Eftersom utomståede är så fixerade vid att personer med AS har ett super-duper jätte mega intresse som de gör dygnet runt, så blir det rätt irriterande efter ett tag. Och inte blir det bättre ifall de bokstavligen tror på att alla med AS-problem har ett 'defekt' intresse, som att gilla fotografering, men bara med linsen på och upp-och-ner bilder på tågvagnar, eller annat skumt.

(de är jätteintresserade av sitt intresseområde, men förstår egentligen ingenting av det eftersom de är 'hjärnskadade' och gör därför allt lite konstigt, låtsas som allt är vanligt bara...)

Så en lösning är att helt enkelt skita i ens intresse ett tag, för att slippa kommentarerna och diskussionen.

Någon som provat? Av vilken anledning som helst så klart.
Var det svårt?

Jag hade extremt svårt att undvika mitt intresseområde, men efter ett par veckor hade jag nya grejer på gång. Läste lite andra böcker osv.

Jag kan inte låta bli mina intressen. Möjligen kan jag ersätta ett intresse, elelr åtminstone inriktning, med ett annat.

Håller med Tibbs här.

- Tja mina s k specialintressen går nog inte att göra mycket åt...

- Vem bestämmar dessutom vad ett specialintresse är, vilka är de utomstående. Vem innehar den kunskapen att bestämma vilka mina intressen är.?

- Mina intressen finns inne i min hjärna och när andra tar deras hjärnor och intressen med sig när de går är min kvar där jag finns...

- Har en lokförare ett speciellt intresse i att köra lok hela livet, ostgubben på hörnet som dör av ålderdom över sina älskade ostar eller har en politiker ett speciellt intresse när hon har valt att göra politiska gärningar eller en prästvigd t ex osv...

- Vi är alla olika individer och det kanske mer handlar om att acceptera och förstå de likheter vi har som människor snarare än olikheterna där vi alla måste vara antingen vi eller dem...


- Baconmuffins. Var glad över dina intressen, för det finns inget svar eftersom frågan inte kan ställas..!

Mvh
Pupillus

baconmuffins skrev:Har ni någonsin undvikit er/a intressen?

Ja.

baconmuffins skrev:Hur gick det?

Jag blev sjuk.

Hej baconmuffins

Mmm... modellbygge... har inte suttit med det på åratal... i skåpet står ett tjugotal plastbyggsatser, av "allt" från flygplan till terrängbilar... av olika orsaker är den delen av min kreativitet nere på noll ... men nu slutar jag skriva, det är ju inte meningen att det ska bli någon gnäll-tråd, detta...

Undviker endast mitt "specialintresse" när jag går och lägger mig, förutsatt att jag inte drömmer.

Hur lätt är det att undvika bilder och visuella intryck när allt man hör, läser, känner och tycker är associerat till färger och former?

Vilket är ditt specialintresse då, Brillis?

Allt som har med bilder att göra.

baconmuffins skrev:Eftersom utomståede är så fixerade vid att personer med AS har ett super-duper jätte mega intresse som de gör dygnet runt, så blir det rätt irriterande efter ett tag. Och inte blir det bättre ifall de bokstavligen tror på att alla med AS-problem har ett 'defekt' intresse, som att gilla fotografering, men bara med linsen på och upp-och-ner bilder på tågvagnar, eller annat skumt.

(de är jätteintresserade av sitt intresseområde, men förstår egentligen ingenting av det eftersom de är 'hjärnskadade' och gör därför allt lite konstigt, låtsas som allt är vanligt bara...)

Så en lösning är att helt enkelt skita i ens intresse ett tag, för att slippa kommentarerna och diskussionen.

Någon som provat? Av vilken anledning som helst så klart.
Var det svårt?

Jag hade extremt svårt att undvika mitt intresseområde, men efter ett par veckor hade jag nya grejer på gång. Läste lite andra böcker osv.

Nej varför skulle jag göra det för andra människors skull? Bättre att undvika irriterande människor i så fall.

jag har undvikit mina specialintressen ibland. Och då har jag blivit värsta sura ohanterbara argbiggan. eller så har jag blivit apatsisk och inåtvänd. Så nu vet jag att jag inte får ge upp mina intressen. De är viktiga för att jag skall fungera normalt.

