Winterblues skrev:Visst, det var väl mysigt att veta var självföraktet kom ifrån och att kunna se i backspegeln på varför de senaste 15 åren gått åt helvete.

Det där är mycket svårt. Att få en diagnos i vuxen ålder kan vara ett helvete. Nu vet jag mer, jag klarar att håndtera saker bättre nu. Men det er för sent, det hjälper inte nu. Att få den diagnosen gjorde mig suicidal, bak mig är det bara skit. Her och nu er jag bara ensam og mår dårligt. Och framför mig ser jag ingenting. Det är som et dårligt skämt. Vet inte hur man ska handtera det.

Winterblues skrev:Jag får definiera en konkret fråga:

Varför gör aspies indelningen "neurotypisk" och "aspies", när inte det behovet finns hos någon av de övriga neuropsykiatriska diagnoserna?
- aspies är de enda som frivilligt sätter sig i ett utanförskap genom själva definitionen.

Nu kan man väl egentligen bara spekulera för jag antar att det finns mer än en orsak till det men jag tror det är så att om man tar till exempel bipolära, tourettes syndrom eller någon annan så kan ändå dom flesta andra läsa av och förstå det sociala samspelet mellan andra människor oavsett diagnos medan asperger eller rättare sagt autismspektrumstörnings diagnoserna inte kan det på samma sätt och därför känner man att man hamnar utanför.

Som exempel när jag var yngre och någon frågade mig vad jag tyckte om låt säga deras nya tröja så svarade jag ärligt "Jag tycker den är ful" om jag tyckte så, men jag menade inte att såra utan jag tänkte som så att man ska ju inte ljuga och om någon frågar så vill dom faktiskt veta vad jag tycker. Men självklart blev ju folk sårade och arga på mig och det tog tid innan jag förstod varför för ingen förklarade för mig att man ibland ska dra en liten vitlögn, något som "NT" förstår automatiskt vid en viss ålder.

Winterblues skrev:Men en ökad kunskap skulle inte löst mycket - om inte du som läsare med AS kan anpassa dig, hur har du då tänkt att alla andra ska kunna vara förmögna att anpassa sig till dig? Varför skulle de? Det låter skruvat).

Tror inte att aspergare generellt kräver att NT ska anpassa sig efter dem, utan helt enkelt tillåta dem att vara udda utan att ge dem skit för det eller se ner på dem. Respekt.

Tror också att många aspergare jobbar ganska hårt till vardags för att anpassa sig efter NT, och även när det går hyfsat bra, är det mycket tröttande. Man skulle vilja slippa behöva ändra på sig själv så mycket.
Alla måste förstås anpassa sig en smula efter varandra i vardagen av hänsyn och praktiska skäl. Men ett friare klimat än vad det är nu hade underlättat. Jag tror även många NT far ganska illa av nuvarande sociala klimat, som är en sorts tävling i vem som är bäst på att leva upp till vissa ideal.

I den förra staden jag bodde så umgicks jag ibland med en rullstolsburen tjej, och hon kunde vara ganska politisk, men om hon gjorde skillnad på rullstolsburna och gående på samma sätt som vi gör skillnad på AS och NT, det vet jag inte. Kan tänkas att hon gjorde det när gående inte var med? Jag vet inte om aspergare "delar av" sig själva från resten av mänskligheten mer än andra grupper av funktionshindrade; om du mött många med andra diagnoser vet du det nog bättre än jag. Däremot finns det likheter med olika HBTQ-kategorier i det avseendet, och även med invandrare.

Winterblues skrev:de-anpassar-sig-inte-efter-oss-så-då-skjuter-jag-undan-alla-NT-attityden - den återfinns ju inte inom några av de andra neuropsykologiska diagnoserna.

Varför lägga energi på rigida NT om det fungerar bättre på annat håll? Livets mening är inte att göra någon specifik grupp förnöjd.

Hur andra grupper med neuropsykiska diagnoser hanterar livet är deras ensak. Det finns högst användbara egenskaper med asperger för en del och de kan fungera tillsammans. Problemen kommer med majoritetskraven. Det är viss skillnad på annorlunda funktion och rena neurologiska hinder. Om man har svårt att hantera stress men fungerar bra annars så är det rätt bakvänt att ställa krav på stresstålighet.

Winterblues skrev:Men de gör heller inga grupperingar och pratar om "vi och dem". "NT" finns liksom inte i deras vokabulär ...

