Utan att ha läst tråden vill jag bara säga att jag fann programmet intressant, även om jag bara tittade med ett öga rastlös som jag är. Men namnet "Den som får finnas" är ju olyckligt förstås, som om det skulle finnas något som helst tvivel om den saken. Lite mer kreativitet när dom ändrade namnet hade väl inte skadat?

Tardis89 skrev:Är serien värd att titta på? Är den sanningsenlig eller är det typiskt tv att göra något värre/bättre än vad det egentligen är?

Jag tyckte att den kändes rättvis gentemot de som är med, både deras svårigheter och deras styrkor kommer fram.

Miche skrev:

Tardis89 skrev:Är serien värd att titta på? Är den sanningsenlig eller är det typiskt tv att göra något värre/bättre än vad det egentligen är?

Jag tyckte att den kändes rättvis gentemot de som är med, både deras svårigheter och deras styrkor kommer fram.

Åh vad bra då! Då ska jag ta och se den då

De medverkande hade ju lite olika bekymmer och styrkor. En bit länge ut på skalan än mej kanske, men jag kände igen mig i en hel del. Lär följa serien.

Tardis89 skrev:Är serien värd att titta på? Är den sanningsenlig eller är det typiskt tv att göra något värre/bättre än vad det egentligen är?

Om ni förstår vad jag försöker få fram ^^

Det är inte samma sensationslystna, skruvade skit som när de kommersiella kanalerna filmar sånt här.

Men det är fortfarande ur ett handikapp-perspektiv.
Så det kunde vara bättre.

Finge jag dra upp linjerna för hur ett program om AS skulle jag uteslutande ha med vuxna aspies.
Inga föräldrar, assistenter, ledarfigurer what so ever.
Inte en enda LSS-korridor och inte tillstymmelse till socionomtant som ler med snett huvud.

Det går väl utmärkt att ha med t.ex tonåringar med asperger?

Oavsett så krävs det lite pengar för att få tillstånd ett sådant projekt. Dessutom blir det väl så att den som finansierar dvs SVT i detta fall också bestämmer vad man tar med och hur det framställs.

plåtmonster skrev:Det går väl utmärkt att ha med t.ex tonåringar med asperger?

Oavsett så krävs det lite pengar för att få tillstånd ett sådant projekt. Dessutom blir det väl så att den som finansierar dvs SVT i detta fall också bestämmer vad man tar med och hur det framställs.

Som sagt, vill man ha det bra får man göra det själv.

En grupp aspies om tio pers eller nåt borde kunna ro ihop ett sånt här projekt.
Utan inblandning av andra.
Do it yourself, bara.

Sen redigerar man och filmar i snygga miljöer etc så det inte bara blir avfilmade monotona samtal hemma i köket.

Där kan vi lära av hipsters och indiefolket...

Hur skulle din version se ut mer utförligt KS?

Skulle det vara om vuxna aspisar som diskuterar sin AS? in i kameran? med varandra? blandat?
Skulle det vara om vuxna aspisar som gör något? söker arbete eller hur det är på arbetsplatsen?
Vad skulle det vara fokus på? Vad skulle syftet vara?

Blir nyfiken hur du tänker, verkar onekligen intressant.

-Det skulle i vart fall inte bli tal om att filma dagcenterutflykter på bowlingbanan...

Söka arbete, nej, då är man ju genast inne i institutions-Sverige igen.
Inga Arbetsförmedlingar och skit.

Jag ser fram mot att utveckla idéerna tillsammans med andra.
Allt börjar som bekant på idéstadiet.

Det jag tänker mig är att andra som är light-AS hakar på och att vi utvecklar nånting tillsammans.


Vi har sett omsorgsperspektivet några gånger vid det här laget.

Jag vill ha nåt som INTE liknar det här,
https://www.youtube.com/watch?v=4_sueTQ2KGY

KrigarSjäl skrev:Det är inte samma sensationslystna, skruvade skit som när de kommersiella kanalerna filmar sånt här.

Du uttrycker dig iallafall smått positivt. Det förvånar mig faktiskt, du som ju totalt är emot klapp-på-huvudet-mentalitet (liksom jag). För detta var ju precis vad det var. "Vad duktig du är!" (som om man pratar med utvecklingsstörda), personal som hjälper en att göra frukost och hela tiden ett omsorgsperspektiv von oben.

Man fick se deltagarna mer ur omsorgs-/föräldra-/tant-perspektivet än från deltagarnas egna sida. Föräldrar och personal som pratar OM sina barn/"brukare", som om de vore utvecklingsstörda och inte kunde berätta själva. Handledarna på deras praktikplatser samt hon från teatern var ju rena praktexemplar på "tant". Hade jag kommit till denna teater med denna låga nivå och tantledare så hade jag dragit efter en timme.

Bilden man fick av aspergare i programmet är att man inte duger till något annat än att möjligtvis rensa ogräs, och även det med hjälp med hjälp av handledare, och att man med nöd och näppe kanske kan svara i telefon. Inte undra på att man skäms för sin diagnos och inte går ut öppet med den. För vem sjutton vill bli betraktad så? Varför inte för en gångs skull visa upp självständiga och smarta aspergare, som kan föra sin egen talan??

