, men deras IQ kanske säger mer om mätmetoden än deras förmåga att dra rätt slutsatser om verkligheten, verkligheten och vardagslivet kräver mer subtila och svårmätta former av intelligens. Det ser man ju bara på detta forum med många som har höga IQ men ändå misslyckats totalt i sina liv.

Det är svårt att definera begreppet vishet, kanske också på att vishet inte anses vara en värdefull egenskap i vår tid.För mig är vishet när vänster och höger hjärnhalva kommer tillsammans i en förening av logik, poesi och upplevelse och där självmedvetandet inte längre befinner sig i ett motsatsförhållande till medvetandet om andra individer och företeelser. För mig innefattar begreppet också en strävan efter sanning, något som numera inte står högt i kurs, andra kanske har andra tolkningar.

Moderator: Delade in texten i stycken för större läsbarhet.

Smultron skrev:Har läst igenom alla trådar på forumet om IQ tester och Mensa, själv anser jag att vishet/klokskap är en viktigare egenskap än den allmänna intelligens som mäts via IQ tester. Vishet/klokskap betyder förstånd, förnuft, tankeförmåga, själsförmögenheter, fattningsgåvor, psyke. Inte att ha massor av högskolepoäng, akademiska examina eller presterat högt på IQ tester. De som presterar höga poäng på IQ tester är oerhört stolta över sin intelligenskvot som de låtit mäta, men deras IQ kanske säger mer om mätmetoden än deras förmåga att dra rätt slutsatser om verkligheten, verkligheten och vardagslivet kräver mer subtila och svårmätta former av intelligens. Det ser man ju bara på detta forum med många som har höga IQ men ändå misslyckats totalt i sina liv.

Det är svårt att definera begreppet vishet, kanske också på att vishet inte anses vara en värdefull egenskap i vår tid.För mig är vishet när vänster och höger hjärnhalva kommer tillsammans i en förening av logik, poesi och upplevelse och där självmedvetandet inte längre befinner sig i ett motsatsförhållande till medvetandet om andra individer och företeelser. För mig innefattar begreppet också en strävan efter sanning, något som numera inte står högt i kurs, andra kanske har andra tolkningar.

Håller i stort sätt med!

Intelligens utan ett öppet sinne och flexibelt tänkande är inte mycket värt för min del. Trångsynta och enkelspåriga personer är extremt ointressanta att umgås med som jag ser det oavsett hur intelligenta de är. Dock kan en hög "intelligens" i kombination med visdom vara mycket intressantare än enbart visdom då man oftast kan diskutera mycket mer komplexa frågeställningar och hålla en mer avancerad nivå i samtalet vilket ökar möjligheterna att utvecklas själv.

Du har helt rätt Smultron. Du verkar själv vara klok och vis, något som märks på det mesta du skriver här, förnuftig inställning till det mesta. Nu brukar jag få ganska högt på IQ-tester och det är förståss kul men det är inget jag är stolt för eller gör nån stor grej utav. Inte så att jag ligger jättehögt eller är nån talang men jag vet iaf att jag ligger ett bra bit ovan gemonsnittet. Tyvärr har jag inte förmått göra nåt av det. IQ-poäng är inte det mest betydelsefulla i hur man är som människa, vishet väger tyngre och det är nånting vackert hos de människor som besitter visdom och deras inställning till tillvaron.

Det finns studier som visar att människor som är med i sekter mår bättre än andra.

Smultron skrev:Har läst igenom alla trådar på forumet om IQ tester och Mensa, själv anser jag att vishet/klokskap är en viktigare egenskap än den allmänna intelligens som mäts via IQ tester.

Instämmer helt i det.

Smultron skrev:De som presterar höga poäng på IQ tester är oerhört stolta över sin intelligenskvot som de låtit mäta, men deras IQ kanske säger mer om mätmetoden än deras förmåga att dra rätt slutsatser om verkligheten, verkligheten och vardagslivet kräver mer subtila och svårmätta former av intelligens. Det ser man ju bara på detta forum med många som har höga IQ men ändå misslyckats totalt i sina liv.