Det kan vara kopplat till skillnad i kognitiv förmåga och intressen.

Winterblues skrev:om inte du som läsare med AS kan anpassa dig, hur har du då tänkt att alla andra ska kunna vara förmögna att anpassa sig till dig?

Verkligheten är att många med asperger försöker anpassa sig in i absurdum men det duger inte för den neurologiska konstitution som majoriteten har.

Winterblues skrev:Varför gör aspies indelningen "neurotypisk" och "aspies", när inte det behovet finns hos någon av de övriga neuropsykiatriska diagnoserna?

För att det finns en klart högre chans att hitta likasinnande och berikande personer inom samma neurospektrum? Hur andra grupper hanterar sina egenskaper är inte normskapande på något sätt. Det är väldigt mycket "men alla andra gör så varför ska vi tillåta lilla dig att avvika?".

Puzzle skrev:jag tror det är så att om man tar till exempel bipolära, tourettes syndrom eller någon annan så kan ändå dom flesta andra läsa av och förstå det sociala samspelet mellan andra människor oavsett diagnos medan asperger eller rättare sagt autismspektrumstörnings diagnoserna inte kan det på samma sätt

Vet inte om det är så men det låter som en rimlig förklaring.

Kattmat skrev:Tror inte att aspergare generellt kräver att NT ska anpassa sig efter dem, utan helt enkelt tillåta dem att vara udda utan att ge dem skit för det eller se ner på dem.

+1
Ärligt sagt så verkar många i majoritetssamhället ägna väldigt mycket resurser åt att föra ett lågintensivt social KRIG och vem vill befinna sig i en krigszon?

Andra grupper som kanske helst umgås mer inbördes såsom rullstolsbundna, HBTQ och invandrare kanske visar på just det att man har mer att hämta av likasinnade. Du slipper förklara allting hela tiden.

Puzzle skrev:

Winterblues skrev:Jag får definiera en konkret fråga:

Varför gör aspies indelningen "neurotypisk" och "aspies", när inte det behovet finns hos någon av de övriga neuropsykiatriska diagnoserna?
- aspies är de enda som frivilligt sätter sig i ett utanförskap genom själva definitionen.

Nu kan man väl egentligen bara spekulera för jag antar att det finns mer än en orsak till det men jag tror det är så att om man tar till exempel bipolära, tourettes syndrom eller någon annan så kan ändå dom flesta andra läsa av och förstå det sociala samspelet mellan andra människor oavsett diagnos medan asperger eller rättare sagt autismspektrumstörnings diagnoserna inte kan det på samma sätt och därför känner man att man hamnar utanför.

Jag tror det ligger någonting i detta. Ta ADHD och tourettes som exempel:
När jag jobbade med en tjej (15 år) som hade bl.a. hade tourettes så möttes ju hon av problem som inte riktigt kan jämföras med de med AS, så som jag ser det. Hon hade det inte lätt och ni kan säkert lista ut hur andra tonåringar försöker trigga henne och göra sig roliga på hennes bekostnad. Nu hade hon ingen renodlad tourettes, så i hennes fall var nog utanförskapet mycket större än för de med AS faktiskt, om man ska jämföra. Det är möjligt att hon kan ha haft något inom autismspektrumet också, minns inte om hon hade den diagnosen eller inte.

Bipolaritet (manodepressivitet) är ju heller inget medfött mig veterligen, och det är en sjukdomsbild som varierar i styrka och du kan bli återställd från den. Jag har en kompis som har det. Bipolära personer har ju sina maniska och depressiva faser: det handlar mer om att försöka hantera sig själv och mindre än en anpassning. Omgivningen "utsätts" heller inte ofta för dessa känslor av oförstående som lätt kan leda till en intolerans och trötthet - det är bara närstående som eventuellt kan känna en trötthet. Hursomhelst så får inte bipolära det utanförskapet som AS.

Kattmat skrev:

Winterblues skrev:Men en ökad kunskap skulle inte löst mycket - om inte du som läsare med AS kan anpassa dig, hur har du då tänkt att alla andra ska kunna vara förmögna att anpassa sig till dig? Varför skulle de? Det låter skruvat).

