https://youtube.com/watch?v=5fTBM_3sdwE

Intressant Youtubeklipp med en person som räknar upp idiotiska saker som autistiska människor faktiskt har fått höra från folk.

Tankar? Åsikter? Vilka kommentarer känner du igen? Har du fått höra något som saknas i klippet?

Min pappa brukar säga att det finns lite Asperger i alla, eftersom alla har svårigheter med att kommunicera med vissa sorters individer.

Bra tråd. Ska skriva när jag får tid.

Oj, där har man ju hört en del. "Roligaste" var nog när jag ringde mamma för att berätta att jag troligtvis hade någon autismspektrumstörning och att psykologen ville prata med henne och hon började tok-skälla ut mig för jag vågade påstå att jag hade det. Låter ganska illa men jag tog det inte så jättehårt, var mest en rätt bisarr situation jag kom att tänka på.

Men jag brukar försöka tänka som så att 'ingen kan hålla koll på allt' så första gången man berättar det kan personen få lite av ett "frikort" att säga dumma saker och man kan bitvis förklara och bitvis tipsa dom att läsa på en aning till nästa gång.

Fast det är ju såklart fortfarande jobbigt att måste förklara och ibland även "försvara" sin diagnos/det faktum att man har diagnosen som man kanske inte ens är särskilt förtjust över.

Grapefrukt skrev:Min pappa brukar säga att det finns lite Asperger i alla, eftersom alla har svårigheter med att kommunicera med vissa sorters individer.

Sådant har jag hört flera säga. Det är så respektlöst att relativisera på det sättet. Om någon säger att hen är utbränd säger ju inte jag att "vi är alla mer eller mindre stressade på jobbet så jag förstår precis hur du har det".

Puzzle skrev:Men jag brukar försöka tänka som så att 'ingen kan hålla koll på allt' så första gången man berättar det kan personen få lite av ett "frikort" att säga dumma saker och man kan bitvis förklara och bitvis tipsa dom att läsa på en aning till nästa gång.

Lite så tänker jag också med tillägget att om någon har sagt dumma saker ska de ha hyfs nog att be om ursäkt när de inser hur dumt det var.

Några dumma saker som jag har hört:
"Men du tittar ju folk i ögonen!"
"Men du har ju en pojkvän!"
"Brukar inte aspergare vara ointresserade av att skriva och göra andra sådana kreativa saker?"
"Om du hade umgåtts med jämnåriga i tonåren i stället för att sitta vid datorn hade du inte haft problem med sociala situationer idag."
"Ja, jag visste ju redan att du är bra på matte."

Jag glömde visst min "favorit". Teori om varför det verkar finnas så många aspergare som gillar tåg:
"Kan det inte vara för att det är så strukturerat? Att tågen går längs spår och följer tidtabeller och så?"

Tåg följer ju inte ens sina tidtabeller.

Puzzle skrev:Men jag brukar försöka tänka som så att 'ingen kan hålla koll på allt' så första gången man berättar det kan personen få lite av ett "frikort" att säga dumma saker och man kan bitvis förklara och bitvis tipsa dom att läsa på en aning till nästa gång.

De kan ju vara oförstående men tyvärr är det alltför ofta inte värt tiden eller orken att förklara och vara pedagogisk. Det är alltför ofta bara bortkastat.

Jäklar vilken bra video!

Det här är några saker jag har fått höra:
"Har du ASPERGER!? Men, men...du är ju TREVLIG!"
"Har du ASPERGER!? Men, men...man kan ju PRATA med dig!"
"Har DU Asperger!? DU!? Är du SÄKER!?"
"Har du ASPERGER!? Då har du blivit mobbad, va?"
"Är inte det när man typ har problem att känna känslor?"
"Det är klart att arbetsgivare kan se Aschbergs [sic] syndrom som en FÖRDEL!"
"Jaha, Aspegrens [sic] syndrom, vad är det för något?" (Var nära att svara: "Jo, det går ut på att jag måste vara mitt i maten hela tiden!")
"Orsaken till att du inte har någon pojkvän är att du intresserar dig för filosofi och musikaler och sådant! Du borde intressera dig för t.ex. MOTORCYKLAR i stället!"
"Nej, vi skall INTE ha OCD-träning på Akademibokhandeln! Vi skall gå till en KLÄDAFFÄR som ANDRA flickor brukar göra!"
"Det är helt okej, du behöver inte titta mig i ögonen om du tycker det är obehagligt!"
Samma person, två minuter senare:
"Nu TITTAR inte du på mig...nu känner jag att du inte LYSSNAR på mig!"

Samt klassikern:
"Ditt beteende beror nog på att din mamma är DÖV och inte hörde dig när du skrek som barn!"

Kahlokatt skrev:"Det är helt okej, du behöver inte titta mig i ögonen om du tycker det är obehagligt!"
Samma person, två minuter senare:
"Nu TITTAR inte du på mig...nu känner jag att du inte LYSSNAR på mig!"

En äkta klassiker. Folk som inte kan bestämma sig för hur dom vill att andra ska agera går det minst tretton på dussinet.

