Lispington skrev:Själv förstår jag inte varför de vill ha en sådan distinktion.

För att de inte vill bli behandlade som förståndshandikappade?

plåtmonster skrev:

Lispington skrev:Själv förstår jag inte varför de vill ha en sådan distinktion.

För att de inte vill bli behandlade som förståndshandikappade?

Då gäller upplysning. När jag blir behandlad som om jag vore förståndshandikappad, så ryter jag till, upplyser om hur verkligheten ter sig och därmed är det problemet löst.

Att låtsas som om Asperger inte är besläktat med autism är att sticka huvudet i sanden samtidigt som man odlar en obehaglig, elitistisk gruppgemenskap. Den håller jag mig helst utanför.

Lispington skrev:Ingen är sin diagnos. Diagnosen är ett hjälpmedel för att kunna förstå vad som skiljer ut en och kunna få rätt typ av hjälp, om det skulle behövas. Väldigt få cancerpatienter kallar sig bröstcancrare, prostatacancrare eller liknande. Däremot kan de vara med i patientföreningar som agerar som intresseorganisation gentemot t.ex. politiker. Jag säger att jag är autistisk, men kallar mig inte gärna autist. Jag är den jag är och min autism är bara en del av mig, av den helhet som jag är.

Lispington skrev:

Puzzle skrev:Sen är man ju såklart först och främst människa […]

Precis.

Ja, som sagt så tycker ju jag att man först och främst är människa men av någon anledning så har ju ändå folk i just autismspektrumet börjat använda ord som "Aspergare", "Autister" eller på engelska "Aspie" och "Autsie" så av någon anledning verkar det ju som om en del vill använda sin diagnos som ett sätt att skilja ut sig med. Troligtvis på grund av att hjärnan fungerar så pass annorlunda att många känner sig utanför de "neurotypiska" så man vill skapa en egen gemenskap och då använder man betäckningar som "aspergare" eller "autister" på sig själv för att lättare hitta likasinnad/folk med samma diagnoser och svårigheter samt förståelse.

Man behöver inte ens gå så långt som till cancer utan även andra psykiska diagnoser som bipolär eller schizophreni så finns det ingen annan grupp (vad jag vet) som skapat ett "beteckningsord" eller kanske man ska kalla det "smeknamn" för sin diagnos på samma sätt som vid asperger eller autism. Inga "bipolärare" eller "schizare" så att säga.

Lispington skrev:För att få diagnosen klassisk autism, så fordras att man uppfyller kriterierna för förståndshandikapp, d.v.s. ett logiskt IK under 70.

Alla har fördomar och vi skapar nya fördomar varje dag. Vår hjärna fungerar helt enkelt på det sättet. Men varken rädsla för andras fördomar eller de egna fördomarna gentemot personer med klassisk autism är skäl nog för att låtsas som om den samlade forskningen inte existerar och att vi minsann är lite finare och lite bättre än de där andra, de där som är "autistiska". Den typen av resonemang kan man se här på forumet och höra på olika träffar med t.ex. Attention eller AAF. Själv förstår jag inte varför de vill ha en sådan distinktion. Jag känner ingen gemenskap med personer som tänker på det sättet.

Klassisk autism kan kanske vara så men jag trodde faktiskt att det var som så att man fick en autism diagnos och förståndshandikappet som en separat diagnos. Alltså att man kan ha diagnosen "autism" utan att vara förståndshandikappad. I vart fall så finns ju även högfungerande autism och Atypisk autism där jag har den senare (eller ja, som sagt jag har hamnat emellan diagnoser så det står atypisk autism/asperger i min journal) och en IQ på 128, så man kan ju ändå ha någon form av autism och ändå inte vara förståndshandikappad. Högfungerande autism är ju i princip samma som asperger fast man ska ha haft tydliga svårigheter innan tre års ålder men det blir ju fortfarande en autismdiagnos så man kan ju inte riktigt kalla sig "Aspergare" då för man har ju inte Asperger syndrom.

Så jag har fortfarande inget problem med att bli hopklumpad med andra autister men jag är inte förståndshandikappad så jag gillar inte att folk drar paralleller till det.