Nog är väl det sensationslystnad att på bästa sändningstid visa upp vilka idioter aspergare är. Hur totalt hjälpbehövande de är och inte duger till någonting, inte ens att till att föra sin egen talan. För mig är detta både ordentligt skruvat och sensationslystet. Tycker du verkligen inte det, Krigarsjäl?

Du, frågade hur vad jag tänkte på när jag sa att Programmet ger tips på verktyg för mig.

För mig är den här världen ny, jag har inte riktigt accepterat att de är som de är. De gjorde att när jag såg programmet. Började jag förstå att jag inte är ensam i mina tankar. Att andra känner och tänker likadant.
T ex att inte förstå andra, att andra är så konstiga ibland. Fast de nog är jag som är annorlunda även om jag själv inte riktigt förstå det och kan sätta finger på de.

Ett annan verktyg, som dem tog upp i programmet, är att de går att öva på det sociala spelet. Genom t ex teater, de visste jag inte att de fanns. Eftersom jag inte är diagnostiserad och dels inte vet varför jag skulle göra de och dels för att jag är lite rädd för de också.

Men först och främst, att jag accepterat att de är som de är och jag trodde att livet är så bara.

Därför ser jag fram emot nästa program för att kanske kunna lära mig mer om mig själv genom att se hur andra har det, och hur dem jobbar med sig själva för att bli bättre

För min del så anser jag både AS-diagnosen och aspie som förbrukade och för evigt associerade med dysfunktionstänk och omnsorgsbehov. Att aspie blivit associerat med detta är självförvållat. Det skulle inte behövt bli så. I en del andra länder är Aspie ännu inte associerat med dysfunktionstänk, men i Sverige är begeppet förbrukat.

KrigarSjäl skrev:Inga Arbetsförmedlingar och skit.

Men den sidan måste ju komma fram med. Hur ska man annars få tag i jobb. Det är ju dom som jobbar du vill att man ska visa. Eller har jag misstolkat dig?

Heliora skrev:

KrigarSjäl skrev:Det är inte samma sensationslystna, skruvade skit som när de kommersiella kanalerna filmar sånt här.

Du uttrycker dig iallafall smått positivt. Det förvånar mig faktiskt, du som ju totalt är emot klapp-på-huvudet-mentalitet (liksom jag). För detta var ju precis vad det var. "Vad duktig du är!" (som om man pratar med utvecklingsstörda), personal som hjälper en att göra frukost och hela tiden ett omsorgsperspektiv von oben.

Man fick se deltagarna mer ur omsorgs-/föräldra-/tant-perspektivet än från deltagarnas egna sida. Föräldrar och personal som pratar OM sina barn/"brukare", som om de vore utvecklingsstörda och inte kunde berätta själva. Handledarna på deras praktikplatser samt hon från teatern var ju rena praktexemplar på "tant". Hade jag kommit till denna teater med denna låga nivå och tantledare så hade jag dragit efter en timme.

Bilden man fick av aspergare i programmet är att man inte duger till något annat än att möjligtvis rensa ogräs, och även det med hjälp med hjälp av handledare, och att man med nöd och näppe kanske kan svara i telefon. Inte undra på att man skäms för sin diagnos och inte går ut öppet med den. För vem sjutton vill bli betraktad så? Varför inte för en gångs skull visa upp självständiga och smarta aspergare, som kan föra sin egen talan??

Nog är väl det sensationslystnad att på bästa sändningstid visa upp vilka idioter aspergare är. Hur totalt hjälpbehövande de är och inte duger till någonting, inte ens att till att föra sin egen talan. För mig är detta både ordentligt skruvat och sensationslystet. Tycker du verkligen inte det, Krigarsjäl?

--Jo du har rätt.
I princip håller jag med om precis allt du skriver.

Men jag tycker att aspergarna som valt att medverka verkar ha goda avsikter och programmet var något bättre än vad jag befarade och det är ju alltid något.

kullan skrev:

KrigarSjäl skrev:Inga Arbetsförmedlingar och skit.

Men den sidan måste ju komma fram med. Hur ska man annars få tag i jobb. Det är ju dom som jobbar du vill att man ska visa. Eller har jag misstolkat dig?

Jag vill som sagt inte ha ett traditionellt upplägg eller nåt som ens vagt påminner om institutions-Sverige.

Arbetsförmedlingen har redan sin talarstol.

alixha skrev:Hur skulle din version se ut mer utförligt KS?

Skulle det vara om vuxna aspisar som diskuterar sin AS? in i kameran? med varandra? blandat?
Skulle det vara om vuxna aspisar som gör något? söker arbete eller hur det är på arbetsplatsen?
Vad skulle det vara fokus på? Vad skulle syftet vara?

Blir nyfiken hur du tänker, verkar onekligen intressant.

Jag är inte KS, men jag svarar för mig själv. Varför inte visa upp smarta och någorlunda självständiga aspisar om hur de klarar sig i livet. Att de klarar sig hyggligt, trots sin diagnos. Och inte (som i programmet) att de inte klarar sig alls. Man kan visa upp hur aspergare lär sig taktiker hur man någorlunda kan smälta in (man behöver inte alltid visa upp de mest socialt inkompetenta som inte kan smälta in alls).