Tror inte att aspergare generellt kräver att NT ska anpassa sig efter dem, utan helt enkelt tillåta dem att vara udda utan att ge dem skit för det eller se ner på dem. Respekt.
...//...
I den förra staden jag bodde så umgicks jag ibland med en rullstolsburen tjej, och hon kunde vara ganska politisk, men om hon gjorde skillnad på rullstolsburna och gående på samma sätt som vi gör skillnad på AS och NT, det vet jag inte. Kan tänkas att hon gjorde det när gående inte var med? Jag vet inte om aspergare "delar av" sig själva från resten av mänskligheten mer än andra grupper av funktionshindrade; om du mött många med andra diagnoser vet du det nog bättre än jag. Däremot finns det likheter med olika HBTQ-kategorier i det avseendet, och även med invandrare.

Intressanta tankar. Håller med om "respekt"-aspekten. Tänk om AS fick samma uppmärksamhet som ADHD, då skulle kunskapen och toleransen i samhället öka. Men om man ser på hur ADHD blivit en diagnos som missbrukas, som många felaktigt tillskrivs, så tror jag att det är lite priset att betala. Samtidigt vill vi nog inte att alla ska få AS - men jag tror inte den risken är särskilt stor. AS är tyvärr mer skamorienterad och det finns ingen direkt medicinering mot det (tillskillnad från ADHD där dessutom en del pundare bara är ute efter Ritalin eller Concerta).

Jag tror inte den rullstolsbundne gör den skillnaden riktigt. Hon kan ändå leva ett rikt socialt liv, förståelsen för hennes tillstånd är konkret och så nära absolut man kan komma. Mycket av utanförskapet grundar sig nog i skolan och där får de neuropsykologiska diagnoserna ett större problem än de fysiskt handikappade.

Inom skolvärlden har modeordet de senaste åren varit integrering. Jag har själv jobbat med barn med downssyndrom, autism, ADHD, asperger m.m. Om inte problematiken är för grav så följer assistenten med i klassrumssammanhang under vissa delar av dagen, och i andra delar finns det ett eget grupprum att ta reträtt till.
Den stora skillnaden tror jag blir de sociala krav som ställs kontra AS/autisters behov av egentid och isolation. Kanske att orsaken till den här uppdelningen mellan AS och NT som vi lirkar efter svaren på beror på de sociala aspekterna av diagnosen.
Rent socialt så har jag en relativt låg AS (bara de närmsta har sett att någonting inte stämmer). Sedan har jag ju mer autistisk inom andra områden. Men detta innebär kanske att jag tenderar till att stå med en fot i varsitt läger (NT & AS).

Kombinationen socialt obekväm med en vilja till ett rikare socialare liv, som slits sönder av behovet av egentid, är nog den största boven i känslan av utanförskap. Jag tror inte det är något av AS andra problemområden som kan ställas till svars för utanförskapet, utan nästan uteslutande det som faller under kategorin "Socialt samspel".
Intressant jämförelse med HBTQ-personer och invandrare - utanförskap för människor samman, och kanske är det gemenskapen och avslappnad samförstånd som är roten till indelningen av "vi och dom". HBTQ talar om heteronormen, invandrare talar om svenskar, AS talar om NT. Detta ser jag som naturligt, det är orsak och verkan. Men faran är när det blir "vi mot dem" (eller Aspies vs NT, som trådens rubrik lyder); då späder man på ett redan befintligt utanförskap. Då är det en själv man straffar ut till onödigt lidande, tror jag (jag isolerar mig ibland för att "straffa" anhöriga, men vet inte om det har att göra med min AS? Har haft teorier om att jag även har AvPD (undvikande personlighetsstörning), men det är inte utrett).

plåtmonster skrev:

Winterblues skrev:de-anpassar-sig-inte-efter-oss-så-då-skjuter-jag-undan-alla-NT-attityden - den återfinns ju inte inom några av de andra neuropsykologiska diagnoserna.

Varför lägga energi på rigida NT om det fungerar bättre på annat håll? Livets mening är inte att göra någon specifik grupp förnöjd.

Hur andra grupper med neuropsykiska diagnoser hanterar livet är deras ensak.

Ojdå. Du verkar mer misantropisk än genomsnittet Du verkar intagit en inställning som är väldigt destruktiv för dig själv. Dessa "rigida" och hemska NT som du ställer dig själv emot skiter nog i vilket. Tror varken du kan eller ska försöka göra någon annan än dig själv nöjd - vi AS tenderar dock att vara väldigt negativa, och där kan vi nog få ett negativt inflytande på varandra i en nedåtgående spiral av utanförskap där i slutändan ingen blir nöjd.

plåtmonster skrev:

Winterblues skrev:Men de gör heller inga grupperingar och pratar om "vi och dem". "NT" finns liksom inte i deras vokabulär ...