Puzzle skrev:Ja, som sagt så tycker ju jag att man först och främst är människa men av någon anledning så har ju ändå folk i just autismspektrumet börjat använda ord som "Aspergare", "Autister" eller på engelska "Aspie" och "Autsie" så av någon anledning verkar det ju som om en del vill använda sin diagnos som ett sätt att skilja ut sig med. Troligtvis på grund av att hjärnan fungerar så pass annorlunda att många känner sig utanför de "neurotypiska" så man vill skapa en egen gemenskap och då använder man betäckningar som "aspergare" eller "autister" på sig själv för att lättare hitta likasinnad/folk med samma diagnoser och svårigheter samt förståelse.

Jag har länge förgäves påpekat att män och kvinnor först och främst är människor och att män och kvinnor har fler likheter än olikheter. Så det där med gemenskap och likheter står inte så högt i kurs, olikheterna är mycket viktigare och intressantare.

Sedan är det väl självklart att man skriver om skillnaderna mellan aspies och NT just på ett aspergerforum! Iaf när man diskuterar skillnaderna och hur AS yttrar sig hos en själv. Se även t ex här: post83025.html#p83025

AS tillhör autismspektrumtillstånd men för den skull känner jag mig inte som och kallar mig inte "autist". När jag fick diagnos, fick jag diagnosen Aspergers syndrom och lärde mig motvilligt att jag var annorlunda, en aspie. Autism förknippade jag med förståndshandikapp. Om jag vill poängtera att jag inte har förståndshandikapp el är någon savant typ Rainman, vad ska jag kalla mig då? De flesta autister har nämligen förståndshandikapp. "Högfungerande autist" finns ju men aspie/aspergare är kortare. Nu har äntligen folk lärt sig mer om AS och då ska vi alla bli autister, dags att börja om igen.

Puzzle skrev:Så jag har fortfarande inget problem med att bli hopklumpad med andra autister men jag är inte förståndshandikappad så jag gillar inte att folk drar paralleller till det.

Då är det den bilden och den attityden som vi ska förändra, både för vår egen skull och för andras, som befinner sig inom spektrumet. Att förskjuta andra grupper för att de anses ha en dålig inverkan på ens egen grupp är ett alternativ som är passivt. Man lägger skulden på andra och hoppas att människor som genom ett under skall se på en med andra ögon än tidigare. Att förändra fördomar är att förändra attityder och att förändra attityder är ett arbete som kan ta tid, men det är också ett sätt att skapa hållbara förändringar som står emot tidsanda och politiska strömningar. Om vi inte arbetar med att tala med människor och ge dem en korrekt bild av vad de olika delarna av autismspektrumet innebär, så kommer vi fortsätta att ses som förståndshandikappade. Jag tror på kunskapens makt att förändra tingens ordning och för tillfället säger kunskapen oss, att Aspergers syndrom antagligen är en form av autism. Då skall vi fokusera på att förklara skillnaderna mellan den diagnos vi har och den felaktiga bild som personen framför oss har av densamma, inte låtsas om som om vi tillhör en neuropsykiatrisk adel, som inte beblandar sig med den klassiskt autistiska populasen.

När jag fick min diagnos var det efter nästan tre års utredning. Då fanns bara diagnoserna autism (klassisk autism) och Aspergers syndrom att tillgå. Jag låg mittemellan, vilket orsakade den långa utredningstiden, så idag hade jag antagligen fått diagnosen högfungerande autism istället för Aspergers syndrom. Men efter att ha läst forumet under en tid innan jag registrerade mig, så insåg jag, att jag känner mig ensammare än någonsin. Ensam som en följd av min autism och ensam eftersom många som delar min diagnos använder densamma för att skilja ut sig, istället som en hjälp att klara vardagen bättre. Det är en isolationistisk och separatistisk inställning som skaver mot det jag kan läsa mig till i de vetenskapliga artiklar jag har tillgång till, att Aspergers syndrom och klassisk autism är av samma rot och stam, för att parafrasera en julsång.

Lispington skrev:Då gäller upplysning. När jag blir behandlad som om jag vore förståndshandikappad, så ryter jag till, upplyser om hur verkligheten ter sig och därmed är det problemet löst.

Många med asperger är inte kapabla till det pga blyghet och social osäkerhet. Det drabbar dessutom genom snack bakom ryggen så att du blir exkluderad.

Lispington skrev:Då är det den bilden och den attityden som vi ska förändra,

Det kräver ork utöver att hantera vardagen något många helt enkelt inte har.