Fast att kunna klara sig i vardagslivet har inte ett skvatt med vishet att göra. Det är snarare en intelligensform, att lätt kunna snappa upp vad som gäller i samhället, se de möjligheter som finns och utnyttja dem på bästa sätt. Även att vara duktig med det praktiska är IQ; det krävs intelligens för att komma på bra lösningar på praktiska problem. Fast ingen har fått för sig att mäta det än såvitt jag vet.
Social förmåga, att nätverka och liknande är ytterligare en form av intelligens.

Att vi lyckas dåligt i livet beror inte bara på oss för övrigt, utan minst lika mycket på dem som finns runt omkring oss.

Att dra rätt slutsatser om verkligheten, där spelar nog iofs vishet in till stor del. Det kräver förmåga att se saker inte enbart utifrån sig själv.

Moggy skrev:Du har helt rätt Smultron. Du verkar själv vara klok och vis, något som märks på det mesta du skriver här, förnuftig inställning till det mesta. Nu brukar jag få ganska högt på IQ-tester och det är förståss kul men det är inget jag är stolt för eller gör nån stor grej utav. Inte så att jag ligger jättehögt eller är nån talang men jag vet iaf att jag ligger ett bra bit ovan gemonsnittet. Tyvärr har jag inte förmått göra nåt av det. IQ-poäng är inte det mest betydelsefulla i hur man är som människa, vishet väger tyngre och det är nånting vackert hos de människor som besitter visdom och deras inställning till tillvaron.

Tackar, kul att du tycker det För mig finns en klar distinktion mellan att vara intelligent och klok. Det bästa är ju självklart om bägge egenskaperna kan kombineras och man måste naturligtvis ha en viss intelligens för att kunna bli riktigt vis och klok.

Kattmat skrev:Fast att kunna klara sig i vardagslivet har inte ett skvatt med vishet att göra. Det är snarare en intelligensform, att lätt kunna snappa upp vad som gäller i samhället, se de möjligheter som finns och utnyttja dem på bästa sätt. Även att vara duktig med det praktiska är IQ; det krävs intelligens för att komma på bra lösningar på praktiska problem. Fast ingen har fått för sig att mäta det än såvitt jag vet.
Social förmåga, att nätverka och liknande är ytterligare en form av intelligens.

Att vi lyckas dåligt i livet beror inte bara på oss för övrigt, utan minst lika mycket på dem som finns runt omkring oss.

Att dra rätt slutsatser om verkligheten, där spelar nog iofs vishet in till stor del. Det kräver förmåga att se saker inte enbart utifrån sig själv.

Håller inte riktigt med dig i din första mening. Man kanske kan säga känslomässig mognad? Ser vishet och klokskap som en svårdefinibar kombination av känslomässig mognad, social kompetens, en god människosyn och den svårbedömda egenskapen som kallas gott omdöme, ovanpå det jag skrev i tidigare inlägg. Återigen, naturligtvis ingår en viss intelligens i verklig klokskap.

-Jag håller med om att visdom är viktigt och underskattat i vår tid, men intelligens i klassisk bemärkelse dvs intelligenstest är också viktigt.
Om inte annat är det ett bra diagnostiskt verktyg.

Vi ser också att högt begåvade har andra behov än normalbegåvade och att de ibland har aspergerliknande svårigheter i det sociala livet.

Däremot är akademiska poäng en dålig värdemätare på andra ting än studiemotivation och studieteknik.
Finns många både visa och högt intelligenta människor utanför den akademiska världen.

Bakgrund och om man kommer från studievant hem har visat sig ha enorm betydelse för om man läser vidare och för vad man väljer att läsa.
Sen har medel- och överklassen sina sociala markörer och koder för att hålla varann om ryggen.
-Det får vi aldrig glömma.