Mitt personliga guldkorn var psykologen. Jag hade sökt hjälp för något helt annat, men när hon fick veta att jag har AS reagera hon med att bestämma sig för att jag behövde hjälp att kommunicera med folk och skicka mig och kallprata med turister. Vi skulle öva att kallprata hos henne också. När jag inte samarbeta tolka hon det som stora kommunikationssvårigheter. Jag hade visserligen noterat att jag inte vågar släppa in någon i mitt liv. Det löser man ju genom att tala om för någon man aldrig kommer att se igen att man bor i staden man befinner sig i och gillar dumplingar. Under mitt sista besök gav jag henne en beskrivning av vad en taNT är och hon kände genast igen sig.

När jag diagnostiserades hade jag blivit myndig 10 dagar tidigare. Jag vet att dom var medvetna om det eftersom det hade varit en diskussion om vart dom skulle skicka mig, men dom kom tydligen fram till att köerna var deras problem och det var inte vettigt att sätta mig i en ny kö bara för att jag råkat fylla 18 innan dom fick tid (över 1 år efter att jag fått veta att en remiss skulle skickas). När jag fått diagnosen var reaktionen ungefär "ska jag ringa din mamma?".

1. Varför var det konstant morsan som sjukvårdspersonal ville ringa till? Mina föräldrar bor faktiskt tillsammans och jag har aldrig gjort någon hemlighet av att jag kommer bättre överens med min pappa.

2. Varför skulle hon ringa någon? Jag kan förstå att erbjudandet gavs, men hon var tveksam när jag sa ifrån. Det var inte direkt svårt att avgöra att det enda som fick henne att backa var att jag faktiskt var myndig och att jag tog hennes telefonnummer ifall frågor skulle uppkomma. Plötsligt var jag väldigt glad att jag inte fått tid 11 dagar tidigare.

Minns en debatt när någon insisterade på att byta klass åt ungen när hon fått veta att det skulle vara någon med NPF i samma klass.

Meppe skrev:

Kahlokatt skrev:"Det är helt okej, du behöver inte titta mig i ögonen om du tycker det är obehagligt!"
Samma person, två minuter senare:
"Nu TITTAR inte du på mig...nu känner jag att du inte LYSSNAR på mig!"

En äkta klassiker. Folk som inte kan bestämma sig för hur dom vill att andra ska agera går det minst tretton på dussinet.

Ser det snarare som ett uttryck för att de intellektuellt kan resonera. Men när det kommer till praktik så tar deras instinkter över. Fabeln om skorpionen och grodan är en rätt bra påminnelse om mekanismerna.

Fabeln om skorpionen och grodan skrev:”Ahh…” log skorpionen, ”det vet du eftersom, när du har tagit mig till andra sidan av denna å, kommer jag vara så tacksam för din hjälp, att det knappast skulle vara rättvist att belöna dig med döden, eller hur?”

Så grodan gick med på att ta skorpionen över ån. Han simmade över till andra sidan och satte sig nära i leran för att plocka upp sin passagerare. Skorpionen kröp upp på grodans rygg, hans vassa klor stack in i grodans mjuka skinn och grodan gled ner i ån. Det grumliga vattnet virvlade omkring dem, men grodan stannade nära ytan så att skorpionen inte skulle drunkna. Han sparkade starkt genom den första halvan av strömmen, simfötterna paddlade vilt mot strömmen.

Halvvägs över ån kände grodan plötsligt ett skarpt sting i ryggen och ur ögonvrån såg han hur skorpionen lösgjorde sin gadd ur grodans ryggskinn. Grodan kunde känna hur hans lemmar började domna och förlamas.

”Din dåre!” kväkte grodan, ”Nu kommer vi båda att dö! Varför i hela friden gjorde du detta?”

Skorpionen ryckte på axlarna, och svarade: ”Jag kunde inte hjälpa det. Det är min natur.”

Tänk på denna varje gång en NT säger sig förstå personer med aspergers.

Meppe skrev:Jag hade sökt hjälp för något helt annat, men när hon fick veta att jag har AS reagera hon med att bestämma sig för att jag behövde hjälp att kommunicera med folk och skicka mig och kallprata med turister. Vi skulle öva att kallprata hos henne också. När jag inte samarbeta tolka hon det som stora kommunikationssvårigheter.

En solklar anledning (igen) att inte berätta om aspergers.

Meppe skrev:Varför var det konstant morsan som sjukvårdspersonal ville ringa till? Mina föräldrar bor faktiskt tillsammans och jag har aldrig gjort någon hemlighet av att jag kommer bättre överens med min pappa.

Otroligt att de är så kognitivt lommhörda. Men det är väl instikterna som pratar och sådana går inte att resonera med.

Meppe skrev:Minns en debatt när någon insisterade på att byta klass åt ungen när hon fått veta att det skulle vara någon med NPF i samma klass.

Jag kan faktiskt förstå det om det är NPF utan någon närmare specifikation och för en person med ansvar för barn som är lekman. Återigen så håller man tyst och ska man berätta så tar man upp behov, inte diagnoser. Det har dock säkert större betydelse hur föräldrarna behandlar barnen hemma. Slagna och nertryckta barn lär ju avreagera sig på skoltid..