Alien skrev:Jag har länge förgäves påpekat att män och kvinnor först och främst är människor och att män och kvinnor har fler likheter än olikheter. Så det där med gemenskap och likheter står inte så högt i kurs, olikheterna är mycket viktigare och intressantare.

Ja tyvärr så är det ju så, olikheterna sticker ut och syns medan alla tusentals av likheter lätt försvinner för många tänker inte ens på att likheterna är där.

Alien skrev:Sedan är det väl självklart att man skriver om skillnaderna mellan aspies och NT just på ett aspergerforum! Iaf när man diskuterar skillnaderna och hur AS yttrar sig hos en själv. Se även t ex här: post83025.html#p83025

Ja självklart så ska man ju få prata om skillnaderna mellan AS och NT och även AS och Autism/ASD men det är just det där att vissa verkar identifiera sig väldigt hårt med diagnosen, att men i första hand ÄR aspergare eller apsie och då är men tillbaka till första stycket och har skapat sig en identitet baserad på skillnaderna.

Sen håller jag i för sig med vad som säga i inlägget som du länkar till att man snarare "är aspergare/autistisk" än att man "har asperger/autism" på samma sätt att man är kvinna eller man och inte har kvinnliga/manliga kroppsdelar bla. men jag tycker att vissa tar det lite väl långt ibland, som i trådar som den här: Vi aspergare måste hålla ihop.

Alien skrev:AS tillhör autismspektrumtillstånd men för den skull känner jag mig inte som och kallar mig inte "autist". När jag fick diagnos, fick jag diagnosen Aspergers syndrom och lärde mig motvilligt att jag var annorlunda, en aspie. Autism förknippade jag med förståndshandikapp. Om jag vill poängtera att jag inte har förståndshandikapp el är någon savant typ Rainman, vad ska jag kalla mig då? De flesta autister har nämligen förståndshandikapp. "Högfungerande autist" finns ju men aspie/aspergare är kortare. Nu har äntligen folk lärt sig mer om AS och då ska vi alla bli autister, dags att börja om igen.

Inom diagnosen "Autism" (Kanners syndrom, klassisk autism) är det 70% som även har en utvecklingsstörning och brukar därför kallas "dubbelt drabbade" men diagnoser som högfungerande autism och atypisk autism har ju tillkommit på senare tid och därför även ökat i antal så det är ju inte riktigt längre så att alla med någon form av autism är förståndshandikappade. Så ta någon med högfungerande autism, vad ska dom kalla sig då? "Aspergare" är ju inte riktigt rätt när dom inte har Asperger syndrom men om det även på ett forum som det här är det många som har förutfattade meningar att alla som kallar sig autister eller autistic är förståndshandikappade är det verkligen så kul att kalla sig själv det då? Eller ska man måste säga "högfungerande autister", "atypiska autister"? Snacka om gruppindelning.

Sen förstår jag att det måste vara väldigt jobbigt att "byta diagnos" och börja om efter att man har äntligen har vant sig vid den men samtidigt så är det nu en växande grupp högfungerande/atypiska autister som annars hamnar utanför eller själva blir hopklumpade med förståndshandikapp.

Lispington skrev:Då är det den bilden och den attityden som vi ska förändra, både för vår egen skull och för andras, som befinner sig inom spektrumet. Att förskjuta andra grupper för att de anses ha en dålig inverkan på ens egen grupp är ett alternativ som är passivt.

Precis, men tyvärr så är det ju som Plåtmonster säger så är många inom spektrumet blyga och försiktiga så det kommer ta tid.

Lispington skrev:När jag fick min diagnos var det efter nästan tre års utredning. Då fanns bara diagnoserna autism (klassisk autism) och Aspergers syndrom att tillgå. Jag låg mittemellan, vilket orsakade den långa utredningstiden, så idag hade jag antagligen fått diagnosen högfungerande autism istället för Aspergers syndrom.

Ska jag vara helt ärlig så har jag nog troligtvis bara atypisk autism eller "genomgripande störning i utvecklingen" som den så trevligt också heter men jag var djupt deprimerad och mycket på grund av att jag kände att jag inte hade någon samhörighet alls för att sedan inte ens "få bli aspergare" utan bara "genomgripande störd". Så eftersom att det påverkade mig så pass negativt så tror jag att psykologen la till "asperger syndrom" och började kalla mig "aspergare" men sa även att diagnosen kommer försvinna snart just för att jag skulle kunna få en tillfällig samhörighet (som jag inte är säker på att jag har). Sen är det såklart inte så att jag fick en diagnos som inte alls stämmer utan anledningen att jag fick atypisk autism är för att psykologen inte är säker på om jag har något specialintresse, eller rättare sagt att mina intressen skiftar för mycket.

