Jag är i medelåldern och har precis insett att mugglare, (nt-personer), inte alltid tänker.

Nu undrar jag hur man hanterar det, antingen gentemot dom eller i sig sjlälv, för att stå ut med dom.

Det kan handla om allt från folk som sprutlackerar fordon inomhus så att lukten sprider sig i hela hyresfastigheten, till folk som skriker hela nätterna eller okända människor som går förbi mitt fönster i flera år, söker igenom lägenheten med blicken tills dom får ögonkontakt, varje dag och till slut börjar vinka åt mig genom fönstret, trots att dom inte känner mig.

Jag har länge grubblat på varför dom gör alla dessa idiotiska saker och nu när jag har insett att mugglare kan stänga av hjärnan, så handlar det mer om att lära mig att hantera det på olika sätt i mig själv, så att jag slipper vara så himla arg hela tiden.

Det kan ju vara saker hela dagarna ibland, det ena tokigare än det andra men eftersom det tydligen är jag som är funkitionshindrad och inte dom andra så undrar jag om ni har några tips som fungerar för er?

...gentemot dumskallar och narrar finns bara ett sätt att ådagalägga förstånd, och det är att man ej talar med dem.

-Arthur Schopenhauer

Mmm... problemen uppstår ju främst när de står och gastar en i örat på platser man faktiskt måste bevista. Ibland går det inte att komma undan, typ.

KrigarSjäl skrev:...gentemot dumskallar och narrar finns bara ett sätt att ådagalägga förstånd, och det är att man ej talar med dem.

-Arthur Schopenhauer

nallen skrev:Mmm... problemen uppstår ju främst när de står och gastar en i örat på platser man faktiskt måste bevista. Ibland går det inte att komma undan, typ.

Okej men hur ska man hantera ilskan?
Jag är arg mycket här för mig själv i min ensamhet om dagarna och det är mycket onödig energi jag slösar.
Finns det något knep?

nallen skrev:Mmm... problemen uppstår ju främst när de står och gastar en i örat på platser man faktiskt måste bevista. Ibland går det inte att komma undan, typ.

Ja och ännu värre är det när dom försöker backa på en, när man går över parkeringsområden till shoppingcenter.
Det känns ibland som att alla försöker döda, skada eller utnyttja en på alla sätt dom kan.

Jackal skrev:Okej men hur ska man hantera ilskan?

Vet inte. Jag försöker hålla både antalet tillfällen och den totala tiden då jag har människor omkring mig till ett minimum, tyvärr är det inte så lätt när man bor i en storstad.

Jackal skrev:Det känns ibland som att alla försöker döda, skada eller utnyttja en på alla sätt dom kan.

"Försöker döda" är överdrivet, men den andra halvan är tämligen självklar - naturligtvis försöker alla, både medvetet och omedvetet, skaffa sig så många fördelar som de kan.

Smiter undan t ex, man får bygga upp strategier för att slippa dem, det finns olika tricks, man slänger ut ett bete och sticker åt andra hållet, men idioterna som skiter i andra, klampar på som de äger hela världen och uppträder med fullständig nonchalans, gärna trakasserar de dom ser inte mår så bra av deras närvaro, eller är energitjuvar, där är det svårt, problemet är bara en hagelbrakare bort, tyvärr är det inte tillåtet...

Jackal skrev:varje dag och till slut börjar vinka åt mig genom fönstret, trots att dom inte känner mig.

Ta det med ro eller dra för gardinerna. De som söker bekräftelse på det här sättet vill nog inget illa.

TheWonderer92 skrev:

Jackal skrev:varje dag och till slut börjar vinka åt mig genom fönstret, trots att dom inte känner mig.

Ta det med ro eller dra för gardinerna. De som söker bekräftelse på det här sättet vill nog inget illa.

Men jag har bott i ett cykelförråd i många år innan jag fick min diagnos och jag är jätteglad över mina stora fönster, jag hade inga i källaren.
Jag har ju öppet gardinerna för att få in ljus men folk tror tydligen att jag söker kontakt.

Jackal skrev:Men jag har bott i ett cykelförråd i många år innan jag fick min diagnos och jag är jätteglad över mina stora fönster, jag hade inga i källaren.
Jag har ju öppet gardinerna för att få in ljus men folk tror tydligen att jag söker kontakt.

Aha, då förstår jag att du uppskattar dagsljus extra mycket

Det enda råd jag kan ge dig då är att skylta med ditt ointresse för kontaktsökande av den där typen. Skylta rent bokstavligt alltså. Sätt upp stora plakat kring fönstren där du tydligt textar:
"Fönstertittare göra sig icke besvär hos mig"

Bra fråga, känner igen den där irritationen! Försöker också minimera tiden jag måste vistas bland jobbiga icketänkare! Skulle aldrig kunna bo i bottenvåning där folk går förbi! Tråkigt om du är tvungen att göra det!

Jag tror att det var tydligare sociala oskrivna regler förr, iallafall var det viktigt att följa dem och föräldrar lärde sina barn vad som gällde. Då behövde man inte ens ha så mycket tankeförmåga, reglerna satt i ryggmärgen.
Och om man störde folk eller var påfrestande så fick man höra det, Fanns gott om vuxna som inte hade problem med att säga ifrån!

