Alltså inte låtar som man själv kan känna sig nostalgisk av när man hör dem (som i denna tråd musiknostalgi-t12474.html), utan där texten just är nostalgisk, över flydda tider som aldrig återkommer.

Här är en sådan, där texten handlar om det gamla Dublin (som förstås var bättre än det nya moderna Dublin), detta gäller iofs många städer men melodin är typiskt irländsk.

The Rare Ould Times med The Dubliners:

Raised on songs & stories, heroes of renown
The passing tales & glories that once was Dublin town
The hallowed halls & houses, the haunting childrens' rhymes
That once was Dublin city in the rare ould times

Ring a ring a rosie, as the light declines
I remember Dublin city in the rare ould times

My name it is Sean Dempsey, as Dublin as can be
Born hard & late in Pimlico, in a house that ceased to be
By trade I was a cooper, lost out to redundancy
Like my house that fell to progress, my trade's a memory

I courted Peggy Dignan, as pretty as you please
A rogue & a child of Mary, from the rebel Liberties
I lost her to a student chap with a skin as black as coal
When he took her off to Birmingham, she took away my soul

The years have made me bitter, the gargle dims me brain
'Cause Dublin keeps on changing & nothing seems the same
The Pillar & the Met have gone, the Royal long since pulled down
As the great unyielding concrete makes a city of my town

Fare thee well sweet Anna Liffey, I can no longer stay
& watch the new glass cages, that spring up along the quay
My mind's too full of memories, too old to hear new chimes
I'm part of what was Dublin in the rare ould times

"Anna Liffey" syftar förstås på floden Liffey ("floden Liffey" blir Abhainn na Life på iriska). Cooper betyder tunnbindare

Nostalgilåt om nostalgi

The Mo - Nostalgia Locomotive

Det fanns en italiensk slagdänga ca 86-87 där refrängen körde igång på "La nostalgia..."

Har sökt den i flera år nu men vet inte vad den heter

Man och kvinna i duett. Går i dur (iaf. refrängen). Den spelades ibland på Kjell Alinges program i P3.

I det smala sundet mellan nostalgi och smärta.



Holding back the years,
Thinking of the fear I've had for so long.
When somebody hears,
Listen to the fear that's gone.

Strangled by the wishes of pater,
Hoping for the arm of mater,
Get to me sooner or later,
Nothing ever could, yeah.

I'll keep holding on,
I'll keep holding on,
I'll keep holding on,
I'll keep holding on.

Holding back the years,
Chance for me to escape from all I know.
Holding back the tears.
There's nothing here has grown.

I've wasted all my tears,
Wasted all those years.
Nothing had the chance to be good,
Nothing ever could, yeah.

I'll keep holding on,
I'll keep holding on,
I'll keep holding on,
I'll keep holding on,

So tight.

Lyckliga gatan med Anna-Lena Löfgren är också en sådan nostalgilåt.

Minnena kommer så ofta till mig,
Nu är allt borta, jag fattar det ej
Borta är huset där murgrönan klängde
Borta är grinden där vi stod och hänga
Lyckliga gatan du, som varje dag du hörde vårt glam
En gång fanns rosor här där nu en stad fort växer fram

Lyckliga gatan du finns inte mer,
Du har försvunnit med hela kvarter
Tystnat har leken, tystnat har sången
Högt över marken svävar betongen
När jag kom åter var allt så förändrat
trampat och skövla, fördärvat och skändat

Skall mellan dessa höga hus en dag, stiga en sång
Lika förunderlig och skön som den vi hört en gång
Ja, allt är borta och det är bara så,
ändå så vill jag inte förstå
Att min idyll, som alla vill glömma
Nu är en dröm som jag en gång fått drömma
Allting är borta, huset och linden
Och mina vänner skingrats för vinden
Lyckliga gatan, det är tidens som
Här dragit fram
du fått ge vika nu för asfalt och
för makadam

Man kan se sången som en protest mot den allenarådande moderniteten, som kräver att allt gammalt ska rivas. När Britt Lindeborg skrev den svenska texten tänkte hon på Hagalund i Solna.

BT skrev:Hagalunds öde delas av många svenska städer som fick se sina trästadskärnor rivas och ersättas av Domusvaruhus och parkeringshus i betong. Det finns en djup folklig vrede kring denna skövling av unika kulturmiljöer. Anders Wahlgrens dokumentärfilm När Domus kom till stan (2004) visades flera omgångar i SVT och kom att bli en av våra mest sedda skildringar av rekordårens storhetsvansinne (se Youtube).

http://www.bt.se/kronikorer/lyckliga-ga ... dern-igen/

Redan det itallienska originalet handlar om nostalgi, om en pojkes lyckliga barndom på Via Gluck men nu är vännerna försvunna och barndomshemmet försvunnet: Adriano Celentano: Il Ragazzo della via Gluck:

Aldrig mer med Anna-Lena Löfgren.
http://youtu.be/9ubDdj3As54

Mary Hopkin - Those were the days

En rysk sång med engelsk text. Mary Hopkin's inspelning var vanligast, antar att det är hon som sjunger här.
http://en.wikipedia.org/wiki/Those_Were_the_Days_(song)

Blå Tåget - Jag tog bilen in till stan (Från LP:n Tigerkaka 1969)

En av Blå Tågets absolut bästa låtar. Han beskriver sina minnen från 40-talets Stockholm sett ur barnets perspektiv på ett originellt och finstämt sätt.