Intressant nytt liv min gamla tråd har fått. Den är ett fascinerande tidsdokument. När OA växte fram 2006-08 var det alltså för många sådan skillnad mellan termerna autism och asperger att vi gick från namnidén Organiserade Autister till Organiserade Aspergare, vilket antogs vid vårt konstituerande möte i augusti 2008.

Precis som internationella rörelser före oss hade namn som Aspies for freedom.

Sedan tog det väl två och ett halvt till tre år innan alla som såg sig som aspergare fick "smällen" att amerikanska läkarsällskapet tänkte bestämma att hela diagnosnamnet något år fram i tid skulle "försvinna" och sluta ställas.

Den biten är också fascinerande hur det har gått till, och vilket mediaintresse det har haft redan tidigt att just diagnosen Aspergers syndrom skulle "försvinna" in i en enda bred autismspektrumdiagnos. I slutet av sommaren 2011 gjorde t ex detta.

I början av denna vecka blev det en mediagrej att prins Carl Philip gjorde ett uttalande i samband med ett dyslexievent. Vare sig media eller i vart fall den svenska officiella dyslexirörelsen har tydligen så långt haft en aning om att dyslexi och dyskalkyli vid DSM-5:s klubbande i maj 2013 har försvunnit på samma sätt in i en enda bred "Specific learning disorder"-diagnos och får förväntas gå samma väg i Europeisk standard när ICD-10 ersätts av ICD-11, beräknat 2017.

(Vilket alltså är vad som gäller fortsatt ställande av Asperger-diagnoser i Sverige och EU, här ställs inte diagnoser enligt DSM utan ICD, så Aspergers syndrom "finns" kvar och ska fortsätta ställas i kanske två år till. Utredare verkar överlag redan ha slutat, och det finns exempel på utredare som hade börjat ställa den nya autismspektrumdiagnosen i stället för Aspergers syndrom redan 2012, innan DSM-5 ens var klubbad...)

Jag twittrade till Dyslexiförbundet och ställde frågor om det där på måndagkvällen, och frågade om grejen är att de faktiskt inte ens har hört talas om det, eller om de bara inte bryr sig om vad APA gör med sin DSM och att de alltid tänker kalla dyslexi för dyslexi, vilket ju hade varit en intressant approach... jag fick svaret "Vi får titta närmare på det här", så det verkade vara första gången de ens hörde talas om saken...

Det känns som att det säger något om omvärldens och medias intresse för autismdiagnoser att det kunnat vara sådan hype kring förändringen kring vår diagnos, men att det förblivit så tyst om exakt samma utveckling kring en välkänd diagnos som dyslexi att t o m de berörda har missat det helt...

Lispington skrev:

Puzzle skrev:Så jag har fortfarande inget problem med att bli hopklumpad med andra autister men jag är inte förståndshandikappad så jag gillar inte att folk drar paralleller till det.

Då är det den bilden och den attityden som vi ska förändra, både för vår egen skull och för andras, som befinner sig inom spektrumet. Att förskjuta andra grupper för att de anses ha en dålig inverkan på ens egen grupp är ett alternativ som är passivt. Man lägger skulden på andra och hoppas att människor som genom ett under skall se på en med andra ögon än tidigare. Att förändra fördomar är att förändra attityder och att förändra attityder är ett arbete som kan ta tid, men det är också ett sätt att skapa hållbara förändringar som står emot tidsanda och politiska strömningar. Om vi inte arbetar med att tala med människor och ge dem en korrekt bild av vad de olika delarna av autismspektrumet innebär, så kommer vi fortsätta att ses som förståndshandikappade. Jag tror på kunskapens makt att förändra tingens ordning och för tillfället säger kunskapen oss, att Aspergers syndrom antagligen är en form av autism. Då skall vi fokusera på att förklara skillnaderna mellan den diagnos vi har och den felaktiga bild som personen framför oss har av densamma, inte låtsas om som om vi tillhör en neuropsykiatrisk adel, som inte beblandar sig med den klassiskt autistiska populasen.

