Har fått den uppfattningen att just många med asperger är bra på matematik. Själv är det en av mina största svagheter tyvärr. Det är inte så allvarligt så att jag har diskalkyli, men jag har alltid haft väldigt svårt för matematiken..tyvärr..vilket är en stor sorg för mig då det hindrat mig till högre studier som skulle kunna göra att man kunde få ett vettigt arbete istället för det skitjobb man har nu. Inte alltför få aspergerianer, i synnerhet killar, verkar ju vara riktiga matteämnen. Har svårt att förstå varför ni inte kan få jobb. Då kan man ju bli ingenjör, programmerare, systemerare, matematiker osv Är avis på er

Mattenörd och allmän vetenskapsnörd här
Läst matematik och kemi på högskolenivå och har många HP i bagaget. Är ingen karriärsökare dock så jag håller det som intresse nu istället.

Tråkigt att du ser det som en begränsning. Tycker du fortfarande att matematiken är rolig trots att du inte är så bra på den? I så fall har du bra förutsättningar för att kunna arbeta upp problemlösning och logiskt tänkande.

Smultron skrev:Har svårt att förstå varför ni inte kan få jobb. Då kan man ju bli ingenjör, programmerare, systemerare, matematiker osv Är avis på er

Om du läser trådarna här så kan du nog se att det kräver stresstålighet och sammankomster under påtvingade förutsättningar. Det är oftast inte jobbuppgifterna utan det omkring som skapar problem.

Gillar matte, är ingen stjärna på det (Ma A MVG, Ma 2c B, Ma 3c C). En kul sak en person sade till mig: "Matematik är nog ett typiskt AS-ämne, gör man rätt så blir det rätt." .

Jag räknar mig inte heller som mattenörd men jag hade MVG i matte A och B, vilka var de enda jag läste. Jag har alltid tyckt matte varit tråkigt.

Pikachu skrev:"gör man rätt så blir det rätt."

"You don't say..?" Synd det bara gäller matte..

Jag blev nog lite lätt "traumatiserad" av matematiklärarna vilket ledde till att det blev svårt för mig att uppskatta ämnet. Kommer inte direkt på något konkret exempel men bland annat så räknade jag "på fel sätt", jag fick konstant rätt svar men eftersom jag räknade "fel" så fick jag avdrag, "utskällningar" (uppfattade jag det som) och därför sämre betyg. Lätt att tappa intresset då.

Jag är analfabet när det kommer till matte. Vet ej om jag har dyskaleli eller nåt. Fick nog en 1 i slubetyg i nian i matte. Jag fixar så mycket att jag kan utföra vardagsmatten på miniräknaren men sen är det stopp.

Puzzle skrev: men bland annat så räknade jag "på fel sätt", jag fick konstant rätt svar men eftersom jag räknade "fel" så fick jag avdrag, "utskällningar" (uppfattade jag det som) och därför sämre betyg. Lätt att tappa intresset då.

Känns igen, i mitt fall handlade det nog om att matteläraren inte gillade mig, spikade ett prov med förklaring i alla led men fick inte högst poäng ändå, eftersom han inte förstod hur jag räknade.

Pikachu skrev:Känns igen, i mitt fall handlade det nog om att matteläraren inte gillade mig, spikade ett prov med förklaring i alla led men fick inte högst poäng ändå, eftersom han inte förstod hur jag räknade.

För mig var det tvärtom, jag hade en polsk dam till mattelärare på gymnasiet och det var så tydligt att hon tyckte om mig att klasskamraterna anmärkte på det. I matte B hade vi tre tentor, på de skrev jag G, VG och MVG, minns inte i vilken ordning. Slutbetyget blev ändå MVG, trots att jag haft så mycket frånvaro att hon frågade de andra om jag hopat av

Pikachu skrev:Känns igen, i mitt fall handlade det nog om att matteläraren inte gillade mig, spikade ett prov med förklaring i alla led men fick inte högst poäng ändå, eftersom han inte förstod hur jag räknade.

Så du var alltså bättre på matte än läraren? Är inte det en positiv upplevelse?

Alltid varit fascinerad av matematik fast jag är så usel på det. Det är ett språk som vore otroligt roligt att behärska. Tänk att plötsligt kunna läsa alla komplicerade ekvationer och begripa deras betydelse. Ungefär om om har en text upp och ner och inte förstår någonting av de konstiga krumelurerna..sen vänder man den rätt igen och plötsligt fattar man allt..alla krumelurer förvandlas till begriplig text, vilken hisnande känsla

nescio skrev:

Pikachu skrev:Känns igen, i mitt fall handlade det nog om att matteläraren inte gillade mig, spikade ett prov med förklaring i alla led men fick inte högst poäng ändå, eftersom han inte förstod hur jag räknade.