Så att tro att man är förmer än andra för att man har akademiska poäng eller en tjusig yrkestitel ser jag bara som larvigt.
Det är mänsklig fåfänga baserat på yta & sken och ingenting annat.

Det var nån läkare som skrev här för ett tag sen som på fullt allvar tyckte att han var mer värd än andra människor och att vederbörandes patienter skulle ha en "tacksam" attityd.
-Högfärdighet och fåfänga.
"Jag ska minsann tillhöra en elit eller en adel, för att bla bla bla...jag är så fantastisk och så mycket bättre än alla andra..."

KrigarSjäl skrev:Vi ser också att högt begåvade har andra behov än normalbegåvade och att de ibland har aspergerliknande svårigheter i det sociala livet.

IQ+EQ=200

EQ är ett omstritt begrepp med uppenbara mätproblem.

Med intelligens kan man bygga kärnkraftsverk. Med vishet kan man inse att det finns för många mindre begåvade för att det skall vara klokt att publicera tekniken eftersom den med lätthet kommer att hanteras fel.

Smultron skrev:Har läst igenom alla trådar på forumet om IQ tester och Mensa, själv anser jag att vishet/klokskap är en viktigare egenskap än den allmänna intelligens som mäts via IQ tester. Vishet/klokskap betyder förstånd, förnuft, tankeförmåga, själsförmögenheter, fattningsgåvor, psyke. Inte att ha massor av högskolepoäng, akademiska examina eller presterat högt på IQ tester. De som presterar höga poäng på IQ tester är oerhört stolta över sin intelligenskvot som de låtit mäta, men deras IQ kanske säger mer om mätmetoden än deras förmåga att dra rätt slutsatser om verkligheten, verkligheten och vardagslivet kräver mer subtila och svårmätta former av intelligens. Det ser man ju bara på detta forum med många som har höga IQ men ändå misslyckats totalt i sina liv.
...

Denna artikel kanske kan intressera dig:

Clever Sillies - Why the high IQ lack common sense

Har även postat om artikeln i tråden Smarta dumbommar - varför de med hög IQ saknar sunt förnuft

Jag håller också i stort med Smultrons startinlägg.

Jag skrev förresten en liten saga för tio år sedan som handlade just om hjärnhalvorna och vikten av ett dynamiskt samarbete dom emellan, och med en aspergervinkling till det. Inget jag är nöjd med längre så jag vill inte återposta den. Det var förresten p g a den som jag hittade till detta forum - det var någon som postade den här (innan forumet hackades).

Numera brukar jag prata om hjärna + hjärta som vägen till visdom. Alltså intelligens i kombination med medkänsla. Jag tror att det är i stort sett samma sak som att prata om dom olika hjärnhalvorna?

Smultron skrev:Håller inte riktigt med dig i din första mening. Man kanske kan säga känslomässig mognad? Ser vishet och klokskap som en svårdefinibar kombination av känslomässig mognad, social kompetens, en god människosyn och den svårbedömda egenskapen som kallas gott omdöme, ovanpå det jag skrev i tidigare inlägg. Återigen, naturligtvis ingår en viss intelligens i verklig klokskap.

Jag tycker inte social kompetens ingår i vishet. Alltså, egenskaper som gör dig till en välanpassad samhällsmedlem gör dig inte till vis! Då skulle gemene NT räknas som vis, och det tycker jag verkligen inte att de är.

Jag skulle vilja definiera en vis person som en som har känslomässig mognad + livserfarenhet + gott omdöme + kan se saker ur flera perspektiv.

EDIT: Segmentationfault: core dumped

1. Ingen som har lust att kommentera mitt tidigare inlägg?

2. Förutsatt att man har att göra med någon intelligentare än man själv, hur bedömer man då huruvida denna persons idéer och handlingar är vettiga? Sannolikt har sagda person bättre argument för sitt beteende än man själv har för sitt eget.