Det kan vara kopplat till skillnad i kognitiv förmåga och intressen.

Nej nej och åter nej Visst, AS gillar att kategorisera. Men det handlar nog inte om det. Omvärlden är fullt kapabel till att kategorisera, så länge de inte har ett intellektuellt funktionshinder. Det handlar om att andra människor med neuropsykologiska diagnoser inte har det behovet. - inte för att den inte känner samma kontrollbehov som AS, utan för att de inte känner det sociala utanförskapet.

PS. Jag är yr i huvudet från att nyss vaknat upp i ett syrefattigt rum under efterskälvningar av sömnmedicin, så det här inlägget blev lite av en ansträngning haha

Winterblues skrev:Ojdå. Du verkar mer misantropisk än genomsnittet

Det är väl optimalt att lägga resurserna där de ger mest resultat?

Winterblues skrev:Det handlar om att andra människor med neuropsykologiska diagnoser inte har det behovet.

Det kan ju bero på att de fungerar på ett annat sätt.

plåtmonster skrev:

Winterblues skrev:Ojdå. Du verkar mer misantropisk än genomsnittet

Det är väl optimalt att lägga resurserna där de ger mest resultat?

Winterblues skrev:Det handlar om att andra människor med neuropsykologiska diagnoser inte har det behovet.

Det kan ju bero på att de fungerar på ett annat sätt.

haha vem vet. När ekonomin kollapsar efter man bekämpat inflation med ytterligare inflation, och när oljan tar slut och det översta skikten i klasspyramiden strider med alla sina resurser för att hålla sig kvar vid makten - om inte polarisen smält innan dess - då stiger arméer av Aspies upp ur askan och inleder en ny era i ett postapokalyptiskt samhälle. Jo varför sinka det ofrånkomliga liksom? Vi borde ockupera bunkrar och hamstra konserver, olja, torr jord och kapsyler. (jag är väldigt skämtsam här alltså, så ingen tar mig på allvar Eller på för stort allvar iaf)

Delvis. Men jag är ganska övertygad om att det inte handlar om det i slutändan. De upplever inte ett socialt utanförskap på samma sätt. Aspies upplever stress i sociala sammanhang som ofta grundar sig i bristande sociala färdigheter. Ta det och lägg till behov av egentid och isolation och det sociala utanförskapet är ett faktum. Därför har andra minoritetsgrupper ett liknande behov som påpekades tidigare (HBTQ, invandrare, (rullstolsbundna?). Behovet av att använda uttryck som att "NT anser att ...", "heteronormen anser att ...", "svenskarna anser att ..." tror jag grundar sig i att det uteslutande handlar om en minoritetsgrupp som söker gemenskap i ett socialt utanförskap.

Även sinsemellan borde det förekomma missförstånd eftersom kroppsspråk är en väldigt stor del av kommunikationen. Kan AS verkligen för kroppsspråket genom tal? Själv tror jag inte det går fullt ut - djurvärlden använder sig ju mest av icke-verbal kommunikation - Aspies kan enligt många ses som en avvikelse i evolutionen.

Du har missförstått helt, det handlar inte om vi och dem eller någon dragkedja till någon bubbla. NT är helt enkelt någon som inte har någon NPF diagnos precis som att CIS- person är en som inte är en trans- person och homosexuell är en person som inte är heterosexuell. Jag har aldrig stött på en NT person som har kännt sig motarbetad av det uttrycket, det är inte syftet.

Sedan har att känna sig själv och självförakt inget med diagnosen att göra i sig. Många ogillar sig själva av diverse anledningar, det är aldrig bra och du behöver jobba mer på att gilla dig själv mer. Själv gillar jag min diagnos, det är en del av min personlighet och en del av mig själv. Samtidigt är jag såklart inte bara en diagnos utan så mycket mer. Men att se diagnosen som något helt utomstående som inte har med dig att göra alls tror jag inte är bra. Det leder till det där självföraktet du pratar om.

