Fast det tänkte jag inte på öht, om det var aspigt eller ej att tycka det var roligt, bara att den jag gick var sällsynt fyrkantig och oförstående inför mig och vad jag finner underhållande... Tänker nog inte i AS eller NT-termer överlag. Dels har jag inte fått nån diagnos ännu, jag vet bara att jag känner igen mig enormt i det tänk/agerande/reagerande jag läst om i AS-folks självbiografier, samt att jag oftast känt mig ur fas, felstämd, för mkt och/eller för lite eller som en annan sort bland de flesta, bland annat för att jag skrattar åt fel saker eller vid fel tillfällen. Fel enligt andra då.

Har på senare tid insett att de jag skrattar mest åt eller med också är udda på samma sätt, ett sätt som tydligen har namnet AS. Det där var lite OT men kändes ändå befogat.

Den jag gick MED skulle det stå. Varför tappar jag ord hela tiden?

Det kan väl kanske iofs tänkas att vi AS oftare lägger märke till sådana detaljer och av det skälet oftare ser det komiska. Eller kanske att vi har en större benägenhet att tolka saker bokstavligt och därför ser även den tolkningen istället för att genast se enbart den förmodligen avsedda?

I mitt fall ser jag (oftast) BÅDE den bokstavliga meningen och den avsedda, och det är den ena som gör det komiskt. Det verkar inte som den jag gick med såg det komiska i det bokstavliga, och så kan det mkt väl vara ganska ofta, att de med överutvecklad generaliseringsförmåga eller central koherens inte ser det bokstavliga längre? Intressant tanke. Tack!

Kanske är det också så med alla skyltar med Ljus stake 19.90, Valnötsstjärnor 24.90 kg och så vidare, att de som öht ser att det är felstavat bara ser det och inte ser nåt annat framför sig? Stackars dem tänker jag. Jag får fullt med bilder av sånt. Det är iaf inte tråkigt att vara jag, även om det är mattsamt.

alfapetsmamma skrev:Fast det tänkte jag inte på öht, om det var aspigt eller ej att tycka det var roligt, bara att den jag gick var sällsynt fyrkantig och oförstående inför mig och vad jag finner underhållande... Tänker nog inte i AS eller NT-termer överlag. Dels har jag inte fått nån diagnos ännu, jag vet bara att jag känner igen mig enormt i det tänk/agerande/reagerande jag läst om i AS-folks självbiografier, samt att jag oftast känt mig ur fas, felstämd, för mkt och/eller för lite eller som en annan sort bland de flesta, bland annat för att jag skrattar åt fel saker eller vid fel tillfällen. Fel enligt andra då.

Har på senare tid insett att de jag skrattar mest åt eller med också är udda på samma sätt, ett sätt som tydligen har namnet AS. Det där var lite OT men kändes ändå befogat.

Jag skrattar också gärna åt såna som är udda eller lika mig själv, t ex Monk.

Rowan Atkinsom kan också vara kul ibland. Roligare när han är elak än när han spelar töntig eftersom hans vassa hjärna (och tunga) kommer bättre till sin rätt då. (Brukar inte uppskatta elak humor i vanliga fall men han är så ovanligt bra på det.)

Det här är min favoritsketch:

Apropå det Kvasir och alfapetsmamman diskuterade...

Jag tror det kan ha att göra med att man -ser- saker ist f att bara lägga dem i högen märkt "jasså".

Konkret exempel:

"Oj, nu måste jag lägga benen på ryggen om jag ska hinna i tid!"

Det där är något som jättemånga tänker "jasså" om. Men jag får en såndär blixtbild i huvudet på hur i hela helskotta personen lyckas lägga benen på ryggen (hur skulle det se ut egentligen?) och hur fasiken personen isåfall ska kunna ta sej fram öht!

Jag tycker jag har en rik inre föreställningsvärld. För mej är det ingen brist, jag tycker snarare att de som aldrig reflekterar över vad som sägs är de som har bristen!

Är "tolka bokstavligt" och att hela tiden leka med ord samma sak? Eller olika sidor av samma sak? Eller besläktade saker?

Eller är ordlekandet en kombination av flera och andra egenskaper och förmågor?

Ganesh skrev:Är "tolka bokstavligt" och att hela tiden leka med ord samma sak? Eller olika sidor av samma sak? Eller besläktade saker?

Eller är ordlekandet en kombination av flera och andra egenskaper och förmågor?