Så du var alltså bättre på matte än läraren? Är inte det en positiv upplevelse?

Nej, vi gick inte ihop helt enkelt typ . Med andra ord: Att smörja läraren lönar sig.

Puzzle skrev:jag fick konstant rätt svar men eftersom jag räknade "fel" så fick jag avdrag

Hur räknade du då?
Och på vilken nivå?

Pikachu skrev:Känns igen, i mitt fall handlade det nog om att matteläraren inte gillade mig, spikade ett prov med förklaring i alla led men fick inte högst poäng ändå, eftersom han inte förstod hur jag räknade.

Otroligt vad som får ske i skolan..

plåtmonster skrev:Hur räknade du då?
Och på vilken nivå?

Oj, jag vet inte, har mer eller mindre "förträngt" allt vad matematik heter sedan dess. Lite tragiskt för jag minns ändå att jag tyckte det var roligt fram till mellanstadiet och jag låg både före och hade bättre betyg än många andra. Men efter det hade jag nog samma problem som Pikachu och fick både på högstadiet och gymnasiet mattelärare som inte tyckte om mig, eller kanske rättare sagt det faktum att jag var extremt tystlåten av mig.

Så nivån blir ju då grundskola upp till Matte C, fick en ny matematiklärare sista terminen och då sköt betyget från att ha legat vid IG-gränsen till VG+ på proven men eftersom att jag ändå inte "visade vad jag kunde" på lektionstid så fick jag ändå bara G i slutbetyg.

plåtmonster skrev:

Pikachu skrev:Känns igen, i mitt fall handlade det nog om att matteläraren inte gillade mig, spikade ett prov med förklaring i alla led men fick inte högst poäng ändå, eftersom han inte förstod hur jag räknade.

Otroligt vad som får ske i skolan..

Kan inte annat än att hålla med.

Jag var bra på matte, men nu fungerar inte mycket av kunskaperna längre, efter livskraschen på 80-talet som kvaddade hjärnan för mycket.

Psykoser och svår depression kan tydligen påverka mycket.

Får nöja mig med att grunna på något klurigt ibland.

Sist kom jag ihåg Sinclairkalkylatorerna - de första vetenskapliga (eller en med fyra räknesätten). De var skapliga och som underverk rätt så roliga (ca 1974), men räknade ibland inte mer noggrannt än en räknesticka. Som vi också lärde oss.

Redan 1982 så fanns det små Casio som var totalt vidunderliga - kompletta vetenskapliga, dock ej programmerbara.

Jeg er ikke mattegeni, men kan føle på lykke når tall går opp, eller når ting jeg gjør går opp i bestemte tallmønstre.

Knapp skrev:Jeg er ikke mattegeni, men kan føle på lykke når tall går opp, eller når ting jeg gjør går opp i bestemte tallmønstre.

Det där måste jag nästan hålla med om.

Gör man rätt så blir det rätt? pfft. Det var det dummaste jag hört om matte. Säger man så saknar man helt koncept om vad matte egentligen går ut på.

Matte var nog favoritämnet i låg och mellanstadiet för min del, men numera är jag definitivt ingen mattenörd. Det enda jag kan komma på som jag fortfarande kan tycka är intressant det är att räkna på sannolikheter i vissa lägen.

Jag har alltid älskat matte. Tror främst för att det är det enda ämnet som jag alltid har haft bra lärare i. Men också för att det är en av de få saker jag är riktigt bra på.

Men jag har inte läst högre än matte A eftersom jag hoppade av grundskolan och min tid på folkhögskola var en katastrof. I höst hoppas jag på att gå en kurs på komvux.

Det enda jag inte gillar är geometri för jag är urkass på det.

Geometri kanske kräver mer eftersom det går på den spatiala uppfattningen vilket tjejer generellt sägs ha svårare för än killar. Det är dock i generella termer och kan skilja signifikant på individbasis.

plåtmonster skrev:Geometri kanske kräver mer eftersom det går på den spatiala uppfattningen vilket tjejer generellt sägs ha svårare för än killar. Det är dock i generella termer och kan skilja signifikant på individbasis.

Har aldrig hört talas om det förut men läste om det och jag kan säga att jag har noll spatial uppfattning/intelligens.

-Är inte alls matematiskt lagd.
Gjort gymnasiets A-matte men det var en fight.
Matte var alltid hatämnet nummer ett...det går trögt och jag får huvudvärk av det.

Även idag när folk börjar tala i siffror hit och dit, plus och minus, blir jag snabbt trött.

colaflaska skrev:Har aldrig hört talas om det förut men läste om det och jag kan säga att jag har noll spatial uppfattning/intelligens.

För mig låter det konstigt att man kan vara bra på matte om man inte kan föreställa sig tal och funktioner som bilder. Det är så jag gör.