Det dumma är att jag inte vet vad mitt specialintresse är. Så jag kan inte undvika det. :s

Vad fan ska man undvika sitt intresse för??

Det skulle aldrig falla mig in att undvika Charlene. Min gitarr.

Jag har tvingats avstå för att gå till jobbet eller hämta på dagis, men det var en pina...

KrigarSjäl skrev:Vad fan ska man undvika sitt intresse för??

Det har blivit så på grund av prioriteringar som tex förhållande där partnern tyckt att man skall vara mera social eller så har det varit när jag jobbat och varit så trött att jag inte orkat ha något mer intresse än att äta jobba sova.
En pojkvän anklagade mig för att vara narkoman bara för att jag fick inspiration sent på kvällarna som tex måla om krukorna.
Så då har jag såklart dämpat mig lite och förökt anpassa mig.

Det har varit i olika anpassningssituationer som jag undvikit mitt specialintresse.

Just nu har jag kommit ifrån mitt eftersom jag blivit stressad av något.
Så snart låser jag in mig och försvinner in i min egna värld.

Ja, och det skapar en uppgivenhet och meningslöshet med livet.

underjord skrev:

baconmuffins skrev:Har ni någonsin undvikit er/a intressen?

Ja.

baconmuffins skrev:Hur gick det?

Jag blev sjuk.

Samma här.

Inger skrev:

underjord skrev:

baconmuffins skrev:Har ni någonsin undvikit er/a intressen?

Ja.

baconmuffins skrev:Hur gick det?

Jag blev sjuk.

Samma här.

Samma här.

Mitt intresse är djur. När min första hund dog lade jag mig ner i sängen för att dö, eftersom min mor sagt att jag måste vänta med att köpa ny hund tills jag flyttat hemifrån.

Till slut sade hon; Men herregud, köp en ny hund då!

Varpå jag studsade upp ur sängen och ringde valphänvisaren.

Har undvikt mina specialintressen flera gånger i tron att det var något fel med dessa. Detta var under perioden då jag trodde aspighet var något fult.

Aspkvinna skrev:

Inger skrev:

underjord skrev:

baconmuffins"]Har ni någonsin undvikit er/a intressen?

Ja.

[quote="baconmuffins skrev:Hur gick det?

Jag blev sjuk.

Samma här.

Samma här.[/quote]

Jo, jag blev verkligen sjuk, inte kroppsligt kanske, men själsligt. Jag har alltid haft ett behov av konstnärliga uttryck på ett eller annat sätt och jag minns mitt första arbete efter universitet. Jag jobbade då heltid på ett utpräglat teknikföretag. Det var innan min diagnos och jag ansträngde mig för att passa in i samhället, vilket helt enkelt inte gick insåg jag snart. På det stället dog jag verkligen inombords och blev till slut djupt deprimerad.

Nu jobbar jag halvtid och kan ägna mig mer åt mina konstnärliga behov, vilket får mig att må bra mycket bättre.

Jag har, sent omsider, lärt mig att jag inte är lika intresserad av tekniken i sig som av vad jag kan använda den till för att uttrycka mig. När jag tänker efter är alla mina intressen och talanger resultatet av ett uttrycksbehov. Jag önskar att jag hade kunnat uttrycka och stå fast vid det långt tidigare.

Fick höra igår att jag borde "läsa om nått annat annars blir du fanatisk". Hm, jag tror inte jättemycket på idén, har det funkat för er? Att hindra en fanatisk period, genom att läsa om nått annat (då mindre intressant)? Eller är det kört helt?

Jag lutar snarare åt att hålla käften och fortsätta i smyg, då det är andras reaaktioner på mina intressen som stör mig, inte intressena som sådana.

MsTibbs skrev:Fick höra igår att jag borde "läsa om nått annat annars blir du fanatisk". Hm, jag tror inte jättemycket på idén, har det funkat för er?

Nej, det fungerar inte för mig. När jag är inne i nå't Projekt kan jag inte bara sluta med det utan att må dåligt. Ibland kan jag inte ens ägna mig åt annat ens om jag tvingades till det.