Hur mycket "beblandar sig" vanliga människor med t ex dem som har Downs syndrom, om de inte har anhöriga som har det el gör det i sin yrkesutövning? Så varför förutsätts vi aspergare/högfungerande autister känna särskild samhörighet och förståelse för förståndshandikappade autister? Kanske finns de som gör det, men jag för min del känner mig snarare som jag varken hör ihop med dem, NT el övriga Aspergare, jag är en kategori för mig själv. Däremot kan jag se att vi aspergare/högfungerande autister har gemensamma problem, t ex att hitta el behålla jobb. Hur det känns att självklart fösas in på DV tillsammans med förståndshandikappade (som inte behöver vara autister) kan du läsa om t ex här: sluta-se-ned-pa-oss-som-har-daglig-verksamhet-t8842.html, daglig-verksamhet-o-aktivitetsersattning-en-atervandsgrand-t4538.html

Det jag känt personligen är att "NT-samhället" föst ut mig: "Du ska inte vara med oss och besvära oss, seså, det här är det reservat du passar in i".

Pemer skrev:Den biten är också fascinerande hur det har gått till, och vilket mediaintresse det har haft redan tidigt att just diagnosen Aspergers syndrom skulle "försvinna" in i en enda bred autismspektrumdiagnos. I slutet av sommaren 2011 gjorde t ex detta.

I början av denna vecka blev det en mediagrej att prins Carl Philip gjorde ett uttalande i samband med ett dyslexievent. Vare sig media eller i vart fall den svenska officiella dyslexirörelsen har tydligen så långt haft en aning om att dyslexi och dyskalkyli vid DSM-5:s klubbande i maj 2013 har försvunnit på samma sätt in i en enda bred "Specific learning disorder"-diagnos och får förväntas gå samma väg i Europeisk standard när ICD-10 ersätts av ICD-11, beräknat 2017.

(Vilket alltså är vad som gäller fortsatt ställande av Asperger-diagnoser i Sverige och EU, här ställs inte diagnoser enligt DSM utan ICD, så Aspergers syndrom "finns" kvar och ska fortsätta ställas i kanske två år till. Utredare verkar överlag redan ha slutat, och det finns exempel på utredare som hade börjat ställa den nya autismspektrumdiagnosen i stället för Aspergers syndrom redan 2012, innan DSM-5 ens var klubbad...)

Jag twittrade till Dyslexiförbundet och ställde frågor om det där på måndagkvällen, och frågade om grejen är att de faktiskt inte ens har hört talas om det, eller om de bara inte bryr sig om vad APA gör med sin DSM och att de alltid tänker kalla dyslexi för dyslexi, vilket ju hade varit en intressant approach... jag fick svaret "Vi får titta närmare på det här", så det verkade vara första gången de ens hörde talas om saken...

Det känns som att det säger något om omvärldens och medias intresse för autismdiagnoser att det kunnat vara sådan hype kring förändringen kring vår diagnos, men att det förblivit så tyst om exakt samma utveckling kring en välkänd diagnos som dyslexi att t o m de berörda har missat det helt...

Intressant, jag visste inte att dyslexi också hade "försvunnit" vilket i för sig kanske inte är så konstigt om inte ens Dyslexiförbundet hade koll på det. Måste ju nästan bli krångligare då på ett sätt när det kommer som en chock att folk inte längre får den diagnosen för förr eller senare måste den ju också försvinna i Sverige.

Men jag tror att det kan bero på att aspergare och autister oftast känner att dom inte riktigt passar in i "NT-samhället" så dom skapar mer av en egen gemenskap med andra med samma diagnos än vad dyslektiker gör och när den gemenskapen sen "hotas" eller "försvinner" så blir det större och högljuddare för dom/vi bryr oss mer om våran "grupptillhörighet".

Man kan ju också tycka att det är rätt befängt att en organisation som är så beroende av ekonomiska incitament från läkemedelsindustri osv skall få bestämma diagnoskriterier helt självsvådligt. Det kommer säkert en medicin som passar på diagnosen snart..

Alla med asberger är autister men inte alla autister kan räknas som asbergare. Det finns t.ex. atypisk autism som inte kan räknas som asberger då man kan fortfarnde förstå sig på känslor och verkar normal utåt men har svårt med sociala kontakter inombords, har jag fått höra. För att få en asberger diagnos så skulle det krävas att det finns fler svårigheter än så.