En liten låt på finska om nostalgi och året -85 med engelsk översättning. Lite udda kanske men jag tycker det är rätt trevligt med låtar på finska, lite svårare språk där man inte kan dra ut och betona ord hur som helst som med svenskan eller engelskan.

Ur Frödings Strövtåg i hembygden med Mando Diao. Här är det saknad av hemmet och fadern som bägge är borta.

Det är skimmer i molnen och glitter i sjön,
det är ljus över stränder och näs
och omkring står den härliga skogen grön
bakom ängarnas gungande gräs.

Och med sommar och skönhet och skogsvindsackord
står min hembygd och hälsar mig glad,
var mig hälsad! - Men var är min faders gård,
det är tomt bakom lönnarnas rad.

Det är tomt, det är bränt, det är härjat och kalt,
där den låg, ligger berghällen bar,
men däröver går minnet med vinden svalt,
och det minnet är allt som är kvar.

Eddie Meduza - Terylenebyxor (1980)



http://www.luftkaffe.se/wiki/index.php? ... ylenebyxor

Tacka vet jag förr i ti'n
När man var klädd i tyll & gabardin.

Oh terylenebyxor,
oh terylenebyxor,
oh terylenebyxor
Dom sitter som dom ska

Man gick till skolan och då tog man på en vit skjorta och en blazer blå
Och när man skulle va riktigt fin
man tog en överrock av gabardin

Och alla knöt sin slips med gubbaknut,
man hade skor så spetsiga som spjut
Oh terylenebyxor,
ja terylenebyxor,
ja terylenebyxor
Dom sitter som dom ska

På alla danser var det hålligång
Och det fanns ingen byxa som va' trång
Och hela håret det var fullt med fett,
det var det häftigaste nån' har sett

SOLO

Ja far åt helvete med alla jeans
Och ta sen på det bästa plagg som finns
Oh terylenebyxor,
oh terylenebyxor,
oh terylenebyxor
Dom sitter som dom ska

Alien skrev:Lyckliga gatan med Anna-Lena Löfgren
...
När Britt Lindeborg skrev den svenska texten tänkte hon på Hagalund i Solna.

Aha, intressant. Jag trodde att sången handlade om Gamla Klara i centrala Stockholm, men den rivna småstaden i Hagalund passar ju bättre in på texten.

Olle Adolphsons Det gåtfulla folket, med text av Beppe Wolgers, handlar om att se in i barnens förtrollade värld, som vuxen. Eller se tillbaka kanske?





Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land
detta land är ett regn och en pöl
Över den pölen går pojkarnas båtar ibland
och dom glider så fint utan köl

Där går en flicka, som samlar på stenar
hon har en miljon
Kungen av träd sitter stilla bland grenar
i trädkungens tron

Där går en pojke som skrattar åt snö
Där går en flicka som gjorde en ö
av femton kuddar
Där går en pojke och allting blir glass
som han snuddar
Alla är barn och dom tillhör det gåtfulla folket

Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land
detta land är en äng och en vind
Där finner kanske en pojke ett nytt Samarkand
och far bort på en svängande grind

Där går en flicka, som sjunger om kottar
Själv äger hon två
Där vid ett plank står en pojke och klottrar att
jorden är blå

Där går en pojke som blev indian
Där, där går kungen av skugga runt stan
och skuggar bovar
Där fann en flicka en festlig grimas
som hon provar
Alla är barn och dom tillhör det gåtfulla folket

Barn är ett folk och dom bor i ett främmande land
detta land är en gård och ett skjul
Där sker det farliga tågöverfallet ibland
vackra kvällar när månen är gul

Där går en pojke och gissar på bilar
själv vinner han jämt
Fåglarnas sånger i olika stilar
är magiska skämt

Där blir en värdelös sak till en skatt
Där, där blir sängar till fartyg en natt
och går till månen
Där finns det riken som ingen av oss
tar ifrån dem
Alla är barn och dom tillhör det gåtfulla folket

Ulf Lundell - Sextisju, sextisju

Den här är säkert en av dom mest kända på ämnet. Förutsatte att jag skulle tycka den var kass när jag lyssnade på youtube (länge sen jag hörde den) men jag tycker den är riktigt bra nu. Per Gessle-klass. ... 69 är inte en referens till årtalet.

Bryan Adams - Summer of 69 (1985)

hearnothing skrev:Bryan Adams - Summer of 69 (1985)

Grym gammal låt det där.

Nostalgilåtar för mig

When we were young med Adele:



Everybody loves the things you do
From the way you talk
To the way you move
Everybody here is watching you
'Cause you feel like home
You're like a dream come true
But if by chance you're here alone
Can I have a moment?
Before I go?
'Cause I've been by myself all night long
Hoping you're someone I used to know

You look like a movie
You sound like a song
My God this reminds me, of when we were young

Let me photograph you in this light
In case it is the last time
That we might be exactly like we were
Before we realized
We were scared of getting old
It made us restless
It was just like a movie
It was just like a song