<humor> Fråga rdos! </humor>

weasley, du verkar utomordentligt sympatisk! Säger det efter att ha läst det du säger och det du sa om mig på Ska AS-are skaffa barn-tråden..

Svaret på rubrik-frågan är väl nej.

Ryktet om vår brist på humor är betydligt överdrivet!


;-D

alfapetsmamma skrev:weasley, du verkar utomordentligt sympatisk! Säger det efter att ha läst det du säger och det du sa om mig på Ska AS-are skaffa barn-tråden.. ;)

Tack, det var jättesnällt sagt! :-D

Jag tror det ligger massor i vad Ganesh skriver.
Man (AS som NT) leker, vrider och vänder, rubikkubar och pusslar ihop som det inte ska vara, med det som inte är enkelt eller naturligt för en.
För att få överblick, öva handlaget sitt i att hantera det, öva sig i att (om man så säger) se i fler än de vanliga fyra dimensionerna (utanför lådan m.m.), besvärja ångest, vrede, sorg över att inte kunna hantera det bättre än att man får problem med andra - ord som allt möjligt annat.
Det kan även jag känna igen mig i - även jag har ett speciellt "rikt genom att inte vara självklart" (som Weasley antydde!) förhållande till ord och bilder - fast jag nog måste ha förstått bildspråk åtminstone i det närmaste lika tidigt som "NT"-barn.

(Ämne för egen tråd egentligen...)

Så är det absolut.

Ganesh skrev:Är "tolka bokstavligt" och att hela tiden leka med ord samma sak? Eller olika sidor av samma sak? Eller besläktade saker?

Eller är ordlekandet en kombination av flera och andra egenskaper och förmågor?

Att tolka bokstavligt innebär förmodligen att man i högre grad måste vara medveten om paralellbetydelser till de ord man använder... vilket ger en hjälp på traven om man vill begå ordskämt

... eller självord.

(Bestickande iakttagelse.)

Zombie skrev:... eller självord.

(Bestickande iakttagelse.)

Häng inte upp dig på vad jag säger!

Ingen fara, du är så vass och skarpsynt så jag kan skära ner mig med det också!

weasley skrev:Apropå det Kvasir och alfapetsmamman diskuterade...

Jag tror det kan ha att göra med att man -ser- saker ist f att bara lägga dem i högen märkt "jasså".

Konkret exempel:

"Oj, nu måste jag lägga benen på ryggen om jag ska hinna i tid!"

Det där är något som jättemånga tänker "jasså" om. Men jag får en såndär blixtbild i huvudet på hur i hela helskotta personen lyckas lägga benen på ryggen (hur skulle det se ut egentligen?) och hur fasiken personen isåfall ska kunna ta sej fram öht!

Jag tycker jag har en rik inre föreställningsvärld. För mej är det ingen brist, jag tycker snarare att de som aldrig reflekterar över vad som sägs är de som har bristen!

Precis! Jag får också såna där roliga associationer eftersom jag så lätt tänker i bilder.

Såg en gång en underbar tecknad kortfilm från 50-talet som bestod enbart av bokstavligt tolkade (tecknade) amerikanska idiom. En riktig pärla. Synd att jag inte kommer ihåg vad den hette. Tror inte det var Disney, möjligen nån Warner Bros.

Jag saknar inte humor men kan ibland ha svårt att förstå om någon skämtar eller menar allvar. Föredrar "mr bean humor" där människor gör bort sig och beter sig klantigt, istället för inövade vitsar och fraser som jag oftast inte tycker är ett dugg roligt.

Jag har nog också annorlunda humor.

Jag stod vid vårt köksfönster idag och pratade med vår mäklare som stod på gräset utanför. Han tog nya foton på det gröna runtomkring. Då kom min son och kastade ut en schampoflaska. Mäklaren trodde att det var jag och sa förvånat: "Oj?? Var den till mig?" Detta kan jag skratta åt i timmar. Helt sjukt kanske men sådant kan jag tycka är jätteknäppt och roligt. Jag gillar inte sådant som andra skrattar åt. Däremot tycker jag att Gun i Kvarteret Skatan är jätte kulig.

Min humor består mest i lyteskomik. Imitationer är det roligaste som finns!

Uppskattar givetvis humor, men jag är ingen 'aktiv förtäljare'.

Jag har ingen humor alls. Ibland kan jag vara sarkastisk, men det är allt.