Bara för att man har AS så är man inte självcentrerad och elak heller. Jag är ingen av de sakerna du radar upp och jag tror mycket få personer med as är det. Vad gäller anpassning så resonerar jag såhär, att det bästa är att mötas på halva vägen. Innan jag fick min diagnos så anpassade jag mig så mycket till NT samhället att jag bokstavligt talat blev sjuk, jag la ner abnormt mycket tid på det. Nu kräver jag mer av mon omgivning och min omgivning tycks inte ha något emot det. Man får förklara hur man fungerar bara och varför man vill ha det som man vill ha det. Jämför med en person som sitter i rullstol, ingen skulle kräva att den personen skulle gå i trappor eller vara med och hoppa häck på gympan. Varför ska vi med AS/autism ha mer krav på oss?

Winterblues skrev:Jag får definiera en konkret fråga:

Varför gör aspies indelningen "neurotypisk" och "aspies", när inte det behovet finns hos någon av de övriga neuropsykiatriska diagnoserna?
- aspies är de enda som frivilligt sätter sig i ett utanförskap genom själva definitionen.

jag har träffat många neurotypiska som själva kallar sig det och många med andra NPF- diagnoser som exempelvis ADHD använder också uttrycket. Varför tycker du att neurotypisk är ett ord som definierar utanförskap? Jag är lesbisk, tycker du att jag sätter mig själv i utanförskap då jag använder ordet heterosexuell?

Och om man nu inte ska använda ordet NT, vilket ord ska man då använda?

Jo det jag skrev inledningsvis var ganska draget till sin spets och lite provocerande kanske. Jag skrev det första inlägget som sådant för att jag fokuserade mer på att locka fram intressanta och meningsfulla svar, snarare än att försöka ge en rättvis bild

Nu vet jag inte riktigt vad du syftar på att jag sagt, men jag kan nog svara ändå:

Jag har fått många stötar där folk talat om för mig att jag talar för mycket om mig själv: "jag, jag, jag". Egocentrisk är fel ord om jag använt det; självcentrerad stämmer bättre in.
- men detta är antagligen när jag talar om mina intressen. Hittade en sak på youtube där han säger någonting väldigt viktigt:

"Asperger is a bit like social dyslexia. It’s a bit like being in a city where the traffic light system all of a sudden changes - so that the red means green and the green means stop. You have to calculate when you’re interacting with people.
If I was to talk about something familiar, that I know a lot about - I can talk to people, and they wouldn’t really be talking back to me. I could tell them things - and that really gets rid of that social dyslexia. Because you’re not then listening to people, it’s not a social conversation. Then you don't have to look at their body-language or know if they’re not interested. You just talk like people and all of a sudden you’re just kind of dominating the conversation"
https://www.youtube.com/watch?v=WAfWfsop1e0

Jag vet inte om Aspies är mer självcentrerade eller inte. Själv känner jag mig tyvärr ganska självcentrerad eftersom jag har svårt att tala om andras intressen. Men det här är inte svart eller vitt, för jag kan allt vara ett bra stöd för vänner också.
Men jag tror att citatet ovan gestaltar en större bild. Att häri ligger många missförstånd. När en aspie kliver in och dominerar en konversation så står NT helt oförstående, och de ser inte de bakomliggande faktorerna utan drar slutsatsen att Aspies är mer självcentrerade än vad de faktiskt är.

Liljan skrev:Och om man nu inte ska använda ordet NT, vilket ord ska man då använda?

Inget annat. NT duger fint tycker jag Det finns ju uppenbarligen ett behov av det. Tråden, som jag tänkt, skall lyfta varför det behovet finns och varför många Aspies hamnar i en defensiv ställning och späder på ett redan präglat utanförskap. Jag ville se om det finns en slags martyrroll inom uppdelningen, att se sig själv mot världen. Och varför det i så fall är så.

Det handlar inte om att späda på en situation utan att utgå utifrån hur saker fungerar för att få ett mer fungerande livssituation.

Liljan skrev:Innan jag fick min diagnos så anpassade jag mig så mycket till NT samhället att jag bokstavligt talat blev sjuk, jag la ner abnormt mycket tid på det.

Detta är precis sådant som blir lättare att hantera om man är medveten om AS-NT skillnader. Och konsekvensen av att vara omedveten blir ju ganska tydlig också.

Winterblues skrev:

Liljan skrev:Och om man nu inte ska använda ordet NT, vilket ord ska man då använda?

Inget annat. NT duger fint tycker jag Det finns ju uppenbarligen ett behov av det. Tråden, som jag tänkt, skall lyfta varför det behovet finns och varför många Aspies hamnar i en defensiv ställning och späder på ett redan präglat utanförskap. Jag ville se om det finns en slags martyrroll inom uppdelningen, att se sig själv mot världen. Och varför det i så fall är så.

