Till Panika: Mitt råd om att låta saker och ting bero och tillåta sig att vara utbränd innebär inte för mig att man bara ligger i sängen och inte tar hand om sina barn. Det innebär bara att invänta MIRAKEL, som du själv skrev: Miraklens tid är inte förbi! Va skönt att du kunde skriva det!!! Du har verkligen kommit långt i ditt inre arbete på bara några dagar, känns det som.

När man har gjort allt man kan då måste man ha tillit till att Livet gör sitt, att marken jag går på bär. Det var typ så jag menade.

Har varit mer eller mindre utbränd i tre år p g a överväldigande svårigheter, men i sängläge hade jag ändå möjligheten att maila, ringa, tänka, be, meditera och affirmera. Tillsammans med min son slog vi sönder utanförskapets murar. Han var dömd till skit jobb och att leva utan yrkesutbildning p g a svår dyslexi och autism. MEN vår kamp, vår strid möjliggjorde till sist en utbildning utanför gymnasiet. Kanske är han den ende i Sverige som gått på Yrkessärskolan men ändå sedan fått en AMU-kurs. Det är pricipiellt omöjligt. Men vi gjorde det möjligt! Hur? Envishet o envishet, uthållighet, tårar, ångest och kamp.

Du kommer att få den hjälp du behöver på ena eller andra sättet, because YOU have the fighting spirit! (Och intelligensen)

PS Tack för allt ditt arbete som moderator åt oss!

Debbido skrev: Det är pricipiellt omöjligt. Men vi gjorde det möjligt! Hur? Envishet o envishet, uthållighet, tårar, ångest och kamp.

Kanske man ibland ska gå t.o.m. till Kalle Anka för visdomsord? Jag kommer ihåg skylten utanför Oppfinnarjockes hus: "Uppfinner allt möjligt, det omöjliga tar lite tid".


Förresten Debbido, var kommer citat i din signatur ifrån? Jag tycker jag känner igen det.

Kvasir skrev:Förresten Debbido, var kommer citat i din signatur ifrån? Jag tycker jag känner igen det.

Jag vet svaret. Ledtråd: såg du utomhusfarsen med bl a Eva Rydberg på TV för några veckor sedan inspelat i Helsingborg? Hon spelade den figuren.

/Barracuber

barracuber skrev:

Kvasir skrev:Förresten Debbido, var kommer citat i din signatur ifrån? Jag tycker jag känner igen det.

Jag vet svaret. Ledtråd: såg du utomhusfarsen med bl a Eva Rydberg på TV för några veckor sedan inspelat i Helsingborg? Hon spelade den figuren.

/Barracuber

Nej, men om det kommer från någon fars undrar jag om de inte har stulit det i sin tur. Jag tycker det luktar Mark Twain, eller något åt det hållet.

Groucho Marx.

Panika skrev:Groucho Marx.

Ah, där ringer en klocka. Visst var det han.

Då kanske Barracuber hade rätt ändå? Det gick visst någon fars om bröderna Marx på TV nyligen?

Alien skrev:Men jag fattar inte, har inte en aspergare (el en som misstänks vara aspergare) rätt att vara deprimerad lika mycket (el kanske ännu mer) än "vanliga människor"? Och alltså i behov av medicin mot ångest, depression etc.

Jovisst. Det är ju inte så att man inte får ta någon medicin alls. Det är just benzopreparat som man (ibland) inte får ta. De kan ju då tillfälligt ersättas med andra alternativ, som förstås inte alltid fungerar lika bra.

Kvasir skrev:

Alien skrev:Men jag fattar inte, har inte en aspergare (el en som misstänks vara aspergare) rätt att vara deprimerad lika mycket (el kanske ännu mer) än "vanliga människor"? Och alltså i behov av medicin mot ångest, depression etc.

Jovisst. Det är ju inte så att man inte får ta någon medicin alls. Det är just benzopreparat som man (ibland) inte får ta. De kan ju då tillfälligt ersättas med andra alternativ, som förstås inte alltid fungerar lika bra.

Blir man så påverkad att man öht inte kan genomgå en utredning då?

Jag skulle tänka mig att jag blev s a s slöare och dummare av medicin, men inte mindre aspig.