Fönsterfilm kan vara en bra lösning för den som vill ha in ljuset men slippa insynen.
Exemplel från Jysk och Clas Ohlson, liknande produkter finns på många andra ställen.

Jalusier eller persienner, så slipper man ev "peeping tom" typer...

Alla har väl inte lika lätt för social inlevelseförmåga, folk förstår sig inte på varandra.
Öppen och ärlig men vänligt formulerad kommunikation är något jag anser är otroligt viktigt oavsett om någon/jag har diagnos eller ej.
Om någon trampar över mina gränser, medvetet eller omedvetet, så kan man kommunicera det i de lägen det är möjligt (och bjuda in till öppen kommunikation från andra). Jag tror inte att de som vinkar åt dig genom fönstret har stängt av hjärnan, det låter för mig snarare som något de finner nöje i och kanske hoppas att du känner likadant, de kanske tror att de gör din dag lite bättre med den kontakten när det istället är motsatsen. Om de visste det så tror jag att en övervägande majoritet skulle lägga ned. Kan hända att jag misstolkar situationen lite dock.
Tror iaf inte att folk generellt är ute efter att skada, mer att de indirekt gör det för att de inte förstår bättre. Men de skulle förmodligen förstå mer om de fick en ärlig chans att göra det, är hur jag tänker.

Jackal skrev:

KrigarSjäl skrev:...gentemot dumskallar och narrar finns bara ett sätt att ådagalägga förstånd, och det är att man ej talar med dem.

-Arthur Schopenhauer

nallen skrev:Mmm... problemen uppstår ju främst när de står och gastar en i örat på platser man faktiskt måste bevista. Ibland går det inte att komma undan, typ.

Okej men hur ska man hantera ilskan?
Jag är arg mycket här för mig själv i min ensamhet om dagarna och det är mycket onödig energi jag slösar.
Finns det något knep?

-Kanalisera ilskan.
Musik, skapande, skrivande, idrott, whatever works for you.

Man kan inte dämpa bort ilska.
Inåtvänd ilska blir till depression har jag hört sägas.

Att undvika kommunikation och ordna så att det finns annat som lockar bort folk är effektiva strategier. Kommunikation i vissa lägen som när det gäller sprutlackering inomhus men även proppskruvande och anmälan när budskapet inte går fram.

nallen skrev:Fönsterfilm kan vara en bra lösning för den som vill ha in ljuset men slippa insynen.
Exemplel från Jysk och Clas Ohlson, liknande produkter finns på många andra ställen.

Tack, det var en bra idé.

Beroende på hur fönstret sitter kan det hjälpa att ha en gardinkappa och sen en sån där gardinkappa på mitten.

Eller oxo draperar man med långa skira gardiner som det lätt kommer ljus igenom.

Jag gör väldigt knäppa saker ibland för att jag inte tänker, men då är jag lixom "DUHHH" efteråt. Ofta handlar det om att jag fattar att det ska bli fel men inte ids stoppa mig. Jag störs själv av det. Andra som gör liknande saker är mest "OOPS så gör väl alla?" Att de tar så lätt på sina korkade grejer som att det lixom inte gjorde ngt.... DET fattar jag inte även om jag själv är bra klantig ibland.

Tänker inte alla?

Jag bodde också i en källare förut, men jag hade fönster. Massor av fönster faktiskt, det var en gammal företagslokal som gjorts om till bostad. Det låg centralt i Uddevalla och det passerade massor av folk utanför. På helgkvällarna brukade de stanna runt knuten och pissa. En gång var tydligen en person i ett sådant sällskap nyfiken på vad det var därinne för han lutade sig mot glaset och skuggade med händerna för att kunna se något där inne i mörkret. När han lyckats fokusera blicken fick han se mig stå precis på insidan, också nästan med näsan mot rutan. Han blev lite överraskad, kan man säga.

Ve den som icke tänker exakt som du!

Jag förstår frustrationen när man tycker att folk beter sig idiotiskt. Ännu knepigare blir det om man har svårighet för så kallad "theory of mind" det vill säga förmågan att försöka föreställa sig hur andra människor tänker. Bara för att de inte tänker exakt som du behöver det inte betyda att de inte tänker, bara på ett annat sätt. För det vore ju ologiskt om alla tänkte exakt likadant, hur kan vi människor då skilja oss åt så pass mycket i vad vi sysslar med?

Jackal skrev:Jag är i medelåldern och har precis insett att mugglare, (nt-personer), inte alltid tänker.

Det är ju inte så att alla aspergare tänker heller.

Dra inte parallellen NT/aspies, för alla är lika goda kålsupare i slutändan...

Hundralappen skrev:

Jackal skrev:Jag är i medelåldern och har precis insett att mugglare, (nt-personer), inte alltid tänker.

Det är ju inte så att alla aspergare tänker heller.

Dra inte parallellen NT/aspies, för alla är lika goda kålsupare i slutändan...

Jag har så svårt att förstå det där med att alla är olika.