Det finns säkert de som ser sig själva mot världen och de som går ihop i grupper och har den inställningen med, men jag tror inte det är vanligare hos de som har AS/ATS än andra små grupper i samhället. Varför tror du att det är vanligt? Jag känner inte igen din beskrivning av det jag sett i verkliga livet. Sedan måste man inte hamna i utanförskap bara för att man har en NPF diagnos.

Puzzle skrev:Jag tror ju att ordet myntades av psykologer eller forskare för att kunna diskutera och jämföra autismspektrum med "normala" eller "neurotypiska" utan att behöva referera dom som "onormala - normala" eller "sjuka - friska" men jag kan ha fel.

Det tror jag inte. Varken neurotypisk eller neurodivers är accepterat bland forskare, utan de jobbar vidare med sina dysfunktionsmodeller som inte leder någonvart annat än i en massa publikationer utan värde.

rdos skrev:Det tror jag inte. Varken neurotypisk eller neurodivers är accepterat bland forskare, utan de jobbar vidare med sina dysfunktionsmodeller som inte leder någonvart annat än i en massa publikationer utan värde.

Tjah, som sagt jag kan ha fel. Min psykolog brukar säga neurotypisk så jag trodde det var en accepterad term men det kan ju vara så att hon har "lärt sig den" via andra aspergare/AST:are eller så också.

Liljan skrev:Jag känner inte igen din beskrivning av det jag sett i verkliga livet.

Jag har inte haft så mycket kontakt med aspies i verkliga livet, så har inget att referera till där. Däremot har jag t.o.m. märkt det på flera av inläggen i denna tråden. Sedan var ju orsaken till att jag startade den för att jag såg ett martyrskap även i forumet och ville därför utforska det lite

Winterblues skrev:Jag får definiera en konkret fråga:

Varför gör aspies indelningen "neurotypisk" och "aspies", när inte det behovet finns hos någon av de övriga neuropsykiatriska diagnoserna?
- aspies är de enda som frivilligt sätter sig i ett utanförskap genom själva definitionen.

Även NT säger NT och folk med andra NPF diagnoser använder visst uttrycket! Sedan säger jag för miljontegången, det handlar INTE om att sätta sig i utanförskap. Att kalla NT för normala är att sätta sig i utanförskap däremot.

Winterblues skrev:

Liljan skrev:Jag känner inte igen din beskrivning av det jag sett i verkliga livet.

Jag har inte haft så mycket kontakt med aspies i verkliga livet, så har inget att referera till där. Däremot har jag t.o.m. märkt det på flera av inläggen i denna tråden. Sedan var ju orsaken till att jag startade den för att jag såg ett martyrskap även i forumet och ville därför utforska det lite

Använd inte internetforum som källor, det är inte trovärdigt. Sedan finns det gott om folk som inte ser sig själva som martyrer här inne också.

Winterblues skrev:Jag har inte haft så mycket kontakt med aspies i verkliga livet, så har inget att referera till där. Däremot har jag t.o.m. märkt det på flera av inläggen i denna tråden. Sedan var ju orsaken till att jag startade den för att jag såg ett martyrskap även i forumet och ville därför utforska det lite

Jag tror att det helt enkelt är så att människor lätt skaffar sig en grupptillhörighet som "Vi aspergare", "Vi bisexuella", "Vi metalheads", "Vi norrlänningar", etc. sen om det handlar om ett "martyrskap" eller "offermentalitet" är ju diskutabelt och beroende på vem man väljer att kollar på. Man vill helt enkelt tillhöra en grupp, vissa är nöjda med det, andra inte så värst.

Sen så får man ju också tänka på att människor har olika bakgrund och vissa kan ha större problem med sin asperger eller om man känner att man ofta har blivit utsatt, missförstod och mobbad av "NT:are" (men inte av aspergare) så kan det ju vara lätt man blir lite "fientlig" eller "skeptiskt" till att umgås med "dom", för att man har dåliga associationer.

Annars håller jag med Lilja, att använda termen "neurotypisk" behöver inte betyda att man sätter sig i ett utanförskap utan det beror på hur man säger det på samma sätt som man kan få "majoriteten" till ett ord där många kan känna sig utanför ("majoriteten kan ju ändå gå i trappor" =utanförskap för rullstolsburna exempelvis).