Och hur lång tid beräknar de att det tar innan bensopreparaten gått ur kroppen då? Det borde väl räcka med några veckor, sen man slutat med den medicinen och övergått till en annan?

Eller är det så att man ska "straffas" för att man tagit dessa preparat?

Alien skrev:
Blir man så påverkad att man öht inte kan genomgå en utredning då?

Jag skulle tänka mig att jag blev s a s slöare och dummare av medicin, men inte mindre aspig.

Och hur lång tid beräknar de att det tar innan bensopreparaten gått ur kroppen då? Det borde väl räcka med några veckor, sen man slutat med den medicinen och övergått till en annan?

Eller är det så att man ska "straffas" för att man tagit dessa preparat?

Den förklaring jag fick var att man bl.a. skulle göra reaktionstidstester, och att de är svåra att utvärdera om man står på benzo. Kravet var att ha varit fri från benzo i minst tre månader.

Alien skrev:Blir man så påverkad att man öht inte kan genomgå en utredning då?
Eller är det så att man ska "straffas" för att man tagit dessa preparat?

Av 1 mg, eller om man ska vara väldigt petig: 3 mg, fördelade på två tillfällen under en fyraveckoersperiod, - Nej, det kan omöjligen påverka några som helst resultat.
Ja, är du så oansvarig att du slutar med droger och 23 år senare och är dum nog att kräva en npf-utredning...Då ska du straffas.
Inget konstigt...

Det slog mig just att nya regeringen har pratat om att införa speciella vårdlotsar, eller vad de nu kallar det, som ska hjälpa patienter att hitta rädd i vårdlabyrinten, få hjälp med problem med vårdköer och liknande. Är det något som har börjat införas ännu månne? Det borde väl i så fall kunna vara ett tänbart alternativ för att hjälp.

Vilse i pannkakan. Mot krånglet finns ingen nåd att få. Hur kunde det bli så här? Ombudsmän hit och patientnämnder dit, alla utan funktioner egentligen, fina ord, lovar runt, håller tunt. Krånglet är starkare, krånglet dödar.

Panika skrev:

Alien skrev:Eller bättre, låter PO göra det, för att spara dina egna krafter.

PO har på tre veckor, kommit så långt att de nu förstår att det är en psykolog som gör utredningen och en läkare som skriver diagnos. Detta med hjälp av en LSS-handläggare. De har gått vilse...
Av ren okunskap, givetvis - men den hjälpen på den nivån, behöver jag inte...
De har med andra ord inte gjort någonting. Tyvärr...

Ja, så är det väl? En psykolog frågar ut och testar. Sen utfärdar läkaren (psykiatern i mitt fall) diagnosen.

Men den kunskapen är väl inte så omstörtande att de behöver 3 veckor på sig att smälta den?

På dom och fråga vad de gjort. Säg att du vill få en ny tid (3 mån efter den ödesdigra stesoliden). Vägrar NPF-teamet, kräv ett skriftligt svar med motivering.

Allt det här kanske du gör bättre själv. Men om du känner att du blir för arg/ledsen/upprörd när du talar med NPF-teamet, så kan det vara bättre att tjata på PO och kräva att de tjatar på NPF-teamet.

sugrövmanövern skrev:Vilse i pannkakan. Mot krånglet finns ingen nåd att få. Hur kunde det bli så här? Ombudsmän hit och patientnämnder dit, alla utan funktioner egentligen, fina ord, lovar runt, håller tunt. Krånglet är starkare, krånglet dödar.

Är det krånglet? Eller prestigen?

Jag har nån idé att om man är riktigt ihärdig så ska de som bestämmer tycka det är enklare att ge efter.

Alien skrev:

sugrövmanövern skrev:Vilse i pannkakan. Mot krånglet finns ingen nåd att få. Hur kunde det bli så här? Ombudsmän hit och patientnämnder dit, alla utan funktioner egentligen, fina ord, lovar runt, håller tunt. Krånglet är starkare, krånglet dödar.

Är det krånglet? Eller prestigen?

Jag har nån idé att om man är riktigt ihärdig så ska de som bestämmer tycka det är enklare att ge efter.

