En studie har visat att psykiskt sjuka personer som levde ekonomiskt torftigt fick bättre psykisk hälsa efter att de fått ett bidrag på 500 kronor per månad att spendera villkorslöst, bl.a. användes pengarna till gymkort och middagar. De förbättringar som märktes hos de som fick bidragen var färre och lindrigare ångest- och depressionssymptom samt att antalet dagar i sluten psykiatrisk vård minskade kraftigt under studiens gång:

DN - Studie: Psykisk ohälsa blir bättre med pengar
Publicerad 5 mars 2015 07:19

Pengar kan lindra psykiska sjukdomar bättre än medicin visar en ny studie. Patienter som fick 500 kronor i månaden blev på flera sätt betydligt friskare än de som bara fick medicin.

Det visar sig att en del av det som vi inom psykiatrin tror är psykiska problem kanske är sociala problem. Man har inte råd att ha ett socialt liv, säger Alain Topor till P4 Blekinge.

Det är väl självklart. Pengar skulle knappast lösa alla mina problem, men det skulle lösa en hel del och att slippa oroa sig över om jag kommer ha råd att betala hyran eller köpa mat till katterna skulle ta bort mycket ångest och oro.

Men det är nog jävligt svårt att lösa i praktiken. Staten kan knappast börja ge ut extra sjukbidrag till de som är sjukskrivna pga psykisk ohälsa, då skulle vi få betydligt fler fejkare.

-Bra artikel.

Jag kan vittna om egna erfarenheter av pengars betydelse; är man låginkomsttagare minskar stressen betydligt när man får koll på läget.
Och att unna sig småsaker kan betyda väldigt mycket när man är i måendemässigt bottenläge.

För mig är såna där artiklar inte bara teori och spekulation.
Jag vet det DE försöker få fram.

KrigarSjäl skrev:Jag kan vittna om egna erfarenheter av pengars betydelse; är man låginkomsttagare minskar stressen betydligt när man får koll på läget.
Och att unna sig småsaker kan betyda väldigt mycket när man är i måendemässigt bottenläge.

Samma här

Wine/DN skrev:Pengar kan lindra psykiska sjukdomar bättre än medicin visar en ny studie.

Såg ett seminarium om precis detta för cirka 1 år sedan. Otroligt hur mycket basala saker som måste beläggas med vetenskapliga studier för att en del skall fatta.

Den riktigt intressanta frågan blir då om man kommer att göra något åt saken..

Jag har koll på min ekonomi så länge det jag sparat räcker. Men jag tror ändå 500 i månaden skulle hjälpa mig, särskilt om jag var tvungen att spendera dem på ngt annat än extrema basgrejer. Jag "unnar" mig inte mycket. Nu tycker jag det är läbbigt att unna sig hela tiden men att kunna gå ut och käka varje helg med mina 500 är en lyx som nog skulle lyfta mig betydligt.

Från tåget jag tog till jobbet kunde man förut läsa klottrat:

KONSUMERA BORT DIN ÅNGEST!

plåtmonster skrev:...
Såg ett seminarium om precis detta för cirka 1 år sedan. Otroligt hur mycket basala saker som måste beläggas med vetenskapliga studier för att en del skall fatta.

Jo, det är många forskningsresultat vid studier som man kan tycka är rätt självklara.

För egen del så har min psykiska ohälsa, depressioner och ångest inte haft något att göra med min ekonomiska situation utan snarare med de sociala svårigheter samt det utanförskap jag upplevt, mina misslyckanden och tillkortakommanden på olika områden. När jag haft dålig ekonomi har mitt psykiska mående inte påverkats av att jag har haft lite pengar att röra mig med då jag har små behov, anpassar mig efter de ekonomiska förutsättningar som råder samt på grund av att jag inte har haft något större behov av socialt umgänge, gå på bio, äta ute o.s.v. Inte heller har jag varit speciellt intresserad av att shoppa, av dyra märkesprylar, kläder etc. Man anpassar sig helt enkelt efter de förutsättningar som finns för tillfället.

När jag var riktigt sjuk hade det inte hjälpt alls. Under den tiden hade jag pengar eftersom jag inte åt mycket och inte åkte buss, köpte något alls egentligen.

Har man pengar av annan anledning och inte mår så dåligt blir det ju ingen skillnad heller.

Dock tror jag att leva på marginalerna kombinerat med psykisk ohälsa blir en extra stress. Självklart.

Jag känner mig superstressad för att jag har fått en extrautgift på 300 kr i månaden. Mår rätt dåligt av det faktiskt.

Ganska naturligt att det ekonomi går hand i hand med måendet. Grov depression utan egentlig orsak tror jag knappast att det biter på särskilt bra dock. Har aldrig behövt oroa mig för pengar personligen men har ändå velat dö sedan tidiga tonåren.

Jag kan inte annat än hålla med. Har knappt haft några pengar alls på flera år och jag mår bara sämre och sämre. Inte enbart pga pengarna så klart, men när man vet på förhand att det inte är lönt att ens drömma om att göra vissa saker för att man aldrig har ett öre över, ja då blir man ganska less på livet. För mig är det ett slags permanent dysterhets-tillstånd där man aldrig vill eller kan göra något som är roligt.

Men piller är förstås subventionerade med rejäla slantar.