Alien skrev:

Lispington skrev:

Puzzle skrev:Så jag har fortfarande inget problem med att bli hopklumpad med andra autister men jag är inte förståndshandikappad så jag gillar inte att folk drar paralleller till det.

Då är det den bilden och den attityden som vi ska förändra, både för vår egen skull och för andras, som befinner sig inom spektrumet. Att förskjuta andra grupper för att de anses ha en dålig inverkan på ens egen grupp är ett alternativ som är passivt. Man lägger skulden på andra och hoppas att människor som genom ett under skall se på en med andra ögon än tidigare. Att förändra fördomar är att förändra attityder och att förändra attityder är ett arbete som kan ta tid, men det är också ett sätt att skapa hållbara förändringar som står emot tidsanda och politiska strömningar. Om vi inte arbetar med att tala med människor och ge dem en korrekt bild av vad de olika delarna av autismspektrumet innebär, så kommer vi fortsätta att ses som förståndshandikappade. Jag tror på kunskapens makt att förändra tingens ordning och för tillfället säger kunskapen oss, att Aspergers syndrom antagligen är en form av autism. Då skall vi fokusera på att förklara skillnaderna mellan den diagnos vi har och den felaktiga bild som personen framför oss har av densamma, inte låtsas om som om vi tillhör en neuropsykiatrisk adel, som inte beblandar sig med den klassiskt autistiska populasen.

Hur mycket "beblandar sig" vanliga människor med t ex dem som har Downs syndrom, om de inte har anhöriga som har det el gör det i sin yrkesutövning? Så varför förutsätts vi aspergare/högfungerande autister känna särskild samhörighet och förståelse för förståndshandikappade autister? Kanske finns de som gör det, men jag för min del känner mig snarare som jag varken hör ihop med dem, NT el övriga Aspergare, jag är en kategori för mig själv. Däremot kan jag se att vi aspergare/högfungerande autister har gemensamma problem, t ex att hitta el behålla jobb. Hur det känns att självklart fösas in på DV tillsammans med förståndshandikappade (som inte behöver vara autister) kan du läsa om t ex här: sluta-se-ned-pa-oss-som-har-daglig-verksamhet-t8842.html, daglig-verksamhet-o-aktivitetsersattning-en-atervandsgrand-t4538.html

Det jag känt personligen är att "NT-samhället" föst ut mig: "Du ska inte vara med oss och besvära oss, seså, det här är det reservat du passar in i".

Precis. Det finns många förståndshandikappade som får asberger eller autismdiagnos bara för att de kanske upplever sig ha samma problem som de som bara har asberger. Men det blir konstigt eftersom en förståndshandikappad person har kanske downs medans en med autism kan vara fullt fungerande och då blir det konstigt att likställa autism eller asberger med förståndhandikapp.

imagine skrev:Precis. Det finns många förståndshandikappade som får asberger eller autismdiagnos bara för att de kanske upplever sig ha samma problem som de som bara har asberger. Men det blir konstigt eftersom en förståndshandikappad person har kanske downs medans en med autism kan vara fullt fungerande och då blir det konstigt att likställa autism eller asberger med förståndhandikapp.

''För att få diagnosen krävdes i sammanfattning att personen hade en normal till hög intelligensnivå samt normal språklig förmåga''

Hur går det ihop?

CarolusRex skrev:

imagine skrev:Precis. Det finns många förståndshandikappade som får asberger eller autismdiagnos bara för att de kanske upplever sig ha samma problem som de som bara har asberger. Men det blir konstigt eftersom en förståndshandikappad person har kanske downs medans en med autism kan vara fullt fungerande och då blir det konstigt att likställa autism eller asberger med förståndhandikapp.

''För att få diagnosen krävdes i sammanfattning att personen hade en normal till hög intelligensnivå samt normal språklig förmåga''

Hur går det ihop?

Det gör det inte. Jag gissar att påståendet ovan inte har någon grund i vare sig forskning eller andra undersökningar.

---

Allmän kommentar till en rad personer.

