Vet inte riktigt vart jag har snappat upp det ifrån men det är någonstans jag har läst att en av få möjligheter att kunna se på en person om denne har asperger eller liknande AST-tillstånd är att personen kan vara "klädd i bekväma kläder med en obekväm gångstil".

Delade upp i man och kvinna helt enkelt för att jag har en liten teori att det syns oftare på män än på kvinnor så ville helt enkelt se om det stämmer.

Om någon skulle vara intresserad så är jag kvinna och har (diskutabelt) en "Bekväm klädstil med obekväm gångstil", kläder måste sitta på ett visst sätt annars "kan" jag inte ha dom. Min gångstil kan väl egentligen delas upp i två, en när man är avslappnad som är lite mer "dansig" och den andra, vanligare bland folk, är något mer militärisk och stel.

Jag hade en "obekväm gångstil" förr men nu har ingen sagt något om det på många år så det kanske har gått över.

Huggorm skrev:Jag hade en "obekväm gångstil" förr men nu har ingen sagt något om det på många år så det kanske har gått över.

Det är sant, det kan ju bitvis handla om ålder också, att man "tränar/vänjer bort det" men nåja, en allt för komplicerad undersökning är det ju inte värt att göra utan det är mest en kul grej.

Hmm...svårt att förstå det här tycker jag. Har fått höra att jag går "väldigt fint", elegant och stolt vad nu menas med det. Men ibland (framförallt när jag lyssnar på musik) tenderar jag att gå som om jag smådansar för mig själv. Eller när jag känner mig allmänt bekväm och självaccepterande. Detta har nog föga att göra med att jag faktiskt är dansare eftersom den här gångstilen förekommer ute bland folk och där har jag inget behov att skylta med min dansförmåga.

Lite gungigt och bekvämt blir det. Alltså inte obekvämt. Så vad menas med obekvämt i det här fallet? Jag tycker det är bekvämt att "gunga fram" och (när ingen ser) stimma subtilt. Den andra gångstilen (rakryggad, stolt, elegant) är heller inte tillgjord eller ansträngd utan mest neutral.

Är obekväm men har inget med gångstilen att göra.

TheWonderer92 skrev:Hmm...svårt att förstå det här tycker jag. Har fått höra att jag går "väldigt fint", elegant och stolt vad nu menas med det. Men ibland (framförallt när jag lyssnar på musik) tenderar jag att gå som om jag smådansar för mig själv. Eller när jag känner mig allmänt bekväm och självaccepterande. Detta har nog föga att göra med att jag faktiskt är dansare eftersom den här gångstilen förekommer ute bland folk och där har jag inget behov att skylta med min dansförmåga.

Lite gungigt och bekvämt blir det. Alltså inte obekvämt. Så vad menas med obekvämt i det här fallet? Jag tycker det är bekvämt att "gunga fram" och (när ingen ser) stimma subtilt. Den andra gångstilen (rakryggad, stolt, elegant) är heller inte tillgjord eller ansträngd utan mest neutral.

Hm, ja, det blev kanske lite otydligt. Texten som jag läste angående fenomenet handlade nog mer om den "fördomsfulla" gångstilen vid asperger, alltså väldigt stel och som ser "obekväm" ut men jag tror ju att även dom som går på det sättet inte riktigt tycker att det är obekvämt för i sådana fall hade dom ju troligtvis slutat. Men poängen är nog snarare om man har en "ovanlig gångstil" som folk märker av.

Puzzle skrev:

TheWonderer92 skrev:Hmm...svårt att förstå det här tycker jag. Har fått höra att jag går "väldigt fint", elegant och stolt vad nu menas med det. Men ibland (framförallt när jag lyssnar på musik) tenderar jag att gå som om jag smådansar för mig själv. Eller när jag känner mig allmänt bekväm och självaccepterande. Detta har nog föga att göra med att jag faktiskt är dansare eftersom den här gångstilen förekommer ute bland folk och där har jag inget behov att skylta med min dansförmåga.