Kan nog vara så, för ger man upp behöver ingen engagera sig. Om man återkommer precis som om man glömt gårdagen, då måste någon hjälpa en till sist för då blir man besvärlig.

ungefär så, man får se till att de stångar pannan blodig när de försöker bli av med en. På "du får försöka stå ut" svarar man helt sonika, ja, ska försöka. Sedan är man där igen, på telefon, i receptionen, på mailen, och alla tänkbara sätt, brevpapper och kuvert i värsta fall.

Och detta även om man känner sig helt tom på ord, bara för att påminna om att här är jag!

Alien skrev:Ja, så är det väl? En psykolog frågar ut och testar. Sen utfärdar läkaren (psykiatern i mitt fall) diagnosen.

Men den kunskapen är väl inte så omstörtande att de behöver 3 veckor på sig att smälta den?

På dom och fråga vad de gjort. Säg att du vill få en ny tid (3 mån efter den ödesdigra stesoliden). Vägrar NPF-teamet, kräv ett skriftligt svar med motivering.

Jovisst är det så...men det har jag ju vetat väääldigt länge - detta visar bara vilken okunskap hon besitter...
Och det tog henne tre veckor att ta reda på...

Jag är inte minsta intresserad av att bli utredd av läkaren på Npf-teamet mer, då det för mig är stört omöjligt att känna minsta, mikroskopiska tillit till henne.
Bara tanken på att hon har läst igenom mitt livs journaler, får mig att känna sånt äckel...
Från hennes sida torde det också vara omöjligt, då hon uppenbarligen stirrar sig blind på något som upphörde i mitt liv för 23 år sedan...

Det är liksom det som är mitt stora problem. Vem ska utreda mig? Har jag rätt att få en utredning någon annan atans?
Finns det någon inom sjukvården som inser vilken katastrof detta innbär för en som mig?

Alltså, Alien - Jag har aldrig någonsin för avsikt att ha någon som helst kontakt med det team som avbröt min utredning igen.

sugrövmanövern skrev:Vilse i pannkakan. Mot krånglet finns ingen nåd att få. Hur kunde det bli så här? Ombudsmän hit och patientnämnder dit, alla utan funktioner egentligen, fina ord, lovar runt, håller tunt. Krånglet är starkare, krånglet dödar.

Ja...Precis så... 044

Panika skrev:Sommar:

Vad fick du för information om utredningen INNAN den startade?
Jag fick nämligen ingen alls - bara en tid.

Ska försöka dra mig till minnes: Hösten 2006 pratade min kurator på Vårdcentralen o. jag lite om autism pga. svårigheter hos mig o. hon frågade hon mig; är det ok. om jag skickar remiss till autsimteamet i Lund? Jag godkände det. Varken hon eller jag trodde jag hade autism, men drag av ngt. sådant. Minns inte om hon pratade med dem.
När teamet mottagit remissen fick jag ett papper i brevlådan; att jag skulle få komma till, men 7-8 mån. väntetid. Jag ringde 4 ggr. under den tiden o puttade på. De kunde inte hålla tiden - väntetiden blev 9 mån. När det var min tur fick jag en kallesle som jag skulle ringa o. bekräfta + att de skrev i kallesen att de ville gärna att en anhörig kom med + ungefär hur lång tid 1:a besöket skulle ta. Även utredarnas namn+ titel, kostnad, kontaktinfo + karta fanns med. Man ombads ringa vid problem att hitta eftersom det var viktigt att komma i tid stod det oxå.
Dock fick jag ingen info om diagnoser innan, men det är iofs. förståligt. men, ett litet faktablad ihop med kallelsen hade inte skadat..

(Det jag gillar med teamet är deras bemötande, kunskap, proffsighet o. att man efteråt alltid är välkommen tillbaka o. ställa frågor. Tyvärr borde de informerat mer då de skickade kallelsen + när de presenterade resultatet.)

PS Panika Jag fick ingen info i kallelsen mer noggrant om vad som skulle ske. Det kunde ha varit bra med lite förhandsinformation i och för sig. För min del gick det bra, men jag vet att många med AS. måste ha klart för i sig i förväg. Det brukar jag oxå behöva, men denna gången klarade det sig. Händer dock att jag får små "utbrott" pga. att folk inte informerat ordentligt i förväg eller kommer hem till mig före uttalad tid. Som väl är är det sällan det händer. *peppar peppar ta i trä*

Panika skrev:

Alien skrev:Blir man så påverkad att man öht inte kan genomgå en utredning då?
Eller är det så att man ska "straffas" för att man tagit dessa preparat?