Jag likställer inte Aspergers syndrom med autism, utan menar, i likhet med den aktuella forskningen, att Aspergers syndrom är en typ av autism på samma sätt som en vitsippa är en typ av ranunkelväxt. Sålunda är personer med diagnosen Aspergers syndrom åtminstone taxonomiskt besläktade med personer som har andra diagnoser inom autismspektrumet. Jag är tillräckligt trygg i mig själv och är också tillräckligt intelligent (det gäller logisk intelligens, inte social, emotionell eller kognitiv dito) för att inte känna mig hotad av eventuella fördomar i den övriga populationen, de kan jag bemöta. Jag föredrar att arbeta för ökad allmänkunskap om de olika diagnoserna och för jämställdhet också för oss som är en smula annorlunda. Och jag ser både likheter och skillnader mellan mig och personer med andra autismspektrumdiagnoser.

Men visst kan ni skapa er lilla elitistiska subkultur och isolera er från omvärlden, hyttande mot den med näven där ni sitter i självömkandets skyttegravar.

CarolusRex skrev:

imagine skrev:Precis. Det finns många förståndshandikappade som får asberger eller autismdiagnos bara för att de kanske upplever sig ha samma problem som de som bara har asberger. Men det blir konstigt eftersom en förståndshandikappad person har kanske downs medans en med autism kan vara fullt fungerande och då blir det konstigt att likställa autism eller asberger med förståndhandikapp.

''För att få diagnosen krävdes i sammanfattning att personen hade en normal till hög intelligensnivå samt normal språklig förmåga''

Hur går det ihop?

Ingen aning. Fråga inte mig. Har sett flera sk. "CP barn" med asbergerdiagnos och tyckte själv att det var märkligt. Men det leder till att mäniskor i almänhet börjar tro att asberger/autism är lika med förståndshandikapp av det slaget och det är det som gör mig förbannad på varenda tomte som drar en sådan parallel mellan asberger och förståndshandikapp.

Aspergers syndrom är en av diagnoserna inom autismspektrumet som också omfattar autism, atypisk autism och desintegrativ störning. Aspergers syndrom innebär liksom de andra diagnoserna inom autismspektrumet begränsningar inom områdena ömsesidig kommunikation, social interaktion och föreställningsförmåga. http://www.autism.se/content1.asp?nodeid=19408

Text: Monica Klasén McGrath 2009
Faktagranskning: Viviann Nordin, läkare, med. dr.
Källor:
American Psychiatric Association. Diagnostic and statistical manual of mental disorders. DSM-IV-TR (4th ed., text revision ed.). Washington, DC: American Psychiatric Association, 2000

Atwood, T. The complete guide to Aspergers syndrom, Jessica Kingsley Publishers, 2007

Atwood, T. Om Aspergers syndrom. Natur och Kultur, 2000

Dahlgren S.O., Annorlunda tänkande OCH informationsbearbetning vid autism, Aspergers syndrom, http://www.autismforum.se, 2004

Ehlers, S. Gillberg, C, Aspergers syndrom – En översikt, Riksföreningen Autism

Frith, U. Autism - Explaining the Enigma. Blackwell Publishing, 2003

Gillberg, C. Peeters, T.Autism - Medicinska OCH pedagogiska aspekter. Cura förlag, 2001

Gillberg, C. Coleman, M. The Biology of the Autistic Syndromes, Cambridge University press, 2000

Volkmar, F.R, Woodbury-Smith, M.R, Asperger syndrome, EURO Child Adolescens Psychiatry, juni 2008

Wing L. Autismspektrum, Cura förlag, 1998

Så var det med den saken .

Tycker det hela mest känns som begreppsförvirring.

Säg att autismsyndrom = tax. Man delar sedan in taxarna långhåriga (antingen fullstora eller kanintax) och strävhåriga. Sedan bestämmer man att de långhåriga är autistisk undergrupp med fullstora = HFA och kanintax mer lågfungerande. De strävhåriga är aspergare.

Så får man frågan om man är tax. Svar ja. Är du en långhårig tax? Svar nej, jag är strävhårig = aspergare. Inga problem.

Men så ser det inte ut. Huvudgruppen heter tax. Långhårig tax finns inte som begrepp utan alla långhåriga, fullstora som kanintaxar kallas bara tax. Det finns två undergrupper till tax, tax och strävhårig tax.

Så får man frågan om man är en tax. Man blir liksom konfunderad. Frågar de om man är tax i allmänhet, eller frågar de om man är långhårig tax? Tror de att man är en kanintax?

Som strävhårig så vill man inte förväxlas med kanintaxar, inte av respektlöshet mot dem, utan bara pga att man är det man är.