Lite gungigt och bekvämt blir det. Alltså inte obekvämt. Så vad menas med obekvämt i det här fallet? Jag tycker det är bekvämt att "gunga fram" och (när ingen ser) stimma subtilt. Den andra gångstilen (rakryggad, stolt, elegant) är heller inte tillgjord eller ansträngd utan mest neutral.

Hm, ja, det blev kanske lite otydligt. Texten som jag läste angående fenomenet handlade nog mer om den "fördomsfulla" gångstilen vid asperger, alltså väldigt stel och som ser "obekväm" ut men jag tror ju att även dom som går på det sättet inte riktigt tycker att det är obekvämt för i sådana fall hade dom ju troligtvis slutat. Men poängen är nog snarare om man har en "ovanlig gångstil" som folk märker av.

Aha, jag måste bokstavstolkat "obekväm gångstil".

Ja, jag har inte riktigt förstått vad som menas med "obekväm gångstil" men tror att det är att utomstående tycker att man går konstigt, medan man själv tycker att det är det naturliga sättet att röra sig.

Det var Inger Jalakas som skrev om detta i sin bok Nördsyndromet (2007), vet inte om det myntats av henne el fanns redan tidigare.

Jag röstade på "bekväm klädstil"; om min gångstil verkar obekväm i andras ögon vet jag ju inte.

Folk har sagt att jag går som ett troll.

fått höra förr att jag liksom slänger med fötterna och att det ska vara en cool gångstil... men har aldrig förstått mig på det där.

När jag gick i högstadiet hade jag en stel gångstil och svängde knappt med armarna när jag gick. Detta i kombination med att jag gillade kortärmade skjortor ledde till att mina mobbare tolkade det som att jag "gick och spände mig" och de kallade mig därför "spännbög", ett av många öknamn jag har fått ropade efter mig under grundskoletiden.

Röstade på varken eller.
Dock fattar jag inte riktigt vad som menas.
Kanske skulle svarat "Jag vet inte"

Obekväm gångstil är väl när en person skiljer sig från den nominella gångstilen (vanliga) eller rör sig på ett assymetriskt sätt. Personer med asperger har väl mer känslighet för obekväma kläder vilket säkert syns. Vanliga (NT) tjejer verkar kunna självplåga sig ganska långt för att gå i de kläder som uppfattas som rätta enligt rådande sociala hintar.

Det som jag kanske mer lagt märke till är att personer inom autism/asperger spektrat i första hand prioriterar kläder för deras eget behov och att hurvida andra gillar det är ointressant. Det kan förstås ge sociala problem men det är en annan sak.

En reflektion är att det måste vara riktigt jobbigt att som tjej med asperger t.ex behöva utifrån sociala påtryckningar använda kläder som visar en massa hud och därmed i princip känna sig naken istället för grundad. Utöver det så får man då en massa blickar och social interaktioner som man har svårt att hantera. Men man kan inte heller välja kläder fritt för att kanske andra trycker på.

Har märkt att vissa rör sig väldigt assymetriskt men inte att det skulle vara knutet till NPF. Iaf så länge jag var frisk rörde jag mig taktfast, lätt och ledigt. Kanske lite annorlunda nu. Men man kan iaf se att jag är konstig för jag kan inte stå och vänta på en punkt ute, typ. Känner att jag måste GÖRA något.

Jag har snarare en mer komplex klädstil, än en bekväm. Kläderna blir bekväma trots att dom inte är det just för att jag tyckerom dom. Klädstilen går att förklara, och det är väl just där som det blir desto mer komplext. Vissa tycker att klädstilen är "just too much", jag trivs dock jättebra. (Mina kläder är svarta, inte sällan ackopanjerat med skruvbälte och nitband runt hals och handleder. Rätt metal i klädseln oavsett.) Gångstilen är obekväm.