Av 1 mg, eller om man ska vara väldigt petig: 3 mg, fördelade på två tillfällen under en fyraveckoersperiod, - Nej, det kan omöjligen påverka några som helst resultat.
Ja, är du så oansvarig att du slutar med droger och 23 år senare och är dum nog att kräva en npf-utredning...Då ska du straffas.
Inget konstigt...

Förhoppningsvis är det "bara" rigiditet. Reglerna ska uppfyllas till punkt och pricka. Gör de några undantag, så måste de göra fler undantag, vem vet hur det kan sluta?

Och var det 23 år sen du slutade med droger så tycker jag inte du ska ses som en "drogberoende" nu. Är det nån praxis (en gång drogberoende, alltid drogberoende) el är det nån bestämd person som tänker så, t ex läkaren?

Alien skrev:Förhoppningsvis är det "bara" rigiditet. Reglerna ska uppfyllas till punkt och pricka. Gör de några undantag, så måste de göra fler undantag, vem vet hur det kan sluta?
Och var det 23 år sen du slutade med droger så tycker jag inte du ska ses som en "drogberoende" nu. Är det nån praxis (en gång drogberoende, alltid drogberoende) el är det nån bestämd person som tänker så, t ex läkaren?

Det är den utredande läkaren som har en sån syn på missbrukare, tyvärr.
Ja, hon är en rigid person, uppenbarligen.
I hennes ögon har jag tagit droger, när jag i själva verket tagit medicin min behandlande läkare påtalat att jag behöver...
Jag kan ju även känna att som patient jag är. borde jag fått information om evt. regler INNAN utredningen. När jag dessutom informerade dem om med. på första mötet, borde jag åtminstone fått info då. Men icke. Endast ett brev där det står att jag inte får ta droger...

Så.
Nu har jag pratat med sektionschefen och hon kommer att vara med i morgon när jag träffar den behandlande läkaren.
Jag har också fått bekräftat att den behandlande läkaren ÄR utredningsläkare i Östergötland.
I en annan tråd jag skrev för nåt halvår sedan, beskrev jag hur denna läkare fick för sig att göra en egen aspergerutredning på mig, i väntan på den riktiga - då med test utskriven på tyska från internet...Detta resulterade i att hon, på chefs beordran, till mig i ett brev och undretecknat, att hon inte skulle ägna sig åt experiment på mig utan överlåta utredning till npf-team...

Men jag är glad över att sektionschefen är med imorgon. Hon låter relativt vettig per telefon, och ska kolla upp om det är möjligt att remittera till Lund eller hitta någon annan lösning. Och hon ser att det är akut och, som det låter, kommer att agera därefter.
Nu får jag bara hoppas på att det innebär något konkret. I verkligheten.

Tack alla, som med enträgna frågor faktiskt gett mig energi

Här håller vi både tummar och stortår. Och kan varken göra nåt eller gå ordentligt.

Detta skriver jag med tillstånd och uppmuntran från Panika.

Eftersom det kunde tänkas vara så att jag kände till hennes läkare så frågade jag via PM vem det var. Det visade sig att jag inte bara kände till läkaren, utan har drabbats av henne. Några namn vill ingen av oss nämna, men det handlar om den läkare jag skrev detta om i ett tidigare inlägg. Den händelsen kunde ha blivit min död.

Kvasir skrev: Efter det har det varit en enda röra med sporadiska träffar med hyrläkare, läkare som var tänkta att bli ordinare men försvann i sjukskrivning efter några få träffar. En av dem hann skriva ut en medicin som verkade helt märklig i mitt fall och som efter ett tag kastade ner mig i den värsta ångest och mest allvarliga självmordstankar jag någonsin haft (och då hade jag varit fri från sådant i många år). När det hände hade hon redan försvunnit i sjukskrivning och jourläkaren vågade inte sätta ut medicinen eftersom hon inte visste varför jag hade fått den (det har ingen annan läkare heller förstått. Den har enbart indikatinen schizofreni i FASS, och det har aldrig någon läkare ens övervägt i mitt fall).

Jag har redan tidigare sagt att Panika har all min sympati i den situation hon är. Nu när jag vet vem läkaren är måste jag förska hitta en turbo att koppla in till min sympati.