Lispington skrev:
Allmän kommentar till en rad personer.

Jag likställer inte Aspergers syndrom med autism, utan menar, i likhet med den aktuella forskningen, att Aspergers syndrom är en typ av autism på samma sätt som en vitsippa är en typ av ranunkelväxt. Sålunda är personer med diagnosen Aspergers syndrom åtminstone taxonomiskt besläktade med personer som har andra diagnoser inom autismspektrumet. Jag är tillräckligt trygg i mig själv och är också tillräckligt intelligent (det gäller logisk intelligens, inte social, emotionell eller kognitiv dito) för att inte känna mig hotad av eventuella fördomar i den övriga populationen, de kan jag bemöta. Jag föredrar att arbeta för ökad allmänkunskap om de olika diagnoserna och för jämställdhet också för oss som är en smula annorlunda. Och jag ser både likheter och skillnader mellan mig och personer med andra autismspektrumdiagnoser.

Men visst kan ni skapa er lilla elitistiska subkultur och isolera er från omvärlden, hyttande mot den med näven där ni sitter i självömkandets skyttegravar.

Så bra för dig att du är tillräckligt intelligent för att inte känna dig hotad av eventuella fördomar. Vi andra kanske inte har den lyxen, om det nu beror på att vi inte är tillräckligt intelligenta el på något annat.

Det du skriver är förresten ett vackert exempel på just bristande mentaliseringsförmåga. Du saknar tydligen förmågan att känna dig in i andra aspergares/andra autisters känslor utan ser ned på oss för att vi "känner fel".

Och jag tycker det är taskigt att påstå att "vi" isolerar oss från omvärlden, när det är omvärlden som isolerat oss, t ex genom att inte skyddat oss från mobbning i skolan och inte låtit oss få det lönearbete vi skulle kunnat klara av om tillräcklig hänsyn och anpassning till våra begränsningar tagits.

Det jag inte kan hålla med om är att man inte längre kallar klassisk autism för bara autism. Inom fältet är det mer och mer vanligt att man kallar hela spektrumet för autism. Men om man tar vad det betyder för folk i allmänhet betyder det fortfarande i stort sett bara någon som har väldigt stora problem.

Kanske kan världen lära sig att autism är ett spektrum. Men tyvärr vet jag att de som inte har så mycket bildning faktiskt har ganska svårt att ens vilja ta till sig fakta. Blev ett brutalt uppvaknande när jag efter universitetsstudier hamnade i den "vanliga" världen igen. Jag hade glömt att alla inte var som högskolestuderande.

kiddie skrev:Tycker det hela mest känns som begreppsförvirring.

Säg att autismsyndrom = tax. Man delar sedan in taxarna långhåriga (antingen fullstora eller kanintax) och strävhåriga. Sedan bestämmer man att de långhåriga är autistisk undergrupp med fullstora = HFA och kanintax mer lågfungerande. De strävhåriga är aspergare.

Så får man frågan om man är tax. Svar ja. Är du en långhårig tax? Svar nej, jag är strävhårig = aspergare. Inga problem.

Men så ser det inte ut. Huvudgruppen heter tax. Långhårig tax finns inte som begrepp utan alla långhåriga, fullstora som kanintaxar kallas bara tax. Det finns två undergrupper till tax, tax och strävhårig tax.

Så får man frågan om man är en tax. Man blir liksom konfunderad. Frågar de om man är tax i allmänhet, eller frågar de om man är långhårig tax? Tror de att man är en kanintax?

Som strävhårig så vill man inte förväxlas med kanintaxar, inte av respektlöshet mot dem, utan bara pga att man är det man är.

Bra text och jämförelser . Kunde tyvärr inte ta till mig texten på en gång då jag bara såg taxar framför mig . Ganska gulliga jämförelser .

Instämmer, jättebra liknelse!

Jag antar att vetenskaparna har gjort den kategorisering de har gjort, för att där finns många likheter mellan asperger och annan autism och för att de verkar bero på samma saker.

Jag brukar dock inte säga att jag är autistisk, för jag upplever att det ger associationen till någon som är nästan helt innesluten i sin egen värld, och det är missvisande. "Aut"- betyder ju dessutom "själv-". Medan termen "asperger" syftar till ett antal olika personlighetsdrag där jag har de flesta, så den känns mer korrekt även om den ska tas bort.