Hur aspergare faktiskt kan ha helt vanliga arbeten, t.o.m vara chefer och vilka svårigheter som kan infinna sig, trots att man till det yttre verkar helt som alla andra. Hur osynligt "handikappet" kan vara (man behöver ju inte alltid visa upp de med synligt handikapp, som i programmet) när man till det yttre ser ut och för det mesta agerar som vanligt folk, men att man i olika situationer får svårigheter som omgivningen har svårt att förstå eftersom man ju till det yttre verkar som alla andra.

Hur aspergare kan ha familjer och barn, och hur det funkar med relationer till partner och barn, och hur man klarar av barnuppfostrar och sånt.

Fokus skulle alltså vara på hur kompetenta och självständiga aspergare kan vara på många olika plan i livet och verka och bete sig som alla andra, men att man i NT-samhället ändå kan stöta på problem då och då och hur man löser dem.

Ett fokus på att man inte alls kan smälta in, att man tydligt ser handikappad ut och inte kan leva som vanligt folk och behöver hjälp med nästan allt ger ingen positiv bild av den här diagnosen.

KrigarSjäl skrev:Men jag tycker att aspergarna som valt att medverka verkar ha goda avsikter

Hur menar du?

rdos skrev:För min del så anser jag både AS-diagnosen och aspie som förbrukade och för evigt associerade med dysfunktionstänk och omnsorgsbehov. Att aspie blivit associerat med detta är självförvållat. Det skulle inte behövt bli så. I en del andra länder är Aspie ännu inte associerat med dysfunktionstänk, men i Sverige är begeppet förbrukat.

Håller fullständigt med! Pga dessa associationer till svåra handikapp och omsorgsbehov gör ju att man inte vågar gå ut med sin diagnos.

Rent krasst så finns det väl ingen anledning för tv att uppmärksamma folk som inte har problem.

kullan skrev:

KrigarSjäl skrev:Inga Arbetsförmedlingar och skit.

Men den sidan måste ju komma fram med. Hur ska man annars få tag i jobb. Det är ju dom som jobbar du vill att man ska visa. Eller har jag misstolkat dig?

Via AF har jag fått två eller tre jobb, inga som passade mig men genom att söka upp arbetsgivare har jag fått ett antal alldeles utmärkta arbeten. AF har med sina förslag på arbeten inte träffat rätt en enda gång, de är inkompetenta, de tror att bara för att jag jobbat med IT så tror de att jag kan vilket jävla IT-jobb som helst vilket definitivt inte stämmer. Kort sagt, AF är totalt värdelösa.

Tillbaka till ämnet, ett motprogram ska givetvis visa människor med AS som fungerar i arbetslivet och som antingen fungerar utmärkt med de arbetsuppgifter som finns eller som sett till att anpassa dessa till sina tillkortakommanden.

Heliora skrev:

KrigarSjäl skrev:Men jag tycker att aspergarna som valt att medverka verkar ha goda avsikter

Hur menar du?

De tänker sig att de medverkar till att bryta fördomar genom att medverka i programmet.
Och till viss del gör de ju det. De är sympatiska och mänskliga vilket också förmänskligar diagnosen.

Framförallt är de modiga som ställer upp trots att de kanske inte mår bra eller lever i en taskig situation.

Det är behjärtansvärt, samtidigt så ger inte programmet nån helhetsbild av AS och tolkningsföreträdet skall icke överlämnas åt omsorgsbranschen och dess företrädare.

rdos skrev:För min del så anser jag både AS-diagnosen och aspie som förbrukade och för evigt associerade med dysfunktionstänk och omnsorgsbehov.

Dags för PR-byrå och stärkande av varumärket

kullan skrev:

KrigarSjäl skrev:Inga Arbetsförmedlingar och skit.

Men den sidan måste ju komma fram med. Hur ska man annars få tag i jobb. Det är ju dom som jobbar du vill att man ska visa. Eller har jag misstolkat dig?

Arbetsförmedlingar är inkompetenta på att fixa jobb. Skall man ha någon vettig ordning är i stort alla andra alternativ bättre.

Heliora skrev:Man kan visa upp hur aspergare lär sig taktiker hur man någorlunda kan smälta in (man behöver inte alltid visa upp de mest socialt inkompetenta som inte kan smälta in alls).

Det där kan slå tillbaks genom att folk flest försöker jävlas.

Sedan kan man i en dokumentär ge en rak känga till media genom att demonisera deras vinkling och skildring av asperger.
Speciellt om man t.ex pixlar ansikterna och anger anledningen till att just media ger en galen bild av hur det fungerar.

Hade programmet varit mer av en dokumentär och mindre av s.k. reality show, så hade jag tyckt att det var ganska sevärt. Men en serie? Nej, så intressanta var varken de medverkande eller programmets allmänna upplägg.

Dessutom andades trailern till programserien lite för mycket offermentalitet för min smak.

Det är välkänt att de som klipper ihop trailers ofta(st) saboterar tankarna bakom programmet.