Är helt ny medlem här på forumet, men går rakt på sak:

Jag har en son på 10 år med Asperger. Han har väl inte jättemycket problem, men kontakt med jämnåriga är nästan helt omöjligt.

Har ni några goda råd för hur man kan bryta detta? Precis som många andra aspisar så har han inget större behov av "kompisar", men att inte kunna samarbeta med jämnåriga ställer ju till det, inte minst i skolan.

Vad skulle kunna funka? En "kompis" på nätet? Träffar med jämnåriga aspisar? Teater? Seriesamtal? Appar? Böcker? ...?
Har ni gjort någonting som har lett framåt, åtminstone ett par steg?

FrasseKatt skrev:Är helt ny medlem här på forumet, men går rakt på sak:

Jag har en son på 10 år med Asperger. Han har väl inte jättemycket problem, men kontakt med jämnåriga är nästan helt omöjligt.

Har ni några goda råd för hur man kan bryta detta? Precis som många andra aspisar så har han inget större behov av "kompisar", men att inte kunna samarbeta med jämnåriga ställer ju till det, inte minst i skolan.

Vad skulle kunna funka? En "kompis" på nätet? Träffar med jämnåriga aspisar? Teater? Seriesamtal? Appar? Böcker? ...?
Har ni gjort någonting som har lett framåt, åtminstone ett par steg?

Låt honom göra lite vad han vill. Men pusha honom också. Jag tror, av egen erfarenhet, att många med asperger behöver en spark i röven för att verkligen göra någonting.

Ta med han till nån slags sport av nått slag.
Och för bövelen, låt honom få gå i en skola för barn med asperger. Lika barn leka bäst, faktiskt.
Folk med asperger brukar tendera till att inte fungera alls med varandra, eller vara som syskon nästan.

Glöm heller inte bort att han känner lika mycket om inte mer än andra barn, trots att det inte syns.

det som hjälpt mig var en kontaktperson som tog mig ut att göra saker

Hirlo: Vad är bra med Asperger-skola? Är det Asperger-klass du menar? Förhoppningsvis kommer han att börja i en skola med Asperger-klass, men inte i den klassen, nästnästa läsår. Både vår skolas läkare och psykolog avrådde från det eftersom han inte har jätteproblem.

En fördel med Aspergerklass är att att hitta andra aspergare som kan bli ens vänner. En annan är att undervisningen är anpassad för aspergare. Större lugn och ro, tänker jag mig.

Tidigare trådar om just detta:
hjalp-utredning-och-aspergerklass-el-inte-t16922.html
vilsen-foralder-behover-rad-aspergerklass-t20832.html
asperger-och-kompisar-t42185.html
8-aringen-vill-traffa-andra-med-as-t31209.html

Om han har något specialintresse är det ju lättare hitta likasinnade, men om du menar att han skall "assimileras" med NT: barn är det ofta det blir slagsmål, för alla sociala samspel som blir fel, enär många med AS som du vet bokstavstolkar en del och tillhörde man inte gruppen från början är det svårt, kan gå i mindre samanslutningar...

FrasseKatt skrev:Har ni några goda råd för hur man kan bryta detta? Precis som många andra aspisar så har han inget större behov av "kompisar", men att inte kunna samarbeta med jämnåriga ställer ju till det, inte minst i skolan.

Det kanske behövs en insikt i att kompisbehovet inte är så starkt som hos en själv. Skall det finnas kompisar krävs det antagligen att de är relevanta på något sätt t.ex genom gemensamt intresse eller sätt att fungera på.

För samarbeten i skolan gäller det att lära sig hur det skall fungera. Att det kommer naturligt är precis vad det inte gör. Förklara hur det fungerar och träna. Brister motivationen så förklara tydligt vad han kan vinna på att samarbeta och som är relevant för honom.