"Vad duktig du är! Du kan ju till och med prata!" (Sagt av doktor på vårdcentralen.)

"Varför har du inga rutiner? Det har ju aspergare." (Sagt av flera.)

"Varför kan du inte BARA BÖRJA?" (Sagt av en sköterska när jag försökte förklara att jag måste tänka innan jag gör något.)

"Kan inte din mamma och pappa ge dig mer pengar?" (Sagt av boendestödjare som antar att alla med AS får drivor med pengar av sina föräldrar, mina är lixom åldringar och har knappt till sig själva.)

"Jaja, det där växer du ifrån"

"Du måste ju inse att du kanske inte kommer att nå dina drömmar och ambitioner med dina diagnoser. Jag ska höra av mig till Samhall åt dig". Handläggare, Arbetsförmedlingen.

"Du är för trevlig/empatisk för att ha Aspergers".

"Du skulle inte vara såhär snäll mot mig nu om du hade Aspergers".

"Alla har vi diagnoser av olika slag" - Förstår ju dock att denna typ av uttalande är grundat i empati, att man inte vill att någon med en diagnos ska känna sig utanför, så jag uppskattar ändå intentionen.

"Men alla andra gör så här, varför skulle det vara annorlunda för dig?"

-Värsta sorten är socionomkärringar, habiliteringspersonal, LSS-människor och sånt.

Som tur är kan man undvika dom. Jag gör det.

Jag behöver inte deras bemötandegift och själsdödarstryknin.

KrigarSjäl skrev:-Värsta sorten är socionomkärringar, habiliteringspersonal, LSS-människor och sånt.

Som tur är kan man undvika dom. Jag gör det.

Jag behöver inte deras bemötandegift och själsdödarstryknin.

Heh... sammanträffande, hörde av en anhörig något som personen fick höra idag:"Du måste vara mer till lags. Du måste ta mer egna initiativ och våga söka på egen hand".

Detta efter att en anhörig till mig protesterat efter att ha blivit behandlad som en idiot och berättat att hen gjort allt på egen hand, varken fått tillräckligt stöd med vissa uppgifter eller respons. Gång på gång drog batikhäxan på om dagcenter.

För egen del:

"Okej, nej alla kan inte tycka om kramar och beröring." Samtalet avslutas med *för* mycket beröring och en icke-välkommen kram (av arbetsledare).

-Mig är det ingen som kramar om jag inte själv är med på det.

Jag ett yttre som inte välkomnar till sånt.

Jag har ingen beröringsskräck eller så men välgörenhetskramar är trams...
Om man inte har några genuina känslor för nån annan ska man heller inte låtsas som att man har det.

Vad människan behöver är äkta kärlek och inte känsloteater och tafsövningar.
Man måtte vara pedagog för att vara så korkad att man inte fattar detta enkla...

dasunbedingte skrev:"Okej, nej alla kan inte tycka om kramar och beröring." Samtalet avslutas med *för* mycket beröring och en icke-välkommen kram (av arbetsledare).

Du missade att knäa denna? (om det var en man)

Batikhäxor skall man nog hålla borta. Ungefär som ohyra i ens liv. Vem vill ha det liksom?

KrigarSjäl skrev:Vad människan behöver är äkta kärlek och inte känsloteater och tafsövningar.

*tummen upp*

KrigarSjäl skrev:Man måtte vara pedagog för att vara så korkad att man inte fattar detta enkla...

Tack för dagens skratt.

kiddie skrev:"Varför kan du inte BARA BÖRJA?" (Sagt av en sköterska när jag försökte förklara att jag måste tänka innan jag gör något.)

blir det inte svårare att börja med något ju mer man tänker på det?

Laika skrev:Jag glömde visst min "favorit". Teori om varför det verkar finnas så många aspergare som gillar tåg:
"Kan det inte vara för att det är så strukturerat? Att tågen går längs spår och följer tidtabeller och så?"

Tåg följer ju inte ens sina tidtabeller.

Varför bli arg över sådant här? Den personen försöker ju bara förstå och relatera. Sedan har de ju kommit halvvägs när det kommer till att förstå i det fallet, då det faktiskt handlar om att vi gillar system och maskiner och sådant. Och har man en tågräls med station hemma kan man ju skapa egna tidtabeller där tågen faktiskt följer schemat.

Har svårt med sådant här där man riktigt letar efter saker att störa sig på eller känna sig missförstådd.

Jo, kan inte alltid vara så lätt för människor att veta hur de ska reagera heller, så länge de är öppna för ett svar de kanske inte förväntade sig, är villiga att lyssna och vidga sin bild av Aspergers så försöker jag mest uppskatta nyfikenheten. Jag vet verkligen inte allt om allt själv, så.

Det stör mig nog primärt när det handlar om människor som på heltid jobbar med människor inom autismspektrat och borde ha större insikt och kompetens än ungefär "jag har sett rainman"-nivån.

Skön avatar du har.

Tack! I made it myself!