Som andra kommenterat så beror det självklart på vad exakt det handlar om, men såvida det inte är på den nivån att personen snarare borde vara inlagd så hade jag absolut kunnat göra det, förutsatt att jag ändå hade lite tid kvar till mina intressen och behov av egentid. Frågan är väl hurpass mycket min hjälp egentligen skulle gynna personen ifråga, även om jag har viss erfarenhet och mitt stöd och närvaro kanske skulle underlätta så är jag inte utbildad. Anar, eller hoppas åtminstone, att det finns bättre hjälp att få.

Nej, jag har nog med att ta hand om mig själv och min katt.
Jag skulle inte klara av det helt enkelt, jag är medveten om mina begränsningar.

Hade inte haft något emot att ha inneboende såvidare jag känner personen, oavsätt om den är bipolär, har diabetes, eller är "frisk".

Så svaret är att diagnosen inte spelar roll, snarare personkemin.