3. Varför är sanning så viktigt? På vilket sätt har sanningssökande med vishet att göra? En vis person bör ju rimligen inse att sanningen inte nödvändigtvis gör att vi mår bättre eller blir gladare. En vis person är inte besatt av sanningen.

4. Jag tvivlar på att det är en generell regel att "De som presterar höga poäng på IQ tester är oerhört stolta över sin intelligenskvot som de låtit mäta".

5. Wines länkade artikel är en hypotes och inte fakta. Man kan ju förklara dessa "nutty ideas" med att dessa människor helt enkelt tänkt på något som alla andra är för dumma för att förstå. Självfallet framstår de då som konstiga.

6. Att definiera intelligens är hart när omöjligt. Att definiera vishet är mycket svårare. Jag tycker inte det är värt att försöka. Gällande idéer om överanalys och sånt som det tydligen påstås att högintelligenta sysslar med kan det ibland vara bättre att låta sin samlade erfarenhet och känsla för översikt skapa betydelsen av ordet på egen hand. Människor tenderar att vara väldigt bra på just såna grejer.

7. Trots förra punkten anser jag att eftertänksamhet är en förutsättning för att vara, eller i alla fall för att bli, vis. I övrigt tycker jag snarast man borde definiera vishet efter punkt 6 och säga att det har att göra med vad för sorts sammanhang man lyckats skapa som grund för sin världsåskådning så att sättet vi förstår ordet är detsamma som betydelsen, vilket kan förklara den förvirring som tycks drabba personer som diskuterar det.

Mitt tidigare inlägg:
Det finns studier som visar att människor som är med i sekter mår bättre än andra.

Jeg er enig med deg, men for mange med asperger er det enklere å lære seg fakta enn å bruke sunn fornuft, nettopp fordi sunn fornuft for oss er litt annerledes enn for andre mennesker.

Krake skrev:4. Jag tvivlar på att det är en generell regel att "De som presterar höga poäng på IQ tester är oerhört stolta över sin intelligenskvot som de låtit mäta".

Jag är glad/stolt över min IQ, trots att man inte "får" vara det.
Jag tror de flesta är glada/stolta över sådant de är bra på, oavsett det är medfött eller något man tränar upp. Det är inte mer omoraliskt att vara glad över att man är smart, än att vara glad över att man är praktisk, har bollsinne, social kompetens eller något annat som är accepterat att vara glad över. Undrar hur det kommer sig att vissa positiva egenskaper är det okej att vara stolt över men andra måste man nästan skämmas över att man har, och dölja dem ute bland folk.
I fallet med IQ skulle iofs. vissa intellektuellas enorma arrogans och allmänt nedlåtande attityd kunna vara en förklaring.

Krake skrev:...
5. Wines länkade artikel är en hypotes och inte fakta. Man kan ju förklara dessa "nutty ideas" med att dessa människor helt enkelt tänkt på något som alla andra är för dumma för att förstå. Självfallet framstår de då som konstiga.
...

Det behöver inte alls vara så att dessa "nutty ideas" är något som individer med högt IQ tänkt på men som alla andra är för dumma för att förstå.

Artikelförfattaren skriver att högt IQ kan vara till fördel vid problemlösning vid vissa situationer som när ett problem är en evolutionär nyhet då individuella skillnader i generell intelligens kan göra stor skillnad vad gäller varje individs förmåga att analysera problemet och lära sig hur man löser det. Så att ha en hög IQ skulle kunna predicera en bättre förmåga att förstå och hantera nya problem men högre IQ höjer inte nivån eller kapaciteten för en persons sunda förnuft när det gäller förmågan att hantera sociala situationer och sunt förnuft som utvecklats genom evolutionen ger vanligen de rätta svaren inom det sociala området.

De slutsatser som dras av en del med högt IQ kan vara socialt fördelaktiga kortsiktigt men på längre sikt biologiskt destruktiva.